När jag läste i tidningen i morse att man i stora delar av Sverige väntade mycket kraftig blåst suckade jag tungt- idag är liksom en av få dagar i veckan som jag har möjlighet att rida ut.

Väl i stallet kunde jag mycket riktigt konstatera att vinden hittat även till Staffanstorp och än om det inte var några orkanvindar att tala om så hann jag ändå börja gruva mig för eftermiddagens uteritt.

Soya var inte heller nöjd med vindarna- under vår timmeslånga promenad i Dalby satte hon sig ner flera gånger; hennes sätt att visa att vädret inte uppskattas, särskilt som dum-matte lät henne springa utan ett värmande täcke (det var + 8 grader).

Hemma passade jag på att vara lite flitig även om jag har lovat mig själv att inte BARA använda semesterdagarna till tråkiga ”måsten”- jag gjorde lunchlådor till nästa vecka (lax med ris och torsk med ris- ingen större variation med andra ord).

När det så blev dags att rida ut suckade jag inte bara över att blåsten inte hade avtagit- till råga på allt elände började det regna typ 2 minuter innan jag skulle ge mig av! Vad är oddsen för det?

”Ska du inte rida i ridhuset” sa en genomblöt stallkamrat som lyckats bli så våt bara av att hämta sin häst från hagen men ni känner ju mig: har jag bestämt något så har jag bestämt det!

Och som sagt; med så få dagar i veckan (3) som jag kan rida ut över huvud taget så ska det mycket till innan jag ändrar mina planer.

Med facit i hand var det ett klokt beslut- Kreon uthärdade både blåst och regn helt ok.

”Givetvis” (suck….) var jag tvungen att snurra honom några gånger men faktiskt inte riktigt lika många gånger som sist och inte en enda gång på hemvägen.

I övrigt gick han lika fint som vanligt, lätt på tygeln och med spetsade öron.

Inget ont som inte har något gott med sig- eftersom alla saker var genomblöta när vi nådde stallet var jag tvungen att både tvätta och smörja dom ordentligt och passade även på att olja in sådant som numera inte används- hacket och kandaret. Får väl se när det kan bli dags att prova dessa huvudlag- tror att jag får ha gossen ”snurrfri” först :).

I morse blev det en lektion för mig och Kreon i ridhuset- denna gången dock under överinseende av Soya kines.
 
Tyvärr är kinesen inte på långa vägar så engagerad som NN utan hon la sig tvärtom mer eller mindre att sova- så intressanta var vi tydligen att titta på!
 
Idag började jag med att rida över lite bommar och cavallettin som låg ”utslängda” lite här och var i ridhuset- bra för Kreon att få lyfta lite extra på sina ben och också få omväxling under framridningen.
 
När vi var varma i kläderna arbetade jag vidare i kort trav och slutligen en hel del galopp och provade denna gången att ganska ofta och snabbt växla mellan höger och vänster galopp.
 
Vanligtvis brukar jag ju förbereda fattningarna i gooood tid men nu ville jag testa Kreon och ”provocera” honom lite.
 
Förstå mig rätt; jag vill så klart inte ha tillbaka den arga bakutsparkande hästen men jag känner mig mycket modigare nu och vill försöka känna av var Kreons gränser är och anser att det är bättre att jag provar lite försiktigt hemma i lugn och ro för att förhoppningsvis veta hur jag ska dämpa honom om han framöver skulle bli upprörd på tex en framridning.
 
Bågen måste spännas lite med andra ord och jag tycker att jag lyckades bra idag.
 
Även om gossen blev lite elektrisk av alla fattningarna så lät jag mig inte rubbas utan jag bara fortsatte att galoppera lugnt i stället för att göra som jag hade gjort för 2 månader sedan då jag troligen hade låtit honom skritta eller trava lite som avledande manöver.
 
Kreon har ju hittills inte bockat eller brallat (då hade jag dött av skäck ha ha) utan förr pressade han sig mot  sargen (gick emot skänklarna) och/ eller sparkade med bakbenen när han blev arg- nu blir det mest lite piaff-ansatser när det inte passar.

Liksom förra onsdagen fick Kreon vila idag vilket för hans del innebar sedvanlig hagvistelse samt borstning när jag kom på eftermiddagen.

Eftersom Lidl just nu säljer 2-kilos morotspåsar för 4:90 blev det även lite godis till den lilla pojken.

Efter stallsysslorna blev det en liten promenad med Soyis och för att anknyta till ”mörker-inlägget” har jag hittat ett hyfsat ställe att rasta henne på utan att famla i mörkret.

Det finns ett grönområde invid en stor idrottsanläggning med jättestarka strålkastare där Soya vågar sträcka ut i full galopp- härligt!

Eftersom det gick så bra att tömköra i förra veckan och jag dessutom inte galopperat en meter de 2 senaste dagarna (uteridningarna) tänkte jag idag fortsätta med ”öka så mycket det går i galopp på töm”-projektet.

Och eftersom ridhuset var tomt på både hästar och hinder hade vi gott om plats för vår träning.

Kreon skötte sig jättebra- gjorde precis det han blev tillsagd och ökade väldigt fokuserat.

Traven är fortfarande lite ”springig” och det ska bli intressant att se hur mycket den går att förbättra i sinom tid.

Idag gjorde jag många halvhalter för att försöka få lite mer bärighet och även om det inte blev någon större skillnad så var det roligt att Kreon i alla fall lyssnade så bra och GJORDE små upptagningar på begäran.

