Dessa och några pallkragar till är numera ihoppackade i min lösdrift och ytan ser nu ut så här:

Vill inte påstå att mina odlingar gav mig jätteblodad tand men om/ när jag tar fram lådorna igen kommer jag att placera dom direkt på gödselstackens cement för att slippa det tråkiga ogräset som omgav det odlade i somras. Det såg för fult ut!

Mina allt annat än fula djur betar i sina hagar as we speak; Vicke reds på utebanan i strålande solsken och nu gäller det att ta vara på varje sådan dag.

Det mörknar fortare och fortare nu; väldigt tråkigt tycker jag men det är tidens gång….

Har inte hjärta att rycka upp denna storbladiga växt som uppenbarligen frodas inne i min lösdrift trots mörker och jordgolv.

Däremot hade jag både hjärta och stryka nog att spetta upp ytterligare stenbumlingar runt stallet- stenmuren byggs på kan man säga.

Tyvärr inga safir-fynd bland stenarna idag heller men bara att få bort dom var belöning nog.

Eftersom det regnade en hel del förra veckan behövde gräset klippas så det har jag också ägnat en god stund åt.

Bilden ovan illustrerar ännu ett projekt på Ryhus: ”operation stenuppgrävning”!

Vi har större och mindre stenar ”både här och där” på Ryhus; i hästarnas hagar och på gräsmattorna runt stallet tex.

En del är rätt så mycket i vägen när man ska klippa gräset och i helgen grävde vi därför upp en del av stenbumlingarna.

Den största ser ni på bilden och det krävdes en knäckt spade och hjälp av min bil för att få upp den ur sin håla i marken.

Jag sa till Henrik att det ska bli intressant att se hur hög stenmuren vi började bygga i somras kommer att bli om vi bor på Ryhus tillräckligt länge; gudarna ska veta att det finns gott om byggnadsmaterial!

På denna bilden har vi bara börjat men fråga mig igen om ett tag 🙂 !

Bilder som denna får jag ibland från Henrik när jag är på väg hem från jobbet; denna togs i morse.

Det är Molly som sitter och tittar ut mot vägen där hon snart ska se mig komma körande! Hur hon kan veta att det börjar närma sig kan man ju undra för när bilden är tagen är jag fortfarande flera kilometer hemifrån.

Den här bilden är tagen från en film tagen med min IPad.

Jag försökte filma dagens ritt vilket bild/ kvalitetsmässigt hade blivit fullt godkänt om inte inspelningen avbrutits helt oförklarligt efter strax efter 7 minuter.

Jättesynd och jätteirriterande; sist jag provade var på min utebana och där filmade ipaden i över 50 minuter men där ställde jag in vinkeln så fel att jag bara syntes när jag var väldigt nära den.

Ska fortsätta experimentera med detta för jag tycker det är jättenyttigt att se sig själv på film.

Idag fick jag för mig att jag skulle kolla om det kommit mer svamp i min lilla (med betoning på lilla) del av skogen där jag hittade kantarellerna på bilden nyligen.

Och vad ger ni mig för detta: när jag promenerade dit med Molly möttes jag av en annan hundägare som redan plockade eller i alla fall letade efter svamp EXAKT där!?!?

Alltså vad är oddsen att 2 människor skulle vara på exakt samma miljon/ miljard-del av skogen på exakt samma tid???

Huruvida den andra hundägaren redan hade hunnit plocka åt sig eventuell svamp låter jag vara osagt men det var bara att traska hem igen med bokstavligen 5 pyttesvampar som sällskap!

Jag var helt inställd på att behöva rida i ridhuset idag; var inte alls sugen på att bli genomblöt så som väderleksprognosen förutspådde men som tur var så slog den helt slint.

Solen sken när jag red och min bana (liksom hästen) var fin.

Jag vill helst inte rida i ridhuset om jag inte måste, 17*36 meter är trots allt inte 20*60 så att säga och den lilla ytan jag har är onekligen begränsande.

Förstå mig rätt; jag kunde inte vara mer tacksam över mitt ridhus men tycker ändå att man ska vara försiktig med att träna på små ytor, framför allt om man har andra bra alternativ.

