Inte heller idag lockades jag av att rida (läs: skritta), det blåste så jag fick grabba tag i mössan flera gånger och att snurra runt inne i ridhuset hade jag inte heller lust med.

Sedan vill jag faktiskt gärna att Archie också känner att han får en paus från ridningen och att komma dragandes med sadeln titt som tätt känns inte så juste.

Muggen håller sig fortsatt borta och nu nöjer jag mig med att torka ur karlederna med en handduk om benen är torra och i annat fall tvätta av dom med varmvatten och därefter handdukstorka dom.

Efter borstning, täckesbyte och lite godis i krubban körde jag hem för att hålla helg- sköööönt!

Ännu en härlig semesterdag lider mot sitt slut och som vanligt har jag ägnat den åt mina djur.

Soya har sprungit lös i ca 2 1/2 timme idag så hon lär sova gott och även Archie stod och gäspade på stallgången efter sin ”motion” (hmmm…).

Började dagen med att åka till stallet för mockning och foderfix och när detta var avklarat körde jag snabbt förbi för att titta på ett hus som jag via hemnet hade sett var till salu i Staffanstorp.

En blick på huset och omgivningen (ett minst sagt tättbebyggt villaområde) sa mig att jag gärna hade köpt huset om det låg på en egen tomt i Grevie men att jag aldrig hade stått ut att ha trettioeleva grannar ända inne häcken (och då menar jag inte bara trädgårdshäcken) som här.

Efter denna (föga förvånande) besvikelse körde jag för att träffa Åsas whippar i Järavallen, denna gång utan själva Åsa som sällskap dock.

Åsa har haft den makalösa oturen att bryta foten så hennes sambo fick agera hundrastare tillsammans med mig och det gick hur bra som helst.

Hundarna kommer ju så väl överens att det aldrig är några problem och vi hade det lika trevligt som alltid då våra fyrfotingar träffas.

På eftermiddagen var det dags att ”rasta” Archie och jag ska väl inte påstå att jag kände en enorm lust att sadla på för att skritta omkring utomhus.

Men ut kom vi och i sådana lägen är det underbart skönt att ha en ”klippa” som Arch som man kan låta vara oriden hur länge som helst för att därefter bara sadla på och rida ut, utan en tanke på att han ska vara sprallig eller rent av ”dum”.

Nej, våra 45 minuter utomhus förflöt utan minsta incident förutom att vi såg 2 rådjur på mycket nära håll men min allra skarpaste röst fick Soya att inte ens överväga om dessa djur var lekkamrater, potentiell föda eller bara något att jaga utan hon stannade vi vår sida.

”Stallets vackraste häst” som jag retsamt brukar säga till stallägaren. I sanning menar jag det och jag misstänker att även stallägaren har ett gott öga till ”herr Inställsam” som vet hur man charmar alla.

Och så en ”close up” på den vackre…

”Bildbeviset” på att jag faktiskt red idag (nej, jag sadlade inte bara på, tog kortet och sadlade av igen :)).

Måste säga att jag är mycket nöjd med mitt ridtäcke från Ullared för 99:–, det passade precis så bra i färg till mitt svarta djur som jag trodde att det skulle göra.

I morse när jag körde till stallet vid sex-tiden mötte jag min vana trogen en mörkklädd kvinna som gick med sin golden retriever på vägen.

Denna gången kunde jag inte hålla mig utan vevade ner rutan och frågade med min mildaste röst:

”Varför har du inga reflexer? Förstår du inte att du kan bli påkörd?”.

Antingen förstod hon inte vad jag sa (osannolikt) eller så ”passade” inte budskapet för hon bara stirrade på mig innan hon gick vidare, utan ett ord.

Ja, ja….kanske fick hon sig en tankställare trots allt- man kan ju hoppas.

Trots att jag gick från jobbet redan vid halv fyra hade det redan börjat skymma när jag kom tillbaka till stallet och med regn som ”lök på laxen” valde jag att bara gå en kortare promenad med Archie.

Så roligt är det inte att skritta och eftersom Archie hade gått i gräshage idag så antar jag att han har rört tillräckligt på sig för att inte riskera kolik.

