Åhhh vad jag hoppas att jag inte blir besviken imorgon.

Jag vet inte hur många (en miljon?) gånger jag har stirrat på de sårbilder jag tog med I-phonen i fredags och nu är jag så nyfiken på hur såret ska se ut imorgon.

Bandaget satt i alla fall som en smäck i eftermiddags och vi kunde följa vår nya rutin- gräsätande och genomgnuggning med min Magic Brush-borste.

Eftersom det var ett strålande solsken och ganska varmt (+12) så åkte jag ut med Soya till Dalby, denna vackra promenadplats där man nästan aldrig möter en själ (kan ju vara bra nu när Soya löper).

Efter 1 timme där kan vi nu med gott samvete slappa i soffan resten av kvällen tycker jag.

Jaha….precis som maken och jag misstänkt ett tag började Soya löpa idag.

Inget att göra åt så klart och egentligen ett i-landsproblem men hon kunde väl ha ”hållit igen” tills imorgon i alla fall :)?

Nu fick jag ställa in en efterlängtad hundpromenad med Åsa som har 4 hanhundar (!) och får väl trösta mig med att det ändå regnar ute.

Så de kommande 3 veckorna blir det inga träffar med boysen för vår del vilket vi kommer att sakna.

Huruvida Kreon saknar att inte bli riden vet jag ej, än så länge verkar han vara vid gott mod.

Jag tog ut honom utanför stallet i eftermiddags för lite kombinerat gräsätande (Kreon) och borstning (Birgitta) och jag är övertygad om att sådant kan påskynda läkningen.

Inte att bli borstad i sig men att man masserar igenom kroppen, att hästen känner sig uppmärksammad och får göra det som de flesta hästar tycker bäst om = äta gräs :).

Dessa ständiga sammanträffanden som bevisar hur liten världen är….de tar aldrig slut!

Idag har Staffanstorps ridklubb, den ryttarförening som ligger närmast vår anläggning (tar 5 minuter att köra dit) tävlingar och Kreon skulle egentligen ha varit med.

När jag körde dit för en stund sedan för att lämna veterinärintyget för att kunna få tillbaka anmälningsavgiften säger mannen som tar emot intyget:

”Ursäkta att jag frågar men var det den hästen som galopperade omkring lös i Grevie i söndags”.

Det visar sig att mannens fru och dotter mött Kreon i bil de hundratalet meter han galopperade hem och de såg också hur han ramlade och ”fortsatte att galoppera med frambenen medan bakbenen släpade i marken”.

Jaha…det förklarar ju de identiska skrapsåren på bakkotorna fast det ena var ytligt och det andra är det som behandlas.

Annars öser regnet ner just nu och Kreon har fått gå in stallet ”i förtid”.

Bandaget skyddas bra av regntäcket såg jag men att stå i en boxhage i hällande ösregn…nej…då står han nog bättre i boxen.

Ja, som så ofta förr har jag idag valt att vara ”kärringen mot strömmen” och låta Kreon stå utan täcke i stallet.

Beslutet grundades på att det nu, kl 18.00 är 15 plusgrader och sol- min ”tvekan” beror väl på att det på morgnarna bara är kanske 4 grader och att alla andra hästar står med vintertäcken.

Rådfrågade Kreons fd ägare och visste ju innerst inne vad hon skulle säga så nu får vi se om Kreon överlever natten :).

Sista sprutorna gavs idag så nu ska vi inte träffas förrän på tisdag- inshallah som mina klienter skulle säga (arabiska och betyder ungefär ”om Gud vill”).

Jag blir alltid så sugen på veterinäryrket när jag träffar Kreons x-ägare- jag minns med längtan både böckerna och serien ”I vår herres hage” och inbillar mig att det är lite så än idag, med tusen ”moderniseringar” givetvis.

Tyvärr tror jag inte alls att jag skulle ha någon FALLENHET för veterinäryrket och skulle inte heller vilja studera i många år i min ålder så det får sluta vid romantiserade drömmar :).

