Efter en sovmorgon till klockan 6 (jag gick och la mig supertidigt) åkte jag till stallet för att släppa ut Kreon i hagen, mocka, göra i ordning hans mat och sist men inte minst småprata lite med stallägarna och Mini och när det behovet var tillfredsställt åkte jag för att handla lite mat till maken, mig och även lilla Soyis (grisknorrar är helgmaten för vissa….).

Idag blev det också storstädning av hemmet med maken och sedan tog jag i riktigt och lagade även middag (ugnsbakad falukorv med dito grönsaker).

På Kreons schema stod forsatt ridpaddocks-terapi och idag hade jag turen att 2 stallkamrater också red där samtidigt.

Kreon skötte sig ypperligt- inte en antydan till något annat än lydnad och efter nästan 10 galoppfattningar, fin galopp och lika fint travarbete i 30 minuter nöjde jag mig.

Precis när jag var klar kom 2 andra stallkamrater som skulle ut och gå med sina hästar och då passade jag på att hänga på även där- i förvissningen om att Kreon med sällskap är lydnaden personifierad.

Och mycket riktigt- till och med på den plats där han alltid är hysteriskt ovillig att gå ensam traskade han förbi som om han aldrig gjort annat och hela turen (max 20 minuter) gick problemfritt.

I kölvattnet på sin vän Optico rådde inga tveksamheter hos herr Mupp.

Dubbelbottnad rubrik…jag gillar ju att leka med ord.
 
Ja, visst kan man HOPPAS på fortsatta pass som det jag hade igår- det var verkligen roligt.
 
Men idag var det något annat som HOPPADES- hinder!
 
Kreon fick löshoppa och gjorde det ungefär så som han brukar, lätt men utan att ta i eller engagera sig till 100 %. Han hoppar för att det står några hinder i hans väg helt enkelt och han gör det utan större ansträngning vilket duger fullständigt gott för mig.
 
En bra träning och omväxling men inget jag prioriterar eftersom min tanke inte är att Kreon ska hopptävlas.
 
Man får ju också väga nyttan mot risken så att säga- visst hade jag kunnat låta honom hoppa högre än de ca 120-hinder han tar sig över lätt men högre höjder innebär också per automatik en större skaderisk och eftersom han som sagt inte är en hopphäst känns det dumt att utmana ödet.  
 
När jag gick runt och plockade undan efter hoppningen hade jag en jättehund i hälarna, en hund som ville gosa och som faktiskt är den Kreon jag MEST har att göra med.
 
För det slog mig också medan jag longerade honom inför löshoppningen att om man läser bloggen sällan och selektivt så kanske man skapar sig en bild av Kreon som en otäck, bortskämd och otrevlig häst vilket i alla fall jag verkligen inte tycker att han är- oaktat hans psykbryt som dyker upp IBLAND.

Åhhh…. Gud give att alla mina dagar kunde vara som idag!

Strålande vårväder, kul på jobbet, härliga promenader med min älskade hund och ett superpass på Kreon. Vad kan man begära mer? Inget om ni frågar mig:).

Idag var det dags för Kreon att stifta bekantskap med ännu ett nytt ridhus- min gamla ridskolas stora dito.

Det tar ca 12 minuter att köra dit och själva transporteringen går som en dans- inga ”issues” där inte :).

Väl i ridhuset kunde jag konstatera exakt samma sak som i Bökebergs ridhus i fredags- Kreon gick som en dröm!

En troligen lite förskräckt dröm dock…han bajsade väldigt löst 4 gånger under 40 minuter och jag tror att denna ängslan också var det som gjorde att han kändes lite seg i början liksom han gjorde första gången jag red i Skabersjös gamla ridhus också.

Men lydnadsmässigt satt jag på ett urverk från första steget och även bjudningen blev helt normal efter en stund och när passet närmade sig sitt slut så fick jag känna på en sådan härlig swingande trav att jag klappade Kreon så jag fick ont i min hand.

