Idag fick Vicke en ”hel” vilodag och slapp både sadel och träns.

Det var 14 dagar sedan sist så det kunde han vara värd tyckte jag 🙂 .

Isolde, en av hans stallgrannar fick följa med som sällskapsdam tidigt i morse (Vicke syns som en prick i bakgrunden).

Hela dagen kommer att tillbringas med att slappa.

Hästen som aldrig ryktas….

Möttes av denna ljuva syn idag- nyinlagt spån i ridhuset. Längtar redan efter att få rida där 🙂 !

Även idag har det varit väldigt varmt och soligt och jag har passat på att tillbringa lite tid på gräsmattan hemma.

Det blev även ett besök till Malmö då jag var kallad på mammografi- väldigt bra att detta görs per automatik var 18 månad tycker jag.

Någon ridning blev det inte förrän på eftermiddagen och idag åkte jag faktiskt iväg med Vicke- något jag funderat på länge men inte ”fått tummen ur…”.

Vi begav oss till Torna Hällestad och ett skogsområde ganska nära Skryllegården där jag varit och gått både promenader med Soya och ridit med Archie.

Just detta ställe består av väldigt mycket större och mindre backar inne i en skog och Vicke fick verkligen hålla tungan rätt i mun när han skrittade upp och ner i dessa.

Stora trädrötter och en del stenar kantade vår väg och en del stigar var väldigt smala med branta stup på båda sidorna så det gällde att se var man satte fötterna och det var jag glad att Vicke insåg.

Efter en timme var jag nöjd och Vickes muskler gissningsvis ganska välmotionerade!

Och som ofta då jag gör sådana här ”småresor” retar jag mig på att jag så sällan tar mig tid till dom för det går egentligen väldigt fort.

Från det att jag lastade in Vicke för hemfärd och tills jag var hemma hos mig själv hann det tex bara gå ca 45 minuter och då sopade jag ändå ur släpet, hängde in alla saker och klappade om min träningskompis.

Den enda nackdelen med dagens ritt är att det inte kändes helt säkert att vara ute helt ensam i okänd terräng.

Nu är ju Vicke nästan lika snäll som Archie var, att ta med Kreon på sådana här resor ensam var inte att tänka på (däremot var vi iväg någon gång med sällskap och det gick bra).

Jag hade i alla fall min telefon med mig, graman på Vicke (bästa ”livbojen” OM han blir rädd för något) och hade varskott en av stallägarna om att hålla koll på om jag inte skulle komma tillbaka en viss tid.

Jag älskar verkligen att rida i skog och skulle tveklöst ridit ut oftare om jag haft denna miljö utanför stallet….

…den går liksom inte riktigt att jämföra med spikraka grusvägar.

Åhhh vad härligt det är att vara ledig och kunna göra så mycket i sin egen takt!

För vissa ter det sig säkert helgalet att stiga upp vid 5 för att börja dagen med paddocksharvning och ridning men jag tycker att det är trevligt, dessutom med vetskapen att jag därefter kan åka hem och sova resten av dagen om jag nu skulle vilja det.

Soya måste oavsett dag, månad och årstid ha sin medicin runt 5-5.30 så även därför väljer jag att stiga upp och rida därefter- när jag ändå är uppe och innan det blir för varmt.

Vad gäller paddocken är den….tja om inte fuktig så inte alls dammig om man harvar den tidigt på dagen- så fort solen börjar gassa rider man i större eller mindre dammoln beroende på hetta och antal ryttare så det är också trevligt att slippa tycker jag.

Efter dagens pass där en av höjdpunkterna var många fina galoppombyten (vi är nu uppe i 3 på en långsida så det är långt ifrån seriebyten än ha ha ha) begav Soya och jag oss till Åsa och Vilja för att stifta en ny bekantskap, Viljas ”lillasyster”, en valp vid namn Lovis.

Efter en härlig skogstur med 3 svarta flickor som gick så fint och nosade sida vid sida åkte jag hem för en skön powernap- det tycker jag om att unna mig när tillfälle ges!

Soya och Lovis (en storpudel precis som Vilja).

Vilja och Lovis tar ett skönt fotbad….

….medan Soya håller sig på sedvanligt behörigt avstånd. Det där med att bada har aldrig varit hennes grej.

Dagens skörd och….

…..dagens middag in progress.

Skönhet sägs ju ligga i betraktarens öga och det måste jag nog hålla med om; jag som älskar att både SE och rida på en nyharvad bana 🙂 .

Jag har tagit tiden och att harva vår utebana så här ”slarvigt” tar ca 10 minuter- väldigt väl investerade minuter om ni frågar mig.

För mig är underlaget  A och O och har alltid varit och personligen tror jag att det är detta som väldigt mycket, kanske FRÄMST påverkar om en häst blir halt av ”normal” ridning eller ej, inte om man skrittar fram i 4 eller 13 minuter eller om man rider i 35 eller 50 minuter.

Det finns underlag som jag inte kan FÖRSTÅ hur folk vågar träna på och som jag själv knappt hade vågat skritta på och jag är mycket glad att tex vårt ridhus alltid, året runt och i alla väder och temperaturer är så bra som det är.

Jag brukar säga att det för mig inte spelar någon roll om ett ridhus är 200 x 100 meter- är botten kass så kan man ändå inte rida där…

Nåja, det var en lite utvikning om underlaget men det ÄR en viktig fråga tycker jag som sagt.

