Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Idag fyller jag år och sedan Facebooks tillkomst är detta en liten egoboost när man får runt 100 gratulationer både via den kanalen, på Instagram, Messenger, mail och IRL. Kul och tacksamt att folk tänker på en.
Bilden ovan visar dagens frukost och vi kan ju låtsas att den berodde på bemärkelsedagen och inte ett allmänt sötsug ha ha.
Vickster har inte firat ägaren genom något superpass; han har vilodag!
Och maken hade en liten överraskning i beredskap när han kommer hem efter jobbet så det ser jag fram emot.
Själv hittade jag en bra present till mig själv (läs: Vicke) i morse som jag ska hämta ikväll; visar er imorgon om jag inte ångrar mig när jag ser den på plats.
Nix; jag matchar mycket sällan medvetet rid/ hästutrustning och kan ibland nästan tycka att det hos andra ekipage kan bli lite för mycket av det goda om ryttarens tröja, byxor och gud vet vad mer matchar hästens schabrak, lindor osv.
Men när jag såg på fotot ovan i efterhand insåg jag att color of the day tydligen är BRUNT 🙂 .
Dock hade jag själv inga bruna kläder alls på mig ha ha!
Nina och jag delade på dagens ridpass och det är en fröjd att se henne rida Vicke.
Att hon rider nu handlar om att förbättra ”signalsystemet” som helt har kraschat på tävling och inte fungerar till 100% hemma heller nu när jag inte alls rider med spö.
Vicke är en ögontjänare av enorma mått vad gäller just piskan; jag behöver mycket sällan använda den och om jag gör det räcker det med en lätt touch för superbra effekt men det hjälper inte; han måste, måste, måste gå för enbart skänklarna om det ska fungera på tävling. Och det gör det inte alls just nu så jag har bestämt mig för att inte tävla mer förrän det känns bättre.
Pay and ride kan jag rida för att hålla igång tävlingsmomentet så att säga men i övrigt är det bara dumt att befästa ett inte alls önskvärt beteende= total ignorans av skänklarna.
Lite skämt och lite allvar men jag tycker det är så….ja…nästan komiskt att man kan få exakt lika bra resultat med rostiga pinnharvar för 150 kronor styck som med en fiiiiiin harv för 10 tusen eller mer.
Såg ett inlägg på Facebook där någon efterfrågade harvningsredskap och det var ingen måtta på tips på svindyra maskiner; fullkomligt onödigt i många fall om ni frågar mig.
Dels för att resultatet enligt mig, som ändå tycker att jag är ganska kinkig, är exakt likadant som med exempelvis en pinnharv och dels för att det inte hjälper hur fin utrustning man än har om man inte använder den tillräckligt ofta.
Jag kör hellre 10 minuter med mina pinnharvar 2 gånger i veckan och har perfekt underlag i alla fall. Men men…smaken är som baken…
Som ni ser drar jag numera harvarna med vår åkgräsklippare och på tal om den så arbetar den så klart även med gräsklippning.
Gräset växer fortfarande vilken jag är väldigt tacksam över; hur näringslöst det måhända än är så ger det bra sysselsättning under det halva dygn mina hästar tillbringar ute och än så länge utan stråfoder där.
Båda har fri tillgång på hö inne och medan Vicke äter kanske 10 kilo äter den lille kanske hälften och båda har kvar foder på morgonen och är inte smala så jag tolkar det som att de får tillräckligt i sig.
Vicke äter förvisso även havre, betfor, soja och matolja medan den lille får lite havre för syns skull och lite betfor bara för att inte känna sig helt utanför ha ha ha. Och så äter de några kilo äpplen vardera just nu.
När jag hoppade upp i sadeln idag var det regnigt och mulet så det var väldigt tacksamt att kunna få skydd av skogens alla träd.
Eller….så skulle det ha kunnat vara i teorin men i verkligheten fick jag tvärtom en del vattendroppar innanför jackan när jag och bergsgeten plöjde under en del väldigt lågt hängande grenar.
Planen var att utforska lite nya stigar och det gjorde vi tills jag kom ut på en större väg och frågade en förbipasserande vart den ledde och hon svarade ”Veberöd”.
Då kände jag att vi var lite väl off course och valde att rida tillbaka….annars hade vi kanske varit ute än 🙂 ?
Väl hemma fick jag borsta bort både små kvistar och något löv som fastnat i sadeln….livet på landet ni vet 🙂 !
Nu väntar middag ute med mina föräldrar och Henrik!
Idag har Molly 6 år haft playdate med Pixie 6 månader!
Jag såg av en slump ett inlägg på Facebook om att Pixie med ägare bor i Staffanstorp och long story short erbjöd dom att komma hit och hälsa på.
Molly är ju en försiktig hund som har haft svårt att hitta lek-kamrater och har i ärlighetens namn inte ens träffat någon hund över huvud taget sedan vi flyttade hit så jag hoppades att ett besök av en snäll unghund av samma ras skulle passa och det gjorde det! Jättekul!
