Idag såg jag en vuxen karl med en tatuering med texten ”Only God can judge me”.

Jag hoppas för hans skull att han aldrig tvingas bli tagen ur sin villfarelse….

…..skulle det kunna se ut så här :)!

Jag inbillar (?) mig alltid att jag är så himla ”ungdomlig”, dvs inte alls som ”alla andra” snart 47-åringar utan snarare som någon som är max 35.

De gråa hårstråna färgar jag över och några rynkor har tack och lov inte infunnit sig ännu och barnslig är jag ju så att det räcker och blir över ibland.

Jag tycker ofta att folk i min egen ålder är tantiga eller gubbiga, framför allt de som har barn och det kan gälla klädval, intressen, hur man tillbringar ledig tid, åsikter mm.

Men så tycker kanske alla om ”alla andra”i samma ålder?

…i alla fall i all reklam….

Så är det säkert ibland :)!

Jag har ibland, halvt på skämt men halvt på allvar sagt att byxor likt dessa endast borde få användas av de som tränar i alla fall IBLAND/ NÅGON GÅNG.

Kan bli sååå trött på människor som konstant går i träningsbyxor (och gymnastik-skor för den delen)  utan att någonsin lyfta ett finger.

Visst; jag har också ”mysbyxor” ibland men det finns en plats för allting och att leva i mysbyxor….nej, det går inte hem hos mig.

Tycker för övrigt samma sak om folk som går i ”foppatofflor” eller träskor i alla sammanhang.

Modelejonet har talat!

Varför drar man sig ibland i en evighet för att åtgärda något som stör en och som egentligen är hur lätt som helst att fixa till?

Ja, det undrar jag efter att just ha fixat en sådan sak!

Jag vet inte om ni också får en massa, för er ”onödiga”, mail från leverantörer som ni tidigare handlat av, uppdateringar av bloggar ni slutat följa osv?

Själv får jag sådant skräp dagligen och deletar bort det utan att ens läsa men givetvis är ett smartare alternativ att avregistrerar sig från utskicken överhuvudtaget.

Nu har jag gjort så med massor av adresser och får en förhoppningsvis ”lugnare” in-korg.

På tal om detta måste jag berätta om ”höjden av slöhet” från min sida vad gäller ovanstående:

För säkert 3 år sedan (om det räcker) blev en vän till mig medlem hos en dating-sida på nätet som heter Happy Pancake.

För att ens kunna läsa hennes sida eller de potentiella lämpliga kandidaternas var JAG tvungen att bli medlem vilket jag också blev.

Vännen hittade faktiskt ganska snabbt en partner via denna sida (och de lever ihop as we speak…) och om jag minns rätt var jag bara inne på sidan inte ens en handfull gånger när allt detta ”höll på” men jag får fortfarande deras nyhetsbrev trots att jag inte varit inne på sidan i flera år.

Men nu har jag alltså städat- det var på tiden!

Med tanke på dagens datum undrar jag om ni blivit lurade eller lurat någon själv?

Själv tillhör jag inte direkt ”practical joke”-typen så jag brukar inte ägna mig åt denna typen av underhållning men ni kanske kan berätta om roligheter ni utsatts för eller utsatt andra för?

Eller är det ”ute” med aprilskämt?