Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
När en del skriver att de längtar till hösten så att de kan få klä sig i tjocka tröjor, vandra bland löv och tända ljus ser jag bara fram emot en så mild årstid som möjligt med minsta tänkbara regn, värmande sol och insekter som försvunnit- dvs en dag som idag.
Att kunna rida på utebanan som jag gjort idag och utan jacka. Då är hösten som bäst enligt mig.
Tidigt i morse bröt jag mot en av mina egna regler; jag red ut fast det var helg.
Jag vill egentligen inte göra det eftersom det ibland är mycket mer ”liv” i skogen då och att få en mountainbike i full fart i häcken skulle kunna bli förödande om man sitter på Frenchie.
Igår var det jakt och långa blodspår utmed vår lilla väg mellan stallet och huset och då ville jag verkligen inte rida ut (jag har som tur är årets jaktschema) men idag kände jag att 3 dagars dressyrridning fick räcka.
Och jag hade tur; det var väldigt lugnt i skogen och vi kom hem utan vare sig istadighet eller andra missöden.
En stund senare gick Molly och jag och plockade äpplen vid ett närliggande tomt hus och nu har jag även utfört, vad jag tror, årets sista gräsklippning.
Gräset var i ärlighetens namn tillräckligt kort för att lämnas till nästa år men jag ville klippa itu de löv som fallit; framför allt för att slippa kratta upp dom så klart men även för att de kan vara en bra gödning för gräsmattan.
Jag säger ibland till Henrik VIS AV EGEN ERFARENHET ”ät inte något hårt godis på fredagkväll…om någon plomb går sönder och du måste vänta tills helgen är över innan du kan ringa tandläkaren”.
Vad tror ni hände MIG igår kväll?
Jag säger bara ”extremt seg kola” och sedan får ni dra era egna slutsatser….
Dagens pass kunde avhållas på utebanan som torkat upp och jag gjorde som jag ofta gör; repeterar det jag tränat på för Nina dagen innan.
Det blir en bra påminnelse om hur jag ska tänka, korrigera och rida- medan det är färskt i huvudet så att säga.
Idag tex påminde jag mig själv om att verkligen rida Frenchie spikrak i skritten innan galoppfattningarna; han blir gärna slingrig om han själv får bestämma och jag inte rider 100% som ”man ska” utan lite ”åker med”. Det är inga större grejer men det är de små detaljerna som ändå kan påverka rätt mycket i det långa loppet, framför allt om man börjar slarva mer och mer och hästen får göra lite som den vill eftersom det ändå är ”good enough”.
Nu har jag inte en utan TVÅ köttfärsgrytor puttrande på spisen; får se hur länga denna sparsamhet håller i sig….
Träning för Nina idag och det är verkligen så roligt tycker jag!
Söker ni en BRA tränare runt Flyinge kan jag verkligen rekommendera henne!
Idag red vi skolor i trav och galopp och lite annat som ingår i ”mina” program och det gick bra även om jag fortfarande känner av ryggen när jag travar. Frenchies rörelsemönster i denna gångart hjälper inte precis till och han var inte jätte-lättsutten redan innan. Men; ett lyxproblem!
Nu har Molly och jag precis kommit hem efter en…jag önskar att jag kunde kalla det för en svampplockningspromenad men med tanke på det urusla utfallet får vi nog säga ”hundpromenad” i stället.
Mängden svamp är inget någon kommer att bli fet av; jag får nog KÖPA mer om det ens ska räcka till en smörgås eller nåt 🙂 !
Och ja, jag vet att svampen på översta bilden inte är kantareller 🙂 !
Tillägg: efter att flera kommenterat att det inte ser ut att vara kantareller på den nedre bilden heller kan jag lugna er med att jag oaktat vad inte hade tänkt att ÄTA svampen utan mest tog hem den för att få en roligt bild på mina ”ansträngningar”!
Prognosen sa ”risk för regn hela dagen” men än så länge har vi klarat oss vilket är skönt eftersom Frenchie har vilodag.
