Usch….efter några dagars återhämtning med lite sol och värme har dagen idag åter ”bjudit på” (hmmmm) riktigt höstrusk. Regn och blåst om vartannat och nu pratar allt fler om att hösten är här.

Känns ju hur deprimerande som helst….augusti är inte ens slut och man får packa ner sommarkläderna.

Undrar hur många som kommer att vara helt deppiga om några månader efter för lite sol på kroppen?

Studerade Archies päls idag- hans solspår på kroppen håller allt mer på att försvunna och ersättas av vinterpälsen.

En häst i stallet är redan klippt och även om det skulle vara i tidigaste laget för Archie så kommer det nog inte att dröja jättemånga veckor innan det är hans tur.

Idag stod det VILODAG i vår imaginära kalender och eftersom i alla fall jag redan har myggbett så det räcker skrittade vi inte ut utan det fick bli endast lite lätt jogg i lina några varv kombinerat med den sedvanliga hagvistelsen.

Även idag valde jag att rida på gräsbanan och blåsten höll alla otäcka kryp på behörigt avstånd så att jag och Archie kunde förbli ostörda.

Förresten: har ni också dagar då ni aldrig vill sluta att rida?

En sådan dag hade jag idag och det var så klart jättehärligt.

Jag fick till många fina byten och annat smått och gott, slutor i galopp och förvänd galopp tex.

Och även om jag som sagt hade kunnat rida i timmar så besinnade jag mig givetvis och red inte ens en hel timme utan hann avsluta innan den uppåtgående kurvan började dala vilket jag minsann inte alltid lyckas lika bra med.

Det var länge sedan sist men idag var det än en gång dags för mig att bege mig på en gårdsvisning och rubriken förtäljer väl utfallet:).

Jag misstänkte redan på förhand att det skulle vara för mycket som inte dög åt halvkräsna Birgitta och helkräsne maken men ville ändå försäkra mig om att vi inte skulle gå miste om ett fynd.

Läget var en riktig ”tiopoängare” (mer eller mindre granne med nuvarande stallet) men det fanns för mycket annat som inte passade.

Som läget är idag ska det mycket till för att vi ska flytta; mer om detta i separat inlägg imorgon.

Även vid dagens ridpass krossades en illusion, den om att galoppera fram på stubbåkern vid stallet.

Där var för mycket mygg för att varken jag eller Archie skulle stå ut så i stället blev det galopp på gräsbanan där det fläktade mer och därmed skyddade lite bättre mot de kliande flygfäna.

Archie kändes i alla fall fin vilket fick uppväga de 2 myggbetten jag trots allt hann få :).

Idag blir det bara en kort rapport; inget av intresse har hänt!

Archie har blivit longerad, därav rubriken, och han sprang som vanligt så lydigt och fint i sitt långsnöre.

Det var faktiskt allt för idag- lovar ett längre inlägg imorgon bitti!

Precis som rubriken förtäljer har jag inte hunnit med något annat än hästaktiviteter idag – men jag klagar inte- bara konstaterar fakta.

Åkte till stallet vid 6 för att fodra, mocka och släppa ut Archie i hagen och därefter begav jag mig hem för lite frukost.

Veckans tiotusenkronorsfråga nr 2: vad åt jag till frukost?

Ledtråd: vilken efterrätt blev det turligt nog lite kvar av sedan gårdagen:)?

Efter denna goda start på matdagen åkte jag till NN för lite stallarbete och när detta var avklarat åkte jag hem för att duscha och hämta upp Pippi innan det var dags att rida ut på brunfålen.

Brunfålen håller förresten sakta men säkert på att transformeras från gulfåle till svartfåle via just brunfåle- med andra ord är vinterpälssättningen inledd.

Mina tidigare så även efter ridning ganska rena schabrak är nu ganska håriga och otäcka och även de superba Magic Brush-borstarna innehåller en hel del hår.

Efter vår uteritt, nästan helt myggfri otroligt och tacknämligt nog, återvände jag till NN för en kort ridlektion och sedan blev det dusch nr 2 för mig.

Nu ska jag åka och hämta lite mat åt make och mig själv och sedan får det banne mig bli soffan resten av dagen (läs kvällen).

Ja, rubriken hade jag kunnat ha på nästan hela veckans inlägg- det har verkligen varit ” höstigt” i flera dagar nu.

Bortsett från reget och den smygande kylan har även mörkret börjat tillta- det är inte lika ljust vare sig på morgnarna eller kvällarna.

