Innan corona slog det nästan aldrig fel; jag blev förkyld efter våra resor vilket inte förvånade mig jättemycket då man ju ofta trängs med många andra människor på en begränsad yta (läs: på flygplanet).

De senaste resorna har jag faktiskt klarat mig men nu var det dags igen trots att jag även ”post-corona” undviker att stå nära människor på offentliga platser.

Det började med halsont igår och nu är jag rätt så utslagen. Att jag var ute och gick med Frenchie i rejäl powerwalksfart igår hjälpt nog inte så idag har jag tagit det väldigt lugnt.

Jag lyckades t.o.m. skritta uppsuttet lite utan att han fick sina istadighetsryck men detta djur kräver att man tänker efter varje steg han tar (i alla fall utomhus) så det är inte bara att hoppa upp och rida iväg. Och inte efter många veckors vila. Tyvärr.

Igår sa väderleksprognosen att det skulle komma 32 (trettiotvå) millimeter regn här idag – gissa om jag är glad att det inte ens kom en tiondel. Hade ju bara fattats att jag skulle motionera Frenchie i hällande ösregn när jag känner mig så kass.

Bilden förställer mina nervissnade penséer som jag tänkte göra ett litet experiment med.

Jag läste om någon som lyckades få sina blommor att fröa av sig och där krukan nästa år var full av nya blommande penséer så det ska jag också se om jag kan få av att bara låta krukan stå så här ett längre tag.

Sådär…då var jag tillbaka på Ryhus och kunde avlösa min fina vän Ida som var den som höll ställningarna här. Hon har hjälpt oss flera gånger förut och ”knows the drill” och hade dessutom instruktioner som hade gjort en romanboksförfattare avundsjuk att luta sig emot.

Men jag vill alltid underlätta för mina hästpassare, dels för att de ska känna att det är hyfsat enkelt att hjälpa mig och dels för att slippa få frågor under resorna (och det får jag aldrig …).

Bortsett från de sedvanliga stallsysslorna idag och en nästan en timme lång skogspromenad med Frenchie ägnade jag mig åt att försöka rensa upp lite gräs mellan stallet och gödselstacken.

Detta är ett never-ending arbete stora delar av året och hur många grästuvor jag än har ryckt upp med rötterna genom åren så kommer de tillbaka.

Jag ägnade också lite tid till att leta efter en flugmössa som Frenchie tyckte låg bättre i gräset än satt på hans huvud och hade turen att finna den väldigt snabbt i gräset som nu vajar ganska högt men gissningsvis tämligen näringslöst i hagarna.

På bilden ska jag strax äta churros vilket verkar vara lika populärt i Spanien som kanelbullar är i Sverige!

Och på tal om bilden: undrar hur många foton man själv är med på ofrivilligt världen runt så som kvinnan bakom mig?

Hur som helst så reser vi hem ikväll om allt går enligt plan (observera ordvitsen) och kommer då att ha tillbringat 5 toppendagar här i Marbella.

Verkligen fullkomligt lagom tycker vi båda; nu har vi sett det vi ville se, solat och badat tillräckligt och hunnit vila, äta gott och skratta mycket!

Idag har vi varit i Gibraltar, ca 1 timmes bussfärd från Marbella.

Vi besökte bla den fantastiskt vackra St Michaelsgrottan:

Jag hoppades få en skymt av de apor Gibraltar är känt för och som det finns ca 300 av i det fria.

De matas dagligen på några utfodringsplatser:

Vi hade turen att se en hel del:

En liten stunds stadsvandring hanns också med:

Nöja resenärer:

Idag tog vi en promenad till en krims-krams-marknad som jag hade läst om på nätet.

Jag köpte en blus och Henke några strumpor och sedan strosade vi tillbaka till hotellet via gamla stan som vi blivit så förtjusta i.

Vad tycks om denna kopia förresten *ASG*:

Vi har tillbringat en del timmar på hotellets takområde där poolen är och det är väldigt komiskt att vi innan ankomsten funderade över om det skulle vara som i Portugal förra sommaren.

Där var poolområdet litet, solstolarna få och intresset för dom stort så jag fick plocka fram mina vassaste armbågar för att vi skulle kunna sola och bada där.

Här är ytan mycket större, solstolarna fler och intresset för dom nästan obefintligt:

Jag gissar att det beror på att det är lågsäsong ännu och inte ett barn i sikte?