Skönt att ha ett ridhus att släppa hundarna i när det pågår jakt inpå knutarna och det är något med grusunderlaget som gör att i alla fall vinthundar springer extra gärna därinne.
Idag har Vickster och jag varit och ridit på ”öppen bana” i Skabersjö.
De har ett fint ridhus med fiberundelag och även om jag absolut inte hade velat ha detta som botten i mitt eget ridhus, dvs för vardagsträning så är det väldigt bra att rida på då och då.
Jag brukar raljera och hävda att om hästen inte går bra på fiber så går den inte på något underlag…det är min känsla i alla fall eftersom det, rätt skött, ger väldigt bra svikt.
Nu ska jag strax invänta ett besök från en annan hästägare och tillika bloggläsare. Även om jag trivs extremt bra här i min ensamhet så är det roligt med besök ibland!
Kolla vilken skönhet jag hittade på gräsmattan utanför stallet igår! Den fick dock hamna i sopan hellre än soppan 🙂 av förklarliga skäl hi hi!
Som jag berättade härom dagen har jag byggt en provisorisk hage som Vicke nu får beta ner lite.
Den finns precis utanför mitt stall (mellan stallet och lösdriften) och kan lätt minskas ner till en sjukhage om det…..gud förbjude…..skulle behövas.
Jag har inte dragit trådarna så att det går att koppla på strömmen just eftersom hagen är provisorisk så jag använder den bara till Vicke och när jag är hemma. Litar inte riktigt lika mycket på den lille och skulle han gå under trådarna och komma ur Vickes synfält kommer den sistnämnde att bli tokig vilket inte gäller omvänt på samma sätt.
Till båda har jag varit i Veberöd och plockat hur mycket äpplen som helst hos en familj som jag gissar har Skånes fruktrikaste träd. Jag förstår att de delar med sig för jag har aldrig sett på maken till mängd frukt på ett och samma träd!
Nu ska jag ut och röja färdigt där jag hade den tidigare provisoriska hagen som nu är lättare att klippa när hästarna hjälpt till att beta ner den.
Måste förresten visa dagens frukost/ lunch/ middag (jag åt inte förrän 13.00):
Kanske inte den mest estetiska rätt jag tillagat 🙂 men gott var det:
Underbar höstdag och Vicke fick inviga sin provisoriska hage. Och don’t worry 🙂 , jag tog av honom täcket när det blev lite varmare.
Medan djuren mös i solen stampade jag min gödselstack och jodå…den börjar allt likna en dansbana:) .
Lite senare på dagen körde jag över gräset med åkgräsklipparen och gissar att det är näst sista klippningen för säsongen.
Hästarna har betat ner en annan provisorisk hage bakom gödselstacken så bra att jag nu kunde klippa resterna, tidigare i somras var det knähögt där och jag tycker att detta ser prydligare ut om inte annat.
Vicke är som tur är van vid tidiga utsläpp eftersom stallägaren i stallet han stod i senast släppte ut hästarna ännu tidigare än jag och Baltis…tja….han följer Vicke blint (lös) i mörkret.
Efter någon timme åkte vi till Nina för att träna och hon red också en liten stund.
Det är mycket trevligt att se henne på Vicke och jag ser både hur han har förbättrats och hur väldigt fin han ser ut.
Hemma igen har jag inte gjort många knop.
Jo, ännu en provisorisk hage som jag inte har tagit i bruk än; Vicke går idag i den jag gjorde för någon vecka sedan:
Baltis fick en liten avborstning i hagen; jag ska inte påstå att det sker exakt varje dag men jag försöker att hålla honom hyfsat presentabel medan han ibland försöker att se ut som motsatsen när han hittar några få kvadratmillimeter lerig jord att rulla sig i.
Till skillnad från tillitsfulla Vickster som man oftast kan borsta var som helst i hagen utan att han går iväg så måste man hålla Baltis i grimma och grimskaft annars är det ”tack och hej” direkt…han bara ger sig av och går inte att övertala att stanna annat än med mat 🙂 !
Idag har Vicke och jag varit i Lund på Pay and ride; en utmärkt träningsform för oss just nu känner jag.
Så himla smidigt att snabbt kunna rida sitt program utan att behöva fläta, fixa med nummerlapp och tävlingskläder och allt annat som hör detta till och vara hemma efter typ 2 timmar.
Hemma har vi passat på att röja lite i rabatterna medan vädret är soligt och hyfsat varmt.
Det blir mörkt redan vid 19.00 nu så det är rätt många timmar man ”förlorar” för utomhusaktiviteter på hösten och vintern men jag tycker att vi är ”bra på det” och har hunnit med allt vi velat under sommaren så det är inte precis något som står och väntar på våra insatser.
Avslutar med en bild på en av mina älsklingar i en pose som hon ibland intar om jag är ute i stallet tex och hon är kvar i huset:
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer