Åhhh vad skönt det var att få sjunka ner i soffan!

Min rygg värker och jag känner mig ganska ledbruten- tydligen är jag inte 20 längre eller så har dagens aktiviteter tagit ut sin rätt?

Under förmiddagen blev det en långrunda med Soya, Vilja och Åsa i ganska kuperad terräng, därefter åkte jag för att ta in 15-talet hästar från sina hagar och på det följde ett dressyrpass i ridhuset med Vicke.

Allt detta i kombination med att maken och jag har oljat en del av våra trägolv vilket har inneburit kånkande av tunga möbler har nog satt sina spår i ryggen.

Hundarna gick så fint på sin runda, golven blev fina och Vicke gick fint i ridhuset så allt har i alla fall varit FINEMANG idag 🙂 !

Känslan på kandaret var inte lika bra idag som sist, nu blev det lite tomt i handen i traven och Vicke var en aningens svårare att sitta på (han är annars numera som en soffa hi hi) men det är ändå nyanser- jag kan inte minnas när han gick verkligen DÅLIGT så att säga.

Samlingen i galoppen var bättre än någonsin, jag vågade verkligen samla upp honom rejält och det gick- kul!

Idag tänkte jag också ge er ett framridningstips- själv tycker jag inte att det är så roligt att just rida fram eftersom jag för det mesta liksom bara rider runt, runt utan någon press- det är så man SKA starta ridapassen enligt mig (alltså utan press från steg 1).

Men något man kan göra utan att direkt pressa hästen är att trava och galoppera någon meter innanför spåret och kontrollera rakriktningen.

För detta är ju något så grundläggande, eller ska vara det i alla fall att det inte ska vara jobbigt att kontrollera och förhoppningsvis konstatera att ”yes- hästen är som en linjal- tack för det”.

Skulle så inte vara fallet får man så klart jobba med det under passet- det mesta blir ju svårt att utföra korrekt om hästen är som en banan 🙂 .

När jag kom till stallet i morse möttes jag av en ny syn- i stallet satt Gullis tillsammans med den där gula katten som jag i vintras ett kort ögonblick förväxlade med honom- 2 gula katter tillsammans med andra ord.

Och inte nog med det- i foderkammaren satt en grå krabat (se bilden ovan)- ännu en ny bekantskap.

Så två ”nya” katter i stallet på en och samma dag- det kan bara betyda en sak, ”mars-katts-beteendet” har tidigarelagts till februari.

Tack och lov höll sig alla katter lugna fast jag är nästan säker på att även de två inkräktarna är hanar- kanske utgör tillgången på torrfoder en lugnande faktor…man kan ju hoppas i alla fall….

Båda nykomlingarna är i alla fall rejäla och välnärda, precis som våra egna tjockisar 🙂 .

Under dagen passade jag på att utforska ett nytt promenadstråk som jag tipsats om- liiite pinsamt att ha bott i Staffanstorp i över 10 år och ha missat Gullåkra mosse där Soya fick sträcka på tassarna i en timme.

Vicke fick också sträcka på sina ”tassar”- honom red jag ut och travade och galopperade i lång och låg, väldigt avlslappnad form.

I går blev Vicke skodd och därmed av med de permanent-broddar han haft i 7 veckor.

Med facit i hand hade han väl nytta av dom några utspridda och enstaka dagar men men…hade jag inte satt på dom så hade vi väl haft värsta isgatan i veckor.

Nu är det så varmt att han står med ett tunnfodrat regntäcke både inom och utomhus och jag ska nog våga mig på att tvätta det tjockast vintertäcket och därmed sätta punkt för vintern.

Dagens dressyrpass var väldigt fint och känslan på kandaret blir bara bättre och bättre.

Mycket mer stöd i handen, fint tuggande på betten och inte näsan i bringan.

De sedvanliga övningarna checkades av; skolor kors och tvärs, super-samlad trav och arbetstrav ur denna, enkla byten, förvänd galopp, rakriktande arbete i galopp, bakdelsvändningar och som avslutning en halt ur galopp.

Sedan tog vi adjö av ridhuset för idag och jag kunde åka hem nöjd och belåten!

Idag fick Vicke vila sig och jag provade därför att släppa ut honom i hagen en timme till när jag kom till stallet efter jobbet- nu med boxgrannen som sällskap i hagen bredvid.

Archie gick de tider på året då det var ljust på eftermiddagarna/ kvällarna då och då ute ett ”andra hagpass” medan detta inte var att tänka på med Kreon.

Han var så flockbunden stackaren att han inte klarade av att gå ute medan alla utom en kompis stod i stallet- då ville han in till ”tryggheten” och hade ingen positiv behållning av att stå ute.

Vicke klarade sig bra idag 🙂 och jag ska försöka ha honom ute lite mer de dagar jag tex rider på morgnarna och om han kan få sällskap.

