Inte lätt att veta hur man ska klä en klippt häst (Frenchie) när det som idag var nollgradigt på morgonen och plus 15 grader tidigt på eftermiddagen. 

Han har i alla fall haft en vilodag i solen och jag har gjort lite allt möjligt under dagen.

Att reklamera tyglarna som jag skrev om igår var inga som helst problem och jag har också varit på Biltema och Byggmax för att handla till några planerade projekt.

Lunch blev det på Linnea och Basilika; de har en helt ok buffé med äppelkaka och vaniljsås till efterrätt.

Idag, på väg till utebanan, kom jag på att jag hade glömt en grej i huset så Frank fick följa med till ytterdörren där vi mötte upp Henke. Därav bilden 🙂 .

Under ritten tyckte jag att tyglarna gled lite ur min högerhand och när jag tittade närmare på dom såg jag att en av stropparna hade lossnat och var borta. Urdåligt när det handlar om ett par tyglar för 550:- inköpta för 1,5 månad sedan så det blir en reklamation på Granngården imorgon.

Köpte dessa tyglar idag, mycket billigare och egentligen snyggare så det blir bra.

Men det märkliga är att jag hittade kvittot på de förstnämnda tyglarna i bilen igår och tänkte ”hur stora är oddsen att tyglarna går sönder….”.

Jag var på väg att slänga kvittot men la undan det i sista stund och tja…ni ser!

Översta bilden föreställer Vicke idag, den nedre Franchie för några veckor sedan.

Som synes skulle ingen av dom vinna en skönhetstävling just nu…

Det ska bli intressant att se hur Frenchies sommarpäls ser ut; Vicke vet jag blir vacker som en dag men Frenchie har jag bara sett i klippt vinterskrud.

Rugguggla eller ej så blev det ännu en ”skritta x hundra meter utan ojande”-runda av Frechie efter ett pass på utebanan- vågar jag hoppas att han börjar släppa på sin ovilja att lämna Ryhus när han rids utan sällskap? Det återstår att se…..

Onsdagar har de flesta veckorna sedan Frenchie kom inneburit ridhjälp från min vän Ida och så även idag.

Hon tog några varv på utebanan med Vicke och sedan skrittade vi ut under sedvanligt pladder.

Bortsett från att jag uppskattar sällskapet är det väldigt bra för Frenchie att gå med sin äldre och förnuftigare kamrat- förhoppningsvis kommer han i sinom tid att inse att man även kan skritta ute ensam i naturen utan att världen rasar 🙂 .

Idag kunde jag harva min sedan tidigare regnblöta utebana och som synes är den just nu tip-top.

Jag har inga möjligheter att vattna varken den eller i ridhuset så utomhus är det vädrets makter som styr underlagets beskaffenhet så att säga och inomhus tycks det….ta i trä…aldrig bli dammigt. Kanske på grund av vindnäten (att luften aldrig blir så där riktigt torr?).

Rubriken syftar till att jag efter dagens pass på utebanan kunde skritta ut med Frank och inte Frankenstein 🙂 .

Hästen är gissningsvis aldrig uteriden ensam innan han kom till mig och….tja…istadig skulle en del nog kalla det eftersom han inte vill lämna Ryhus utan att tvärstanna var 5:e meter om han är på det humöret.

Jag kan berätta lite mer om detta och hur jag arbetar med problemet i ett separat inlägg längre fram men idag konstaterar jag ”bara” att jag just efter dagens ritt kunde skritta hela vägen fram till skogen (kanske 500 meter) varefter JAG bestämde att vi skulle vända hemåt och allt detta utan att behöva rygga en meter (det är annars så jag får honom att gå/ bryter hans istadighet).

När Vicke är med eller han skrittar hemåt ensam går djuret som ett urverk  och det är ju alltid något…

Hade ponnyn eller Vickster skrikit efter honom och/ eller sprungit i hagarna hade jag delvis kunnat förstå denna separationsångest men de är så obrydda över var Frank är så de kunde inte bry sig mindre. Guldstjärna till dom. Och just idag en i alla fall silverstjärna till Frank men ibland vill jag bara ge honom en spark i häcken 🙂 🙂 🙂 . Herregud…han är trots allt 10 år… 

Den fortsatt kalla blåsten gjorde att jag red båda hästarna i ridhuset och någon timme senare fick detta ytterligare ett besök.

Jag blev nyligen tillfrågad om jag kunde låna ut ridhuset för att ett ”ridhjälpmedel” ska provas ut som ett led i produktutvecklingen och mer än så vet jag inte för det är väldigt hemligt.

Därav behovet att kunna prova detta utan obehöriga ögon och då passar ju mitt ridhus utmärkt 🙂 !

Idag såg jag något jag bara sett vid ett tidigare tillfälle sedan vi flyttade till Ryhus; ett vildsvin!

Denna jättebest galopperade i full fart över Vickes hage, in till Frank och försvann sedan bort i fjärran.

Vicke blev en aning upprörd medan Frank antingen inte hann reagera eller inte brydde sig och jag hoppas verkligen att det dröjer mycket länge (och helst aldrig mer) till nästa besök.

Vädret har varit rejält blåsigt och inbjöd inte till några utomhusaktiviteter precis och nu börjar jag känna lite stress över att delar av våren redan har passerat.

Ett tu tre är det sommar och jag vill verkligen hinna njuta av våren så som den kan vara när den är som bäst men som den inte har visat sig ännu.

Även idag har det varit tvära kast vad gäller vädret.

Precis när jag tog in Frank för att göra iordning honom för ett ridhuspass utbröt ett rejält snöoväder med häftiga vindar och jag vågade inte lämna kvar de andra hästarna ute.

En timme senare strålade solen så det var bara att släpa ut alla i sina respektive hagar igen!

Bilden visar Lillis precis när jag tog in honom efter ”stormen” …..

Att rida ut i ösregn är något jag ytterst sällan gör och Idas och min idé att göra just detta idag kändes i efterhand inte som den smartaste.

Men vad gör man inte för trevligt sällskap?

Vi var verkligen genomblöta alla 4 för att inte tala om utrustningen.

Det var en sådan där ”rid en timme och putsa grejer i 2 timmar”-grej nästan och det enda positiva med DET är väl att all utrustning nu är ren och insmord.