Nu ska jag verkligen försöka åka till ”min” ridskola ofta- dels tycker jag så mycket om det ridhuset och dels är chansen att träna med andra hästar störst där- pga lektionsverksamheten helt enkelt.

Just idag valde jag att mjukstarta och INTE rida medan en lektion pågick (jag red helt ensam) men däremot skrittade jag av Kreon när en lektion precis skulle börja och även om han tittade till så höll han sig lugn den lilla stund jag skrittade omkring bland de andra hästarna.

”Är det en ny lektionshäst” undrade ett ridskolebarn och jag tänkte för mig själv ”YOU WISH….jag har redan lämnat ifrån mig en superhäst..nu får det banne mig räcka”.

Skämt å sido…medan Archie är otroligt lämplig för en ridskola hade Kreon varit hans raka motsats…det hade ALDRIG gått tror jag.

Medan jag gick och städade upp i ridhuset efter Kreon slog det mig att medan han tex idag var otroligt lugn, lydde perfekt men bajsade löst 4 gånger så var han tex i söndags uppeldad, av och till isadig och bajsade inte en enda gång. Tål att tänkas på….

Muppe kontemplerar.

Covering our tracks….

…yes!

Eftersom det var dags för Kreon att få känna sig lite ”comfy” gick vi på en promenad i blåsten.

Med undertecknad bredvid sig är Muppe mer avslappnad och kan gå som en hund på slakt grimskaft, även förbi saker han nästan vägrar att passera när jag sitter i sadeln.

Sadeln ja, den satte jag mig i när jag kom hem från stallet- cykelsadeln alltså :).

Tog en tur på min tvåhjulning med Soya fladdrande i vinden bredvid och nu tar vi igen oss- för en gångs skull i var sin soffa:).

Ja, som rubriken säger hade jag ju rid-möte med Dr Jekyll igår…Dr Jekyll som började med att gå som ett urverk på utebanan men som efter en stund tröttnade och tyckte att ”nä…nu vill jag inte skritta där och sen vill jag inte trava här och om du tvingar mig så stegrar jag mig”.
 
Dessa ”fasoner” varvades med helt normalt gående där jag och Mini inte ställde några krav på annat än att Kreon skulle gå rakt fram och vi fick ju som vi ville till slut men det känns så trist med dessa åthävor.
 
Eftersom det var vindstilla och fint väder igår medan det blåste rejält idag trodde jag inte att det skulle gå bättre under dagens ridpass och hade därför en ”plan B” om det blev för jobbigt men idag var Mr Hyde på besök i stället, ivrigt påhejad av både mig och Mini.
 
Jag bestämde mig för att prova ett nytt grepp och hade i åtanke något min goda vän med ibland ”psyk-brytig” häst har skrivit om gällande hur hon hanterar SIN häst: ”med massor av godis” som hon uttryckte det vid ett tillfälle.
 
Nu vet jag inte exakt hur hon brukar göra men jag förmodar att hon ger hästen godis- kanske när hon rider och det valde jag också att göra.
 
Medan Mini red bad jag henne att då och då stanna till vid mig och så fick Kreon lite godis och en massa klappar och inte vet jag om det hjälpte eller inte men han gick i alla fall hur fint som helst.
 
Jag har ju tidigare nöjt mig med att prata och SJUNGA (!) för honom (tänk en kvinnlig Ranelid ungefär….) men om lite godis i truten kan coola ner honom ännu mer så gärna för mig.
 
Efter ca 20 minuters lugn och kravlös ridning i paddocken fick Kreon gå in i sin komfortzon- det älskade ridhuset och efter ytterligare 10 minuter där fick han gå hem.
 
Som jag skrivit tidigare tror jag att vi måste VÄXLA mellan komfortzon och ”psyk-bryt-zon” för som jag ser det kan 2 saker hända om vi kräver att Kreon ska gå i paddocken som han inte gillar 7 dagar i veckan:
 
Efter ett tag kommer han att gå som lobotomerad där ELLER så får vi honom inte ens att gå IN i paddocken utan att försöka stegra sig, kasta av oss osv.
 
