”Åhhh…låt det aldrig ta slut”; ja, det var så jag kände i slutet av morgonens ridpass.

Jag ville bara rida vidare i en evighet men besinnade mig efter ändå ganska många varv i en för Kreon mycket härlig trav.

Sedan jag slutade att rida med gramanen har jag fått ett helt annat sug i tyglarna och medan Kreon tidigare gärna knäppte av lite i nacken så känner man nu ett härligt ”motstånd” och att näsan är mycket mer framme.

Och innan eventuella gramanhatare börjar sjunga ”we told you so” i kör så vill jag bara säga följande:

Jag har hela tiden varit väldigt medveten om gramanens för och nackdelar i just Kreons fall och har ju också tidigare berättat om hur jag resonerat i denna fråga; att jag under en period valde att ”ta det onda med det goda” dvs känna mig säkrare i sadeln med gramanen och våga rida i stället för att riskera att bli rädd när Kreon höll på som värst även om nackdelen blev en häst som kunde dra in näsan och inte riktigt ta stöd framtill.

Och jag är inte främmande för att ta till gramanen igen (tex vid uteridning) skulle jag känna ett behov, jag tycker trots allt att den hjälpt mig väldigt mycket.

Men idag fick jag alltså till en väldigt ”kadensig” trav som också gick bar att reglera, både vad gällde form men också takt och tempo.

Sedan ska jag vara ärlig och säga att jag (tyvärr) tror att traven KÄNNS ännu bättre än vad den SER UT- det finns dock gränser för hur mycket man kan förbättra en gångart och jag har svårt att tro att Kreon är färdig för världscupen redan nu 🙂 !

I eftermiddag väntar ett efterlängtat besök- rapport kommer i kväll!     

Insåg igår eftermiddag att det verkligen var tur att jag utnyttjade det finna vädret i helgen till att rida utomhus för när jag kom till stallet regnade det och var hur gråmulet som helst och så fortsatte det hela kvällen och även i morse- blä….

Till och med i mörkret på väg upp till ridhuset kunde jag se att Kreons hage, som var torr och fin i helgen nu var ”modell bassäng”- dubbel-blä…

Ridningen gick i alla fall fin-fint och den initiala segheten från igår var borta, kanske för att jag hade tagit på mig sporrarna idag?

Jag fick en riktigt otäck Archie-flashback igår när jag tryckte på med skänklarna och reaktionen blev….nothing….det vill jag inte uppleva flera gånger.

Idag njöt jag framför allt av Kreons höger-galopp som känns sååå fin…den har ju alltid varit lite av hans ”paradnummer” även när han inte kunde någonting ha ha.

Nu galopperar han så samlat och väldigt uppe med näsan men han började också denna gångart idag med att ”leka” lite med sin ägare och påbörja ansatser till piruetter och byten- det kändes som att han ville förekomma mig eftersom jag ju gjorde några byten igår och han kan börja hitta på sådana här grejer när han inte lyssnar som jag vill.

Jag fick tala om att ”nej…du ska varken byta eller göra piruetter” genom att fortsätta rida framåt med tydliga och framåtdrivande hjälper och då slutade svajandet snabbt.

Konstaterade i morse när jag körde till jobbet att det var ”halvmörkt” i stället för becksvart ute men skillnaden är för mig egentligen noll.

Jag hade mycket hellre velat att det var ljust sent på eftermiddagen/ kvällen när man har slutat jobbet och kanske vill rida ut eller gå ut och gå med sin hund.

Ja, ja…det är som det är….

Kreon fick i alla fall ett dressyrpass i ridhuset på morgonen och han kändes faktiskt lite seg när jag började trava.

Han skrittar ALLTID ganska sakta (om man jämför med den energi han får därefter) i början av våra ridpass men idag travade han också ganska låååångsamt och det tog ett tag innan hans vanliga självgående kom igång.

Jag misstänker att det kanske är den fortsatta pälssättningen i kombination med igångsättning efter flera veckors vila som kanske påverkar honom och ska öka på fodret lite.  Kreon får ju i princip inget kraftfoder alls (½kg havre) så lite mer kan jag nog ge samt även öka lucernmängden.