Måndagar innebär numera att jag rider ett dressyrpass på morgonen innan jag åker till jobbet och idag, liksom vid några tidigare tillfällen kändes Vicke sååå ”fräck” (Birgitta 12 år benämning på spänstig och lite elektrisk häst som dansar fram).

Eftersom jag nu har ridit flera måndag-morgnar i rad och detta efter att även ha ridit dressyr på söndagarna runt 15-tiden har jag märkt att Vicke för det mesta känns just så här fin (vårt hittills bästa pass någonsin var just en måndag) men att han ibland snarare har känts ”under sin normal-nivå”, en aningens…tja…inte seg precis men inte så kvick som han brukar.  

Så min teori är att jag de gånger Vicke inte har känts så fin har ridit lite för länge eller rättare sagt  tröttat honom så pass under söndagspasset att han inte har hunnit återhämta sig till nästa morgon medan jag de andra gångerna ridit ”lagom”.

Så nu vet jag vad jag ska tänka på när jag rider på söndagarna och OM det av någon anledning blir ett lite tuffare pass vara beredd på att nästa dag bara jogga lite lösgörande.

Idag var känslan så fin att jag avslutade efter 35 minuter- då hade jag ridit skolor i trav och jobbat med rakriktning och enkla byten i galoppen och sedan nöjde jag mig som sagt- allt för att bibehålla spänsten och den positiva känslan.

Idag har det varit ”mycket stall” för min del- morgonen inleddes med att jag hade stalljour i båda stallen på anläggningen vilket innebar att jag både fodrade och släppte ut 25-talet hästar vilket så klart tog sin lilla tid.

När jag dessutom hade mockat till 3 djur, fyllt 9 höpåsar och lika många kraftfoderspannar, sopat x meter stallgångar och gjort lite annat stallgöra hade det hunnit gå 3 timmar och jag kunde åka hem till en egentillverkad pannkaksfrukost.

På eftermiddagen behövde jag bara ta in ett fåtal hästar för egen maskin (skönt med hjälpsamma stallkamrater) och sedan kunde jag hoppa upp i sadeln för veckans sista dressyrpass.

Även idag fick vuxentränset luftas- vi får väl se hur ofta jag kommer att rida med det framöver.

Jag tyckte det kändes lite väl ”löst” i tyglarna men ska be Christina titta på formen osv- risken är att huvudet dippar både neråt och inåt- inte den önskvärda tävlingsformen precis.

Annars kändes tex de enkla bytena bättre än någonsin och det tror jag faktiskt berodde i alla fall delvis på betslingen- jag gissade att det skulle få denna inverkan vis av tidigare erfarenhet.

Rakriktningen i höger galopp går också bättre- nu kan jag nästan galoppera spikrakt framåt hela tiden om jag vill- när det var som sämst var det som att rida på en massa ofrivilliga mini-serpentiner eller nå´t.

Vänstergaloppen är spikrak men ibland lite kantigare så det finns att jobba med även där.

Över lag bra känsla i alla fall och nöjd ryttare som nu ska ta igen sig innan sista jour-passet i kväll då 25 djur vill ha mat igen.

Idag var det dags att inviga ”vuxentränset” på Vicke- i alla fall i min ägo.

Jag vet att hans föregående ryttare red med det ibland men själv har jag inte tyckt att tiden har varit mogen förrän nu.

När jag köpte Vicke kändes han ofta ”för lätt” i handen, kröp ihop och tog inte stöd på bettet så med ett kandar tänker jag att det hade blivit ännu värre och jag såg inte någon anledning att prova.

Nu för tiden kan Vicke ibland rent av bli ganska stark i handen när jag tex rider skolor och kräver att han ska böja och bända sig hit och dit- det är helt ok för min del och jag har inga problem att rida i detta eftersom han tack och lov inte blir framtung utan ”bara” just stark men med detta ökade stöd på bettet så har jag också ansett att det kan vara dags att se vad som händer med kanadar i munnen.

Och det var inga som helst problem vid dagens uteritt- jag travade och galopperade lätt som en plätt 🙂 och inget kändes konstigt.

För övrigt var det riktigt härligt väder med runt 7 (!) plusgrader- turligt nog blev det ett omslag från morgonens otäcka spöregn och kraftiga blåst- det var inte roligt!

Visst tusan är det vår på gång…..

….eller vad säger ni?

Efter att ha avslutat arbetsdagen på bästa sätt (med tårta 🙂 )  åkte jag till stallet för att avverka ett dressyrpass i ridhuset.

Vicke kändes fin och gjorde det han skulle (läs: det jag begärde) helt ok och för mig  är det en del av MITT fredagsmys.

I och med att jag brukar sluta tidigare på fredagarna hann jag till och med hem och gå ut med Soya innan det blev mörkt och nu sitter jag i min kära soffa och äter chips och skriver detta.

Ja, mycket mer behövs inte för att jag ska vara nöjd….