Utebanan är inte ridbar och lär inte torka upp tills imorgon men så ”är” ju hösten många gånger; bara att gilla läget.
Bilden tyckte jag var rolig; så där kan jag glo på även bilder jag själv tagit.
Frenchies ägare säger att han är mycket van vid att bli fotograferad och jag förstår vad hon menar hi hi. Han ställer oftast upp sig som modell direkt till skillnad från min ponny som gör allt för att se helt världsfrånvänd ut och ful 😂😂😂!
Bilden: Birgitta, 12 år suckar hänfört åt sin häst 😂!
Idag blev det träning för Nina trots tävling i helgen och vissa kvarstående ryggbesvär hos undertecknad men det gick bra och blev ett nyttigt pass med fokus på de enkla bytena.
Jag måste tänka mer ”rumpan ner och huvudet upp” i avbrotten så att det varken blir abrupt eller att Frenchie dyker och en av nycklarna är att förhålla mindre. Lätt i teorin….
Samma sak gäller i halterna och i avsaktningarna från trav till skritt; Frenchie förekommer mig gärna och börjar bromsa och fälla in huvudet (släppa kontakten) redan när han anar vad som komma skall och där måste jag rida tydligare.
Nu har jag precis kommit hem från ett tandhygienistbesök och från att vara en riktig slarver i många år har jag nu blivit en A-patient.
Hela äran går till den extremt pedagogiska och trevliga tandhygienisten som lyckats med vad säkert +20 av hennes föregångare inte lyckats med; att få mig att lägga ”massor” av tid på borstning, mellanrumsborstar, tandtråd och hela faderullan.
Och även om rutinen tar tid (med mina mått mätt) så har det gett enorm effekt och nu skulle jag inte kunna tänka mig att slarva mer!
Guldmedalj till sådana anställda som dessutom orkar vara fortsatt superengagerade trots nästan uppnådd pensionsålder = massa år i yrket.
Körde även förbi Willys till hästarnas stora lycka gissar jag; de säljer morötter för 5:-/ kilot.
Idag körde jag en repris av gårdagen och åkte och red en MSV B:2 (igår MSV B:1) i Ystad.
Min fina lilla gosse skötte sig jättebra och fick nästan lika bra procent som igår men hade några smärre missar som var retliga.
I den första uppridningen snubblade han till precis innan halten och i den avslutande bytte han galopp…men annars hade jag en fin känsla över lag.
Jag är också väldigt nöjd med att Frenchie, liksom Vicke, inte behöver någon längre framridning utan att tävlandet kan vara ganska lättsamt och utan att hästen känns det minsta trött efteråt. Då kan man tävla oftare tycker jag och förhoppningsvis tycker även hästen att det är lite kul att komma ut.
Men även om det inte blev någon placering i den lilla klassen jag red idag så är jag nöjd med att jag ens KUNDE tävla för det var jag verkligen inte säker på för bara några dagar sedan…
Och jag tyckte att det gick bra idag; inte riktigt så bra känsla som förra lördagen men good enough.
Jag känner mig fortfarande absolut inte tillnärmelsevis lika säker i tävlingssituationen med Frenchie som med Vicke.
Vicke var stensäker och även de gånger han tittade till på något så var jag aldrig någonsin ens i närheten av att ramla av medan Frenchie är mycket mer reaktiv och jag kan inte alltid ana vad han ska hoppa till för med blixtens hastighet.
Av denna anledning försöker jag välja tävlingsplatser där vi varit förut eller åka dit och rida någon dag innan och det tror jag att jag har nytta av, om inte annat mentalt.
En vän har denna setup med sin mycket tittigare häst än Frenchie och man behöver ju inte uppfinna hjulet på nytt eller lära av egna misstag när jag vet hur bra vännens upplägg fungerar.
Ännu en vacker höstdag och jag kunde rida på utebanan.
Jag passade också på att plocka en massa äpplen till hästarna och fick t.o.m. tummen ur att göra egen våffelsmet vars resultat ni ser på bilderna!
En bekant har höns som bidrog till smeten, notera hur gula våfflorna är!
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer