Huuu så mörkt det är på morgnarna numera!

Jag har börjat släppa ut hästarna 7 i stället för 6.30 men om några dagar blir det ljusare igen, tyvärr på bekostnad av eftermiddagsljuset.

Frenchie brukar vilja komma in vid 17; innan jag köpte honom var han ute till runt 15 och han verkar inte uppskatta möjligheten att gå ute på kvällarna annat än om det är mycket nytt gräs på sommaren.

Jag har fortfarande inte börjat ge hösilage ute men provar om han vill ha då och då och hittills har det varit ”nej tack”.

Idag har vi tränat för Nina som tycker att vi visar förbättringar i galoppen som är vårt fokus sedan länge och lär så förbli ett bra tag till minst. Trägen vinner eller hur var det nu?

Dagens ridpass förlade jag till skogen och för ovanlighetens skull var vi inte ensamma där.

Vi mötte en hundägare med en gigantisk kritvit doggy; tänk Båtsman gånger två 🙂 !

Jag är ganska säker på att vi har sett just denna hund tidigare men på avstånd men idag tyckte Frenchie ”no way att jag går ens i närheten av denna bjässe”.

Den vänliga hundägaren flyttade sig bort från den breda stigen och ställde sig bland träden men Frenchie insisterade; han tänkte INTE gå mot hunden men gärna åt motsatt håll.

Här fick yours truly lägga in sitt veto och efter en del snurrande och backande kunde vi rida vidare.

Hemma väntade vår kära hovslagare som även tittade över Bibbis skolösa hovar och allting såg bra ut även med henne.

Markus påpekade att i alla fall risken för fång är nästan obefintlig vad gäller just travare och jag hoppas att hans stora erfarenhet stämmer i vårt fall.

När jag skulle visa upp Bibbis hull för honom kände jag mig ganska nöjd med synen; revbenen syns fortfarande men rumpan ser inte längre helt knotig ut och som om den tillhör en helt annan, mindre häst så det rör på sig åt rätt håll.

Lördagsgodiset är redan inhandlat som ni kan se; synd att det inte är lika onyttigt som det vi människor stoppar i oss för då hade mina hästar rullat fram 🙂 ! Nu blir det mest lite god bukfylla.

När jag jobbade dagtid (över 8 år sedan) red jag nästan alltid tidigt på morgonen, ibland redan vid 5-6.

Nu när jag varken behöver ta hänsyn till dagarbete, utsläppstider eller när ridhuset är bokat för det bestämmer jag ju numera själv rider jag oftast runt 10-11.

Idag regnade det när jag skulle släppa ut hästarna och jag valde då att rida i stället och påmindes efteråt om den mycket trevliga känslan att börja dagen med ett fint ridpass.

Och ett sådant blev det idag och som ni ser i ridhuset. Utebanan står under vatten efter en massa regn och så kommer det nog att vara fram till i vår gissar jag.

Bibbi fortsätter att öka i vikt; det går långsammare än otåliga jag vill men samtidigt vågar jag inte proppa i henne en massa kraftfoder.

Hon hade säkert ätit upp det men det vore förfärligt om hon fick kolik och det är ju inte heller min häst att fatta alla beslut kring om hon skulle bli allvarligt sjuk.

Hon är verkligen lätt att tycka om, så rar.

Men snart är det kanske Frenchie som jag får kalla för ”den lille” för när hon (förhoppningsvis) är i perfekt hull kommer hon att vara enorm 🙂 !

Idag har vi tränat för Nina som instämde i att det var skillnad på tygellängden när jag red utan handskar- hon har de senaste veckorna fått säga ”korta tyglarna” hur många gånger som helst och idag i princip inte alls.

Hemma, efter utsläpp såg jag vad jag missade på morgonen och synen gjorde mig rejält ledsen; nya utgrävningar av de förbannade vildsvinen!

Jag kan bara hoppas att årets dovhjortsjakt som började 1/10 skrämmer bort dom eller ännu bättre; decimerar även deras och inte bara dovisarnas antal.

Bilden ovan tog jag igår och bilden nedan idag:

Kanske ingen jätteskillnad men tillräcklig för ett kortare pass med riktigt fin känsla.

Jag red utan handskar och höll tyglarna i ett stadigt grepp ha ha!

Tänkte utmana mig själv och se hur länge jag ”klarar av” (läs: står ut) att rida på utebanan i höst- varje dag känns värdefull men jag kommer inte att plåga mig själv i vilket väder som helst och inte heller låta Frenchie släpa på mig om underlaget är för blött.

Och ridhuset är inte dåligt per se men underlaget på utebanan är lite bättre och framför allt så är ytan större och det tror jag inte ska underskattas.

Känns ju som att Frenchie är lite klen som har blivit halt vid flera tillfällen varav 2 gånger efter galopprusher i hagen (som jag bevittnat och lyckats stoppa ganska snabbt) eller så har han ”bara” haft otur och trampat fel….

Hur har ni klarat er efter stormen?

Här bedarrade den tidigt i morse och när Frank och jag skrittade ut i skogen kunde vi konstatera att det mest var ”småtussar” av grangrenar som låg på marken och inte jättemånga knäckta träd.

Hemma låg en ganska stor björkgren på marken och vindnäten runt ridhuset hade lossnat på några ställen som Henrik senare häftade fast ganska lätt.

Det var ju passande att jag red på utebanan igår och hade planerat en stillsam skogstur idag….

….för den här utebanan hade jag inte ridit på kan jag säga.

Nåja, så himla ”lugnt” har det inte varit idag utan det har blåst rätt så rejält större delen av dagen även fast det ska bli mycket värre ikväll om prognosen stämmer.

Medan det var hyfsat lugnt kände jag mig modig och red på utebanan och fokus idag var KORTA TYGLAR 🙂 .

Insåg vad som BIDRAGIT till att tyglarna ständigt glidit mellan mina fingrar; handskarna var så blankslitna att de inte gav något grepp! Tog av mig dom och det blev stor skillnad.

Pga tilltagande blåst tog jag in hästarna redan strax efter 14.00 ; jag skulle till tandläkaren därefter och ville inte riskera att sitta och oroa mig att det börjat storma ännu mer och att hästarna kanske var oroliga.

Fast jag måste erkänna att de inte verkar bry sig så mycket om vinden och det är ju tur, så ofta som det blåser nu för tiden.

Här ser ni i alla fall en fördel med kraftig vind:

Äpplena från en träd utanför Bibbis hage som jag inte kunnat nå låg nu på marken redo för mig och Molly att plocka dom 🙂 !

Läste ett refererat från Carl Hesters clinic i helgen och nickade igenkännande; även jag rider mest i galopp (om än kanske inte 80% av ridpasset) när jag tränar.

Med detta sagt blev det just en hel del ”galoppande” på utebanan idag och jag var rätt nöjd när jag avslutade.

De linjer jag tränat på ett bra tag nu känns mindre och mindre ”krystade”, flowet är bättre utan att hästen går isär och ”trumpinnarna” trummar bättre och bättre.