Eftersom jag vaknade pigg och av mig själv vid 6.30 (varför kan man aldrig sova länge när man har chansen men är dödstrött när man MÅSTE upp tidigt?) fann jag för gott att åka till stallet redan en knapp timme senare och ägna mig åt lite hederligt stallarbete.

Jag är ju i stallet varje vardagmorgon och fodrar och mockar (och rider ibland) men eftersom jag sitter på min lilla kontorsstol redan strax innan 07.00 så säger det sig självt att jag inte har någon större tid att lägga på något annat än det allra nödvändigaste dessa dagar.

Då är det desto skönare att kunna gå och pula i lugn och ro någon eller båda helgdagarna.

Visserligen ingår både fodringar och utsläpp/ intag även på lördagarna men det är ändå alltsom oftast jag som fixar med detta helt frivilligt (inte intaget dock) eftersom jag ändå är på plats.

När jag hade släppt ut alla hästarna, lagt in lunchmaten samt slängt ner en drös med halmbalar så gjorde jag en liten extrastädning av Archies box och insåg att jag åter igen slarvat med detta.

Archie får ju betfor alla 3 målen och äter dessutom med hela huvudet så boxen blir ofta ganska nerstänkt och eftersom min häst alltid har rejält att äta så är han inte den som sedan tvunget måste slicka i sig vartenda korn av föda utan han kan lika gärna låta den torka in här och där.

När jag idag rengjorde undersidan och den ena sidan av Archies krubba fann jag gammal mat som hade räckt till att utfodra halva stallet med så det var bara att sätta igång och skura.

Vattenkoppen rengjordes också, väggarna sopades rena från spindelväv och fönsterkarmen tvättades av med varmvatten innan jag var nöjd och sedan såg boxen ut såhär:

Inte för att ni kan se speciellt mycket mer än att ni väl får bekräftat att jag har strö-mani men ni får tro mig på mitt ord, boxen blev fin!

När jag hade sopat hela stallet passade jag på att föreviga även detta; här vår uppställningsplats.

Archie har boxen längst till vänster.

Har vi sett den förut? Det ofta förekommande motivet taget ur Birgittas bil; Archie som står och funderar över vad ägaren sysslar med.

Denna bild kallar jag ”mot bilen efter milen” så då förstår ni vart vi begav oss efter stall-fixeriet.

Just det; Skryllegården fick besök av snabb och slö-springaren!

Idag mötte vi en hel del hundar, både lösa och kopplade, här en golden-valp som stiftar bekantskap med tant Soya.

Nu har jag duschat, ätit brunch och påbörjat det tråkiga arbetet med att tvätta, hänga in kläder, byta sängkläder osv och jag får väl fortsätta lite till innan jag unnar mig lite vila inför andra halvlek som bland annat kommer att bestå av ännu ett stallbesök.

Vi hörs sen!

Åhhh vad skönt det är att ha en effektiv värmefläkt (en RIKTIG alltså även om Soya och maken också fungerar som värmekällor).

Efter att ha kommit hem från stallet är jag ganska frusen så den där våren som jag pratade om igår låter nog vänta på sig lite till.

Jag tycker inte att 3 ridhuspass på raken är att rekommendera eller så är det i alla fall inget jag själv brukar tillämpa med idag fick det bli så trots allt av olika orsaker.

Archie var snäll nog att inte protestera men som sagt: inget jag vill sätta i system på något vis.

Efter mitt eget pass hade jag lektion med Lina och blev mycket glad att konstatera att hon verkligen hade övat på det som jag påpekade förra lektionen. Roligt med lydiga elever!

Annars har jag både hunnit med ett tandläkarbesök och att hämta mina nya glasögon idag.

Synoptik hade erbjudande om synundersökning för 1 krona om man köpte nya glasögon och jag hittade ett par helt ok bågar för 498 kronor så för en knapp femhundralapp fick jag nya ”tittor” som min gamla chef brukade säga.

Väldigt prisvärt må jag säga och kul att förnya sig lite även om jag bara använder brillor vid bilkörning.

Efter att i rubriken ha avgivit detta tvärsäkra uttalande får jag väl skylla mig själv om jag, enligt lagen om alltings djävlighet, vaknar upp om några dagar och finner mig insnöad i hemmet.

Men idag klockan 7 på morgonen hörde jag faktiskt ett obekant ljud och insåg att det var FÅGLARNA som kvittrade!

