Som jag skrev i lördags har jag själv insett att jag tränar för mycket i tävlingsform och att jag borde variera denna.

Så idag blev det mycket mer ridning i en längre form, fortfarande med ett bra stöd men alltså utan den ”korta tävlingshalsen”.

När Vicke tillåts att länga ut halsen blir det också ett bättre swing genom hela kroppen och det är framför allt det jag vill åt, hans travregister är ju inte så stort.

Då och då plockade jag upp honom i formen och hade en fortsatt bra allmän känsla så jag tror att detta är rätt väg att gå och som sagt inte fixera sig vid hur det sedan måste se ut på tävling.

Idag har Vicke och jag varit på en liten utflykt- till Dalby sandskog som ligger ca 15 minuters bilfärd från vår anläggning.

Vi hälsade på Marielle och Özzi som flyttade från stallet för några månader sedan.

Hästarna var mycket goda vänner när de stod i samma stall och eftersom jag länge har saknat lite andra uteridningsmöjligheter än de kring vår anläggning och Marielle bjöd in oss på en ridtur tog jag tillfället i akt.

Det är väldigt tacksamt att ha en häst som Vicke som man kan ta med sig obehindrat- han traskade på och tog täten flera gånger fast han inte hade en aning om vart vi var på väg 🙂 .

Det där med att åka iväg med hästarna för att rida ut på främmande platser har jag faktiskt gjort med alla djuren, även Kreon som ”bara” kunde vara hemskt istadig om man red ensam- aldrig med sällskap.

Tyvärr är jag oftast lite för bekväm för att koppla transporten och köra iväg för egentligen behöver det inte ta så mycket extra tid, särskilt om man kör hästen sadlad.

Vicke tar täten i skogen. Just skog är nog min favoritmiljö att rida i.

Alltid med spetsade öron- min fina häst!

I morse red jag i ridhuset och tränade på ”det gamla vanliga”.

Insåg i slutet av passet, då jag fick en jättefin trav i en längre form att jag har fastnat lite för mycket i tävlingsformen på hemmaplan.

Så där får jag skärpa mig och inte vara så fixerad vid hur jag sedan ska rida på tävling utan tillåta Vicke att gå med lite längre hals emellanåt- i alla fall så länge jag har ett bra stöd (vilket ju tidigare varit en svårighet).

Så klart vet jag I TEORIN att det är bra att variera formen under ett pass men efter uppvärmningen är det lätt för mig att bli för fokuserad på vissa rörelser och glömma att även tex skolor kan utföras i en varierad form.

Efter passet och en liten kroppstvätt bar det av till hagen.

En stund senare blev det MER kroppstvätt eftersom det började ösregna!

Idag har jag även ägnat mig åt att klippa Soyas klor och en trädgårdshäck- därav rubriken 🙂 !

Idag började det äntligen lika sommar: både sol och så pass mycket värme att jag kunde rida ut efter jobbet utan jacka!

Idag blev det långa galoppsträckor och en del klättring och så skritt i början och slutet av passet så klart.

Jag är av åsikten att om det ska bli något annat än näst intill ”vilodags-ridning” när man rider ut en timme får man ”stå på” lite.

Det går inte an att skritta merparten av turen med lite trav och galopp här och där- det ger varken kondition, styrka eller muskler utan endast variation vilket förvisso inte heller ska föraktas.

Men själv vill jag gärna använda även uteritterna till just ovan och då tror jag på tex klättring och att galoppera på i lite friskare tempo och/ eller gärna långa sträckor om det ska bli lite svettigt under schabraket.

Nytt ridhuspass idag och fortsatt fokus på skolor och byten.

Och faktiskt så är det så att trägen vinner för jag tycker absolut att kvalitén har höjts på allt, till och med den svåra högerslutan.

Med slutan gäller det liksom att få ihop allt och där är vi inte än men det går framåt.  I dagsläget handlar det mycket om att bibehålla ställningen åt höger och att formen inte dippar när jag böjer och bänder åt alla håll och kanter samtidigt som jag försöker få med mig ytter bak 🙂  .

Jag sa till X i tisdags att jag ser fram emot den dagen då vi kan skratta åt dessa svårigheter och förhoppningsvis blir det så.

Jag ser ju hur mycket bättre bytena från vänster till höger har blivit- nu kan jag faktiskt sitta stilla och göra bytet för hjälpen för det mesta och när jag tänker tillbaka på hur det såg ut från början ryser jag åt mina tafatta försök där jag seglade omkring i sadeln…

Någon gång i månaden, kanske var 10:e dag, kan jag låta Vicke slippa allt vad motion med ägaren heter.

Då behöver han inte ens skritta ut utan får nöja sig med sin hagvistelse, om möjligt några timmar länge än vad han brukar gå ute om vädret osv tillåter.

Så blev det idag 🙂 .

Ni kan inte ana till vilket busväder jag vaknade i morse- spöregn och rejäl båst!

Jag tog faktiskt på mig termobyxorna som jag ändå trodde skulle få vila sig till i höst- så illa var det.

Dock hämtade vädret upp sig väldigt snabbt och det blev inte så mycket mer regn under dagen- halleluja!

Vicke och jag tillbringade en knapp timme i ridhuset och fortsatte att öva på skolor och byten.

Det var lika roligt att rida som vanligt- detta hade jag gärna ägnat alla veckans dagar åt!

Gissa om jag var glad att jag befann mig i stallet när denna hagelskur med åtföljande störtregn dundrade ner från himlen- min plan var att rida ut 5 minuter senare och jag hade INTE varit glad om jag hade fått allt detta över mig.

Nu lugnade jag mig i ytterligare 20 minuter för att vara säker på att ovädret hade dragit bort (hagel brukar ju tack och lov vara en kortvarig historia) och kunde därefter rida ut utan incidenter.

Men fortfarande 3,5 timme efter hagelskuren såg det ut så här vid ridhuset!

Idag vågade jag inte rida ut där jag ridit tidigare i veckan för det var där det svarta fåret yrade omkring igår kväll och jag hade INTE lust att möta det, om det inte hade hunnit fångas in.

Vicke är ganska skeptisk till får även innanför stängsel och hade ett får sprungit i närheten av honom hade han säkert blivit livrädd.

Nu valde jag i stället att klättra i några små backar åt motsatt håll från anläggningen sett och det gick hur bra som helst.

Idag var det också dags för skoning viket ni har kunnat läsa om i föregående inlägg och efter det en några timmars förlängd hagvistelse för Vickes del.

Eftersom jag var nyfiken på det svarta fåret gick jag på sen-eftermiddagen samma runda med Soya som igår och tror ni inte att jag hörde samma bäande och såg ullisen utanför staketet!

Inte heller idag lyckades jag fånga in djuret men däremot såg jag längre fram på vägen några ensilagebalar på vilka det stod ett telefonnummer om man ville köpa dom.

Jag tog en chansning och ringde numret och frågade om mannen som svarade visste vems fåren var och se där: det var HANS får!

Så förhoppningsvis är det svarta fåret nu infångat och jag slipper ha det på mitt samvete!