Vaknade pigg som en mört vid halv sju- den ljusa årstiden har denna positiva inverkan på mig medan jag vid samma klocklag vintertid är hur trött som helst.

Även idag ser det ut att bli strålande väder- skönt!

Om jag har tolkat startlistor osv rätt ska jag inte äntra banan förrän vid 20.00 i kväll men jag hoppas faktiskt att strykningar osv gör en del på tidsschemat.

Även om jag inte gillar att tävla i ottan så är ju inte ”night-riding” heller min grej.

Dumt nog har jag svårt att slappna av helt inför en tävling så jag kommer nog mest att gå omkring som en osalig ande hela dagen misstänker jag.

Archie står/går och vilar sig i form genom att äta gräs i hagen, han vet inte vad som väntar i kväll och jag tror inte att han skulle bry sig heller:-)!

Vilken underbar dag det har varit idag!

Mycket varmt och soligt hela dagen, mitt favoritväder all times!

Dagens dressyrpass var ett ”medium”- jag ville inte rida för länge eller för tufft med tanke på att jag ska tävla imorgon. Efter en knapp timme i ridhuset med efterföljande skrittrunda utomhus var det dags för hagutsläpp, persedelvård och allt annat som jag brukar ägna mig åt i stallet.

Medan jag stod och putsade på mina saker tänkte jag på hur synd det är att jag inte alltid kan ta det lika slow som på helgerna, vardagmorgnarna är ett under av effektivitet och tidsjakt men helt klart föredrar jag dagar som idag.

Väl hemma kunde jag för första gången i år äta frukost utomhus och sedan la jag mig en solsäng ett tag och slumrade.

Efter en stund kom maken ut och vi fixade med gemensamma krafter i trädgården, klippte gräs, rensade ogräs osv.

Soya som är en lika stor soldyrkare som undertecknad la sig i solsängen och tittade på medan vi arbetade.

På eftermiddagen tog vi en promenad till stallet för att slänga ut Archie och Bröta i hagen igen och då var det fortfarande sä varmt att JAG, den frusna, kunde promenera i t-shirt.

Måtte nu detta väder hålla i sig, jag vill ha en lååååång och varm sommar som kompensation för våren som försvann i snödrivorna!

Hellre skitig och glad än ledsen och ren :=)!

Idag har Archie sin vecko-vilodag och det kan man lätt se på honom; han är skitig som en gris:=).

Jag är av den bestämda uppfattningen att hästar själva struntar fullständigt i om de är blankryktade eller ej och därför låter jag honom stå oborstad om jag ändå inte ska rida utan att ha minsta dåliga samvete.

Vilodagen är för mig inte bara en paus för Archie utan faktiskt också för mig själv– det vore lögn att hyckla och påstå något annat.

Jag har aldrig varit någon stor-putsare sedan jag köpte egen häst; jag förtog mig kanske när jag skötte andras :=) men mina egna hästar har heller aldrig fodrat några längre borst-sessioner för att vara i representabelt skick (tillfällighet eller något i mitt handhavande som påverkat detta?).

I valet mellan att låta min häst gå ute en timme extra i hagen eller att stå och fila på den väljer jag alltid det förstnämnda och det tror jag att hästen själv också hade valt om den fick bestämma.

Men där är man ju olika….

En bekant till mig har inte det minsta lilla dåliga samvete om hästen inte kommer ut i hagen en dag eller vistelsen där bara blir någon timme men vad gäller rykten är personen desto mer fanatisk! Hästen borstas i timmar och det vore väl inget att säga om det om den hade verkat njuta men den ser tvärtom oftast hur ogillande ut som helst (bakåtstrukna öron, försöker hugga efter ägaren osv) – allt har en gräns även för hästar tydligen och förmodligen är hästen lite kittlig och får nog efter någon timmes petande på kroppen?

Eftersom det är ridning i morgon bitti och jag trots allt föredrar en ren häst som inte grisar ner all utrustning av sin kropps-smuts så blir det duschen i kväll. Jag skulle inte få för mig att försöka borsta bort lera när det finns varmvatten att tillgå- det går ungefär 10 gånger så fort och framför allt så blir resultatet mycket, mycket bättre.

