Idag gjorde jag något som de flesta (?) nog skulle avstå ifrån; jag red ut i full storm och hällande ösregn.

Eller…det regnade inte de första 5 minuterna under min ritt men sedan körde det igång desto mer :(.

Men är man förändringsobenägen så är man och har jag bestämt att jag ska rida ut så ska jag…

Lite skämt och lite allvar men för mig är det inte hela världen att rida ut i dåligt väder, inte heller för Archie. Soya däremot kände väl inte optimal glädje kanske men man kan inte alltid göra alla lika nöjda :).

Och vet ni…fördelen med sådana här vansinnesritter är att man dels alltid har alla ridvägar heeelt för sig själv (konstigt va :)) och långt viktigare så vänjer man hästen att det inte alltid kan vara solsken och krattade ridbanor när man rider :).

Jag har ridit fram i just piskande regn flera gånger, även tävlat under samma nederbörd och fått fina placeringar och det tackar jag faktiskt i alla fall delvis min allsidiga träning för.

Nu ligger alla myyyyycket våta kläder i tvättmaskinen och jag glufsar äppelkaka med vaniljsås- något av det godaste jag vet!

Ännu en rolig träning för NN avverkades i morse!
 
Innan hon dök upp red jag fram på egen hand och gjorde vår, som det känns, sisyfos-övning: avbrott från vänstergalopp till skritt.
 
Att det ska vara så svårt att göra detta med ”mjuka ben”?!?!?!
 
Hade jag fått en krona för varje gång jag gjort detta avbrott hade jag varit miljonär och hade den som gjort flest avbrott också lyckats bäst i dressyren hade jag varit OS-vinnare i denna gren- det kan jag lova!
 
Övning MÅSTE väl för f…n ge färdighet eller är det bara en myt och ett larvigt ordspråk skapat för att ge meningslös tröst?
 
Skämt å sido- det GÅR faktiskt hyfsat bra nu men avbrotten från högergaloppen är mycket enklare och det får jag väl acceptera att de kommer att vara ett tag till.
 
Visade upp dessa övergångar för NN så som de görs i Msv C:2 programmet och hon förstod ju vad jag menar även om hon inte tyckte att de var någon katastrof på något vis.
 
Katastrofen lär väl i så fall bli vänsterslutan första gången jag tävlar; ”det kan hända att du får en 3:a på den” sa NN sanningsenligt och det var ju inte heller några nyheter även om vi övar på detta för fullt och med faktiskt förbättrat resultat.
 
Eftersom första tävlingen närmar sig med stormsteg bad NN mig att visa en del linjer ur de program jag ska rida och det var framför allt det vi ägnade dagens träning åt. 

Även idag har det varit strålande solsken och jag övervägde faktiskt att förlägga dagens dressyrpass på vår grusbana.

Men underlaget är inte bra till skillnad från ridhuset så jag väntar nog tills även banan fixas till- det finns på stallägarnas to-do lista men har fått vänta på att snö mm skulle ge sig.

Passet gick bra och det mesta går faktiskt åt rätt håll även om det är ett väldigt långsiktigt arbete i vårt fall. Inga quick-fixes precis men så är det väl för de flesta som tränar dressyr tänker jag?

Hemma väntade maken med tårta- det är ju internationella kvinnodagen gudbevars:)!

Nu ska jag tillaga en högrevsgryta- älskar detta kött men det kräver sin koktid- precis som dressyrträningen med andra ord:)!

Nyss hemkommen efter en 1,5 timme lång skrittrunda är jag mycket tacksam över min sköna värmefläkt.

Solen hann försvinna innan ridturen tog slut och utan den blev det ganska kallt.

Vi såg till att klara av ”veckans klätterträning” samtidigt, i alla fall för Archies del. Soya, den listiga brukar ta siesta medan vi vankar upp och ner i backarna.

Annars kan man tala om en ganska stor temperaturskillnad idag: hela minus 7 grader i morse men plus 5 på eftermiddagen!

