Idag har jag på fullt allvar tagit mig an det vi påbörjade så smått i lördags; målning av utsidan på ridhuset.

Om ni tycker att porten ser ut att ha tappat mycket färg är samtliga väggar minst lika slitna och bortsett från det rent estetiska, dvs att det ser rent ut sagt fult ut så skadas ju ytskiktet när det inte finns något som skyddar mot väta.

Jag ville måla redan förra sommaren men hade dels en miljard andra projekt att hinna med men framför allt så avråddes jag av flera, däribland min bror som själv är målare.

”Du kommer aldrig att orka måla en så enorm yta” sades det och jag tänkte ärligt talat detsamma, framför allt eftersom det krävs en stege för att nå stora delar av det som behöver färg.

Att leja bort jobbet till någon som sprutmålar hela alltet skulle vara ett alternativ i teorin men dels är det semestertider nu och jag vet ingen som kan åta sig jobbet och framför allt så är min plånbok mer än dränerad pga x veterinärbesök.

Så då återstod att låta ridhuset ”förfalla” eller använda delar av semestern till att måla.

Idag blev jag faktiskt färdig med en kortsida med lite hjälp av Henrik (han jobbar så han kan inte lägga så mycket tid på detta) men jag misstänker att jag kommer att kräkas på allt vad färg heter låååångt innan jag är klar….när nu det blir….

Önskar sååå att jag kände x personer vars största önskan är att måla åt någon annan (läs: mig), då hade det så klart gått mycket fortare men som man känner sig själv känner man andra så det lär inte hända 🙂 !

I samband med att vi flyttade till Ryhus ägde diverse grävarbeten rum här och dessutom anlitade de förra hyresgästerna någon som kom och tömde gödselstacken.

Allt detta, när marken dessutom var lerig gjorde att vi hade enorma spår efter olika maskiner lite överallt och det såg väldigt trist ut. Djupa traktorspår, avriven gräsmatta, några stora hål….

När det blev dags att börja klippa gräset var det ibland svårt att manövrera gräsklipparen mellan dessa hålor och spår men nu, 1,5 år senare kan jag faktiskt konstatera att marken börjar återhämta sig och liksom jämna ut sig själv.

På bilden ovan syns detta tydligt, här var tidigare djupa traktorspår hela vägen men nu kan man bara ana att marken inte är helt jämn och det är stor skillnad på hur lätt det är att köra med gräsklipparen.

Själv har jag ägnat dagen åt ett tråkigt måleriprojekt som jag ska visa er imorgon när det har torkat!

Idag har jag skördat mina första potatisar!

Som synes inte tillräcklig mängd för att bjuda annat än mig själv på middag men ändå 🙂 .

Dessa har alltså växt upp i en plastlåda innehållande endast lite gödsel och använt strö- så kallad täckodling. Och den potatis jag satte är bara någon random matpotatis jag hade i kylen.

Annars fortsätter hettan över Ryhus och jag fick även idag ta in hästarna vid lunch.

Vicke började vanka vid grinden och eftersom termometern visade runt 30 grader så tyckte jag att det var berättigat att ta in dom några timmar.

Jag kände själv att jag inte orkade göra något utomhus pga värmen så jag har mest suttit i soffan efter morgonens stalljobb, ståndsuppdragning i hagarna och allmänt ogräsunderhåll.

Puh….fast klockan inte ens är 17 har jag precis tagit in hästarna.

Det började nämligen mullra rejält och där går min gräns för utevistelse.

Det har varit varmt och kvavt hela dagen och nu regnar det och allt det hade hästarna fått tåla men åska….nej!

En bekant skrev bara häromdagen att en häst hon nyligen sålt träffats av blixten och dött så visst förekommer det.

Molly som är livrädd för nyårssmällande är även rädd för åska så nu har vi tv:n på hög volym men hon ligger ändå här bredvid och skakar stackaren!

Hur gör ni med hästar ute när det åskar? Har is i magen eller tar in?

Idag valde jag faktiskt att ta in hästarna några timmar vid 12.30.

Då visade termometern på runt 30 grader och detta tillsammans med insekter gjorde att hästarna verkligen såg ut att vilja gå in.

Jag släppte ut dom igen efter några timmar men kommer att ta in dom tidigare just pga ovan.

Absolut tåler hästar mycket men jag undrar ändå hur många djur som faktiskt tusen gånger hellre hade stått i en box än betat gräs när solen bränner som värst och insekterna är som ett moln runt dom?

Även jag som klemar mycket med mina två tycker många gånger att ”lite får dom tåla minsann” men idag….nej.

På bilden något jag är barnsligt förtjust över; gräsmattan mellan stallen och lösdriften.

Jag borde verkligen ha tagit ett kort på den när den såg som värst ut (förra våren) för då var den översållad av höga skräppor och såg definitivt inte ut som en gräsmatta.

Men efter att ha ryckt upp en del skräppor för hand och framför allt mejat ner resten med gräsklipparen x gånger så ser det så här fint ut!

Igår var jag och åt middag ute med mina föräldrar och min bror och min mamma kommenterade att det fanns massor av hörester i bagageutrymmet.

Detta har varit mitt dåliga samvete ett tag; så skitig som min bil var invändigt kan jag inte minnas när den var senast.

Men efter att ha kört allt möjligt i bilen det senaste året och utan att rengöra den emellan så behövdes det verkligen en rejäl invändig dammsugning så det har varit dagens projekt.

Och låt mig säga så här; kör för guds skull inte halm eller hö i bilen; jag gjorde det en gång för några veckor sedan och den tiden det nu tog att dammsuga bort alla strån….tja…det hade känts mer värt att lämna kvar den höbalen som inte fick plats i släpet ute på åkern!

Sedan några dagar tillbaka har jag ägnat mig åt en tråkig men nödvändig syssla; stånds-utrotning.

Eller…utrotning….det är väl snarare som med brännässlorna…att en del lär överleva och återkomma även om jag försöker dra upp allt jag kan med rötterna.

Idag rensade jag och Henrik upp en hel ”rabatt” med stånds precis ovanför ridhuset; ytan ligger ganska nära en av hagarna så jag vill i görligaste mån förhindra att de sprider sig dit.

Jag har redan en del stånds i hagarna och rensar kontinuerligt även om jag inte tror att hästarna skulle äta av dom just nu.

Men fortsätter torkan och gräset blir ännu mer stäpp är vad det redan är så kan ju hästar börja äta sådant de vanligtvis ratar.

Kolla förresten så ful denna tidigare så fint blomstrande buske har blivit. Nåja…det var trevligt så länge det varade:

På hästfronten är det så att B går på utebanan och Vicke i sin vanliga hage.

Jag ska diskutera med veterinären imorgon hur vi går vidare med båda.

Även om de är mikroskopiska (än?) så har jag i alla fall morötter i en del av pallkragarna nu.

Annars händer här inte så mycket och eftersom sommarmånaderna ändå brukar innebära att få läser bloggen kommer jag inte att skriva så mycket här ett tag framöver.

Jag är väldigt glad över att man kan se i alla fall delar av hagarna från vissa av våra fönster; detta kort tog jag från vårt gästrum!

Minst lika glad är jag över min utebana; inte bara för att den är så bra att rida på utan för att den möjliggör för B att vara ute flera timmar om dagen och ändå stå på mjukt underlag.

Med Vicke är det fortsatt bättre; nya filmer skickades till veterinären i förmiddags och hon svarade att han är ännu mindre halt på vänster bak nu.

Vi får väl se om denna mystiska hälta går över av sig själv eller behöver behandlas och på ett sätt är det kanske bra att veterinären har semester denna vecka så att man liksom ser hur det hela utvecklar sig.

Jag är extremt mycket för ”all in” och behandla allt som går nu, genast, meddetsamma och helst redan igår men även om veterinären hade varit här är ledinjektioner eller ens Metacam just nu inte det som man ska experimentera med så nära inpå allt annat som varit den senaste tiden.

Det finns onekligen många fördelar med att man utvecklat telefoner och att surfplattor finns i var mans hand.

Den veterinär som behandlar Vicke gick på semester igår men har lovat att bistå mig så mycket hon kan ändå och ett led i detta är att hon föreslog att vi kunde filma Vicke så att hon kan följa utvecklingen av hans hälta.

Efter att ha sett dagens filmer (tack till min älskling som hjälpte till) tyckte hon att Vicke var enormt mycket bättre än igår. Fortfarande halt men inte på långa vägar som igår och definitivt inte som i förrgår.

Vicke är också feberfri och hans bajs ser också bättre ut så det är positivt.

Benen är fortsatt tjocka, inte lika tjocka som igår men ändå rejält.

Nu ska jag leda Vicke 2 gånger om dagen, ha honom i hagen, givetvis fortsätta att ha noga kolla på allmäntillståndet samt filma honom imorgon igen.

Är han fortsatt halt får veterinären titta på honom på måndag när hon återkommer från semestern; jag tycker inte att det är någon idé att blanda in någon annan denna veckan eftersom hältan ändå avtagit rejält.

Min lilla ponny går på utebanan och ska så göra tills vi får svar på hans blodprov gällande Cushings som ska tas nästa vecka.

Oaktat eventuell Cushings och även om jag skulle ha gett honom medicin redan idag är det för tidigt med gräshage så det är ju en jäkla tur att jag har en mjuk utebana han kan stå på.