Kollade Frenchie på lina i morse och han travade bättre än igår, det är allt jag kan konstatera så här långt.

Jag ser en svag hälta i vänster varv, ingen i höger, igår var det mer synligt i vänster och även då inte alls i höger.

Och som jag skrev igår om mina hagar är det absolut förståeligt om man som utifrånbetraktare kan känna avund över dom- det hade jag också gjort efter alla år när mina hästar i perioder har stått i långt sämre inhängnader.

Men det är banne mig inte bara positivt med dessa stora, kuperade ytor där vildsvin och sorkar kan härja.

Dessutom finns det mängder med sten under jorden vilket vi om inte annat fick erfara när vi skulle slå ner hagstolparna. Det ”tog emot” på hur många ställen som helst vilket också är anledningen till att stolparna inte sitter med exakta avstånd mellan varandra.

Att Frenchie 2 gånger blivit halt av att leka deltagare i Grand National är för djävligt rent ut sagt och antingen är han hur klen som helst eller så har han haft maximal otur men det värsta är att detta kan hända igen och igen och igen…en miljon gånger! Hur hindrar man en häst från att springa i hagen liksom?

Och vad gäller min ponny så ska han egentligen inte gå i gräshage alls pga tidigare fång och PPID-diagnos men dels har jag inga grushagar och dels skulle hans livskvalité försvinna helt med ett sådant arrangemang (läs grushage) – det är jag ganska övertygad om. Jag såg ju hur detta extremt snälla djur började gnaga på utebanans staket när han var konvalescent efter fången för 2 år sedan och var tvungen att stå där och det är enda gången han ens vidrört något av trä hos mig.

Nog om detta.

Idag har jag tagit i de sista gurkorna så mitt odlade får officiellt anses vara avslutat för i år.

Med tanke på nerlagda insatser och kostnader är jag mycket nöjd och peppad inför våren.

Förra sommaren fick Frenchie ett oförklarligt tokryck i hagen, sprang som en galopphäst tills jag lyckades stanna honom och blev halt i några dagar av detta race.

Idag hände samma sak!

Jag skulle ta in honom från hagen för att köra till träning för Nina och han tyckte nog att han hade varit ute för kort tid (1 timme) för när jag kom gående så blev det full sken i hagen i några varv.

Han springer ju i princip aldrig i hagen och ytterst sällan så här fort och mycket och uppenbarligen måste han ha sträckt sig, vrickat sig eller vad tusan vet jag.

Det har hänt några enstaka gånger att han i stället för att komma TILL mig har gått IFRÅN mig om jag har velat ta in honom när han bara har varit ute en liten stund men så kunde Vicke också göra och det är inget konstigt tycker jag. Annars är Frenchie tvärtom väldigt ivrig att komma när han ser mig men idag uppenbarligen inte.

Jag får hoppas att hans hälta är snabbt övergående och är den inte det så blir det att ringa och boka kliniktid och så får jag ta det därifrån. Ibland är det verkligen inte kul att vara hästägare! Och stora, kuperade naturhagar är banne mig inte alltid optimala.

Vilodag för Frenchie idag och vi fortsätter att vara bortskämda med fantastiskt septemberväder (sol).

Man kan lätt vänja sig vid detta och det har jag nog redan gjort fast jag vet att Skånevädret kan slå om över en natt så att man plötsligt vaknar till frost typ.

Jag gissar att många hästägare drar en lättnadens suck över allt gräs som fortsätter att växa och gissningsvis blev det inte den enorma foderbrist som man med all rätt fruktade i början av sommaren?

Varje dag som hästarna kan beta är ju en dag med mindre stråfoderåtgång och jag ser att en del hästar som jag vet redan var uppstallade vid den här tiden förra året går kvar på sitt bete med gott om gräs.

Som så ofta försökte jag under dagens ridpass repetera det jag tränade på under gårdagens träning och tänka på Ninas guidande ord, denna gången att Frenchies ben ska kännas som trumpinnar 🙂 .

Och jag tyckte att jag lyckades förbättra galoppen och bytena ett snäpp- mission accomplished!

Jisses vilken underbar morgon!

Jag klagar ibland på både hösten och vintern och föredrar utan diskussion de andra årstiderna men ska jag vara ärlig hade jag valt dagar som dessa året runt utan att tveka en sekund.

Tänk om man 365 dagar om året hade detta väder som dessutom kom med total insektsfrihet (var tusen är krypen?!?) och tillräckligt med gräs för hästarna att beta sig mätta!

Att jag inte såg ett endaste flygfä ens i skogen tillskriver jag att det var relativt kyligt på morgonen (+8) och att jag red ganska tidigt. Och det är ju annars det som kan störa skogsturerna tycker jag; om man är omgiven av en svärm av irriterande och bitande kryp.

Men idag kunde vi skritta och klättra i lugn och ro och bara njuta av den vackra skogen!

Jag har annars hört och läst och mygginvasioner lite var stans i Sverige och Henrik fick känna på detta när han spelade golf bara några mil från Ryhus men tydligen har de bitande kräken av någon anledning tagit en omväg runt oss….i alla fall så här långt.

Jag minns en sensommar när Vicke stod i Staffanstorp och det från ingenstans kom hur mycket mygg som helst i några dagar.

Jag fick springa ner till hagen vid intag med en hoodtröja uppdragen över ansiktet så jag knappt såg något och ändå hann jag få flera bett i pannan och på kinderna. Det var helt gräsligt och man kunde stå och slå ihjäl hur mycket mygg som helst på hästarna.

Om ni inte har scrollat förbi alla bilder av ointresse utan tänker att Frenchie ser tjock ut så är det delvis en liten synvilla eftersom han har börjat sätta vinterpäls som liksom fyller ut hans konturer lite men han ÄR även riktigt rund och fin och jag hoppas att jag kan bibehålla detta även när gräset tryter. Han skulle gärna äta ”100 kilo” kraftfoder om han fick men jag väljer att även fortsatt betrakta honom som en magsårshäst (han hade magsår något år innan jag köpte honom) och gör allt för att han inte ska få detta problem igen. Och är man då kinkig med hösilaget är det inte lätt att bli eller förbli rund (han får lucern vid behov och linfrökaka dagligen så det har jag koll på).

Jag har i över en veckas tid nästan väntat på att Frenchie skulle tappa en framsko eftersom sömmarna har stuckit ut åt alla håll och kanter på båda.

Ingen skugga över världens bästa hovslagare utan jag ”anklagar” vädret som gjort att hovarna växt i rekordfart.

Och kanske hade Frenchie en kopia av min kalender eller så var det bara ett sammanträffande men han drog av sig en av skorna igår strax innan intaget, dvs kvällen innan ett planerat hovslagarbesök.

Som synes av bilderna är ordningen nu återställd på sko-fronten och både jag och Markus låter hälsa att vi inte uppskattar Frenchies försök att ”hjälpa till” med att ta av skorna.

Passet på utebanan idag gick bra och jag försökte tänka mycket på Ninas kloka ord att ”när det känns tungt i handen är det bakbenen som måste aktiveras mer”.

Ibland behöver i alla fall jag påminnas om det självklara och inte bara fastna i att liksom bara gilla det rådande läget utan att försöka förändra det när känslan inte är bra.

Det var inte bara dagens ridpass som gjorde mig glad; även åsynen av detta ynkliga hallon höjde mitt humör lite.

Jag köpte en hel del plantor den 22 juli och den 23 eller 24 juli hade dovhjortarna slitit itu/ ätit upp typ hälften.

Den dyrköpta läxan (att jag borde ha hägnat in hallonen) har resulterat i att jag nog inte lär få så många fler hallon än detta i år men jag lyckades rädda det mesta från fortsatt sabotage i alla fall.

För någon vecka sedan kompletterade man underlaget i Granelundshallen med ytterligare pinnflis och det gick från betyg 8,5 till 10 om ni frågar mig. Top class!

Jag skulle väl inte ge Frenchie det allra högsta betyget under dagens träning men det blänkte till bra några gånger!

Jag måste själv skärpa mig och aktivera Frenchies bakben mer och inte nöja mig som jag gör ibland- det är nyckeln till mycket.

Dagens datum kommer väl för alltid att vara förknippat med terrorattacken mot Word Trade Center och besöker ni New York kan jag verkligen rekommendera ett besök kring monumenten där skyskraporna stod (3 översta bilderna) och museet bredvid (sista bilden) där enormt mycket från denna hemska dag finns dokumenterat.

Vi var ju där i november och det var ett oförglömligt besök tyckte vi båda.

Här hemma vilar sig Frenchman i form och jag vädjar till högre makter att han behåller alla skorna på innan nästa skoning.

Han ser hemsk ut i framfötterna eftersom hovarna växt massor och till nästa sommar måste jag ändra skoperiodsintervallet till 5 veckor.

Som synes skjuter nära ingen hare!

Men jag ska inte heller påstå att jag hade någon superkänsla utan Frenchie gjorde det han skulle utan varken missar eller ”wow”.

Det var så varmt att vi fick rida utan ridjacka och tur var det för jag var ÄNDÅ helt yr efter ritten.

Fun fact: hästen Vito är Frenchies ”halvbror”, dvs de har samma pappa och är dessutom både lika gamla och rätt så lika varandra utseendemässigt.