Kors i taket- det BLEV uteritt idag!

Jag vågade inte utmana ödet för mycket utan valde att ta in Kreon från hans bassäng i förtid- detta eftersom det var ganska fint väder och vindstilla.

”Givetvis” hann vi knappt in i stallet förrän vinden tilltog men jag tänkte ”jag provar att rida ut och verkar det rent omöjligt så vänder jag hem”.

Men det gick att rida hela den planerade rundan (tar ca 1 timme att skritta) och nu börjar ”vanans makt” äntligen att märkas.

Just för att inte ”utmana” Kreon för mycket har jag valt att rida exakt samma runda varje gång jag rider ut och det har helt klart haft önskvärd effekt. Antalet snurrningar är nu nere från typ 50 ( utan överdrift…..) till kanske 5!

Noterade åter att medan en del bilar knappt vågar köra förbi oss, de kryyyyypkör bakom så verkar andra tro att det bästa är att slippa oss så fort som möjligt, dvs gasen i botten är det som gäller!

Hade jag trott att det gjorde någon skillnad hade jag skrivit en vädjande insändare i dagstidningen men det tror jag tyvärr inte på alls. De som kör så vettlöst är om inte annat troligen inte ens läskunniga och de som mot förmodan är det skiter säkert i vilket. Cynikern har talat.

Igår var jag nära att förklara KRIG med vädret, först på eftermiddagen när jag inte kunde rida som jag ville pga blåst och regn och sedan i natt då jag väcktes klockan 03.00 av regndroppar stora som knytnävar som dunkade frenetiskt mot fönstret.

Jag hann mentalt avboka både dagens promenad i Dalby med Åsa och inse att det inte skulle gå att släppa ut några hästar i hagarna innan jag somnade om men otroligt nog vaknade jag till TYSTNAD, dvs det hade både slutat att regna och blåsa.

Så morgonen har ägnats åt att släppa ut 15-talet hästar som fick simma ut i respektive hage- det gick fort att förstöra dessa trots att vi haft torka så länge innan allt regnet kom.

När stallsysslorna var avklarade körde jag planenligt till Dalby och mötte Åsa och hennes doggys och sedan gick vi i helt vindstilla och ibland nästan soligt väder i nästan 2 timmar.

Nu håller jag tummarna för att vädret och jag är kompisar igen- jag skulle så gärna vilja rida ut med Kreon om någon timme och vädret allra

Usch, idag har Skåne verkligen (åter!!!) visat sig från sin sämsta sida!

Massor av regn och massor av blåst i kombination- kan det bli sämre?

När klockan var 12 och det hade ösregnat i säkert en halvtimme så veknade mitt annars ganska hårdhudade ”hag-hjärta” och jag körde till stallet för att ta in Kreon trots att det egentligen återstod några timmar till ordinarie intag.

Och jag är glad att jag kom och det var Kreon också!

Stackaren stod helt ihopkurad och började gnägga när han såg mig (vilket han annars bara gör när jag morgonfodrar) och sedan gick han som ett lamm mot stallet, han som vanligtvis kan sprätta omkring, framför allt om det är blåsigt.

Väl i stallet fattade jag det korkade beslutet att rida- ja, det mycket kloka var att jag begrep det farliga i att följa ursprungsplanen som var uteridning men jag borde inte ha tagit ut hästen ur stallet i så dåligt väder över huvud taget.

Vi blåste in i ridhuset och väl där lät det som att världen höll på att rämna utanför.

Kreon var otroligt på tårna och även om man kunde tänka ”bra träning på hemmaplan” så fann jag faktiskt för gott att avsluta passet efter bara en liten stund.

Det var inte precis så att Kreon BEHÖVDE gå hårt, han har gått tillräckligt i veckan, och att sitta på en häst som var spänd som en fiolsträng och hoppade till hela tiden kände jag att jag kunde vara utan.

I affären idag hittade jag en pocket med min favoritförfattare Harlan Coben- DET och en god
middag som jag faktiskt orkat tillaga ska bli dagens njutning i väntan på Downton Abbey, det bästa som visas på svensk tv just nu!

Stackars pojken…om det som inte dödar gör en starkare kommer han snart att vara lika stark som sitt alter ego- Spindelmannen!

Semester idag innebär möjlighet att rida ut och ni vet vad jag anser: det går inte att ge avkall på.

Vädergudarna som jag alltid varit så jättebra kompis med måste plötsligt ha något emot mig för precis som förra gången jag red ut så både blåste och ösregnade det idag.

Jag tyckte faktiskt lite synd om Kreon (mer än om mig själv av någon konstig anledning, kanske för att jag gör det frivilligt )- våra uteridningsövningar sker verkligen inte under några optimala förhållanden, tvärtom.

Men the Danish Delight måste ha kommit på bättre tankar, resignerat eller så smider han bara lömska planer bakom denna nya snälla täckmantel för idag behövde jag knappast snurra honom en enda gång och han traskade förbi saker som jag trodde att han skulle dö om tittade närmare på, bland annat en svart sopsäck som fladdrade i ett träd och en knallblå pilatesboll (?!?!?!) som låg utsläng i ett dike ”in the middle of nowheter”. Hur i hela fridens namn den har hamnat där kommer jag aldrig att begripa- den låg minst ½ kilometer från närmaste hus.

Kreon var så pass snäll trots allt detta, blåsten och regnet att jag dristade mig till att fatta GALOPP (!!!!) och sedan galoppade jag i säkert 150 meter. Vad säger ni om det!!! PREMIÄR!!!!

Så jag var verkligen nöjd när jag hoppade av, fullständigt dyngsur!

Kreon hade klarat sig mycket bättre eftersom han hade ett skrittäcke på sig men det blev ändå till att olja in sadel och träns men det gjorde jag så gärna.

Nu, en varm dusch senare och med senaste numret av Hippson inhämtat från brevlådan ska jag fortsätta att njuta av min semesterdag!

Gissa om det var en lättnad att vakna till ett icke-blåsigt Staffanstorp!

Igår kväll bad jag en stilla bön att tak och fönster skulle klara de hårda vindarna och Soya höll på att dö av förskräckelse när jag försökte få ut henne ur huset för en kisserunde. Hon kastade sig som en katapult mot dörren och något kisseri var det inte tal om! Tur att hon har en tålig blåsa för jag kunde bara inte tvinga ut henne igen.

Annars kom vi lindrigt undan- inget strömavbrott och inget annat än en jäkla massa löv som krupit fram från Gud vet var och förstört min så välkrattade gräsmatta och entré.

Kreon har haft vilodag och av den anledningen var det också extra skönt att solen har tittat fram och temperaturen har klättrat upp till 10 grader.

Att stå i ösregn en dag till hade inte varit roligt och jag tyckte synd om min lille gosse redan igår.

Jag antar att jag inte behöver berätta för er att det har blåst idag- det har det väl gjort i hela Sverige gissar jag?

Tack och lov gick det att släppa ut hästarna i morse- det var uppehåll och inte fullt så ”windy” som det blev efter lunch.

Då hade det också regnat i omgångar om när det började blåsa upp mer rejält fann vi för gott att ta in hästarna någon timme innan deras egentliga intagstid- hellre det är att riskera olyckor med hästar som var både dyngsura och lite uppeldade av allt blåsande.

Idag var det jag som hade lovat att ta hand om både utsläpp och intag i stora stallet vilket innebar att 15-talet hästar stod på min lott- bra motion vill jag lova.

Mer motion blev det i Dalby där Soya och jag mötte upp Åsa, Gandy och Trillik och efter 1,5 timme i delvis regn, blåst och vandring i lite kuperad terräng var vi mer än nöjda.

Dagen har verkligen varit späckad; jag har även jobbat hos NN några timmar och som avslutning blev det tömkörning av Kreon i ridhuset.

Ursprungsplanen var att rida ut men det var innan detta hemska väder kom över oss- inte ens jag är så dumdristig att jag ger mig ut i så kraftig blåst.

I ridhuset var det strömavbrott liksom i stallet och intilliggande hus men turligt nog tittade solen fram mitt i alltihopa och det gick faktiskt att se hur bra som helst utan belysning (klockan var bara tre).

Idag fortsatte jag att träna på halvhalter i trav samt provade också att minska volterna i galopp tills de var kanske 5-6 meter i diameter. Gjorde också några ryggningar på töm- gick jättefint.

Nu är jag faktiskt ganska trött i kroppen- det tar på krafterna att hålla igång i mer än 10 timmar i sträck. Vem sa att söndagen är en vilodag :)?