Dessutom har det varit solsken i flera timmar och det blev inte mörkt förrän vid fem-tiden på eftermiddagen!

Även idag blev det ett morgonpass i ridhuset under Soyas vakande öga. Eller….doggy låg i ärlighetens namn mest på Archies täcke på en stol så hur mycket hon egentligen såg av ritten låter jag vara osagt.

Även efter jobbet blev det en snabb tur till stallet innan vi begav oss till Skrylle där en av oss sprang i full fart och den andra mer….modererat….om vi säger så :).

Nu sitter jag med hårfärg på huvudet- det går ju inte an att ha en massa gråa hår som 25-åring, eller hur :)?

Tidigt i morse åkte Soya och jag till stallet för ett dressyrpass- jag för att rida ett och Soya för att titta på ett:).

Archie kändes väldigt mjuk och fin- massören hade varnat för att han kanske skulle ha träningsvärk men av denna märkte jag inget.

Jag tog dock det säkra före det osäkra och red ett lite kortare pass och dessutom i en lägre form under längre tid än vanligt.

Efter jobbet, där Soya har varit med idag, åkte vi tillbaka till stallet för sedvanligt pyssel och nu relaxar vi i soffan.

Eftersom den massör Archie och jag stiftade bekantskap med igår, han mer ”handgripligen” (vilken ordvits!!!) än jag, rekommenderade enbart skritt idag så gjorde jag som jag blivit tillsagd- vi skrittade!

Och med ”vi” så menar jag både mig själv, Soya och Archie så det var en riktig liten karavan som begav sig ut på de skymmande vägarna efter jobbet idag.

Eftersom jag tömkörde hade jag 2 linor i ena handen och Soyas longeringslina i den andra och det kändes emellanåt precis som rubriken lyder, särskilt som jag dessutom bar på en körpisk.

Jag vet inte om bilförare antar att man måste ha otroligt snälla djur om man går med dom på en väg eller om de (förarna), ursäkta uttrycket ärligt talat skiter i vilket för jag blev omkörd av flera fordon i full fart- centimetrar från oss!

Förarna borde om inte annat vara rädda för att Archie ska repa lacken på deras bil om han råkar hoppa till precis när de slickar honom i sidan?

Som tur var så behövde vi bara tömköra kanske 1/3 av sträckan på asfalt, sedan kunde jag koppla loss Soya och vi kunde gå på mjuka och upptöade grusvägar.

Tillbaka i stallet kom jag ihåg att följa några stalltjejers råd och kolla om alla broddarna satt som de skulle. Båda de tipsande tjejerna påstod nämligen att deras hästar både hade tappat broddar och att flera broddar satt jättelöst- något jag inte ens funderat på att kolla efter nu 5 veckor med samma broddar i.

Och det var tur att jag kollade: en brodd saknades minsann! Sedan tror jag att den inte kan ha ramlat ur för så himla länge sedan för broddhålet och gängerna var så fina att det bara var att skruva i en ny brodd och övriga 7 broddar satt som berget i skorna. Jag tror ärligt talat inte att jag kommer att få loss dom när det är dags för nya skor om 2 veckor.

Hur tycker ni att era broddar sitter? Brukar ni tappa broddar och/ eller behöver ni efterdra dom efter ett tag?

Morgonen inleddes med hagutsläpp, mockning och foderfix innan Soya och jag åkte till Skrylle för sedvanliga plåga höll jag på att säga.

När de 10 kilometrarna var sprungna var jag trött och genomsvettig, slingan var sandad och jag hade broddar men man springer ju ändå inte på samma sätt när töande is täcker det mesta.

Idag var det hela 4 plusgrader så Soya fick springa utan täcke och själv borde jag nog också ha lättat på klädseln med tanke på hur svettig jag blev.

På eftermiddagen var det dags att motionera tillsammans med det andra djuret (maken och Soya tog en egen promenad där maken slog en rejäl vurpa i halkan) och det blev ett tömkörningspass ute.

Medan Arcie hade stor hjälp av sina broddar och traskade på obehindrat överallt fanns det vissa sträckor på vår tur där jag småskuttade bakom honom som en riktig Charlie Chaaplin, allt i mina försök att inte ramla på isen (hade glömt att sätta på mig mina broddar).

Merparten av turen gick på asfaltvägarna från stallet och nästan hem till mig själv och det blev mest skritt men även lite mini-trav, dvs så långsam trav att jag kunde gå och slapp springa bakom.