Precis som förra lördagen unnade jag mig att sova till halv sju (det tog måååånga år men nu ”kan” jag i princip inte sova mycket längre och det är jag bara glad för)och åkte därefter till stallet för att hjälpa till med hagutsläppet.

Efter veckans ”boxtvätt” (läs: skurning av krubba, vattenkopp och väggarna kring Kreons matplats) och annat fix gick jag en promenad med Soya och passade samtidigt på att reka var det numera går får (de flyttas lite då och då), läs: var jag INTE bör rida med den ull-rädde Kreon.

När det var dags för eftermiddagens uteritt hade jag tänkt ut en runda som jag hoppades skulle falla den gode spindeln hyfsat i smaken och bad en stilla bön att vi inte skulle möta några dundrande lastbilar eftersom rutten innebar ganska mycket ridning på en 70-väg.

Och idag hade vi tur- det kom bara kanske 10-talet bilar, och dessa bryr sig Kreon inte om men däremot blev det en hel del snurrande i alla fall vilket jag försökte att tänka är mycket bättre än andra långt värre dumheter som en häst av Kreons kaliber hade kunnat ägna sig åt men visst kändes det enerverande ÄNDÅ.

Men visst…om jag någonsin får 9:or på mina piruetter på tävling och får frågan hur jag lärt Kreon att vända så lätt så vet ni vad jag kommer att svara *!

En av mina stallkamrater verkade tycka att det var lite konstigt att jag ännu inte har galopperat med Kreon ute- själv tycker jag att det är fantastiskt bra att det ens GÅR att rida ut ensam under rådande omständigheter och känner ingen brådska med att pusha fram något jag kanske får ångra- att ramla av utomhus tror jag hade kunnat få hur förödande konsekvenser som helst och då tänker jag inte bara på risken att jag skulle slå/ skada mig.

På hemvägen behövde jag tack och lov inte snurra en enda gång, troligen meddelar Kreons inbyggda kompass/ GPS honom när det bär av hemåt trots att jag inte red samma väg hem som ut.

Jag hade redan igår sett att det tillkommit en ny fårskock i en hage utmed en av de vägar jag brukar rida på och idag tänkte jag att jag kunde hoppa av och leda Kreon förbi hästätarna om det kändes riktigt illa.

Jag började att skritta i ultrarapid förbi hagen och otroligt nog så lyckades vi ta oss förbi utan att jag behövde hoppa av.

Däremot så gick Kreon med både ”halva steg” och piaff förbi fåren och jag kände verkligen varje steg han tog, väldigt distinkt och såååå koncentrerat.

Så…om jag någonsin tävlar svår dressyr och får frågan hur jag lärde Kreon att piaffera 9-mässigt så vet ni vad jag kommer att svara **!

*= ironi

**= mer ironi

…..semesterdagarna för den här gången.

Men än återstår några lediga vardagar innan jul och idag har jag avverkat en av dom.

Knäpp som jag är (enligt de som tycker om att sova i alla fall) steg jag upp strax efter 5 då jag skulle träffa NN på morgonen.

Redan på väg upp till ridhuset kände jag att gårdagens ”elektricitet”/ spändhet/ överskottsenergi eller vad det nu var var borta och Kreon var mer sitt vanliga pigga men inte ”på tårna” jag.

Det enda som var lite trist var att den otroliga lätthet som blev en av gårdagens konsekvenser av elektriciteten var borta, även i detta sammanhang var Kreon sig mer lik och det räcker bra ”for now”.

För igår blev han ju också inte bara ”lätt” i rörelserna, även kontakten med tyglarna blev stundtals för lätt (läs: gossen ”knäppte av” och blev för ihopkurad i formen).

Hur som haver var jag nöjd efter dagens pass och Kreon verkade också nöjd med sig själv och de klappar han fick.

Väl hemma hade klockan nästan hunnit bli 9 men eftersom Soya inte vurmar för promenader i gryningen så låg hon fortfarande och sov och steg inte upp förrän jag ropade på henne.

Vi fick oss en nästan en timme lång cykeltur där vi utforskade mer eller mindre varenda grusväg i närområdet och det blev många stopp för lite revirmarkering:).

Lunch, wienersnitzel, avåts på ”Två kockar” och därefter var det dags att handla lite människo och hästföda i respektive affär.

Efter hagintag bestämde jag mig för att besöka en ny-öppnad klädes-outlet i Staffanstorp, både för att ”kolla läget” i största allmänhet och titta efter termobyxor (plagget jag inte kan leva utan vintertid) i synnerhet.

Turen stod mig bi, ett par byxor föll till belåtenhet och för 200:- fick de följa med hem.

Idag red jag dressyr i ridhuset på eftermiddagen och inte som för det mesta på morgonen och om det var det, att Kreon hade en vilodag igår, att en tjej som smackade ganska mycket red samtidigt, om det var allt detta eller inget av det men den bruna springaren kändes mer laddad än någonsin.

Det kändes inte helt bekvämt med detta elektriska djur men det var bara att rida på och en positiv sak förde det med sig i alla fall: vänstergaloppen kändes för först gången precis lika fin som högergaloppen.

Bara i förrgår blev Kreon efter en stunds galopperande i vänster varv för tung i handen för att det skulle vara ok, särskilt som han alltid är så lätt i handen annars men idag orkade han galoppera så lätt så lätt.

Huruvida jag ska tillskriva detta en ökad kroppslig styrka eller att han var adrenalinstinn får jag låta vara osagt men det kändes trevligt med denna behagliga galopp där mina händer slapp agera ”det femte benet” och högergaloppen har alltid varit sådan så det är bra att de nu är likadana.