Djävla vind!

Antingen så blåser det mer sedan jag köpte Kreon (yeah right…) eller så är detta ännu en sak jag tidigare aldrig reflekterat över men nu har börjat notera.

Planen var att rida ut idag men det kunde jag ju ”kamma mig” på- det blåste så jäkla mycket att jag helt enkelt inte vågade.

Risken att Kreons terapi skulle gå över styr bedömdes som överhängande och jag fick vackert krypa in i ridhuset i stället.

Och om vi ska fortsätta med hår-associationer så var det ”någon” och det var inte JAG som tydligen hade en ”bad hair day”- gissningsvis just pga blåsten som hördes in i ridhuset.

Kreon började som så ofta att gå som den mormors-häst han ofta uppträder som men efter en stund (15 minuter kanske) så tyckte han att ”nej…vi ska inte gå i vänster varv idag och varje gång vi går förbi dörren så ska jag stanna”- typ.

”Tack och lov” skiftar hans idéer kring vad som för dagen är acceptabelt och inte…omväxling ”förnöjer” (grrr…..) för annars så hade jag kanske trots allt börjat tänka att ”han kanske har ont någonstans” trots att han i dessa ”dum-lägen” tragiskt nog även känns som allra FINAST! Han är liksom jättemjuk i hela kroppen, inte det minsta spjärnig i munnen och dansar fram- tills han tvärnitar!

Idag nöjde sig odjuret med dessa ”tillfälliga avbrott” som skedde många gånger men som jag bara ignorerade och försökte ta mig ur så fort jag kunde men utan drama.

Jag lyckades trava precis överallt och som jag ville efter ett tag men valde att bara galoppera så korta sträckor att jag inte utmanade ett stopp vid dörren vilket Kreon gjort flera gånger.

Så summa summarum blev det ännu ett pass där jag fick visa att ”det är bara att gå- like it or not” men givetvis ÄR det tröttsamt och tråkigt att behöva lägga tid på sådant med en häst som KAN gå hur bra som helst.

Jag måste hela tiden tänka på hur lite Kreon är riden och att han MÅSTE få en chans att vänja sig vid allt som jag vill- jag har idag svårt att tänka mig att jag kommer att tycka att detta är ok efter säg 2 år (fast vad vet man…) men idag ”måste” han få lov att då och då få sina ryck, det tror jag att jag får förlika mig med och acceptera.

Syndens näste- Filmkedjan i Staffanstorp, som jag besökte idag. Ett större och bättre godissortiment än deras har jag aldrig stött på- högsta betyg!

Se så oskyldig han ser ut den lilla Muppen!

Eftersom Kreon bara skulle jogga i låg form idag tänkte jag att jag lika gärna kunde göra detta på ridskolan (det blåste förfärligt ute) och nu introducera ännu en svårighetsgrad i vår träning; att BÖRJA rida samtidigt som ridskolan.

Jag har ju de föregående gångerna börjat med att rida på egen hand och då har inte ridskolan kommit förrän efter kanske 30 minuter men idag ville jag alltså göra det svårare.

Och svårare upplevde Kreon det nog för medan han de andra gångerna inte gjort en enda ”grej” så fick han idag ett ryck efter kanske 5 minuter- precis som han har gjort när han dummat sig på tävling.

Konstigt det där att han först börjar att gå som en klocka i några minuter för att därefter ”sätta igång”.

Idag hann jag trava i 1 eller 2 varv när Kreon tvärstannade mitt på en långsida och frös fast.

Tack och lov hade ridskolehästarna inte börjat skritta än (de stod på medellinjen) så Kreon störde ingen och jag blev varken stressad eller förskräckt (som på tävling) utan tänkte bara ”BRA… då har vi chans att arbeta med detta nu”.

Och jag vet inte om Kreon kunde läsa mina tankar för efter att jag försiktigt snurrat honom något varv så gick han utan minsta protest resten av passet.

Jag red mitt bland 9 lektionshästar, fattade galopp flera gånger och kunde rida ”kors och tvärs”- utmärkt!

Vi travhoppade till och med två hinder (det var hopplektion) och jag bjöd på kandidatur till ”Sveriges fulaste hoppsits” i mina dressyrläder men det bjuder jag på:).

Tycker faktiskt att det var jättebra att Kreon krånglade lite men kunde fås att förstå att det inte var något med det utan att vi kunde jobba vidare ändå och att det varken blev argt piskande svans, bockningar, stegring eller ”jag vet inte hur man fattar galopp” känns som framsteg som jag hoppas består.

3:e gången gillt- idag fick vi precis den träning jag önskat åt Kreon på ridskolan.

Ja, som rubriken säger kan jag nog inte ge Kreon en bättre form av träning än den han fick idag på ”min” ridskola, i alla fall om vi talar om träning i att umgås med andra hästar.

När jag kom in i ridhuset var jag ensam, efter 2 minuter kom ett ekipage till, efter ytterligare några minuter kom 2 till och efter en stund de sista 2.

Således var vi 6 ekipage som samsades i det stora ridhuset i ca 30 minuter och Kreon reagerade inte det minsta på något utan gjorde det jag ville att han skulle göra- vilket var nästan allt som vi tränar på när vi är ensamma också.

