Idag valde jag faktiskt att skritta ut Vicke- av flera anledningar.

Dels vill jag ge honom liiite variation från ridhuset om jag kan och dels ville jag se hur han skulle skritta på asfalt och grusvägar- dvs om han skulle visa någon ömhet eller ovilja att gå.

Hade jag inte vetat om att Vicke är skadad hade jag i alla fall inte märkt det under de 40 minuterna vi var ute- han skrittade på helt normalt tyckte jag.

Idag upptäckte jag den här oinbjudne gästen i stallet- han stod så fräckt och försåg sig av vårt torrfoder minsann.

Men när jag ville klappa honom- då slog han bort mig med tassen två gånger- det passade tydligen mindre bra än att äta av vår mat.

Övrigt på kattfronten är att Gullis håller sig borta långa perioder men att jag i alla fall såg honom som hastigast igår.

Skyggis kanske kan byta namn om några år eller så…tack vare en stallkamrats idoga träning kan man nu klappa henne IBLAND utan att hon rusar iväg som om man har petat på henne med en kofösare.

Hon och Hatten verkar ha blivit goda vänner i alla fall och det är ju roligt för den sistnämnde som är mer social än vad han ger sken av med sitt ibland lite misstänksamma uppträdande.

Men numera försöker han inte vrida sig ur ens grepp så fort man håller honom utan kan tvärtom nästan komma för att bli klappad och till och med upplyft så även där har vi bevisat att ”trägen vinner”.

Vicks har skrittat i ridhuset som vanligt- på den fronten inget nytt bortsett från att jag tycker att han blir mer och mer lik Kreon för varje dag som går….tack och lov bara utseendemässigt. I övrigt är han god som guld.

Ja, vi fortsätter att skritta på, Vicke och jag…..

Idag var det skönt att ha ett ridhus att hålla sig i eftersom det regnade rätt så rejält och där gjorde vi våra sedvanliga övningar- skritt åt alla håll och kanter…typ.

Pulsen i benet bultar vidare för övrigt och det är väl det som oroar mig mest.

Har faktiskt aldrig varit med om detta under så lång tid annat än när Archie hade fång och inte ens då kunde man känna den så tydligt som nu då jag till och med kan SE den bulta i ett litet kärl ovanför kotan.

I kväll blir det bio i ett försök att glömma eländet- det är nästan så att jag tycker det är konstigt att håren på vänster-benet inte är avskavda så mycket som jag klämmer och känner på det, morgon och eftermiddag…..

Även denna morgon blev det all möjlig skritt i ridhuset, samlad, mellan och ökad och så några halter på det 🙂 .

Tyvärr har Vicke fortsatt puls i det skadade benet (hoven) så frisk är han ju inte även om han skrittar på så fint.

Hade en telefondiskussion med min veterinär i morse och han tycker att jag ska fortsätta som jag gör, skritta och avvakta besökstiden den 1 april.

Önskar att en hovböld kunde explodera rakt ut ur hoven men det lär ju inte hända även om det hade varit med ”drömscenario” just nu.

Jaha, då har redan halva denna veckan förflutit!

Vicke skrittades i ridhuset i morse- dagens övning var att gå från samlad till mellanskritt och därefter till ökad skritt samt att göra några halter. Fin känsla!

Efter jobbet blev det bara ett kort stallbesök med lite morötter i krubban typ och sedan åkte jag och Soya med Åsa och Vilja för en långpromenad i skogen.

Nu: upptining i soffan.

Idag har vi skrittat vidare jag och min fåle och om man måste hålla sig till denna gångart är det på Vicke man ska skritta.

Han är lugn, taktar inte och gör de övningar jag vill utan att fara omkring fast han har vilat mer eller mindre i 3 veckor.

Idag tränade vi på ökad skritt, samlad skritt, halter, enstaka ryggningar och lite bakdelsvändningar.

Skam till sägandes tränar jag väldigt sällan i denna gångart- jag använder mest skritt som uppvärmning och nertrappning och rider liksom inte aktivt i skritten särskilt mycket i vanliga fall.

Men nu lär det ju bli ändring på DEN punkten….

Mmmmmm…idag satt jag äntligen i min underbara sadel och på min minst lika underbara häst.