Jag passar medvetet på att ”slappa” lite med hästeriet just nu- det kan jag gott unna mig tycker jag och Archie misstycker säkert inte.

Idag hade Archie gått i en av de större hagarna så i förhoppning att han rört sig mer än en meter i timmen avstod jag dagens promenad (det är såååå tråkigt att gå i mörker).

I stället ägnade jag en stund åt att frisera gossens vid det här laget rätt så vildvuxna kalufs, den tjocka manen behövde både tunnas ut och kapas av en bra bit.

Jag tillhör de regelvidriga som med berått mod kan sätta en SAX i manen även om jag alltså tunnar ut den för hand först.

Men tabut att inte klippa i manen har jag aldrig förstått eller anammat; spelar roll liksom?!?! Huvudsaken är väl att det blir bra, sedan HUR man gör det kan väl kvitta?

Imorgon väntar uppsutten skritt och jag kan knappt fatta att det då redan gått en vecka sedan veterinärbesöket. Jag som alltid tycker att tiden går sååå sakta när hästen vilar…..

Idag överfölls jag av en sådan trötthet när jag kom till stallet att det bara blev 10 minuters promenad i ett tomt ridhus med Archie.

Jag tror inte att han sörjde att han inte fick gå ute i mörkret och de isande vindarna, han såg så nöjd ut när han fick återgå till ätandet i boxen.

Det behandlade benet ser fantastiskt fint ut, fullständigt glasklart, och jag sa lite skämtsamt att jag borde ha låtit veterinären spruta alla 4 så bra effekt som den behandlingen gav.

Nu ska jag vila mig lite innan det är dags att bege sig till en kär hästvän för lite välbehövligt hästsnack!

Under natten till idag var det minusgrader för ovanlighetens skull men det bra med DET är att kyla ofta åtföljs av solsken- så även idag!

Allting var frosttäckt och väldigt vackert när Soya och jag sprang i Dalby på morgonen men det gäller att se sig för var man sätter fötterna bland de våta löven.

Det hade inte varit så kul att vricka en fot eller ännu värre; bryta något och behöva ringa efter maken, försöka förklara i vilken skogsdunge han skulle leta och sedan få hjälp med att ta sig hem.

På eftermiddagen tog Soya och jag en nästan en timme lång promenad med hennes häst och han var nästan lika pigg som igår. Det var knappt att mina små ben kunde hålla jämna steg med honom men det ser jag bara som positivt.

Jag slutade behandla muggen igår och sparar resten av de effektiva dropparna ifall den skulle blossa upp igen. Som det ser ut idag är all mugg borta så den försvann verkligen lika snabbt som den dök upp.

Birgitta 12 år proffs-fotograferar sin jätteponny!

Soya med 2 av sina killar, Gandy och Trillik. Det fanns många kaninhål men inga kaniner och jag tror att Soya kände ”så många hålor…så lite tid”.

Corre och Trillik in action. Tyvärr (höll jag på att säga- men det tar jag tillbaka) så sprang hundarna så mycket och så snabbt att jag inte hade en chans att ta några vettiga kort med min lilla telefon.

Eller solen och solen….regnet snarare för solen har ”lyst med sin frånvaro” skulle man kunna säga lite vitsigt.

Däremot har det regnat mer eller mindre mycket hur många dagar som helst och det är ju så klart urtrist.

På Archie-fronten inget nytt.

Det behandlade benet ser jättefint ut, ingen svullnad eller värme alls längre och muggen är i princip borta.

Jag skulle kunna raljera och säga att om alla hästars småkrämpor läkte lika snabbt som Archies så skulle många veterinärer gå i konkurs eller så skulle jag kunna göra en jämförelse och konstatera att om Archie hade samma FART när man rider som den hastighet med vilken muggen och strålrötan läkt så skulle han skena fram men eftersom det är dumt att reta högre makter nämner jag bara att läkningsprocessen går ”framåt”.

Veterinären ringde om det blodprov som togs igår (snacka om snabbt svar) och detta visade absolut ingenting.

Så nu fortsätter vi som planerat- vila och lite skritt- och sedan vill jag RIDA!!!!