Idag blev det lite träning av skolor i skritt och trav utmed vägarna kring Ryhus.

Jag ”vågade” inte rida i skogen av rädsla för a) irritation över flygfän hos Frenchie och b) rejäla bett på mig själv så vi höll oss på mer öppen mark så att säga.

Jag kollade om det gick att rida på fältet bakom ridhuset (se bilden som togs sommaren 2020) där jag de 2 tidigare åren ibland ridit dressyr med Vicke.

Men näe….jag tyckte att gräset hade växt på tok för högt för att det skulle kännas säkert faktiskt.

Dels vill jag inte riskera feltramp och dels har jag fått en annan rädsla för fästingar sedan Vickes anaplasmos.

Jag plockade årets första fästing (satt kring ena örat) på Molly igår och jag vill inte att varken hon eller Frenchie ska utsättas i onödan.

Som tur är verkar Molly undvika att springa i högt gräs, så även idag och Frenchie kändes inte heller så där sugen på att vada fram där.

”Måste” förresten berätta om en fin liten ”stund” igår:

När jag kom tillbaka från träningen och skulle släppa ut Frenchie i hagen gick jag dit med Molly i släptåg.

Lillis stod vid sin ingång, typ 10 meter från oss.

Bakom Lillis, i hans hage låg och stod ca 30 dovisar kanske 30 meter ifrån honom.

Ingen gjorde någon ansats till drama; hund, hästar, dovisar.

Så härligt att se denna harmoni bland djur. Synd att människor inte kan leva likadant….

Efter diverse stallpyssel och ett pass på utebanan begav jag mig ut på de skånska landsvägarna för att titta till Nilo, en häst vars ägare jag är vän med.

Jag hade lovat att titta till honom på hans bete och vägen dit var vacker, slingrande och jag körde förbi några stall och till och med enstaka ridhus.

Men hur vackert det än är sommartid tänker jag alltid på hur det skulle vara att bo så på vintern- risk för att bli insnöad vilket inte skulle funka med mitt nattjobb.

Nilo verkade i alla fall ha det bra och hade om inte annat typ 10 gånger så mycket gräs att äta som mina hästar.

Men jag klagar inte, Frank är rund om magen ändå och för ponnyn vore det egentligen bäst med en ännu ”fattigare” hage. 

Idag blev det en kombination av ridning på utebanan och skritt och travarbete på en 30 minuters runda.

Under uteritten tränade jag en hel del på slutor i dessa gångarter och det var helt okomplicerat fast det blåste en del.

Bilden föreställer mina penséer som fortfarande lever och frodas.

Jag tar in krukan i stallet varje kväll annars hade innehållet säkert varit dovis-snacks för länge sedan 🙂 !

Idag har jag ridit på utebanan och annars mest sovit efter nattens jobb.

När jag väl kvicknade till ägnade jag en god stund åt gräsklippning och mitt i detta jobbet började det….hagla!

Eller…ärligt talat såg det nästan ut som snö och det kändes smått surrealistiskt.

Jag bestämde mig för att bita ihop där jag satt på åkgräsklipparen, dyngsur; jag ville helst bli klart med all klippning.

Hästarna stod och kurade i hagarna men jag tänkte ”kan jag vara ute i detta vädret så får banne mig ni också stå ut 🙂 ”.

Och ni vet hur det kan vara sommartid; plötsligt började solen skina igen; jag blev klar med gräset och hästarna vandrade iväg för att beta.

Idag har Frank vilodag och Birgitta 12 år vill passa på och visa er hur fin svans hennes häst har 🙂 !

Idag har Frenchie och jag varit på en liten utflykt; vi åkte till en närliggande ridskola och lånade ett av deras två ridhus för lite egen träning kombinerat med mental dito för Frenchie.

Jag ville främst se hur Frenchie skulle bete sig på ”bortaplan” och ur den aspekten kunde han inte ha skött sig bättre.

Fullkomligt obekymrad och lätthanterlig men det fanns å andra sidan inte något att blir upprörd över heller.

Jag kan så klart inte dra för stora växlar på dagens ritt; det var inte särskilt tävlingslikt alls så klart eftersom vi till att börja med var helt ensamma överallt men det är ändå skönt att veta att jag kan åka iväg så här utan att det känns osäkert och obehagligt.

Det här var som att åka iväg med Vicke och det är det bästa betyget jag kan ge.

Förra veckan frågade en annan hästägare mig om det inte fanns en massa flygfän i ”min” skog nu.

”Ohhhh näääää”….svarade jag sanningsenligt DÅ.

Gissa om jag fick äta upp dom orden när jag red ut i måndags!

Jag hade inga shortchaps utanpå ridbyxorna och det räckte för att få stora ”knutor” på smalbenen, bett som kliar än idag.

Att jag inte blev biten på överkroppen tackar jag långärmad tröja och lättviktsjacka för.

När det var dags för dagens uteritt bestämde jag mig för att inte göra samma misstag igen- tvärtom!

Nu satte jag på mig mina tävlingsridstövlar som jag nog inte använt på 2 år eller nåt!

Deras skaft är hårdare än granit och det hjälpte- jag kom hem med endast ett bett….på låret!

Molly blev inte biten alls och Frank verkar också ha klarat sig och turen som sådan var fullkomligt drama-fri.

Men framöver kommer jag nog att rida en runda som innehåller mest grusvög och inte så mycket skog, det där med insekterna är den stora nackdelen med skogsridning sommartid tycker jag.

Konstigt hur man plötsligt kan få cravings efter något man inte har ätit på en evighet….

Hände mig nyligen och jag blev plötsligt och oförklarligt sugen på korv stroganoff som jag egentligen aldrig varit ett fan av och som jag inte ätit på hur många år som helst.

Men eftersom rätten är enkel att laga även för någon som jag som nästan aldrig lagar någon mat alls så blev det en rejäl gryta! Och gott var det!

Här ser ni för övrigt den godaste cidern jag druckit hittills! Har ni inte provat den rekommenderar jag en flaska! Själv köpte jag ett helt flak på Gekås eftersom de där kostar 7:-/ styck (brukar kosta minst en tia i mataffärerna).

På ridfronten har Frank och jag varit och tränat för Nina som tycker att ”det går bättre och bättre” vilket jag instämmer i.

Dock sträckte jag ryggen jag på något vis när jag rensade ogräs en timme innan avfärd till träningen och det kände jag av lite både när jag red och nu efteråt.

Förhoppningsvis något snabbt övergående!

Om man är mycket för att förmänskliga djur skulle man nästan kunna tro att Frenchie vill ge igen lite för att jag har hägnat in hans ”rullhörna”.

Tex genom att ”tappa” sin flugluva högst upp och längst bort i sin gigantiska hage 🙂 ?

För övrigt står han demonstrativt (?) och vilar centimetrar från avspärrningen jag gjort och när han rullar sig gör han det precis bredvid….

Lite skämt och lite allvar så verkar min fina häst lika glad och go som alltid och jag tycker att vi hittar varandra mer och mer i ridningen.

Idag blev det ett pass på utebanan som bekräftade ovan och vad gäller i princip allt annat, dvs hantering i alla möjliga situationer kunde jag inte önska mig en snällare häst.

Jag har ju varit van vid ”enkla Vicke” i så många år men Frenchie är om möjligt ännu mer lätthanterlig, detta sagt utan att jag än så länge provat att tex klippa eller tävla honom.