Annars känns Kreon jättefin och lika ridbar som alltid och det är ett sant nöje att rida honom.

Jag jobbar vidare med övergångar och tempoväxlingar, tänker på formen och att inte sitta med för långa tyglar. Gjorde lite skolor idag och påmindes om att slutan för höger skänkel görs bättre som förvänd sluta så jag tränade den mest så.

Några byten blev det också och nu gör jag bytet åt det svåra hållet utmed långsidan och först när Kreon är helt rak vilket fungerar mycket bättre än om jag vänder snett igenom då han oftast vet vad som komma skall och börjar ”banana iväg” .

Även idag var det kallt men nu var jag bättre förberedd med långkalsonger, termobyxor, raggsockor och vinterskor så det var helt ok att pyssla i stallet på morgonen.

Jag passade bland annat på att tvätta väggarna vid Kreons krubba liksom själva krubban, både in och utvändigt, för tyvärr äter gossen som en gris och man kan hitta intorkad betfor både här och där.

Efter hagintaget skrittade vi ut med en för oss ny bekantskap, Emma på Akribori-valacken Astaire som nyligen flyttat till vårt stall.

Astaire är ett perfekt sällskap för Kreon, han är en sådan där häst som blir helt lugn om den andra hästen (läs; Kreon) stirrar upp sig och det är ju precis en sådan följeslagare jag vill ha till min ibland väl tramsiga häst.

Nu var det ju typ 7 veckor sedan (!!!) jag red ut och jag var beredd på allt men under den timme vi var ute gick det för det mesta lugnt tillväga.

Något otäckt hopp blev det tyvärr men om man verkligen ska analysera det så kan man också säga att det fanns ”skäl” till dessa, vid ett tillfälle dundrade en bil med släp förbi oss och vid ett annat rusade några vilt skällande hundar omkring i sin trädgård när vi kom ridande förbi.

Hur som helst hoppas jag på Astaires sällskap flera gånger, det är bra att ha några snälla hästar i stallet att ta hjälp av så att det inte behöver bli som förra vintern då jag slet med Kreon ensam ute på vägarna.

Även denna morgon var det jättekallt (-2) när jag kom till stallet efter att ha unnat mig sovmorgon till klockan 7.

Jag var ganska frusen när jag återvände hem efter att ha fixat med lite allt möjligt och belönade mig med en god frukost och mer sovande i soffan :).

Idag har jag för ovanlighetens skull lagat mat, ugnsbakad falukorv blev det så det var inte särdeles avancerat men ibland kan man bli sugen på ganska vanlig mat också tycker jag och nu har jag dessutom lunchlådor till nästa vecka och slipper tänka på den biten.

Som ofta när det är kallt blir det också soligt och vackert väder och dagen idag var inget undantag.

Efter hagintag kunde jag för första gången på länge rida på gräsbanan och medan Kreon uppvisade en hel del hopp och skutt där i söndags då jag tömkörde så var han hur snäll som helst idag när jag satt på.

Det blev en jämn fördelning mellan skritt, trav och galopp och det var härligt att kunna rida i täckväst utan att frysa. Kreon hade inte ens ett ländtäcke så helklippt han är…tur att ingen täckes-narkoman såg oss :)!

Stallbesöket avslutades med en massa katt-kel och Katten med Hatten och jag hade ett riktigt ”genombrott” idag.

Jag kunde klappa honom (är nu nästan säker att det är en pojke) hur länge som helst och han spann som en riktig liten motor, precis som Gullis brukade göra när han var i samma ålder.

Det är verkligen roligt att Katten med Hatten nu går att leka med precis som de andra misarna för det har onekligen stört mig att han har varit så överdrivet skygg tidigare.

Nu vankas det hyrfilm, godis och chips så ha en trevlig kväll för det ska jag ha!

Läste på Facebook igår att det snöade i bland annat Stockholm och tänkte ”stackars satar” men frågan är om inte vi skåningar också kommer att drabbas snart?

I morse var det nämligen en minusgrad medan det för bara en vecka sedan rådde rena sommartemperaturerna.