Nu har jag precis tittat på en dokumentär om Lutfi Kolgjini, travtränaren som jag kunnat följa en del då han startade sin karriär samtidigt som jag var tillsammans med en travkille och tillbringade mycket tid på Jägersro. Kolgjinis ena son tävlade också i hoppning för ”min” klubb i några år- mycket duktig var han minns jag.

Jag gillar karismatiska personer som vågar säga vad de tycker, även om de ibland/ ofta gör sig obekväma och när samma verkligt drivna människor får sina framgångar är de bara att gratulera tycker jag.

Birgitta 12 år var tvungen att stanna bilen mitt på vägen för att ta kort på sin älskling….suck…

I morse hade Archie och jag en väldigt trevlig stund i ridhuset- om det var en självuppfyllande profetia då jag ”kände på mig” att dressyrpasset skulle gå bra eller om det var gårdagens lösgörande arbete som gav resultat låter jag vara osagt.

Vi tränar på som vanligt så jag ordar inte mer om det- det är det sedvanliga arbetet som utförs och jag försöker att få mjuka övergångar, rundare vänstergalopp (framför allt den förvända) , skolor som inte är så raka osv.

Efter hagutsläpp av alla hästar och en hel del annat stallfix som jag kan och vill ta mig tid med när jag är ledig så åkte jag och maken till Skrylle med Soya och lyckades klara oss undan regnet som kom när vi redan var hemma.

På eftermiddagen åkte jag tillbaka till stallet för att ta av Archie regntäcket som var ganska blött, borsta och mocka lite.

Nu ska jag fortsätta med en lättläst och ganska underhållande bok som jag lånat på biblioteket; Bingo Rimérs ”En flickfotografs bekännelser”.

När jag äntrade stallet i morse kunde jag nöjt konstatera att gårdagskvällens hårtvagning och avslitning hade gett önskad effekt- manen kändes ren och låg nästan helt på rätt sida om halsen.

På eftermiddagen blev det ett dressyrpass i ridhuset som kändes helt ok- det blev mest lösgörande arbete och då framför allt i galopp.

Som synes är nu alla otäcka hårtestar borta från denna sidan av halsen.

Notera den rejäla halsen- den som den veterinär som behandlade Archie för fång så ofint men fullständigt sanningsenligt benämnde som ”späckhals” :).

Archie har alltid haft en rejäl hals, redan som mycket ung, och den lär han aldrig bli av med.

Allt hår ligger numera på denna sidan- än så länge ska tilläggas.

Idag fick Archie en vilodag men dock inte hans ägare.

Jag använde stalltiden till ett projekt jag länge retat mig på; Archies enormt tjocka och vildvuxna man som verkligen har börjat leva sitt eget liv.

Archies hårväxt skulle få en ardenner att avundas honom och exempelvis svansen skulle säkert hävda sig i vilken skönhetstävling för sådana som helst om de bara existerade. Mycket tjock, svagt självlockig och kolsvart med röd-bruna slingor- MAGNIFIK!

Manen skulle man kunna beskriva på samma vis bortsett från att det som är snyggt i rumpan inte är lika tilltalande på halsen- inte om jag får säga min mening i alla fall.

En för tjock man vill gärna vika sig åt lite alla möjliga håll och kanter och det tycker jag är fult så idag var det alltså dags att försöka åtgärda eländet.

Som vanligt resulterade dock en jättehög hår på marken främst i att jag nu har 2 blåsor på fingrarna, det som sitter kvar på halsen ser ute ut att ha krympt i motsvarande mängd.

En ytterligare försvårande omständighet var idag att manen kändes urläbbig att ta på; ”fettig” och skitig rent ut sagt och min ursäkt och förklaring till detta är att Archie inte har ”svettats ut” eller för den delen duschats på över 2 månader.

Jag har inte velat tvätta manen den senaste tiden trots att jag redan innan dagens friserande så klart har noterat dess tillstånd; att stå och blaska med vatten, om än varmt sådant i många minusgrader har inte känts lockande.

Idag (plusgrader) insåg jag dock att det inte fanns annan råd, manen gick helt enkelt inte att få ren annat än genom att schamponera den och sedan spola av med varmvatten.

Vi får väl se hur slutresultat blev imorgon när manen har torkat och håret lagt sig där det tycker att det ska ligga (inte nödvändigtvis där jag tycker- dvs allt hår på samma sida om mankammen).

Pust!