Och jag är inte intresserad av att utsätta någon av oss för denna osäkerhetsfaktor.
 
Jag tror mer på att växla- det blir för hård belastning på psyket om man ständigt bara gör det jobbiga och jag är i varje fall tacksam att vi aldrig behöver jobba igenom Kreon rent ”fysiskt” så att säga- det hade nog aldrig gått i kombination med den psykiska stressen också.

Oj vad mycket jag har hunnit med idag!

Började morgonen med att ha stalljour i båda stallen, en tämligen rogivande syssla då det bara handlar om att fodra och släppa ut hästar.

Jämfört med när jag jobbade på ridskolan och hade 16 boxar att mocka och 70-talet hästar att fodra, slänga ner halm till osv är detta rena nöjet och det tar inte så lång tid heller.

Idag blev det också årets första cykeltur med Soya- jag hade bara en täckväst på mig och det kändes verkligen ”vårigt” ute.

Som alltid när våren nalkas köpte jag idag ett 10-pack penseer, en tålig liten blomma som håller sig fin i flera månader även om den kanske inte är det mest orginella man kan ha i trädgårdskrukorna.

Efter hagintag var det dags för ett nytt ridpass i vår utepaddock och nu precis som igår hade Kreon åsikter om huruvida vi verkligen skulle gå i denna.

På gott och ont är denna paddock belägen precis utmed den väg där Kreon alltid krånglat som mest vid uteritter och idag varvade han jättefint arbete med att tvärstanna, vägra gå framåt och det nya tricket på repetoaren: småstegringar!

Fullständigt oacceptabelt så klart och otäckt och både Mini (som också red idag) och jag är överens om hur vi ska hantera detta.

Som nämnts tidigare får man (eller i alla fall vi) lust att verkligen ge honom en rejäl omgång men tro mig: det hjälper INTE!

Den enda gången jag provade att gå på honom ställde han sig rakt upp som ett ljus så det gör jag inte om!

Nej, vi hoppas och tror att detta är ännu en fas som Kreon måste tas igenom, precis som väggpressandet och sargsparkandet- bockningarna lyser än så länge med sin frånvaro på hemmaplan.

Vi får hoppas att trägen vinner- att sluta rida i paddocken är INTE ett alternativ oavsett vad Kreon tycker.

Att ordspråket ”det som göms i snö kommer upp i tö” stämmer utmärkt är en bara alltför trist sanning- det blir jag varse varje vår då jag tex tittar ut i trädgården.

Idag ägnade jag en tråkig men nödvändig stund där och krattan fick hålla mig sällskap.

En massa löv som hade blåst ihop i olika högar lite här och var och geggat ihop sig till en sörja blev bortforslade och nu ser det lite trevligare ut utomhus.

Fast att sätta ut trädgårdsmöblerna som jag läste på Facebook att flera planerade att göra till helgen tänker jag inte inte göra- så varmt är det inte än och jag har fått skrapa vindrutan flera morgnar denna veckan.

Men visst ÄR det vår, precis som rubriken säger och det är jättehärligt!

Vår utepaddock håller än så länge bra klass och jag hoppas att jag kan rida där mycket den närmaste tiden då jag tror att det är den bästa träningen jag kan ge Kreon på hemmaplan.

Har vi tur så kommer det och går lite hästar medan vi rider där, både i själva paddocken och på vägen utanför och det är ju det jag vill att Kreon ska vänja sig vid.

Idag träffade vi inte så många hästar men för att vara så här i början av vår träning så räcker det och Kreon blev lite olydig och ville plötsligt inte gå på vissa ställen som han precis hade passerat femtioelva gånger men det gick väldigt lätt att rida sig ur detta och jag tar en miljon gånger hellre sådana här känsloyttringar framför hans bockningar eller ”nej, jag förstår inte vad som menas med galoppskänkel”.