….så det gör jag VERKLIGEN inte heller men eftersom Vicke såg fullständigt ohalt ut på lina både igår morse och denna morgon så hade jag inte ”mage” att ringa och boka en veterinärtid ”bara för att”.

Om jag fick bestämma helt efter vad som hade känts bäst hade jag velat ha en tid ”för säkerhets skull” om några dagar OM hältan återkommer men det känns som sagt inte juste att uppta en tid på det viset och sedan kanske ringa och avboka samma dag.

Så i stället får jag ringa om läget förändras för vis av tidigare erfarenhet så kan det mycket väl bli så.

Då Vicke var halt förra våren var det ju precis så händelseförloppet var; han kändes halt i ca 4 dagar, därefter red jag 3 pass där han inte kändes halt för en sekund och sedan blev han halt igen och behandlades och vilade ”i en evighet”.

Nu är ju Vicke en häst som är väldigt lätt att känna hälta på, inte för att han har världens trav men den är väldigt distinkt och jämn.

Efter morgonens longering red jag i 20 minuter utan att känna ett enda ”felsteg” så vi får som sagt se vad det blir av detta….förhoppningsvis inget men jag kommer  inte att vara avslappnad en sekund under många dagar framöver. Tyvärr.

Det var verkligen inte roligt att vakna till hällande ösregn i morse och efter lite funderande bestämde vi som hade jouren på anläggningen att vänta med att släppa ut hästarna och åka hem och vänta in bättre väder i stället.

Som jag har skrivit om flera gånger anser jag att jag är den största förespråkaren av hagvistelse i vanliga fall men det får inte ske till varje pris.

Och kan man vänta ser jag ingen nödvändighet i att släppa ut hästar i ösregn där jag av erfarenhet vet att de bara står och glor i bästa fall eller spänner sig i sämsta fall.

Efter någon timme kom solen fram och vi kunde återgå till de ursprungliga planerna med hagvistelse och för min del även en skritt-runda med Emelie, Vicks och Flinga.

När vi väl var tillbaka i stallet började det åter att regna men då kunde man ju rycka på axlarna och åka hem vilket jag också gjorde 🙂 .

Förresten; en fråga från Flingas ägare om någon har en teori eller vet något:

Flinga blöder sedan lite mer än en vecka tillbaka från slidan; det handlar inte om några större mängder och det blöder bara då och då men så klart undrar ägaren vad det kan vara.

Hästen är undersökt av veterinär som hade en teori om att det kanske kunde vara en cortison-behandling som hästen också genomgått som kunde ha utlöst denna biverkning men nu är det 6 dagar sedan denna avslutades och blödandet fortsätter.

Inga sår syns och hästen är som sagt undersökt utan att ”något” hittats men har ni teorier får ni gärna framlägga dom här.

Ja, tyvärr var gårdagens hälta något tillfälligt utan jag såg den i morse också då jag longerade på hårt underlag.

På utebanans mjuka botten såg jag inget, inte heller i vänstervarvet på det hårda underlaget utanför men i höger varv syntes det och det räcker ju 🙁 .

På eftermiddagen skrittade jag ut och det kommer jag att försöka göra tills jag får en veterinärtid.

Det känns så klart urtrist med detta bakslag och att inte veta vad som väntar men just nu kan jag inte göra mer än invänta måndagen så att jag i alla fall kan ringa och se hur det ser ut på besökstidsfronten.

Det är i stunder som dessa som det känns extra trist att min dröm om häst nummer 2 inte kan besannas under rådande omständigheter- tiden har jag men däremot har jag helt enkelt inte råd; varken att köpa en häst till eller att träna med den och kan jag inte träna, tja…då ser jag ingen mening med en häst till.

Nej, ett jobb-byte med högre lön eller en lotteri-vinst (fast jag aldrig köper lotter) är nog det som står till buds….

Usch, usch, usch….jag vet knappt hur jag ska beskriva hur jag känner mig just nu men dom som känner mig behöver nog ingen närmare förklaring; det räcker väl med att skriva de 3 orden ”Vicke är halt”!

Idag var tanken att jag skulle träningsrida på den bana där jag skulle ha tävlat imorgon.

Jag tyckte att det var en fantastiskt bra chans att låta Vicke titta av sig och eftersom tävlingsplatsen ligger ca 20 minuter från vårt stall kunde det inte bli bättre.

Jag hann dock inte trava mer än några sekunder innan jag tyckte att Vicke kändes ”konstig” och en longering direkt därefter (på en annan plats dock) bekräftade att han inte såg helt ren ut i höger varv.

I dagsläget vill jag inte spekulera i vad som är orsaken till ovan; jag tycker inte att det finns någon ”naturlig” orsak så att säga; som att jag vet att Vicke har vrickat sig, att jag skulle ha ridit ovanligt hårt den sista tiden, eller på något dåligt underlag eller…..tja…vad som helst.

Benen ser alla normala ut; inga svullnader, värme, sår, puls.

Jag får väl ta mig en närmare titt imorgon och därefter invänta måndag morgon då jag kan kasta mig över telefonen och försöka få en veterinärtid ASAP.

Idag var jag väldigt tacksam över att väderleksprognosen som visade att det skulle regna precis hela dagen inte stämde- jag hade nämligen planerat att rida på utebanan.

Och jag kunde följa min plan utan en regndroppe och lyckades dessutom rida mig så pass varm att jag inte frös i snålblåsten.

Det blev ett lösgörande pass där jag mest red omkring och kände på form, takt och tempo utan att göra så mycket rörelser och jag valde också att hålla det lite kortare än vanligt.

I stallet konstaterade jag att det har blivit dags för fällning för Vickes del- vissa hästar har håren redan rasat av ett tag men han har ju varit helklippt så det lär inte bli så mycket bry med detta.

Hur ser det ut hos er: fäller era hästar?

Nix-pix…det är precis raka motsatsen till detta jag vill ha: det är Vicke som lätt ska bära MIG- inte tvärtom 🙂 !

Under dagens ridhuspass bestämde jag mig för att arbeta med framför allt tempo-variationer i trav.

Nu ska det ju sägas att dessa variationer inte är särskilt stora, vår akilleshäl har ju alltid varit mellan och ökad trav men liiiite lyckades vi i alla fall tänja på steget.

Jag tycker mig känna att det kommer att bli väldigt bra när vi har tränat på detta ett längre tag men i dagsläget är det för mycket ”huvud-dipp” när det börjar bli jobbigt.

Konsten är ju att tänja på gränserna så att träningen bygger upp hästen utan att varken skada eller utmatta den fysiskt och/ eller psykiskt- inte alltid det lättaste om det ska ske inom rimlig tid och med både nöjd häst och ryttare.

Men som sagt; detta är ren styrketräning då Vicke har en bra grundtrav så får vi bara gymma på så ska ni nog får se ha ha ha.

Jag efter gårdagens tävling….

Ny vecka och nya tag!

Vicke och jag inledde densamma med en uteritt efter min arbetsdags slut.

Det blev lite trav och galopp i låg form innan vi styrde kosan hemåt igen och dagar som dessa förstår jag varför hans förra ägare tyckte att han var så fin att rida ut på- han är ju så länge inget skrämmer honom otroligt snäll och går så följsamt utan minsta motstånd.

I morse blev det lika tidig uppstigning som på vardagarna (runt 05.00), dels för att Soya ju får sin medicin strax därefter och dels för att jag ville hinna rida innan hagutsläppet.

Det blev ett behagligt pass i ridhuset där jag tränade på ”det sedvanliga” så jag ordar inte mer om det.

Efter någon timme hemma fick jag fotona nedan från en stallkamrat…..

….som tyckte att ”Vicke körde sin egen stil idag”.

Dock vill ägaren poängtera att ovan har mindre med gossens egna stil att göra än med det faktum att han går i hagen bredvid anläggningens ”grim-avplockare” nummer 1- Optico.

Således är det inte Vickes egna val att ibland gå utan grimma…eller…det är det ju när jag tänker efter för vid det här laget borde han ha lärt sig kompisens intentioner och hålla sig långt borta från honom 🙂 .

Efter hagintaget fick vi besök av en mångårig bloggläsare som nyligen flyttat från Sundsvall till Skåne.

Eftersom hästvärlden är så liten som jag ofta påstår att den är så visade det sig att läsaren nu står i samma stall där jag hade Archie en kortare period och där en fd stallkamrat från nuvarande anläggning nu har sin häst.

Hur som helst var det jättekul att träffas och äntligen få ett ansikte på en person som man bara skriftväxlat med genom åren och jag hoppas att vi ses snart igen.

Idag blev det också inköp av det årliga (vårliga) 10-packet penséer som sin budgetvariant till trots brukar bli fina blommor som står sig i flera månader.

Dock blev det under dagen fasansfullt kallt av ihärdig blåst och till och med några mikroskopiska snöflingor så det kändes faktiskt inte det minsta lockande att ställa sig och plantera om dessa idag.