Vi skrittade omkring i ridhuset i 45 minuter och tränade på bland annat halter, någon ryggning och bakdelsvändningar och känslan var hur fin som helst.

Det ”mycket märkliga sammanträffandet” var att jag träffade en annan ryttare med sin häst i ridhuset- ett ekipage som INTE står på vår anläggning.

Och när tjejen, vars häst visade hälta, berättade om händelseförloppet så var det som att lyssna på mig själv.

Hennes häst har också gått i en lerig hage, blev skodd för 4 veckor sedan (Vicke för 3 ½ vecka sedan) visade plötslig hälta, var bra i någon dag, blev halt igen, har visat ömhet för visitertång på båda fram fast mest på vänster- exakt som Vicke.

Enda skillnaden är att tjejens häst fick på sulor med silikon för 2 veckor sedan och att detta inte har hjälpt.

Ja, jag får verkligen hoppas att Vicke håller sig fortsatt ohalt nu och att det inte kommer fler bakslag utan att jag kan rida på som planerat.

När man inte får rida gäller det att hitta annat att sysselsätta sig med i stallet och idag valde jag att ägna lite omsorg om mitt släp.

Jag upptäckte lite ”moss-beläggning” på taket som jag tvättade av och tvättade också lite väggar, både in och utvändigt.

Ser man bara till att hålla efter smutsen innan den verkligen gror in tycker jag att det går ganska snabbt att tvätta släpet så att det ser ok ut- tänker på den människa som på bloggen förra söndagen påstod att det tog personen 8-9 timmar att tvätta sin bil.

Det tiden skulle jag aldrig lägga på varken bil eller släp-tvagning och tycker som sagt inte att det behövs heller.

Vicke har tillbringat dagen i hagen och han bytte också sjukhagen till sin ordinarie grushage som inte är speciellt stor den heller.

Det kändes lagom roligt att släppa ut honom i hällande ösregn i morse men som tur var slutade det att vräka ner efter en stund.

Jag tänkte att det nyinköpta HW-täcket verkligen skulle få bekänna färg efter allt strilande och det gjorde det med den äran så det var ju bra 🙂 !

Du milde man som det blåste i morse (och hela dagen för övrigt….).

Det var inte tal om att släppa ut några hästar i hagen- det hade varit förenat med direkt livsfara om något kom farande.

När jag skulle kliva ur bilen på stallplanen var det knappt jag fick upp dörren- så mycket blåste det.

Så Vicke fick tillbringa hela dagen i sin box med undantag för en ny frisör-omgång med undertecknad.

Vad gäller hur man vill ha sin hästs hår råder det verkligen delade meningar men så här tycker jag:

Klippa svansen upptill- NEJ TACK!

När jag köpte min första häst gjorde i alla fall alla i mitt stall detta, så även jag.

Men det var hur svårt som helst att bibehålla den välklippta svansrots-looken i mer än några dagar tyckte jag och nu är det måååånga år sedan jag gav mig på detta projekt.

Dessutom tycker jag att det är mycket snyggare med oklippt svans.

Svans som släpar i marken- NEJ TACK! Ner till kotan går bra.

Lång man à la travare- NEJ TACK. En handsbredd tycker jag att det ska vara ungefär. Däremot behöver man inte vara rädd för att klippa topparna med en sax- klipper man däremot hela manen rakt av med en sax blir det väldigt sällan snyggt och ju fulare desto tjockare man en häst har.

Vicke har en rejäl kalufs- notera mängden hår på marken och då ska man veta att jag tunnade ur lika mycket för 2 dagar sedan.

..även när man inte har det så roligt tydligen.

En arbetsvecka är redan över- jag tyckte nyss det var söndag!

Även idag har det varit soligt och varmt och vi får väl se om det håller i sig över helgen (olyckskorparna har kraxat om både regn och snö).

Vicke går fortfarande bara i sin sjukhage och därför uppskattas det fina vädret ännu mer av hans ägare. Inte sååå roligt att stå i en pytteruta i flera timmar om det skulle ösregna…

Vi är inne på den 4 dagen med en för mig ny medicin, Equioxx, som ska vara bättre än Metacam- vi har 4 dagar kvar (första dagen fick Vicke den hos veterinären, i blodet, därefter ska jag ge sammanlagt 7 engångs”sprutor” i munnen.