Precis som tidigare dagar verkade Kreon ”som vanligt” idag och hans veterinär och jag beslöt därför med att vänta med bandageomläggning till morgondagen.

Man lär sig någon nytt varje dag och när Kreon fick sitt sår fick jag lära mig att man helst ska låta bandage sitta på så länge som möjligt och INTE lufta sår i onödan. Sedan beror det kanske på vilken typ av sår det är men jag vet med mig att jag hade bytt Kreons bandage minst 1 gång om dagen om jag hade fått göra vad jag trodde var rätt.

Jag är väldigt spänd på hur mycket såret och fickan runt det har dragit ihop sig och hoppas verkligen att vi slipper lägga in Kreon för dränage.

För att sysselsätta djuret lite passade jag på att frisera hans lite lustiga hår- han har som spretande punk-hår som vägrar att växa ner över hela manen.

Har precis kommit hem efter att ha besökt herr Mupp som, precis som rubriken lyder verkar vara vid gott mod till skillnad från sin ägare Neggo-Birgitta som, som alltid, mår PEST när djuren är sjuka eller skadade.

Än märks det inte alls att han har mer eller mindre boxvila och det tackar jag vår sjukhage för.

Jag ryser vid tanken på att vara tvungen att ha Kreon stående ensam i box i stallet- risken är att han hade rivit hela bygget alternativt förvärrat sin skada- han blir väldigt upprörd om han måste stå ensam till och med i väntan på att de andra hästarna tas in från hagen varför vi aldrig tar in honom först om det går att undvika.

Jag minns hur tacksam jag var över att det alltid fanns hästar i stallet på ridskolan när Archie hade flera veckors boxvila pga fång- dels hade vi ingen sjukhage där och dels var det så fruset i marken då att han ändå inte hade kunnat stå ute eftersom han var tvungen att stå på en jättemjuk bädd.

Men på denna anläggning är alla hästarna ute samtidigt och jag har full förståelse för att andra inte hade velat hålla sina hästar inne för Kreons skull.

Annars verkar det som om Kreons fd ägare har rätt- han är mycket mer ”pjallig” än mina tidigare hästar som undvek att visa smärta in i det sista- riktiga hårdningar!

Man får helst inte röra vid hans skrapsår på knäna och DET tycker jag verkar lite väl ”omanligt”- de kan omöjligt göra så ont som han vill göra gällande- mes!

Min andra lilla mes har jag varit och luftat på Ribersborgsstranden- den var fjärran från de vita sanddyner man ser på sommaren utan såg väldigt ”skabbig” ut så vi var helt ensamma under vår promenad, ingen annan var lockad av varken den eller snålblåsten misstänker jag.

Gissa om jag drog en suck av lättnad när jag mötte en Kreon som såg ut ungefär som vanligt i morse.

Vänster bak, som är det enda benet som är bandagerat verkade varken svullet eller varmt och samma sak gällde för de övriga benen också.

Visst blev Kreon lite irriterad när jag petade på hans skrapsår på bak-knäna men herregud…konstigt vore det nästan annars.

Jag tyckte att han gick bra ut ur stallet de få metrar jag rörde på honom och nu är det bara att hoppas att det fortsätter så här.

Jag blev uppringd av den veterinär som behandlat Kreon igår och eftersom hon är arbetskamrat med Kreons ”ägare”….jag säger fortfarande så om henne om jag inte tänker mig för :))) så hade de diskuterat Muppis och kommit fram till att det var lika bra att han fick även penicillin eftersom fd ägarens erfarenhet är att Kreon KAN bli svullen även av mindre blessyrer.

Jag som ÄLSKAR all form av medicinering (i motsats till ”TIDEN läker alla sår”) instämde- bättre att ge penicillin ”just in case” än att riskera att hästen ska bli sämre, helt i onödan.

Så idag inleddes 5-dagars kuren och jag kan väl säga att om det fortsätter som idag kan Kreon delta in en instruktionsfilm om hur man sprutar hästar (han borde även medverka i en lastningsvideo tycker jag- mer om lastning i morgon förresten).