Vi klagar inte- det är jättebekvämt att bara ta hissen upp för sol och bad och vattnet i havet tycker vi är för kallt att bada i så här tidigt på sommaren.

Ta i trä har vi aldrig haft otur med vädret på våra hittills 14 resor ihop och denna är än så länge inget undantag!

Strålande solsken har tillåt oss att både sola och bada i hotellpoolen så länge vi haft lust:

Vi tog även idag en promenad i gamla stan som är så vacker och ligger bara några hundra meter från hotellet:

Dessa bilder är från apelsintorget även om inga apelsiner var mogna ännu:

Min man tycker om att gå i köpcentrum (!) så vi tog en lokalbuss:

Besöket på la Cañada gav inte så mycket men nu har Henke fått se det i alla fall 🙂 :

En förväntansfull resenär:

Väderleksprognosen bådar gott och stämmer så här långt:

Denna väska vann Frenchie åt mig förra året; perfekt som ett nätt handbagage:

Framme:

Jag försöker faktiskt att ha skygglappar (observera ordvitsen) när det gäller hästar utomlands och vill helst inte titta om jag skulle se något som gör mig ledsen. Men det här var i alla fall ett välnärt djur:

Vårt hotell har en liten takpool med tillhörande solstolar och tur är det för dagens vågor (och gul flagg) lockade inte till ett havsbad:

Vi tog en liten promenad senare på eftermiddagen:

Hmmm….en hel affär med bara ankor:

Delar av gamla stan:

Jag är verkligen 200% för att man ska ta tillvara på det naturen kan ge men är själv extremt kräsen vad gäller tex nästan all sorts frukt, läs: jag äter enbart Cox orange-äpplen, halvgröna bananer, jordgubbar, smultron och hallon och blåbär om de 2 sistnämnda inte är färska utan finns i tex en paj.

Så det finns mycket på och kring Ryhus som är helt bortkastat på mig personligen; äpplena i vår trädgård (hästarna får dom), plommonen och rabarbern äter jag inte heller. Fläder har vi också, björnbär utanför hagarna och annat jag inte kommer på just nu.

Med detta sagt blev jag överlycklig när jag hittade något jag skulle kunna äta flera nävar av om dagen men som är ganska sällsynt; smultronen ni ser på bilden. Växter helt vilt utanför min utebana! Lycka!

Lycka är även att Frenchie nu får börja trava lite med rejäl betoning på LITE, dvs 2-3 minuter om dagen.

Jag har idag därför joggat/ sprungit bredvid honom i 30-sekunders intervaller och det är nog tur att det var så korta sträckor för annars hade den här otränade tanten segnat ihop i skogen. Lite skämt och lite allvar men löpning har aldrig roat mig.

Men om ni önskar träna höghastighets powerwalk kan ni skriva upp er på min lista för de som är intresserade av utomhusvandringar med Frenchie för hans skritt för att undkomma insekter går inte av för hackor kan jag säga. Let me know när ni vill komma 🙂 !

Före:

Efter:

I morse när jag körde från jobbet såg jag att de två hästarna jag alltid kör förbi ganska nära oss hade täcke på sig!

Jag hajade till för det är JAG som är den mesigaste av alla hästägare jag vet och tänkte ”men oj, behöver de verkligen täcke NU”.

Väl hemma förstod jag; det var ”bara” runt 11 grader och blåste dessutom mycket så faktiskt fick även Frenchie täcke på sig.

Han får ju inte springa omkring i hagen och allt som kan trigga detta (tex att han fryser) måste försöka stoppas.

Förutom vår sedvanligt kräk-tråkiga promenad har jag fortsatt att bekämpa stånds i hagarna och jag hoppas verkligen att jag inte får äta upp dessa ord men det KÄNNS som att det har kommit långt mindre av detta ogräs än tidigare år. Eller så är det på tok för tidigt att ropa hej? Tiden får utvisa.

På bilderna ovan ser ni ett fullbordat projekt; grenkapning i Bibbis hage.

Det finns en handfull träd utanför hästarnas hagar och denna eks grenar tyckte jag invaderade helt utan någon mening eftersom Bibbi är minst 170 och inte en mini-shettis som möjligen hade kunnat söka skydd under dessa grenar.