I morse återvände jag till gårdagens brottsplats- denna gången för lite konditions/ intervallträning.

Delar av stubbåkern sluttar vagt och efter att ha travat i lång och låg form som uppvärmning så galopperade jag långa sträckor uppåt och neråt i denna mini-backe 3 gånger med skrittpauser emellan.

Jag tycker att det är svårt att veta hur mycket som är precis lagom träning för att få en konditionshöjande effekt utan att ”skada” hästen- jag vill ju inte att Vicke ska kännas helt utmattad efteråt men det ska ju inte heller vara ”a walk in the park”.

Jag får väl lita till min känsla helt enkelt och när jag travade av i lika lång och låg form som i början så kändes han i alla fall jättefin.

En målmetveten man på väg till jobbet!

Så kom då äntligen dagen som jag sett fram emot länge: dagen då jag kunde rida på våra stubbåkrar!

Vi är ju inte så bortskämda med fina ridvägar men när det är ”stubbåkerdags” kan man å andra sidan rida på massor, massor av ställen där man annars inte kan sätta en hästhov.

Idag blev det ett dressyrpass  på en av åkrarna med många byten och minst lika många slutor och sedan var jag nöjd 🙂 .

Älskar mina nya (köpta begagnade) bruna lindor! Kan ju säga att de inte var så här rena efter passet utan tvärtom fulla av micro-halm.

Paketering pågår. Storbalarna används i det stora stallet medan vi i lilla stallet kör med småbalshalm.

Möttes av en ljuvlig syn på min kvällscykelrunda med Soya!

Nu är det bara att hoppas på många härliga ritter på denna nya jätteridbana innan den plöjs!

Åhhh vilken vacker morgon det var i morse när jag red på utebanan.

Solen sken, det var lite smådimmigt och jag önskade att jag hade haft en riktig kamera för att föreviga den fantastiska vyn.

Dessutom var det precis lagom temperatur, varmt nog att rida i t-shirt men med fläktande vindar som om man hade en mega-air-condition 🙂 !

Som bäddat för ett lyckat dressyrpass med andra ord och så blev det också.

Jag filade på den förvända galoppen, gjorde några byten som flyter på bättre och bättre och la lite tid på slutor och skänkelvikningar.

Jag tycker ofta att skänkelvikningarna känns bättre på tävling än vad de är (kritiken är då ”släpande ben”) så jag ska be X att titta lite extra på detta framöver.

Det enda jag saknade idag var SPEGLAR så man kan se lite vad man sysslar med men man kan ju inte få allt 🙂 !

Förresten: har era hästar börjat fälla? Det har min.

Världens längsta hästben 🙂 ?

Jag hoppas att Vicke njöt lite extra av dagen idag- en heeeel vilodag vilket han inte är så bortskämd med och med vackert väder dessutom.

Efter jobbet blev det en extra liten hagvistelse med en av boxgrannarna (Isolde) och då passade han på att både rulla sig och ta några små galopper så han får väl anses vara tillräckligt motionerad för dagen.

Själv har jag gjort allt annat än motionerat idag; jag har tvärtom ätit en gigantisk portion smaskig lunchmat samtidigt som jag träffade en god vän som det blev mycket hästsnack med mellan tuggorna.

Och som grädde på moset, eller kanske ska jag säga som vaniljsås på pajen så ska jag strax äta en hemmagjord blåbärs och hallonpaj, hallonen från den egna trädgården minsann 🙂 !

Snart i mitt gap 🙂 !

Liiiite ovant kändes det allt att bege sig till jobbet i morse och när jag stod i hissen insåg jag vidden av detta då jag konstaterade att jag hade gått omkring med tröjan in och ut hela morgonen 🙂  🙂  🙂 !

Och inte sa hästarna något heller…inte ens Vicke!

Nåja, efter klädombyte så var ordningen återställd och resten av arbetsdagen förflöt utan missöden.

Inte heller dagens dressyrpass på utebanan innehöll några missöden utan jag hade tvärtom stundtals riktigt fin känsla i framför allt traven.

Jag nöjde mig efter 35 minuter och då var vi rejält svettiga dessutom- solen gassade skönt!

Testade om min I-phonekamera kunde ta ett kort så att vårt ridhus syns hemifrån mig.

Det kunde den faktiskt- en prick någon millimeter till vänster om stoppskylten längst bak i bilden är det gula ridhuset….

