….NOT!

Jag förstår om ni är trötta på att läsa om hur jag skrittar och skrittar och skrittar lite till och numera även travar lite och lika trötta som ni kanske är på att inte få sätta tänderna i en riktig träningsrapport lika trött är jag på att inte kunna redovisa en sådan.

Men nu är det som det är och bara att gilla läget.

Jag är i alla fall tacksam att Kreon sköter sig exemplariskt än så länge, han gör vad han blir tillsagd att göra och inget annat.

Jag red på morgonen även idag och ska som tidigare nämnts försöka att göra detta ett tag framöver.

För övrigt var det typ 15 grader varmt i eftermiddags och det kändes inte helt kul att sätta på Kreon hans (förvisso urtvättade och därmed tunna) termotäcke. Men naken får han inte stå, jag är för rädd att han ska klia hål på sig då även om kliandet just nu är mycket bättre.

Lilla Soya fick däremot vara utan täcke när vi cyklade och till och med jag (JAG!!!!) lämnade jackan hemma!

Idag skulle jag kunna kopiera gårdagens rapport- inga nyheter med andra ord och det är bara skönt.

Morgonridning i ca 40 minuter blev det, mest skritt så klart och inga mupperier.

Kliandet verkar ha avtagit och antingen hjälpte helklippningen eller sprayandet med silverlotion 2 gånger om dagen eller båda eller inget av det?

Även idag blev det ett morgonridpass; jag ska se om jag inte kan börja med den vanan igen för det har onekligen sina fördelar.

Jag har ju mest ridit på morgonarna i mitt liv men så ibland tröttnar jag och så går det ett tag då jag mest rider på eftermiddagarna för att sedan gå tillbaka till gamla vanor.

Just Kreon behöver ju främst ridas med andra hästar eftersom det är då han KAN muppa sig vilket han ta i trä nästan aldrig någonsin gör när han är ensam- det ska väldigt mycket till.

Fast just därför, dvs för att just nu undvika mupperier har jag valt att rida ensam; jag har ingen lust att sitta på helspänn på en häst som kan flyga i luften från den ena nanosekunden till den andra.

När jag har ridit lite mer och fler pass så tror jag att Kreon kommer att ha coolat ner sig även med andra hästar men just nu ser jag som sagt ingen anledning att söka konflikter i onödan.

Redan igår eftermiddag och även i morse verkade det hemska kliandet ha avtagit rejält och jag hoppas givetvis att det upphör helt.

Man vet ju själv hur det känns när det kliar jättemycket på kroppen och jag vill inte att Kreon ska ha flera hårlösa partier på kroppen som han kliat av med tänderna, så som han faktiskt gjorde i vintras.

Han kastade sig också mot väggarna i stallet, en lång täckeshängare som vi har vid uppbindningen samt framför allt staketen i sin hage och detta med sådan frenesi att han hade krossat allt som råkade stå i vägen.

Jag kan ju säga att det är en jäkla tur att hela hans hage är uppbyggd av järnstolpar för hade det varit trä hade hagen troligen legat ner som fallande domino-brickor efter Kreons framfart.

Tänkte ta en bild på min FINA häst men från denna vinkel ser han bara helmysko ut 🙂

För att minimerat risken för psykbryt hos Kreon nu när jag ska trava mer än 1 minut per pass valde jag att rida på mogonen- klokt visade det sig.
 
Lilla pojken var hur lugn och sansad som helst hela tiden och gjorde inga ansatser till sidohopp och annat ägaren inte gillar utan gjorde bara som han blev tillsagd.

Idag fokuserade jag lite extra på riktig ställning och böjning i slutorna i skritt och bakdelsvändningarna, jag nästan överdrev båda delarna och tänkte att man ändå brukar ”tappa” en del inne på en tävlingsbana så det är bättre att ta i lite extra på träningen, i
alla fall ibland och eftersom Kreon gärna blir lite rak.