Personligen tycker jag att det är trist, hur det än är har ju inte ens halva augusti passerat.

Tycker också synd om de bönder som har grödor på åkrarna som de inte ens kan ta sig ut till eftersom maskinerna sjunker i det våta- med det som jämförelse är att tex rida i regn ett i-landsproblem minst sagt.

Eftersom jag hade släktbesök under dagen passade jag på att rida redan på morgonen och jag fortsatte gårdagens ridhusarbete.

Något hagutsläpp nummer 2 blev det inte- vädret är fortsatt ostadigt och sååå kul är det inte att stå i en lerig hage med regnet strilande över sig gissar jag :).

Sådär ja, så fort gick första arbetsveckan efter semestern!

På ridfronten tog jag det säkra före det osäkra och stängde in mig i ridhuset varpå regnet givetvis lös med sin frånvaro.

Tränade på lite allt möjligt som alltid behöver hållas ”färskt”, slutor, övergångar skritt-galopp-skritt, bjudning, jämnt stöd på tyglarna, formen osv osv.

Har precis avslutat ett litet köksprojekt; imorgon väntas gäster och de tänkte jag bjuda på en både lättgjord och god dajm-cheesecake.

Receptet kan ni få imorgon, nu orkar jag inte skriva mer för idag.

Vem vågar sig på dagens tiotusenkronorsfråga: gissa dagens väder!

När jag kom till stallet i morse såg vädret ganska ok ut och jag stod och funderade ”flugtäcke eller regntäcke, flugtäcke eller regntäcke….”.

Med tanke på de senaste veckornas statistik till fördel för regnet blev valet slutligen regntäcket och låt mig ge er en ledtråd till pengafrågan ovan och säga att det var RÄTT val:(.

Även när jag kom till stallet på eftermiddagen strilade det och i ett ögonblick av sur beslutsamhet (dårskap?) valde jag att rida ut med djuren.

Med facit i hand kan jag inte påstå att någon av oss fann turen som en av de mer behagliga- vi var nog alla lika glada när vi åter stod utanför stallet, dyngsura givetvis!

Undra sa flundra vad det blir för väder imorgon?

I morse var det verkligen full rulle på djurfronten när jag gick ut med Soya.

Att de sedvanliga kaninerna gäckade snabbspringaren är inget ovanligt så det reagerade jag inte på men när vi hade gått en bit så dök plötsligt ett rådjur upp bara kanske 20 meter ifrån oss.

Jag vet inte om Soya trodde att det var en jättehund, en liten häst eller faktiskt ett rådjur men oavsett vilket så löd hon mitt kommando ”NEJ” och sprang inte efter medan rådjuret själv hoppade över ett fårstängsel precis i närheten och försvann ur vår åsyn.

Vi hade inte mer än klarat av detta encounter förrän Soya fick syn på en rovfågel som satt en bit framför oss.

Hon sprang dit så som hon gärna gör och jag tänkte inte mer på det eftersom jag förutsatte att fågeln skulle flyga sin väg- så som fåglarna alltid gör- men denna stackare måste ha skadat vingen/ vingarna på något vis för den flaxade bara helt hjälplöst och kom ingen vart.

Soya visade åter prov på lite lydnad och lät fågeln vara när jag skrek åt henne och sedan fick vi tyvärr lämna det lilla flygfät åt sitt öde.

Det kändes verkligen inte kul att bara gå ifrån en skadad fågel men jag visste ärligt talat inte vad annars att göra.

Att bära iväg med den hade nog inte gått och även om jag hade lyckats vet jag inte vart jag skulle ha gjort av den. Usch!

När vi vände hemåt mötte vi de allt annat än hundrädda fåren- de nästan förföljde Soya utmed staketet och jag undrar om de är lika kaxiga mot alla hundar eller om hon tycks dom så harmlös?

Efter alla dessa djurmöten återstod endast att möta HÄSTARNA som fick sin frukost och sedan bar det av till jobbet.

Eftermiddagen innehöll inte så mycket häst faktiskt eftersom Archie fick en av sina inte så ofta förekommande ”hel-vilodagar”- han fick gå ut i hagen tillsammans med Dellis (i var sin hage ska jag kanske säga) och själv åkte jag hem för att hålla kväll!

Den fina men skadade fågeln :(.

Hade ingen aning om detta med salmonellan men eftersom Soya aldrig frivillig skulle ens doppa en tå i något vatten alls så behöver jag inte oroa mig.

De nyfikna förföljarna!