Som vanligt denna lördag har jag haft fullt upp med tusen järn i elden.

Började morgonen med att åka till stallet och rida Kreon, till en början i ridhuset.

Idag tränade jag honom på att fatta galopp från skritt och det börjar arta sig tycker jag.

Över huvudet så ”sitter” fattningarna bättre nu än för bara några veckor sedan då det ibland kunde vara ”fifty-fifty” om en galopphjälp skulle uppfattas och om det i så fall skulle bli RÄTT galopp, framför allt när jag ville ha vänster galopp.

Nu kan vi alltså nosa på fattningar ur skritt- inte så att det kommer ett galoppsprång pang direkt efter att jag lagt till galoppskänkeln men det blir banne mig inte heller många minitravsteg innan galoppen kommer och med detta nöjer jag mig så här långt.

När jag tyckte att våra övningar hade gett önskat resultat bestämde jag mig lite övermodigt för att prova att skritta ut en sväng- inte riktigt ända till NN (dit det tar nästan 20 minuter) men i alla fall halvvägs.

Vägen genom en ”by-gata” gick aldeles utmärkt och nästan utan något tittande alls men när vi sedan kom ut på en grusväg omgiven av en åker på ena sidan och en fårhage på den andra sidan så tyckte Kreon att det var mycket läskigare, i alla fall när han såg FÅREN.

Trots att de höll sig på ganska behörigt avstånd (de kan mycket väl trava fram som en enda jätteklunga rakt mot en) så var han mycket misstänksam och plötsligt var vi inte längre på grusvägen utan ute på åkern i stället.

Här började fegis-Birgittas hjärta att dunka MYCKET hårt- ett så enormt öppet fält och en skärrad häst kan mycket väl tillsammans utgöra den perfekta kombinationen för ”full sken och hejdå hästägare” men jag lyckades återbörda Kreon till grusvägen och sedan skrittade vi i ärlighetens namn inte så himla mycket längre innan jag vände tillbaka just av rädsla att de jäkla fåren skulle få för sig att syna oss närmare.

Även Archie kunde faktiskt titta på fåren och till och med bli rädd och försöka sprina iväg men honom visste jag ju var jag hade så att säga- Kreon är än så länge ett för okänt kort i min kortlek.

Efter hagutsläpp och diverse pyssel åkte jag till City- Gross för att bunkra upp med ännu mer morötter och begav mig sedan till NN för sedvanlig stalltjänst.

När denna var avklarad styrde jag kosan mot My One där jag några dagar tidigare hade lagt undan 2 par stövlar medan jag planerade att sondera andra affärers stövelutbud.

Och efter att ha tittat runt lite igår så ansåg jag att dessa stövlar ändå var de jag helst ville ha för närvarande, både sett till pris och till behov.

Det lär ju dröja innan jag ska ut på några större tävlingar minst sagt och tills dess tror jag att de 2 paren jag valt ut kommer att fungera bra till både vardagsridning, träningar och eventuella småtävlingar.

Hemma har jag ägnat mig åt att städa, dammsuga och tvätta min bil, plocka enorma mängder fallfrukt för vidare transport till stallet samt städat en del inomhus.

Ikväll väntar lite grillning med folk från stallet men huruvida det verkligen blir grillat eller vi äter något annat återstår att se- idag är det kallt och höstruggigt!

Så här beskrivs stövlarna jag köpte på My Ones hemsida:

Mountain Horse Victoria High rider: Elegant och klassisk ridstövel i läder och nappa på insidan. Stark YKK dragkedja på sidan gör att du enkelt kan ta på och av stöveln. Ergonomiskt designad EVA innersula ger dig bekvämlighet genom hela dagen. Inbyggd stålskena ger dig stabilitet när du går och rider. 2499:–

Equi-Theme Verona longboot: Ridstövlar i läder med YKK dragkedja. Elstisk på benet för bra passform. 1889:–

Eftersom mina läderridstövlar gick sönder för några veckor sedan och jag har ridit i mina termo-dito sedan dess (vaaaarmt!!!!) åkte jag till My One efter jobbet och ägnade en god stund åt stövelprovning bland det digra utbudet.

Jag hittade några helt ok stövlar som tur var (mer om detta i separat inlägg längre fram) och kunde nöjd bege mig till stallet.

Idag stod det VILODAG på Kreons schema och jag bestämde mig för att passa på att vänja honom lite vid våra omgivningar genom att gå den så kallade ”Madderundan”.

Varför den kallas så är för mig okänt- får bara hoppas att det inte finns/ fanns någon Madde som brukar rida denna tur som enda motion då den endast tar 15-20 minuter att skritta :)!

När man skrittar Madderundan (som går på asfalt och grus) passerar man en hel del villafastigheter (läs: enorma brevlådor, cyklar, studsmattor, fladdrande pressenningar) så det finns en del att titta på.

Värst är en djä…la ”prydnad” (???) i form av en vilt snurrande liten propeller i en trädgård och nej…jag tror inte alls att den finns där för att skrämma bort fåglar från gräsmattan utan för att den som bor där HATAR hästar (jodå…det finns sådant folk även på landsbygden).

