Nej, vi tränar inte på cirkuskonster utan det är Vicke som sin vana trogen torkar sig om munnen efter avslutat pass!

Jag kan på fullt allvar inte minnas att JAG har ställt in en enda träning på 30 år men idag gjorde jag just detta.

Eller…jag gjorde det redan igårkväll inför idag eftersom det var aviserat snöande hela dagen och jag var osäker på både om Olof skulle kunna ta sig från hemmet och till Flyinge och om jag skulle kunna köra släp från stallet och till träningen.

Nu TRODDE jag väl att det skulle gå för egen del; dels har jag en rejäl bil och bara ca 12 minuters körning till träningen på vettiga vägar och dels är jag inte den som ”bangar” för liten snö (läs: många skulle kalla mig dumdristig) men ärligt talat kändes det bättre att spara 600 spänn, rida hemma på en häst som har gått hur bra som helst hur länge som helst OCH komma hem säkert innan all fredagsrusning och i eventuell snöstorm (skåningar kan inte köra bil i snö…säger inte mer…).

Och det blev mycket riktigt ett fint morgonpass i ridhuset och jag lär förhoppningsvis träffa Olof nästa vecka igen så världen har inte gått under 🙂 .

Att jag skriver detta lite raljerande beror på att jag ”förr” HADE tyckt att världen näääästan gick under pga en inställd träning men nu är jag tack och lov mer ”chill” ha ha ha.

Kan ju också bero på nuvarande häst vilket jag och min hästkompis diskuterade på lunchen igår.

Jag har haft en del hästar (de flesta) som man var tvungen att rida igenom ständigt, ständigt för att de inte skulle kännas styva och i behov av ”böjande och bändande” medan Vicke aldrig någonsin känns så- inte ens efter att ha vilat i en vecka och bara gått i hagen.

Man bara hoppar upp och rider och allt är som vanligt. En GULD- egenskap om ni frågar mig!

Dagens plan var initialt att passa på och longera Vicke i snön, det är bra träning för en redan vältränad häst (så klart kan man göra det med alla hästar men med de otränade måste man tänka på att hålla passet mycket kort eftersom det blir ganska tungt att springa i snö).

Men som ni kan se av bilden ovan hade snön fykt ihop på tok för ojämnt kring vår anläggning och på utebanan inte mycket alls så jag gav upp tanken på vår utomhusaktivitet.

Lika nyttigt som det är att springa i djupsnö lika farligt menar jag att det är att göra annat än skritta på fruset, ojämnt och ”knöggligt” underlag och har man ett ridhus finns det ingen anledning att chansa.

Så det blev lös-spring inomhus för Vicke i stället och därefter några timmar i hagen innan hästarna fick gå in av rädsla för sönderfrusna vattenledningar.

Själv åkte jag hem till en god frukost som följdes av en lika god lunch med en kompis i Malmö och som grädde på moset blev det också massage idag.

Jag fascineras varje gång av hur min hårdhänta välgörare lyckas hitta smärtpunkter jag inte trodde existerade men jag tror det gör nytta och biter ihop 🙂 !

Idag är det många som har blivit insnöade runt om i Skåne och jag skänkte en tacksamhetens tanke åt att a) min träning för Olof var igår och b) jag har en rejäl bil med 4-hjulsdrift.

När jag red i ridhuset i förrgår frös jag något fruktansvärt om öronen som hjälmen inte alls skyddade och i morse provade jag därför något annat; jag red i en ”rånarluva” som jag hittade i mina gömmor.

Det kändes verkligen inte optimalt att rida utan hjälm men i valet att åter bli nästan svimfärdig av kyla eller att rida med luva i stället så fick det bli så.

Och med luva och termobyxor hela passet var jag faktiskt riktigt varm trots minus 9 och det blev mycket bra ridning i 50 minuter.

De som läst bloggen länge vet att jag har en ”thing” vad gäller det jag döpt till täckesnarkomani (en överanvändning av täcke utan befogat behov) men i dagens temperatur och med snöstorm fick till och med Vicks gå med ridtäcke hela passet. Detta är väldigt tunt (i fleece) och finns att köpa för en hundring på Gekås.