Jag blev under ridningen också påmind om varför jag aldrig använder ett ”fett” som Amerigo och Equipe rekommenderar att man fettar in sin sadel med. Jag brukar mest olja in själva sätet och kåporna men igår använde jag detta fett och det skulle jag inte ha gjort!

Jag hann inte mer än sätta mig i sadeln förrän den började gnissla något fruktansvärt och jag var faktiskt imponerad över att Kreon inte flög i luften av detta hjärtskärande ljud som ekade i hela ridhuset.
 
Idag har jag beställt mer silverspray- en bakteriedödande och klådstillande vätska som jag sprutade på Kreon redan i vintras när han också kliade sig.
 
Eftersom han ätit samma mat hela tiden finns det inget av fodret jag kan ta bort, samma sak med halmen och täckena som alla är använda i flera år utan tidigare problem.
 
Ingen annan häst i stallet kliar sig så jag utesluter allt som smittar och jag har inte heller sett några utslag, småkryp eller annat i Kreons päls som skulle kunna förklara det frenetiska kliandet.
 
Avförningen ser ut som vanligt (fin) och maskkoll är gjord och var ua.
 
Så for now forstätter jag att hålla på min teori om pälssättningen även om DEN också låter liiiite konstig. Fast det är ju så mycket som är lite konstigt med Muppis så….  

Imorgon slipper jag förhoppningsvis rimma på SKRITT i fler rubriker; då är tanken att jag ska börja rida så smått.

Men idag återupptog jag en sedan ganska länge vilande vana- morgonridningen.

Jag steg upp i ottan och äntrade ridhuset redan klockan 06.30.

Kreon visade än en gång att morgonpassen är de som lugnar honom bäst- det fanns inte en antydan till upphetsning och när jag gav samma hjälper som flera dagar denna veckan fått honom att trampa hur lätt som helst så skrittade han bara oberört vidare och det fick han lov att göra.

Efter ridningen putsade jag mina grejer i lugn och ro och mer noggrant än vanligt, släppte ut Kreon i hagen, åkte hem och städade hela huset och intog min frukost ganska precis klockan 9- inte klokt vad mycket man hinner med om man är morgontidig!

Efter all denna flit tyckte jag att jag hade gjort mig förtjänt av att ligga och läsa och även ta en lång powernap- sköööönt!

Eftermiddagen har ägnats åt en härlig långpromenad i Dalby tillsammans med 2 bloggläsare, en ny och en gammal bekantskap, verkligen kul!

Även våra byrackor trivdes med varandra, Soya och Vilja har ju träffats många gånger förut men västgötaspetsen Tyra var en ny kompis som hängde med bra i svängarna.

Jepp…jag stod inte ut längre utan helklippte Kreon även om jag inte ska rida ”ordentligt” på än ett tag.

Men dels tyckte jag att han såg så tråkig ut i sin ragg och dels har han börjat klia sig IGEN, så som han gjorde i vintras.

Jag fattar inte varifrån detta kliande kommer, jag har inte ändrat något i foderstaten och kan bara spekulera i om det är pälssättningen i sig som kliar.

Ja, inte vet jag men roligt är det inte.

Förra året kliade Kreon hål på flera ställen på kroppen med tänderna och eftersom jag nu är mer beredd får jag se till att han aldrig står utan täcke även om jag egentligen är av åsikten att pälsen bör ”luftas” då och då.

Förra året upphörde kliandet långt om länge av sig själv, jag provade något schampo och även en klådstillande spray utan direkt resultat liksom avmaskning och borttagande av sojamjöl som Kreon då åt och som jag hade läst kan ge allergiska reaktioner.

Har ni några idéer så kom gärna med dom.

Måste förresten ge Kreon ABSOLUT HÖGSTA BETYG vad gäller klippningen; han stod banne mig som en staty.

Det var nog ett smart drag att han fick Domosedan första gången han klipptes någonsin förra hösten; han fick en bra erfarenhet av klippmaskinen (som låter som en skördetröska) och nu är han som sagt en mästare :)….faktiskt som alla hästar jag ägt. En tillfällighet?

Även om det inte syns på bilden så var det ett GRÄSLIGT väder när Soya och jag åkte till Dalby i morse.

Regnet vräkte ner och jag insåg att enda chansen att kunna gå mer än 5 meter utanför huset var att åka till Dalbys täta skog men faktum var att inte ens den stod emot allt vatten som kom från skyn.

Jag tyckte riktigt synd om Kreon som stod i sin grushage men tack och lov vände vädret och när jag tog in honom hade till och med solen tittat fram.

Även idag blev det lugn skritt och faktiskt också några varv i trav. Jag avslutade med några stegs tramp och det är helt otroligt hur fint Kreon gör detta numera, snacka om att polletten har ramlat hela vägen ner!

Efter snabb återhämtning!

Även idag höll sig min lilla häst på mattan och skrittade lugnt och fint.

Dock känner jag att det är ett bedrägligt lugn, vid ett par tillfällen började Kreon att trampa på stället och det känns som om han hade blivit mer och mer uppeldad om jag inte hade brutit detta steppande direkt.

Så idag blev det ingen mini-trampträning och ska jag fortsätta med den så får det nog bli det sista jag gör innan jag avslutar ridpassen för det eldar upp honom för mycket just nu.

Jag travade också i kanske totalt 2 minuter och de 3-4 gångerna jag ville ha trav trodde Kreon just att jag ville att han skulle trampa och ville inte riktigt trava framåt som han vanligtvis gör när jag sätter igång i trav.

När jag kom hem fick jag en mindre chock- Soya välkomnade mig i dörren genom att hoppa på 3 ben och vägrade att sätta ner det fjärde (ett bakben).

Vi gick ut i trädgården (jag gick, hon hoppade) och jag drog och böjde och bände i benet åt alla håll och kanter och först efter flera minuter började Soya att gå normalt och vi kunde cykla iväg som jag hade tänkt från början.

Brrr….från ingenstans blev det plötsligt riktigt kallt i morse, jag fick till och med skrapa rutan på bilen.

Men rejäl kyla brukar också innebära vackert väder och det har det verkligen varit idag.

Idag passade jag på att köpa stövlarna jag tipsade om igår- de var riktigt snitsiga tyckte jag.

När det kom till dagens ridpass fick jag glädjande nog uppleva enbart en god skritt och inget annat- varken rakethopp från ingenstans, egenpåhittad piaff eller tandgnisslande som ekar i ridhuset.

Muppis gjorde även fina halter och ryggningar och med detta nöjde jag mig och hoppade glad av efter mina 30 minuter.

Ja…det tyckte nog Kreon i alla fall för efter ca 15 minuters helt normal mycket lugnt skritt trodde han att han kunde välja att hoppa omkring som han ville.

DET tyckte inte hans ägare som försökte sätta stopp för sprättandet bäst hon kunde och det lyckades ganska bra vilket i stället fick Kreon att gå och tandgnissla argt resten av passet och så att det ekade i ridhuset.

Jag har hört detta ljud förut; det uppträder någon enstaka gång när något ”stör” känslighets-ministern och det är tur att det är sällan för jag, som kan vara ganska känslig för vissa ljud (småbarn som kinkar och hundar som gnäller, gnyr och skäller tex) skulle bli tokig om han höll på så för jämnan.

När jag hade en lugn men ”känslig” skritt passade jag på att få till lite tramp- lika bra att utnyttja elektriciteten till något vettigt.

Men jag får verkligen hoppas att djuret coolar ner sig; ska det bli värre för varje dag kommer jag inte, som idag och tidigare, längta tills nästa pass 5 minuter efter att jag har hoppat av.