I eftermiddags träffade Soya och jag Bodil med make och salukin Salli och dvärgschnauzern Sture (11 år) i Dalby.

Soya löper i ytterligare någon dag till och Stures lycka visste inga gränser när han fick lov att gå och lukta Soya i baken under stora delar av promenaden.

Idag fick man verkligen en föraning om våren- sol, + 4 grader och vindstilla- en väldigt skön promenad helt enkelt.

Efter 1½ timme körde vi nöjda hemåt och jag misstänker att gamle Sture sover extra gott i kväll :).

Isen ligger fortfarande tjock i kalkbrottet.

Jag har sett dykare gå ner i vaken till vänster i bild flera gånger- deras träningar skulle frusna jag aldrig klara.

Sture gick ungefär så här stora delar av promenaden. Säkert hans livs lyckligaste dag :)!

Sin ordinarie fästmö Salli brydde han sig föga om och känslorna var ömsesidiga- Salli hade fullt upp med annat.

Huruvida den har ”guld i mund” låter jag vara osagt- klart för mig i alla fall är att även om uttrycket är minst sagt omodernt så instämmer jag i andemeningen i alla fall :).

Jag var hemma från stallet redan vid 8.30 och då hade jag ändå hunnit fodra, rida i en timme, släppa ut Archie i hagen, mocka, göra i ordning foderspannar/ höpåsar och putsa på sadel, träns och stövlar.

Jag höll på att säga (läs: skriva) att det är sällan jag HAR tid med det sistnämnda men i sanning är det snarare så att det är sällan jag TAR mig tid- och det är ju skillnad.

Framför allt nu när det är kallt och ofta mörkt när jag är i stallet vill jag oftast hem så fort som möjligt, att kavla upp ärmarna och börja tvätta/ putsa på utrustningen blir sällan prio 1 utan görs bara när det är nödvändigt.

Idag var det minusgrader igen efter några dagar med plus-dito så det var verkligen skönt att komma hem till en god frukost, skön värmefläkt och MÖJLIGHETEN att slappa och kanske till och med sova lite mer :).

I eftermiddag är det Soyas tur att få lite extra uppmärksamhet, hon var förvisso med i ridhuset idag men där blir det inte många knop utan mest lite snusande här och där.

Ska försöka att ta lite kort i det underbara solskenet- håll utkik i kväll!

Som det har blåst idag!

Jag märkte inget när jag sprang i Skrylle med Soya, dels hade det väl inte hunnit ”köra igång” ordentligt och dels är det lä på ett helt annat sätt i skogen men när jag skulle rida ut på eftermiddagen- då jäklar!

Soya sprang tätt bakom Archie nästan hela tiden- han utgör nog ett bra vindskydd åt henne och Archie- ja, han stod nästan stilla när vi galopperade i motvinden.

Under vår tur stötte vi på en annan av NN:s elever och Archie fick agera lite draghjälp
vilket han skötte med den äran.

När vi skildes åt reagerade Archie inte det minsta och det är jag mycket glad över, detta att kunna rida ensam, kunna möta hästar, rida med och ifrån dom utan att Archie bryr sig.

Ritten var väldigt avspänd bortsett från då vi red förbi en rad brevlådor på vilka locken flög upp av vinden precis när vi red förbi. Då hoppade till och med Archie till :).

Idag har Archie haft en ”riktig” vilodag, dvs inte ens behövt skritta omkring med undertecknad 🙂 utan bara gått i hagen och det uppskattade han förhoppningsvis.
 
Jag blev för några dagar sedan tillfrågad om jag ville rida för en dressyrdomare som kommer till vår anläggning och har träningar en gång i månaden (ett återbud hade dykt upp- därav frågan) men eftersom jag redan hade bestämt träning med NN igår så ville jag inte träna 2 dagar i rad.
 
Annars är det inte fel med lite ny input även om jag inte vet något alls om denna tränare mer än att hon är domare vilket jag personligen tycker är en extra bonus för en tränare att vara.