Efter passet blev det ett fåtal timmar i hagen innan vi tog in alla hästarna på grund av rejäl blåst och rädsla för att rören i stallet skulle frysa.

Molly har rastat sig rejält i snön- hennes ork verkar outsinlig och trots att halva hunden sjönk ner hade hon ork att springa i full fart ganska länge.

Tidig morgon utanför vårt köksfönster

Ibland vill man verkligen inte att väderleksprognosen ska stämma men det gjorde den idag.

Det var och kändes precis lika kallt som utlovats och jag var rejält påbyltad i stallet.

När det var dags att rida bestämde jag mig faktiskt för att behålla termobyxorna på-  dom rider jag annars bara ut i eller har på om jag ska värma upp Vicke åt Olof.

Och det gick faktiskt jättebra att rida i dom och kändes inte alls halkigt och bylsigt som befarat så det ska jag fortsätta med när det är så här kallt.

Det finns ju ingen anledning att bokstavligen frysa häcken av sig 🙂 !

Vicke jobbade på bra och verkade inte alls påverkad av kylan men det hade jag inte förväntat mig heller.

När jag släppte ut honom och de andra hästarna blåste det rätt bra och med sådana vindar så valde jag att sätta på ett Back on track nättäcke under det tjocka utetäcket.

Jag vill definitivt inte att Vicke ska frysa, spänna sig och rent av börja springa i den superknöggliga hagen för att hålla värmen- därav det extra täcket samt att han också har en del ensilage att äta för att hålla värmen.

Jag hoppas att alla hästägare förstår hur mycket kallare det blir med just blåst i minusgrader och anpassar hagvistelsen därefter- antingen genom att förkorta densamma, lägga ut (mer) mat, ha tjockare täcke eller hitta någon annan lösning.

Att bara sitta i sin varma bostad, titta ut på det strålande solskenet och se de faktiska graderna på utomhustermometern ger inte alls en rättvis bild just nu 🙁 .

Efter en mysig morgonpromenad i minusgrader var det skönt med ”lite” frukost- det var faktiskt nästan för mycket att välja bland 🙂 !

Och se så vacker inredning!

Som en liten överraskning i vardagen bokade jag för ett tag sedan en hotellövernattning på Örenäs slott  så här är vi nu; jag, Henke och Molly!

Fint hotell, vackra omgivningar och lite omväxling- perfekt en kall lördag i februari!

Efter incheckning gick vi en långpromenad innan solen gick ner; väldigt vackert eller hur?

Klockan 7.28- på väg till ridhuset….

Igår minus 7, idag minus 5 men kändes som ”tusen” minusgrader.

Jag var helt stelfrusen 2 minuter efter att ha hoppat av Vicke, medan man rider håller man ju värmen lite i alla fall.

Jag red lite linjer ur diverse medelsvåra program och hade bra känsla över lag. Pigg häst!

Lämnade Vicke i hagen med vatten och delar av frukosten- det är verkligen GULD att kunna fodra utomhus.

Känslan att komma hem efter stallet, kall men med en väntande god frukost inklusive hett te är inte att förakta och är absolut värd tidig uppstigning och motion i minus.

I morse dammade jag bokstavligen av min gamla hoppsadel- tro mig, det behövdes! Jag har inte använt sadeln på många månader….en väääldigt gammal Stübben är inte det mest bekväma man kan rida i om man säger så…

Men idag hoppade vi lite och det gör man trots allt bäst/ säkrast/ enklast i en sadel för ändamålet, stenhård eller ej 🙂 .

Vicke kändes sååå fin när jag red fram och pigg som tusan…det sistnämnda kanske beroende på att det var minus 7 grader ute.

Jag fick ett telefonsamtal som jag var tvungen att ta medan jag skrittade fram och på de få minuter detta varade hann min hand bli helt avdomnad av kylan.

Efter hoppningen fick jag flyga iväg i ilfart till jobbet (det var det telefonsamtalet handlade om; att det saknades personal och jag ombads att jobba extra om jag kunde) men nu hoppas jag att jag kan ”hålla helg”!