Jag frös något så hemskt efter ridningen, hade inte tänkt på att ta med termobyxorna och det straffade sig i kylan.

Turligt nog hade jag ett par långkalsonger med mig som jag kunde ha under jeansen på jobbet för även med dom på och värmeelementet på ”full speed” tog det lång tid att bli varm.

Någon som blir varm varje ridpass är Kreon, trots helklippning blir han liiite fuktig på halsen och under sadeln och jag kan bara tänka mig hur han hade sett ut om jag hade låtit honom gå kvar med sin björnfäll.

Dagens övningar bestod i övergångar mellan trav och skritt och galopp och skritt och jag försöker också få traven lätt och luftig genom tempoväxlingar.

Lite tramp försökte jag också få till men det är mycket svårare när Kreon är lugn än när han är lite på tårna och man bara behöver nudda honom med skänklarna. I avslappnat tillstånd skrittar han bara vidare för samma hjälper och även lite kraftigare dito men jag föredrar faktiskt ändå när han visar den lugna sidan :).

Soya har fått nästan en timmes cykeltur och medan jag nu sitter och skriver detta, fortfarande högröd i huvudet av ansträngning (motvinden tog bra….) så sprang doggy på fjäderlätta ben bredvid och står just nu och tigger mat av pappi…helt oberörd!

Muppe-puppe väntar på veterinärens dom

En mycket intensiv dag….pust….

Morgonen inleddes som många föregående, uppstigning 04.30 och ridning av en stycken Mupp.

Nu får jag förresten snart (gud give….) byta namn på Muppe till….kanske Puppe (hade en chef för länge sedan som kallade hästar för PUPPAR, don´t ask me why…) för nu kan man inte med bästa vilja anklaga djuret för att muppa sig, i alla fall inte när jag rider solo.

Nej, dagens pass var lika lugnt som de föregående och vi skrittade och travade som vanligt samt tog även någon kortare galopp.

Jag känner mig lite ringrostig efter att inte ha ridit mer seriöst på så många veckor men tycker att tex Kreons form har förbättrats: läs han har kommit upp bättre i formen, en av våra akilleshälar ju.

Efter några timmar på jobbet var det dags för ett nytt stallbesök; denna gången för att köra till vår veterinär.

Eftersom Kreon nu ska börja ridas mer ordentligt om några dagar ville jag försäkra mig om att knäledsinflammationen läkt till 100 % så att jag inte riskerar att inom kort åter rida på en halt som biter ihop och traskar på.

Och veterinären gav mig verkligen det bästa beskedet jag kunde få; han tyckte att Kreon rörde sig fullständigt ua, spänstigt och bra vid longering och böjprov runt om visade inga som helst reaktioner.

Det som återstår är en något sämre muskling av höger korshalva vilket jag varit medveten om länge och som det gäller att försöka arbeta upp utan att knät överbelastas och skadas igen. En balansgång absolut.

Hur som helst känns det oerhört skönt att veta att Kreon är helt återställd för stunden, sedan kanske detta knä kommer att besvära honom fler gånger tills han är till fullo uppbyggd och stark men just nu är det bara att ”köra på”- klokt och avvägt, precis som jag tycker att jag gjort hela tiden.

Eftersom jag ju publicerade ett inlägg om galoppombyten i morse tänkte jag att jag ju kunde prova om det jag skrivit fortfarande stämmer trots att Kreon inte gjort några byten på 2 månader.

Efter några mycket korta galoppsträckor med skrittövergångar emellan provade jag att byta ”åt det lätta hållet” och nog var det lätt, vips så hade Kreon bytt klockrent och jättefint.

Bytet åt det svåra hållet blev också ganska bra fast Kreon vill fortfarande börja med att gå som en ostbåge när han anar vad som komma skall (dvs bytet) men det var ändå ok.

Så tja, det var den byteskontrollen :).

Höst-kines

Höst-närbild

En jättehand har cyklat med Soya i dag:).

Omväxling förnöjer så jag red med kandaret idag- det var väl också det enda som skilde dagens morgonritt från de föregående.

Kreon gick lika bra på detta som han alltid har gjort och något annat hade jag inte förväntat mig heller.