Jag är övertygad om att propellerägaren sitter bakom en köksgardin och njuuuuter av alla hästar skrotet skrämmer tänkandes ”hehe….dom får LÄRA sig”!

Till och med Archie (!!!) fick hjärtstillestånd första gången han såg eländet men visst LÄRDE han sig och det kommer väl Kreon också att göra om inte jag besöker trädgården en mörk kväll och gör slut på hästfasan:)!

När promenaden var över och jag hade överlevt densamma utan att få 600 kilo häst på fötterna (min medhavda smiska var bra att ha) åkte jag till City Gross och köpte morötter för 2 kronor kilot- det tyckte jag att den fina pojken var värd!

Uteservering! Kreon äter, liksom Archie gjorde, delar av sin frukost på stallgången medan jag mockar.

Idag hade jag planerat att tömköra- dumt nog tänkte jag, morgonryttaren, inte på att det brukar vara hoppträning på onsdagkvällarna= massa hinder i ridhuset.

Så det var bara till att ignorera de hårda vindarna och duggregnet och ställa sig på den nyharvade utebanan och ”köra igång”.

Att Archie accepterade all sorts väderlek är jag ju van vid men att även Kreon fann sig i vinden var en trevlig överraskning!

Även Soya traskade på så fint när det var hennes tur att rastas- vi cyklade i 40 minuter, stundom i full fart, i alla fall full fart för undertecknad:).

När jag trampar på för allt vad tygen håller galopperar Kinesen i vad vi hästfolk snarast skulle kalla samlad galopp :).

Idag fick Kreon träna på att gå med flera andra hästar i ridhuset, 4 till för att vara exakt.

Det är förvisso mycket möjligt att han är hur van som helst vid detta sedan tidigare men hos mig har han bara ridits ensam i ridhuset och inte heller hos NN brukar det vara någon större ”kommers” när man rider.

Kreon var väldigt duktig idag, gjorde i princip allt jag ville jättefint i 30 minuter – sedan fick det vara bra tyckte jag:).

Ute har det stormat rejält men det bekom honom inte när vi gick till och från ridhuset och det tror jag till viss del beror på att han trots allt är 6 år även om han är så lite riden och inte kan så mycket.

Dagen började med en NN-träning, jätteroligt som vanligt!

Eftersom jag fortfarande befinner mig i nyförälskelsestadiet med Kreon blev det många klappar och lika många  ”braaaa pojken”- hoppas känslan håller i sig länge!

Dagens höjdpunkt var den förvända högra galoppen- jag bara satt och gapade till en början och ropade sedan till NN ”Ser du!!!!”

Det såg hon ju så klart men känslan var så underbar att jag inte kunde hålla tyst. Vilken bärighet!!!

Vänstergaloppen är inte fullt lika bärig men jag tror också att det till viss del beror på att jag sitter lite sämre i vänster varv. Jag har svårt att skjuta fram höften tillräckligt i fattningarna- sitter jag 100 % korrekt blir det jättebra fattningar, sitter jag sämre blir det ibland inte ens någon fattning utan Kreon bara travar vidare- än är han inte lika förlåtande som tex Archie var utan är tvärtom väldigt känslig för att man verkligen rider som man ska- jättebra tycker jag.

I våra lekar med skolorna märker jag samma sak- jag har själv svårt att sitta korrekt i slutan för höger skänkel som ju var min och Archies stora akilleshäl och det måste jag träna att bli bättre på så att inte Kreon får samma svårigheter pga MIG.

NN:s förslag att jag ska rida lite ”sluta-träningar” på någon av hennes välutbildade djur är så klart en ypperlig idé och det hoppas jag att vi kan få till snart.

Efter jobbet blev det bara ett kort stallbesök, Kreon fick lufta sig i hagen medan jag gjorde i ordning hans mat och mockade och sedan var det dags för lite borstning och hovkratsning innan det var ”godnatt vi ses imorgon” och hemfärd för undertecknad.

Idag har jag verkligen haft fullt upp med mina häståtaganden, det är tur att inte alla helgdagar är lika intensiva.

Å andra sidan får jag skylla mig själv; nästan allt självpåtaget så det är ju inte så att någon har tvingat mig precis.

Fick stiga upp redan klockan 5 för att vara i stallet en halvtimme senare, idag skulle alla anläggningens hästar fodras och släppas ut av undertecknad.

När jag hade matat alla, satt på trettioelva täcken och gått ut med vad som kändes som minst hundra hästar (fast det var i själva verket 25) hade det hunnit gå några timmar och då var det hög tid att åka till NN och släppa ut ytterligare ett gäng hästar och mocka till 10 stycken.

På eftermiddagen var det samma procedur i det egna stallet, alla hästarna skulle ha mat och tas in och nu återstår bara kvällsfodringen klockan 19.00 innan stallsysslorna är över för denna gången.

Allt extrajobb gör att jag kan träna för NN så ofta jag vill nästan och som jag har nämnt så är min plan att göra detta 2 gånger i veckan ett bra tag framöver.

