Ja…hade jag trott att det på allvar (nä…kom INTE med några förslag för jag tror INTE på sådant) hade funnits någon som kunde PRATA med hästar så hade jag önskat att denna person kunde ringa upp Kreon och fråga honom vad han sysslar med och hur han tänker.
Efter idag har jag ännu svårare att följa hans tankegångar….för nog tusan borde han ha några och inte bara ”göra” utan någon mening?
Idag var det alltså dags för ett nytt tävlingsförsök och jag tyckte att jag hade gjort upp en smart strategi.
Dels har jag ju tränat i främmande ridhus och med främmande hästar och dels tänkte jag att ett ryttarbyte kanske kunde vara klokt- om det nu är min tävlingsnervositet som smittar av sig på Kreon.
Tanken var att Mini skulle tävla och att jag kunde ”ingripa” från marken, läs: gå fram och grabba tag i en eventuellt upprörd häst för att leda dom en stund om det blev för stökigt.
För att förkorta historien någon kan man väl säga att allt gick perfektare än perfekt tills Mini hade ridit i kanske 5-10 minuter (jag hade dessförinnan lett runt dom på det ganska stora tävlingsområdet utan problem).
När Mini började trava upplevde jag samma sak som jag själv upplevt på tävling INITIALT- en SANN NJUTNING!
Han såg så fin ut min lilla Mupp, verkligen jätte, jättefin där han travade omkring spänstigt och till synes oberört.
Men; därefter följde inget annat än en 100 %-ig repris från mina sista tävlingar- det var som att titta på en film från dessa tillfällen nästan.
Kreon ville INTE INTE INTE galoppera och även om Mini fick honom att fatta galopp så bröt han av direkt (efter kanske 2 språng och genom att hoppa i sidled, ibland också efter en spark med bakbenen).
Jag försökte att hjälpa Mini genom att jag höll henne i en longeringslina så att Kreon inte for iväg hur som helst och det hjälpte men ändå inte tillräckligt innan det blev dags att gå in på banan.
Vi hade redan innan bestämt att Mini skulle utgå om Kreon inte verkade intresserad av att galoppera på banan heller- detta för att inte lära honom för mycket dumheter där.
Och mycket riktigt- även inne på banan var det som att se sig själv- Kreon marscherade in- fick i princip 7:or på allt tills det var dags att fatta galopp vilket han gjorde, bröt av direkt varpå Mini försökte galoppera ytterligare utan resultat.
EFter att ha travat runt lite inne på banan utgick hon och vi valde att fortsätta vår träning på framridningen.
Måste förresten säga att Kreon, precis som tidigare inte tittade på NÅGOT inne på banan- frågan är om han är för blockerad för detta NU och att han senare i livet, när han lär sig galoppera kommer att börja glo på omgivningen i stället (ännu en fråga hästprataren gärna hade fått besvara).
Nåväl…ute på framridningen fortsatte vi att försöka övertyga Kreon om att man KAN galoppera och slutligen lyckades detta ganska bra.
Nu hade vi sådan tur att det fanns flera platser där man kunde hålla till och jag gissar att alla andra red fram i ett litet ridhus för vi var helt ensamma på en utebana vilket också gjorde att min teori att ”det är ANDRA HÄSTAR som stör Kreon” kändes rätt så….ska vi säga tveksam?
Fråga till hästprataren: Varför kan Kreon galoppera på ridskolan bland 10 lektonshästar (han har också gjort det ännu bättre ensam) i ett främmande ridhus men inte på tävling, ens om han är ENSAM????
Jag FATTAR det inte?!?!?!?!
Jag är i alla fall glad att det var Mini som satt på under dagens träning för hon var tvungen att driva på honom rejält trots att han hoppade åt sidan och slog bakut för att ens FÅ och framför allt BEHÅLLA galoppen och det hade jag aldrig klarat av.
Nu hade hon ju hjälp av mig som hade Kreon i lina så att hon kunde koncentrerar sig på att just driva och sitta kvar medan jag skötte ”styrningen” och det tror jag blev avgörande liksom att hon, när Kreon väl fattade galopp vågade låta honom galoppera på rejält framåt.
Så när det väl blev galopp var den ju fantastiskt fin och vi berömde mycket för vi har bestämt oss för att tro att allt detta ÄR NERVOSITET OCH INTE DUMHET och agerat därefter.
Jag förstår att man vill drämma till hästen allt vad man orkar när man ser sådant som idag men det hjälper ändå inte och är hästen rädd/ nervös…tja…ska man slå på den då?
Jag har några ord som den fysioterapeut som undersökte Kreon sa som ett mantra: ”spänning visar sig främst/ mest i galoppen” och att slå spänning ur en häst finner jag inte produktivt.
Nej…vi måste fortsätta på detta vis tror både Mini och jag- vara lugna, träna vidare.
Några saker VAR dock bättre idag än på sista tävlingen; ingen piskande svans, inget sparkande i skritten, inga stegringsförsök och det är ändå SUPERBRA även om man som sagt inte fattar VAD som gör att detta djur blir så spänd att han inte vill galoppera medan han inte tittar på något och dessutom travar och skrittar utan problem inne på banan.
När Mini skrittade av efteråt var det på en helt lugn häst (också skillnad från sista tävlingen) och djuret traskade in i sin transport som om ingenting i världen hade hänt honom precis- ställde sig och började äta och så var den tävlingen över.
Jag är såå tacksam över att Mini vill hjälpa mig att försöka bearbeta detta djur- vi tror båda mycket på honom och lever på hoppet (dock inte Kreons hopp- dom vill vi inte ha att göra med om vi får välja)!
Senaste kommentarer