Idag var det dags för den första träningen på minst 4-5 veckor och det kändes lite ovant att ge sig av. Man kommer av sig snabbt tydligen…

Men träningen gick fint och jag kände mig väldigt nöjd när Ebba sa ”antingen har han mått gott av att vila eller så har du tränat på bra”.

Jag tror faktiskt att det handlar om båda delarna.

Vila är aldrig fel för en häst som i vanliga fall tränas seriöst och jag har också försökt att träna på ett bra sätt efter igångsättningen.

Väl tillbaka i stallet fick jag mig ett gott skratt OCH svaret på helgens ”bajsmysterium”.

Ni minns väl att jag undrade vad Soya hade lyckats stoppa i sig för att producera 3 jättebajshögar under natten mellan lördagen och söndagen och Liv i stallet trodde att det kunde bero på att Soya ätit av hennes hästs muslifoder.

Och mycket riktigt! En annan hund i stallet passade nämligen också på att käka av maten medan vi stod och flamsade i stallet och hennes ägare berättade att hunden hade gjort 2 mega-bajshögar INOMHUS samma natt som Soya hade mig till att springa i skytteltrafik mellan sängen och trädgården.

Så nu gäller det att passa hundarna framöver, i alla fall om man vill sova lugnt om natten och vem vill inte det :-)?

I morse red jag ett bra dressyrpass med ”det gamla vanliga”- skolor, skänkelvikning, förvänd galopp, övergångar osv.

Jag får bara hoppas att Ebba tycker att det ser lika bra ut imorgon och att vi inte har ”förfallit” rent under de veckor jag inte tränat.

Archie fick nya skor idag (den som kunde unna sig det var 8:e vecka för 1000:–…….) och gick därefter i hagen som vanligt.

Själv var jag extremt trött när jag kom hem efter jobbet och kanske bidrog en kontrovers jag hade med personalen på Hööks i Malmö till detta; jag blir så trött av tjafs.

Hade köpt ett schabrak för 179:– där i förra veckan och i morse när jag använde det visade det sig att det inte alls låg bra utan korvade sig.

När jag ville lämna tillbaka det började personalen tjafsa om att det var några hårstrån på det (svart undersida och jag såg inga hur jag än glodde).

De tyckte inte att de kunde sälja ett använt schabrak och förslog att jag kunde sälja det vidare varpå jag blev så trött att jag bara lämnade schabraket och gick min väg- sååå viktiga är inte 179:– för mig men bemötandet av någon som varit kund där sedan affären öppnade för ”tusen år sedan” var desto viktigare (läs: de har absolut tappat mig som kund framöver) .

Att man inte vill ta tillbaka en produkt som en kund är missnöjd med är en sak men hur man bemöter personen…ja, där fanns mycket i övrigt att önska….

Detta blev droppen eftersom jag redan handlat gud vet hur många grejer där som inte hållit måttet av olika anledningar.

Ett par läderridstövlar sprack i dragkedjan efter nästan ingen användning alls, en lädergjord gick sönder efter första användningen osv och jag orkar inte köra omvägar för att lämna tillbaka grejer och dessutom tjafsa med korkad personal.

I morse, när jag släppte ut Archie i en härlig gärshage medan solen skymtade bakom molnen hoppades jag att väderleksprognosen, som hade utlovat regn, skulle visa sig inte stämma men tyvärr blev det inte så.

Medan jag rensade nya ton kirskål i trädgården var det fortfarande uppehåll men redan när jag begav mig till Sallys veckoträning vid lunch kom det några regndroppar.

Sally ja….denna flicka lyser numera konstant som en sol och sitter mest och skrattar i sadeln. Hon är med andra ord mycket nöjd med sin nya ponny och jag förstår henne. På bara 3 träningar har den gått från klarhet till klarhet och det är så klart även roligt för mig som tränare och inte bara för den som sitter på.

Efter träningen körde jag till stallet för att ta in Archie från hagen och förbereda vår avfärd till vårt gamla stall- ridskolan i Malmö.

Planen var att rida ut med Lena och eftersom vi aldrig har låtit lite (eller mycket….) regn stoppa oss så körde jag dit i förvissningen om att Lena väntade på mig.

Och det gjorde hon och vi fick en lika härlig uteritt som vanligt.

Precis som Sally några timamr tidigare satt jag mest och bara njöt av ridturen och mina härliga djur.

Soya som tog täten i långlina och klättrade så fint i backarna med Archie bakom sig och Archie som jag red på en hand utan att knappt behöva röra tyglarna.

Vi fick en hel del regn på oss under turen även om det för all del var uppehåll då och då också men vi är som sagt inga veklingar så vi bara red på utan att bry oss.

Väl hemma i stallet skyndade jag mig dock rejält, ridbyxorna smetade betänkligt kring benen och det blev ganska kallt efter ett tag.

Nu sitter jag med värmefläkten på för ”full gas”, Soya har rullat ihop sig på en fårskinnspläd och det enda jag vill är att maten ska bli färdig så att soffan kan intas därefter!

Denna helgen är maken på något flyg-event och jag och Soya har lämnats åt vårt öde.

Detta låter värre än det är; jag tycker faktiskt att det kan vara skönt att få rå om bara mig själv ibland, maken och jag träffas ju annars varje dag sedan många år tillbaka :=).

Morgonen inleddes som många andra lördag-morgnar med ett dressyrpass i ridhuset och nu kan jag nog säga att jag rider som vanligt. Archie kändes fin och vi avslutade efter 45 minuter och tog en kort skrittrunda med Soya.

Idag skulle jag också tömköra Rocky, Mys häst, och det gjorde jag gärna vilket ni förstår om ni läste föregående inlägg :=).

Efter hagutsläpp, lädervård, matfix och lite annat smått och gott körde jag och veckohandlade och begav mig därefter hem för en sen frukost och en låååång power-nap :=).

Väcktes i min slummer av ett sms som lät meddela att Sally varit nolla i sin debut med nya ponnyn; mycket roligt så klart och något vi får prata mer om vid morgondagens träning.

Gräsmattan hann bli klippt och huset städat innan jag åter begav mig till stallet för att släppa ut Archie och Rocky en andra omgång- Bröta är på kurs så Rocky får agera hagsällskap, dock på vad jag kallar ”dubbelt säkerhetsavstånd”, dvs med en hage mellan våra kaxiga valacker.

Medan hästarna stod och solade sig fördrev jag tiden med diverse stallsnack, framför allt med vännen Liv som var lika glad som alltid. Idag kanske extra glad efter en fin placering i LA:4 i Klippan.

Visarna på klockan hann snurra på rejält innan magen knorrade att det var dags att åka hem och nu återstår bara slappande i soffan- en underbar sysselsättning om ni frågar mig!

I morse fick jag åter igen en köldchock (när ska det sluta????) – det var bara 2 grader varmt (dvs kallt) när jag åkte till stallet.

Vädret var i alla fall otroligt vackert, solen var redan uppe och man kunde ana att det skulle bli en strålande dag- vilket det inte blev; det har ösregnat länge därefter….

Jag tog ut djuren på en lättare uteritt, det blev mycket skritt men även lite trav i olika tempon och försök till lite mer samling och kandens och en härlig galopp.

Archie bevisade än en gång hur stencool han är och det upphör jag aldrig att vara tacksam över.

I början av ridturen var vi tvungna att rida förbli ett helt menageri med byggjobbare som höll på med något grävarbete utmed en av grusvägarna som vi brukar rida på (de är tydligen lika morgonpigga som undertecknad?). 3 grävskopor var i full gång med att flytta jordhögar och de svängde med sina ”armar” hit och dit.

Visst tittade Archie till men vi tog oss förbi utan minsta problem och det var som sagt verkligen skönt.

Jag hade i annat fall fått rida tillbaka och rida en helt annan, mycket längre omväg för att kunna rida på annat än asfalt och klockan 05.15 har man inte riktigt tid med sådana plan-ändringar, inte när man har ett jobb som väntar på en i alla fall.

Jag rider faktiskt i otroligt vackra omgivningar som bilderna tagna med min I-phone tyvärr inte kan göra riktig rättvisa (den tar bättre kort på riktigt nära håll).

Lite John Bauer över denna bild tycker jag….

Ännu en vy…

Här försökte jag att ta kort på grävskoporna mm på hemvägen (då jag tog en annan längre väg för att slippa rida förbi dom igen) men avståndet blev för stort.