Idag var det åter dags för mig och Vicke att bege oss på upptäcktsfärd; dock inte ensamma denna gången.

En bloggläsare bjöd in oss att rida med henne, hennes make och 2 vänner till dom och planen var att rida i en skog som bara ligger 15 minuter bort från Vickes stall med släp men som jag ändå aldrig har ridit i.

Och frågan är om jag någonsin kommer att rida där ensam för även om det var väldigt fint så var det på tok för många vägval i skogen för att jag ska kunna orientera mig på egen hand och hitta tillbaka till mitt släp igen 🙂 .

Orientering har aldrig varit min starka sida och här kunde man som sagt svänga vänster, höger eller rida rakt fram på ”tusen” olika ställen….

Jag blev lite full i skratt åt Vicke som uppförde sig som om han är uppvuxen i denna skog fast jag VET att han aldrig har satt sin fot/ hov där, han hade aldrig varit i Skåne innan han kom till mig.

Lilla hästen ville genast ta täten och efter lite inledande skritt bakom en av de andra hästarna så var det precis det han gjorde under hela turen.

Undrar om han är för van att alltid ridas ensam för han verkade inte bry sig om de 4 andra hästarna utan bara ”gav sig av” för egen maskin 🙂 .

Det är ju hur som helst väldigt tacksamt att ha en sådan häst som man lätt och utan att behöva göra upp världens planer kan ta med sig lite överallt- så länge inte KOR är involverade vill säga 🙂 !

Och 20 minuter efter att jag hade hoppat av befann sig Vicke åter i sin hage med lunchmat serverad så mycket närmare än så här kan vi knappast åka och ändå få en väldigt stor variation mot våra ordinarie grusvägar.

Till vänster om denna skylt började turen (kör man rakt fram kommer man till Sturups flygplats efter några kilometer).

Det dröjde som sagt inte länge….

…förrän Vicke tog täten och där stannade han 🙂 !

Vacker skog!

Idag har det varit lite blandat väder; både regn, åskmuller och sol och kvavt.

Vicke och jag tillbringade en knapp timme på utebanan och då var det i alla fall väldigt behagligt.

Jag gillar när man kan rida i pikétröja och det kan man utan problem ännu, däremot märks det på ljuset att vi går mot mörkare tider och det är trist men inget man kan påverka.

Fortfarande har vi näst intill insektsfritt runt anläggningen och det är bara att hoppas att det förblir så.

Jag har inte behövt köpa insektsmedel på 2 somrar utan använt mig av de medel jag haft sedan tidigare men har använt insektstäcke i hagen- mycket ”just in case” och det har räckt hur bra som helst.

Dagens Soya- kanske den vackraste hunden i hela världen 🙂 ? Jo..så måste det vara…..

Hjääälp…sista ”officiella” semesterdagen innan jag börjar jobba ”på riktigt” på måndag (att jag har jobbat nästan heltid på mitt extrajobb är en annan historia…)!

Dagen inleddes hur som helst med att Vicke och jag skrittade ut för att klättra lite och tyvärr råkade vi på de förbann…KORNA igen.

Har man otur står de väldigt nära de backar där jag klättrar och det finns ingen annan väg dit eftersom man måste rida över en rejäl träbro för att komma till backarna.

Precis bredvid bron ligger alltså kohagen som förvisso är GIGANTISK men där korna ändå ”givetvis” står nästan vid bron.

Jag har nu råkat på korna där vid de 2 senaste tillfällena (idag var dom inte där när jag red över bron men hann komma dit under tiden jag klättrade) och låt mig säga så här: jag kommer NEVER EVER, någonsin mer att rida där så länge korna går i hagen.

Det finns sjåpighet, rädsla, skräck och vettlös hysterisk panik och jag skulle tveklöst beteckna Vickes sinnesstämning då han såg korna som det sistnämnda.

Han blir så okontaktbar att det verkligen känns farligt och då är han INTE 173 cm hög utan snarare ett på stället hoppande och vibrerande 3 meters galet monster som man inte vill sitta på (men inte heller ramla av ifrån).

Så nej…den vägen rider vi inte fler gånger…

Och tack, tack, tack min älskade graman som var det enda som stod mellan mig och ett hårt dunsande på en ödslig väg där väl ingen hade hittat mig på en evighet…

Men bortsett från denna lilla incident hade vi en mysig tur i mycket fint väder!

Hemåt med som vanligt spetsade öron!

Vår ständiga följeslagare: Skuggan!