Dagens ridpass avhölls som ni förstår av ovan på utebanan (annars var det ingen vits att harva den i ottan) och jag jobbade vidare med samlingen, gjorde ganska många byten och försökte mig på lite sidvärts-slutor där det var svårt att bibehålla korrekt form- Vicke ville hellre bita sig i bringan om jag nu tvunget skulle försöka fösa honom i sidled…

När jag tränar på byten vill jag att de ska ske för så omärkliga hjälper som möjligt vilket kan resultera i att bytet från vänster till höger kommer ett språng efter mina hjälper som då uppenbarligen inte är distinkta nog. Vi börjar få till det ganska bra men jag skulle vilja kunna sitta ännu mer stilla i bytena åt detta hållet och inte behöva hjälpa till så mycket.

Det tråkiga med en utebana är att man inte har några speglar för även jag som är närsynt vill ändå ha en liten hint om hur olika saker ser ut och inte bara känns.

Denna veckan har X varit fräck nog att ta semester 🙂 fast jag försökte att förbjuda det…kan ni förstå 🙂 ?

Så det blir till att klara sig på egen hand minsann- inte roligt 🙂 )!

I morse blev det en ”kombinationsritt”- först red jag ut och därefter blev det lite gymnastikhoppning.

Som jag har berättat tidigare vill jag gärna att det ska ”bli något” av uteritterna (läs: mer muskler och en uthålligare häst) och för att uppnå detta utan att behöva rida rakt fram på helt okuperade vägar i typ 2 timmar (då möjligen uppnår man detta enligt mig) så får jag i stället välja lite mer kuperad terräng av vilken det finns väldigt lite kring anläggningen.

Detta medför i sin tur att jag får rida vissa sträckor ”fram och tillbaka”- tex en liten backe som jag brukar galoppera uppför 4 gånger.

Det hade givetvis varit roligare att slippa rida samma väg tillbaka men man får försöka göra det bästa av det man har och som sagt tycker jag att bara rida rakt fram på grusvägar inte ger ett dugg, varken stimulans eller styrka.

Efter dagens terrängträning avslutade jag passet med lite gymnastikhoppning- det tror jag också är bra styrketräning.

Kreon brukade hoppa serier som nedan och med fler hinder därtill fast på töm och det kunde bli uppemot 120 språng som han studsade över lätt som en plätt.

I efterhand kan jag undra hur detta egentligen gick till då han ju togs bort pga ett helt söndertrasat bakknä som krånglade ganska länge.

4 småhinder på rad med 3 meter emellan- tror Kreon hoppade 6 eller 7 som mest- mer orkade jag inte dra fram 🙂 .

Jag måtte nog vara den enda inackorderingen i Sverige med egen harv 🙂 ; som ni kanske minns fick jag en lagom till min födelsedag i oktober förra året.

Och har man en harv ”måste” man ju givetvis använda den och som tur är låter mina stallägare mig hållas.

Så igår eftermiddag körde jag vår utebana med bilen och i morse var det dags att ”förstöra”  🙂 allt igen!

Skämt å sido så älskar jag att rida på nyharvade underlag- jag blev ju bortskämd med denna lyx i princip dagligen på ridskolan eftersom jag nästan alltid red på morgnarna, minuter efter att ridhuset hade preparerats inför dagens ridlektioner.

Idag var det ett behagligt väder, varken för kallt eller varmt och Vicke jobbade på fint tycker jag.

Efter passet blev det dusch och insektstäcke på och sedan ut i hagen där den dumma hästen tvunget skulle rulla sig!

Känslan när man ser en våt häst lägga sig i grus som går igenom de små, små hålen i täcket….nej…det var ingen rolig känsla 🙁 !

Idag blev det en timmeslång skrittrunda för Vicke och medan det var så soligt att jag kunde bättra på ”brännan” i trädgården någon timme tidigare var det precis lagom mulet och insektsfritt när vi var ute.

Har annars mest slappat under dagen men gjort en win-win grej i alla fall; skänkt bort ett 20-tal cementplattor som annars var planerade för tippen.

Ibland fungerar annonsering precis så smidigt som man önskar!

Ajöss!

Dags för semester i 4 veckor!

Jag känner mig inte det minsta utarbetad eller i direkt behov av ledighet men vet också att det går snabbt att komma in i semester-mode.

Får jag som jag vill blir det bara jag som får ledigt- Vicke ska träna på att vad han orkar höll jag på att säga.

Idag blev det nya pjux till herren och jag är fortsatt nöjd med hur hovarna ”utvecklar” sig och skoningen fungerar.

Jag tycker att Vicke står mer korrekt på framhovarna nu, liksom mer upprätt och inte som om trakterna är nergrävda i marken och skorna har också suttit på väldigt bra de senaste skoningarna till skillnad från för ett år sedan ungefär då det kunde börja glappa redan efter 3-4 veckor (nu skos han var 6:e vecka).

Eftersom det blåste rejält i morse blev det ett ridhuspass med ”det gamla vanliga” och det var lika roligt som vanligt tycker jag 🙂 .

Om ni tycker er se ett mönster i mitt träningsupplägg så har ni helt rätt: det finns en tanke bakom varje ridpass och just nu handlar det mycket om dressyr varannan dag då jag rider mer samlat och uteritter varannan dag då fokus ligger på kondition och styrka i en lägre form där jag rider på mer framåt, framför allt i galoppen och klättrar en del.

Jag hoppas att styrketräningen ute ska hjälpa samlingen inne och tycker redan att jag märker en stor skillnad- om den sedan beror enbart på klättringen och det andra utomhusarbetet låter jag vara osagt.

Oavsett vilket fick jag ett jättefint pass i ridhuset i morse och kommer att jobba vidare på detta vis.

I ridhuset rider jag mest skolor, 10-metersvolter, förvänd galopp, mycket samlad galopp på volt och så gör jag max 10 byten.

Ibland lägger jag in travökningar och annat men ungefär detta består passen av just nu.