Idag blev det dock vila för Kreon, han har nu gått flera dagar i rad och kan behöva en kort paus innan vi kör igång imorgon igen.

Han är ju inte van att ridas dagligen och jag ser ingen anledning att börja med detta ännu- 7-8 timmar i hagen får räcka för idag tex så att han inte får ont i kroppen eller får en ”mental chock” av alla nya saker som händer i hans liv :).

Idag hade jag sovmorgon ända till kvart i sex :), sedan bar det av till stallet för fodring och mockning.

När detta lilla bestyr var avklarat åkte jag till NN för att jobba lite och när även det var avklarat var det dags att handla mat, duscha och tvätta håret samt ägna sig åt den Karlssonska fruktodlingen.

Hallon skulle plockas, päron likaså och givetvis de 4587 äpplena som ramlat ner från trädet på bara några dagar.

Päronen och äpplena hamnar i stallet och hallonen i frysen, dom micrar jag och äter med vaniljglass.

På eftermiddagen var det dags för en repris av gårdagens ridpass, först skritt runt ett stort gräsfält och sedan lite dressyr på gräsbanan.

Idag red jag ut själv och det blev en del stopp på vägen men vi kom dit vi skulle, dvs till utebanan.

Där följde 25 minuters jobb i trav och galopp, lite skänkelvikningar och lite träning på att fatta galopp.

Jag var väldigt nöjd med allt, Kreon sköter sig bra utifrån sin nivå och jag berömmer honom mycket.

I stallet blev det en liten dusch och om han tycker bättre om vårt vatten än NN:s 🙂 eller han bara har lärt sig ett och annat men nu står han som ett ljus i uppbindningarna.

Snabbspringaren har nog sprungit motsvarande 10 lure coursing-lopp på stubbåkrarna hemmavid så hon lär dels sova gott i natt och dels vakna med träningsvärk. Eller inte….har faktiskt aldrig sett någon stelhet hos den raketen. Synd att man inte kan säga detsamma om sig själv…..

Hihi…tja…uteritt och uteritt…det är kanske till att ta i men idag har Kreon och jag ridit utomhus i alla fall:).

Jag började med att skritta runt ett stort fält som ligger nära stallet, det tog väl 15 minuter under vilka jag höll i tyglar och graman lite lätt krampaktigt samtidigt som jag pladdrade nervöst med mitt sällskap Julia som ledde sin ponny Tulle.

Kreon skötte sig fint och vi kom helskinnade tillbaka till vår gräsbana där jag tog några varv i trav och galopp.

Även detta gick bra men det hade jag inte så mycket betänkligheter kring eftersom Kreon mest ridits på NN:s utebana när han stod där.

Efter vårt jättepass på säkert 25-30 minuter fick Kreon pusta ut 🙂 i boxen och jag kunde bege mig hemåt för att motionera djur nummer 2.

Medan jag cyklade flög Soya över stubbåkrarna som en målsökande missil, hon verkade verkligen njuta av att sträcka ut den lilla vesslan :).

 

Idag har Kreon fått nya skor, eller som den ”bebis” han fortfarande är; bara 2 nya skor.

Bakhovarna är än så länge oskodda och jag tycker att det är bra om de kan förbli så, i alla fall över vintern då det ju är lättare att gå skolös än med en massa snöklumpar under skorna.

Just för att gemensamt med hovslagaren diskutera detta och skoningen över huvud taget samt då min hovslagare fullt förståeligt inte vill sko en främmande häst ensam första gången var jag med i stallet, vanligtvis sker detta helt utan min inblandning då mina hästar alltid varit vettiga att hantera även utan min närvaro.

Kreon hade ”Classic roller”-skor sedan innan (se bild) och om man läser om folks åsikter om dessa på nätet så kan man väl sammanfatta det så här:

Vissa sjunger skornas lov och tycker att deras häst har fått bättre rörelser, någon tycker att hästen rör sig sämre med dessa skor och en del märker ingen skillnad.

Själv får jag väl sälla mig till de sistnämndas skara, jag är varken pro eller säger NO.

Både Décima och Archie har i perioder haft dessa skor, Décima minns jag inte riktigt varför och Archie fick dom direkt efter sin fång men jag kan som sagt inte påstå att jag märkte någon som helst skillnad.

Nu bytte jag inte till vanliga skor på Kreon denna gången även om det är något dyrare att sko med de andra- helt enkelt därför att jag inte vill gå in och peta i något som fungerar och framför allt när det ÄNDÅ är så mycket nytt för hästen nu.

Det är ju ett känt faktum att hästar är mer skadebenägna när de byter ryttare och/ eller stall och då tycker jag inte att man behöver gå in och ändra för mycket på sådant som man inte måste- bara för att spara någon hundralapp tex.

Undrar förresten när jag kommer att sluta att säga Archie om Kreon när jag pratar OM honom?

Med de andra hästarna har övergången från ett namn till ett annat gått väldigt lätt, troligen för att jag hela tiden skiftat kön på hästarna.

Först sto, sedan valack, därefter sto och sedan valack igen. Men nu kommer valacken Kreon direkt efter valacken Archie och då hänger inte hjärnan med ha ha.