Kolla vilken syn som mötte mig precis innan jag skulle släppa ut Bibbi i hagen (strax innan 07.00)!

Jag hann med nöd och näppe slita fram telefonen och fota och bilderna blev suddiga eftersom svinen sprang högst upp i Frenchies stora hage.

När jag en stund senare skickade ett sms till en av jägarna som hjälpte oss förra året svarade han med att fråga om svinen hade bökat eller bara ”var under transport” och lyckligtvis kunde jag efter genomgång av hagarna konstatera det sistnämnda.

Fram tills förra hösten såg jag inte ett krökt grässtrå orsakat av vildsvin med då förstörde de en del ytor i alla tre hagarna genom sitt bökande. Och det är inte lätt att återställa sådant de varit på kan jag säga (jag har i alla fall inte lyckats annat än marginellt).

Må nu dessa svin hålla sig borta men som jag säger om mycket ”time will tell”.

Igår var Henrik på ett födelsedagsfirande i närheten av Gekås/ Ullared och när han frågade om jag behövde något kom mitt svar blixtsnabbt: 13 flaskor Ultrashield 🙂 !

Innan ni baxnar kan jag berätta att 10 av dom var till en god vän som har 2 hästar på bete så själv tog jag bara 3.

Men både hon och jag konstaterade att vi borde ha köpte fler flaskor i våras när jag och Henrik var på Gekås senast, dels för att våra lager höll på att tömmas och dels för att sprayen inte lär vara billigare nästa år. Och Ultrashielden ”äter inte bröd”, dvs den kan ligga och vänta i ett skåp.

Jag har nämnt det förut men Ultrashield kostar på Gekås 329:-, på Börjes 399:- och på Hööks 429:-. En bekant påstår att sprayen kostade 459:- på Granngården där hon bor så prisvariationerna är inte försumbara tycker jag och verkligen till Gekås fördel.

Min vän sparade 700 spänn på att köpa på Gekås och nej, Henrik körde inte någon omväg för att komma dit och han åkte inte dit enkom för sprayen så klart.

Ännu en ny hage har invigts; på denna ytan har Frenchie aldrig gått förut men han fortsätter att ta sitt ”kringflackande” mellan olika betesmarker med ro.

Fun fact med just denna biten mellan stallet och lösdriften är att ytan var fullständigt översållad med skräppor när vi flyttade hit.

Det gick ovanligt lätt att få bort dom genom bara några ”överkörningar” med åkgräsklipparen och sedan dess spirar här det grönaste gräset på Ryhus.

Queen B håller sig ofta i närheten av Frenchie och jag vet inte hur mycket han bryr sig men det är lugnande för MIG i alla fall. Ni ser henne som en liten prick på bilden.

Banankakorna jag skrev om i torsdags blev bra; så här såg de ut upp och nervända!

Dagens tips: har ni inte ströbröd hemma går det lika bra med riven kokos!

Och idag blev det en fläskpannkaka på de sista äggen och nu ska ni få veta en hemlis på tal om den tidigare diskussionen om utgångna ägg:

De jag hade i kylen gick ut i datum för….4 månader sedan !?!?

Min tidsuppfattning är erkänt urusel och jag trodde att äggen kanske legat i kylen kanske 1 max 1,5 månad för länge men icke.

Dock var de, precis som några läsare försäkrat mig dessförinnan, fullt dugliga… så det så 🙂 !

Nu är vi uppe i hela 20 minuters promenad på den numera av oss båda gissar jag hatade grusvägen.

Jag har gått fler meter på den de senaste månaderna än jag skulle önska min värsta fiende och jag överfalls med ojämna mellanrum av mörka tankar att det är helt meningslöst och hopplöst för Frenchie kommer säkert inte att ”hålla” dvs bli varaktigt ohalt.

I mina ljusare stunder tänker jag att jag skulle gå på den djävla vägen tusen timmar till bara jag visste att det skulle ge mig min friska häst åter….Time will tell ”helt enkelt” och för en otålig person som jag är det svårt.

Frenchie är numera en bokstavlig gräsklippare; ytan där jag har byggt hans provisoriska hage brukar jag vanligtvis klippa med åkgräsklipparen.

Jag tittar till honom flera gånger varje dag, här från fönstret i Bibbis box.

As we speak har jag 2 banankakor i ugnen som jag planerar att tröstäta.

Jag är något av en mästare i att använda upp, återbruka och aldrig kasta sådant som kan användas så några trista bananer och nästan utgångna ägg och mjölk fick hamna i ugnen i stället.

Idag har min käre hovslagare Marcus varit här för att sko Frenchie och innan dess hann jag ”bygga” en ny hage åt Frenchie i en annan del av Ryhus.

Och det slog mig när jag en stund senare tittade till honom där att det ändå en himla tur att jag inte har honom uppstallad hos någon annan just nu.