Härom dagen gjorde jag säkert 10 ”tvåor” (jag räknade inte) på ett gräsfält medan jag i mitt ridhus knappt hinner med några alls eftersom det tar lite tid innan jag liksom är helt förberedd och sedan kommer nästa kortsida snabbt 🙂 .

Idag är sådan där dag då man tänker att det är lika bra att ta in trädgårdsmöblerna för säsongen; det har regnat mer eller mindre hela dagen.

Vicke har vilodag och själv passade jag på att plocka bort lite fallfrukt från gräsmattan mellan skurarna.

Sådant blir ju gärna ganska äckligt om det får ligga och ruttna och dra till sig insekter så det var lika bra att ta upp det.

Vi har i år fått rejält med plommon men varken jag eller Henrik tycker om denna frukt så det blev desto mer att släpa till arbetsplatsen.

Både de boende och mina arbetskamrater säger att plommonen är jättegoda och jag har fått lära mig att de gula heter Reine Claude tydligen.

Äpplena får Vicke ta hand om så de går inte till spillo.

Jag ryckte också upp lite brännässlor och funderade över hur tragikomiskt det vore om jag har lyckats utrota alla till den dagen vi går i pension och har all tid i världen för sådant ”onödigt” jobb och om vi bor kvar här då 🙂 !

Jag har stora gräsytor på 3 av ridhusets sidor och eftersom en av dom blev väldigt fint ansad idag kunde jag därefter använda den som tillfällig ridbana.

Det gjorde jag förra året också och det fungerar helt ok.

Det är alltså en träda som sköts av godset vi hyr Ryhus av så detta är inget som vi ansvarar för.

Jag har precis ätit ett litet mellanmål (läs: onyttigt småätande) ; en glassbåt!

Denna form av glass har jag inte ätit på en evighet och den fick mig att minnas en klient som jag hade för väldigt många år sedan.

Det var en gammal man som jag besökte en gång i månaden då han hyrde sin bostad via socialtjänsten och det var min uppgift att se till att allting sköttes som det skulle (vilket det gjorde).

Varje gång jag kom på hembesök bjöd mannen på en glassbåt och jag som kan vara lite kinkig med att äta hos personer där det är lite si och så med städningen kunde fika utan tvekan eftersom de ju är styckvis förpackade.

Det sorgliga var att jag kändes som mannens enda sällskap och han verkade se mycket fram emot dessa kontrollbesök.

Och så blir tyvärr livet för vissa när de blir gamla….det har jag sett flera gånger.

Att en socialsekreterare blir nästan det enda sällskapet och att man i övrigt är väldigt ensam.

Kolla in den här soldyrkaren!

Precis som min tidigare hund Soya lyckas hon ofta leta upp just den plats där solen lyser in!

Idag plockade jag bort den första och gärna också sista fästingen på henne för i år; har alltid äcklats av dessa vidriga djur och efter Vickes anaplasmos hatar jag dom ännu mer!

Vilodag för Vicke medan jag och Henrik har kört runt lite på Österlen.

Denna lunch åt vi på Sjöbo golfrestaurang där Henrik har börjat spela.

Min fd man som rest runt mycket i Sverige i tjänsten minns jag hävdade att just golfrestauranger ofta hade den bästa lunchmaten- värt att komma ihåg kanske?

Trots att Molly gjorde sitt bästa för att hjälpa till att leta (eller inte…..) kommer dagens svampplockning som mest att räcka till en smörgås gissar jag 🙂 !

Huruvida mängden beror på det förhållandevis torra vädret länge innan regnet för några dagar sedan eller om andra hunnit före mig låter jag vara osagt.

Det var nästan komiskt att jag på tillbakavägen, med min lilla ”skörd” mötte en kvinna med en 10-liters hink i näven.

Antingen visste hon något jag missat 🙂 eller så skulle hon bli besviken….

EDIT: Nu har jag ätit upp ”alla” kantarellerna….kommer det inget inlägg imorgon var det inga kantareller jag plockade 🍄🍄🍄!