Bilden är tagen vid Björnstorps gods (Henriks arbetsplats) igår och jag tycker den är så fin.

Fin var även min lille häst i ridhuset i morse- jag jobbar mycket med övergångar mellan skritt och trav och skritt och galopp liksom förvänd galopp och galoppombyten från förvänd till rättvänd galopp.

Så även om det tog emot att lämna en väldigt trevlig bjudning strax innan midnatt igår eftersom jag skulle rida i morse så var det helt klart värt det tyckte jag när jag hoppade av efter passet.

Jag såg för övrigt några vildsvin på vägen hem men vågade inte bromsa in och studera dom närmare pga det hala väglaget.

Jag kan avslutningsvis konstatera hur i alla fall jag kan ändra mindset väldigt snabbt.

För en vecka sedan hade jag tänkt/ sagt ”herregud…idag är det HELA minus 6 grader…fy fan” medan jag idag (som jämförelse med gårdagen) tyckte ”åh så bra….BARA 6 minusgrader”.

Idag var det minus 11-12 grader när det var som kallast; tack och lov lite sol och framför allt vindstilla så att det ändå kändes uthärdligt.

Bibbi har haft ett vintertäcke på sig sedan länge fast hon inte är klippt och Frenchie fick dubbla täcken på sig och kändes varm under dom när jag tog in honom från hagen (Bibbi kändes ”halvvarm”) men hellre det.

Jag har ju ett kallstall så de kommer att stå i några minusgrader även inomhus och då vill jag vara better safe than sorry.

Frenchie har vilodag och har förhoppningsvis rört sig tillräckligt i snön och båda har fått mash till lunch och extra hö som de ätit bra av.

En styck morotssäck har inhandlats i förmiddags och jag har burit ner den i vår källare för att undvika frusna morötter.

Jag tror att ordet ”fyka” är skånska och vara hur det vill med den saken men det betyder ungefär ”blåsa ihop snö till drivor”, precis som ni kan se på bilden.

För tack och lov har vi inte knädjup snö runt hela Ryhus utan det varierar mellan nästan barmark och dessa drivor som jag knappt kan forcera.

Dörren till lösdriften (där jag förvarar mitt hösilage) gick nätt och jämnt att klämma sig igenom utan att behöva skotta, alltid något!

Jag lyckades ta mig till ännu en träning för Nina idag (det var en planerad tvådagars kurs) genom att krypköra dit och jag har ju inte så långt.

Bibbi kunde vara i hagen medan jag var iväg (hon stod inne igår pga snöandet och den rejäla blåsten) och sedan gjorde Frenchie henne sällskap.

Jag är livrädd för kolik och vill så klart ha hästarna ute även av andra orsaker och att dra ner på allt kraftfoder skulle inte bli så bra nu när båda äntligen är i bra hull.

Gårdagens vindar hade både vält min julgran och sabbat ett av vindnäten i ridhuset så min snälla man fick fixa detta i minusgrader fast han knappt kände sina fingrar. Livet på landet….eller med en hästtjej (och nej, jag vågade mig inte på detta själv jättehögt upp på en stege och ensam).

Man skulle kunna tro att mitt största intresse inte är hästar utan VÄDER så mycket som detta omnämns i bloggen men på gott och ont styr det väldigt mycket.

Ni som bor i Skåne har säkert upplevt samma gräsliga blåst och snöande som jag och mina hästar var inte ute i hagen någon längre stund kan jag säga.

Frenchie och jag var och tränade för Nina och det var i alla fall roligt och gick bra.

Nina kommenterade att Frenchie ”börjar få en mage” vilket är det bästa betyget för denna lite svårfödda gosse så jag kommer inte att dra ner på fodret för det går snabbt att han ser lite uppdragen ut i stället.

Senare på kvällen ägnade jag mig åt ett av de största no-no inom travsporten; jag friserade Bibbis man à la ”halvblods-style” 🙂 !

Det var typ det första jag gjorde när hon kom; jag tog en sax och klippte av mer än halva manen. Och sedan tänkte jag ”nu kan jag inte lämna tillbaka henne för hennes ägare kommer säkert att bli GALEN när han ser vad jag har gjort” (vis av hur andra inom travet har reagerat på denna ”styggelse”) *ASG*!

Jag kan inte påstå att jag kände någon jätteinspiration att följa min plan och skritta ut; det både regnade och blåste men blev faktiskt bättre den stunden jag satt i sadeln i alla fall.

Att det sedan har både blåst, regnat och ”regn-snöat” nästan hela dagen är en annan historia. Men inte mycket (läs: inget) att göra åt.

Jag gissar att fler än jag bara biter ihop och räknar ner till våren eller så har ni kanske gett hästen en längre vila?

Jag är så otroligt tacksam så länge jag kan rida så jag försöker att fokusera på det och inte lägga för mycket energi på väder och kyla som vi som sagt ändå inte kan påverka.

Jag förstår inte varför jag envisas med att ständigt titta på väderleksprognosen som dels är extremt deprimerande och dels ofta helt missvisande annat än möjligen några få timmar framåt- gör ni likadant?

Idag blev den här flickan myndig minsann!

Av hennes box att döma (ja, hon är så här renlig) så var nyårsnatten lugn och jag hade ärligt talat inte förväntat mig något annat heller här i obygden.

Jag har tack och lov aldrig haft hästar som brytt sig om raketer, inte ens på ridskolan i Malmö där det ibland smälldes många dagar både före och efter nyår och Molly är den enda hunden jag haft som varit klart påverkad; övriga brydde sig inte en sekund.

Hundrastningen igår där 10 hundar kom med olika ägare var uppskattad och det gladde även mig.

Ännu mer gladdes jag åt dagens ridpass i ridhuset; Frenchie gick så fint, så fint.

Jag fick nästan lite panik en stund innan i stallet, när jag från ingenstans sträckte ryggen! Jag tyckte inte alls att jag gjorde något särskilt men det högg till i ländryggen och när jag hoppade upp på Frenchie kände jag av det och var rädd att det skulle göra ont att rida. Det gjorde det tack och lov inte men jag ska ändå använda smärtstillande plåster som jag köpte i USA och hoppas på snabb läkning.

Jag gissar att många med hästar i allmänhet och gård i synnerhet känner igen sig helt eller delvis i bilden ovan- jag gör det i alla fall!

Min och Frenchies uteritt förlades redan 7.30 så vi famlade omkring i mörkret men mötte varken folk eller fä och hörde inte en enda smällare/ raket.

Må jag nu inte få ångra dessa ord men det KÄNNS som att det smälls lite mindre i år- i alla fall av antalet inlägg på sociala medier att döma.

Missförstå mig inte- det finns fortfarande de som skriver förtvivlade/ arga budskap om hur illa de/ deras djur far av smällandet men det brukar vara ännu fler. Eller så inbillar jag mig eller så har människor faktiskt om inte annat mindre pengar att elda upp? Eller har förnuftet segrat?

Vara hur det vill med den saken; på Ryhus är det knappt märkbart med detta idiotiska påfund- i år har jag inte hört ett pip och föregående år har vi bara hört dova smällar i fjärran precis vid midnatt.

Henrik har sluppit att tillbringa nyår med Molly i badrummet, så som han fick göra i Staffanstorp (jag har jobbat nästan alla år).

I år, liksom förra året, har jag öppnat ridhuset för hundrastning för de doggys som inte kan rastas ordentligt på hemmaplan pga smällandet.

Nästan alla tider jag erbjudit har bokats av extremt tacksamma hundägare och det är roligt att kunna hjälpa de som liksom vi har rädda hundar. Men sorgligt att det behövs.

I morse blev det ett tidigt pass i lilla ridhuset och det avslutades med många klappar och ett upprepande av orden ”duktig häst” så ni förstår kanske hur det gick ❤️.

Jag rider inte några avancerade övningar då jag tycker att ridhuset är lite för litet utan försöker hålla mig till sådant som kan göras på en mindre yta men utan att slita så mycket- övergångar och små tempoväxlingar tex.

Jag hann knappt avsluta mitt ridhusbesök förrän det var dags för en massa långt mindre individer att äntra detsamma; kaninerna som skulle hoppträna. Så söta!

Henke tog detta jätteroliga kort precis när kaninerna kom och jag skojade med deras ägare att Molly kunde hjälpa dom att slå några höjdhoppningsrekord (eller fart-rekord ha ha ha).

Dagens matlagningstips: gör pannbiffar i ugnen. Sköter sig själva och inget matfett behövs.

Här har vi ”lilla” Bibbi som njuter av sin middag! Och visst är det väl något njutningsfullt med att även se och höra hästar äta? Det tycker jag i alla fall.

Frenchie har vilodag och det har jag också så jag har mest sovit och bara varit och handlat mat till oss och en säck morötter till de bortskämda ❤️.

Vi fortsätter att kämpa oss igenom leran….

Bra ridhuspass och sedan har det inte blivit så mycket mer gjort eftersom jag jobbade och jobbar i natt.

Dagens hiss: varje gång jag tvättar Frenchies benskydd i maskinen och de kommer ut ”som nya” och jag tänker ”varför tvättar jag dom inte oftare”!

Dagens diss: Alladin-chokladask! Inte ens jag som tycker om choklad vill äta hälften av bitarna!