Nu kan jag verkligen göra som JAG vill; bygga hagar där jag vill, anpassa dom efter var jag har Bibbi, ta in och ut Frenchie utifrån vädret (jag försöker ha honom ute som vanligt, dvs ca 7-19) osv.

Hade jag stått uppstallad hade jag fått anpassa mig efter stallkamrater och en stallägare som kanske varken hade ytor där man kan göra hagar eller ens…ärligt talat…någon lust….att ackommodera just kinkiga Birgitta och hennes bortklemade häst.

I ett stall jag hade häst hade vi rejäla sjukhagar men där hade Frenchie fått stå på grus i, som nu, sol och med surrande insekter = ingenstans att komma undan och ingenting att äta (vi fick inte lägga ut foder i hagarna i detta stallet).

Som jag skrev igår gäller det nu bara att min ögonsten fortsätter att respektera de klena eltrådarna utan ström och inte får för sig att rymma.

Frenchies konvalescens ser just nu ut enligt följande:

Jag flyttar hans provisoriska hage flera gånger om dagen så att han alltid kan hålla sig sysselsatt med att beta och jag mockar den också hela tiden för att inte locka dit insekter som också kan störa.

Bibbi är en stjärna som alltid och går i sin egen hage men nära honom och hon är ju alltid stillsam så hon utgör ingen risk att dra igång honom.

Frenchie själv har ärligt talat varit stillheten själv ända sedan han blev halt vilket han förvisso var även innan dess men då fick han ju daglig motion. Fingers crossed att han fortsätter att hålla sig både lugn och respekterar sin ”hage” som han ärligt talat hade kunnat ta sig ur hur enkelt som helst.

Hans ben håller långsamt på att bli bättre vad gäller svullnaden, också detta helt enligt vad jag förväntade mig utifrån de skrifter jag läst om medlet han behandlats med.

Om man skulle bedöma benets svullnad enligt en 10-gradig skala där 10 är ”rejäl och stenhård svullnad över hela skenbenet dag 1 efter injektion skulle jag säga att benet de 2 därpå följande dagarna bara minskade i svullnad marginellt till grad 8-9 men nu är det nog nere på 5, kanske t.o.m. 4.

Förutom hagvistelsen är det max 10 minuters promenad vid hand som gäller och den utför vi i ridhuset.

Själv har jag semester (Henrik jobbar) och har hur mycket tid som helst på att lägga på tex min gödselstack *ASG* och andra lika spännande sysslor.

Idag var sista dagen med boxvila och ska man vara helt korrekt så har Frenchie inte stått i boxen non-stop i 72 timmar utan han var ute och betade en liten stund både igår kväll och i morse, helt i samråd med veterinär.

Och i eftermiddags blev det dags för detta:

Jag har gjort en sjukhage i Frenchies befintliga hage och var ganska nervös när jag släppte in honom i den.

Hade han velat hade han väldigt lätt kunnat bryta sig igenom den eller hoppa över men han har ta i trä bara stått och betat de 3 timmarna han gick där.

Jag har övervakat honom konstant så det är tur att jag bor här när tiden förhoppningsvis ska utökas imorgon.

Benet är fortsatt svullet, mikroskopiskt mindre än igår men jag har läst att det kan ta tid och sådana svullnader behöver oftast trav och galopp för att gå ner så jag sitter lugnt i båten än så länge.

Jag har 2 många år gamla flugtäcken som jag inte kan minnas när jag använde senast eftersom jag tycker att mina hästar redan har täcke merparten av året men nu var det skönt att ta fram det ena.

Med en häst som står på en så begränsad yta och inte kan undkomma insekter på samma vis som på 1,5 hektar och som dessutom inte får bli upprörd gäller det att ta till alla till buds stående medel.

Första dagen av tre med boxvila för Frenchies del har avlöpt bra.

Han och Bibbi gnäggade en del efter varandra med ojämna mellanrum men det var inte med någon större frekvens och han for inte omkring i boxen.

Själv håller jag mig sysselsatt med diverse arbete på gården där det nästan alltid finns saker att städa, tvätta, klippa, rensa och jag vet inte allt.

Jag har också haft ett jättetrevligt besök av en fd stallkamrat och det var roligt att visa henne Ryhus, hästarna och catcha up lite.

Kolla vad jag upptäckte i morse!

En välkommen ”återkommare” på singeln vid vårt hus, en självsådd pensé.

Det är minst tredje gången jag hittar denna lilla blomma här, inte samma så klart!

Dagen har annars gått i pratandets tecken- en vän jag inte träffat på länge har varit här och det blev många timmars prat om allt mellan himmel och jord. Och så klart klappande av världens sötaste Frenchie och Bibbi ❤️!