När det var dags för även ridskolan att komma och dela utrymmet med oss började Kreon smågnissla med tänderna så fort den första lektionshästen kom in- ett tecken på att han känner sig ”störd” och som jag hört flera gånger tidigare också i liknande situationer.

Men nu nöjde han sig med lite lätt gnisslande, fortsatte att gå trots att ridhuset vid det här laget måste ha bestått av i vart fall 15 hästar och accepterade att både trava och galoppera.

Att folk gick på läktaren var också superbra liksom att det bars fram hinder inför stundande hoppträning så det var verkligen ”fullt ös” om än väldigt kontrollerat.

Jag kände mig mycket nöjd när jag hoppade av och vad gäller ”efterarbetet” med att ta av utrustning, lasta i och lasta ur osv kan jag inte ha en snällare häst så just det momentet behärskar muppen till perfektion.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen; om det finns en högre makt så vill den nog straffa mig för alla de år då jag gnällt så fort jag inte varit annat än helt ensam i ridhuset.

Nu är det som förgjort- hur jag än anstränger mig för att träna med andra verkar det inte gå!

Min senaste otroligt listiga plan, tyckte jag själv i alla fall, var att rida samtidigt som man har lektionsverksamhet på ”min” ridskola- då MÅSTE det ju garanterat finnas hästar i mängd som Kreon kan träna sina nerver på.

När jag kom till ridskolan förra veckan visade det sig att den grupp jag hade tänkt inleda lite smygträning med skulle RIDA UT?!?!?!?

Jaha…jag hann skritta i några minuter med dom innan de gav sig av- alltid något.

I dag hade jag gjort upp samma plan eftersom jag hade sett att lektionerna skulle börja 17.00 så jag slutade tidigare från jobbet, hastade iväg efter Kreon och körde förväntansfull till ridskolan.

Började rida 16.30 så att Kreon skulle vara avrastad tills lektionshästarna kom och sedan väntade…och väntade….och väntade jag.

När klockan hade blivit 17.15 insåg jag att även den lektionen hade försvunnit i det blå eller möjligtvis ridit ut eller valt att rida i utepaddocken och då var jag ganska uppgiven och besviken.

Visst gick Kreon jättebra men det var liksom inte DET vi skulle träna på- det vet jag redan att han gör när han är ensam.

Medan jag lastade in det lilla djuret fick jag höra att nästa lektion skulle börja 18.00 och att jag var välkommen att delta i den om jag ville och då valde elaka Birgitta faktiskt att göra detta- dvs att ta ut ”stackars” Kreon efter 20 minuters vila i släpet för ÄNNU ett ”ridpass”.

Med facit i hand var det nog inte helt dumt att göra på detta vis- Kreon var trött och såååå foglig och jag kunde både trava och galoppera runt bland 10-talet lektionshästar.

Nu red jag bara i 20 minuter, kände att det fick vara någon måtta på jobbandet för Kreons del men han kändes verkligen inte alls sugen på att hitta på några som helst dumheter- UTMÄRKT!

Jag har full förståelse för om folk som ser honom som idag tänker att ”den där Birgitta…hon kan verkligen överdriva hon” för ser man Kreon så här kan man tro att han tränar inför ”Sveriges lydigaste häst” men de som sett hans andra, mindre behagliga sida vet att skenet KAN bedra :).

Muppe pustar ut efter sin ”dubbel-lektion”.

Åhhh så bra att väderleksprognosen för idag stämde! Vi har haft sol i massor och det har verkligen varit härligt!

Kreon har blivit uteriden och om det hade han vissa synpunkter vilket han dock inte hade något för- han var tvungen att gå ändå.

Jag börjar lära mig honom och hans beteende mer och mer och tror mig veta varför det idag blev lite upprört.

Jag tog in Kreon i stallet innan alla de andra hästarna var intagna och även om han hade en ponny som sällskap dög inte detta tydligen utan han började vråla och småhoppa i boxen- herr Upprörd kom på besök med andra ord.

Och börjar det så…tja…då sitter man därefter inte direkt upp på en ”iskall” häst utan då ska ”ifrågasättarleken” lekas.

Efter flera diskussioner om vi verkligen skulle gå här (JA) och där (JA) så lugnade gossen ner sig och sedan kunde jag till och med galoppera hur fint som helst ganska långa sträckor.

Ännu bättre blev det när jag efter ett tag mötte gårdagens ”terapi-farbror” stallkamraten Optico och tog följe med honom och hans ryttarinna- då kunde Kreon till och med galoppera på en sträcka (hela banvallen för er som är bekanta med omgivningarna) som han knappt vågar skritta på ensam.

Men jag gissar (fast jag gissar GÄRNA fel) att det kommer att bli en jobbig vår för Kreon och mig.

Han blir ju förskräckt för allt som inte är som det brukar, som låter och har sig och våren har redan bjudit på en hel del sådant.

Nu är det dags för åkgräsklipparna, idag en häcksax som VRÅLADE, motorcyklarna har dammats av och jag vet minst 5 trädgårdar där jag riskerar att möta skällande hundar när jag rider förbi. Överallt finns också fårhagar och det är väl bara en tidsfråga innan de fylls av, enligt Kreon, hästätande ullisar.

Visst är det jättebra träning med allt sådant men jag önskar så att det fanns en enda liten ”rutt” utan minsta störningsmoment där vi bara kunde få ”vara”- fullständigt avslappnade.

 

Även Gullis mös i solen!