Tränar ni någonsin/ofta/aldrig på att rida utan stigbyglar?

Ett tag gjorde jag det jämt, helt enkelt därför att jag tyckte att det var mycket lättare! Jag kunde banne mig knappt hålla kvar fötterna i stigbyglarna utan att benen for hit och dit- kanske beroende på att jag satt och drev KONSTANT på den inte så alerte Archie?

Nu kan jag inte minnas när jag red utan stigbyglar senast men jag har aldrig tyckt att det har varit en ”grej”, alltså jobbigt eller något jag velat undvika.

Som ni vet har jag varit i hästletartagen ett tag nu och än så länge ser det väldigt mörkt ut.

Efter att ha betat av diverse kontakter letar jag nu mest via Hästnet som verkar vara den sida på nätet där flest hästar annonseras ut.

Dagens fråga lyder som följer:

Hur hittade ni era hästar? Genom kontakter, annons, annat sätt?

Min första häst Flash hittade jag genom en annons i Ridsport och så var fallet även med Menelli.

Heron fanns utannonserad i något försäljningsblad som Halvblodsklubben i Malmöhus (?) gav ut- fråga mig inte hur jag fick tag i detta och annonsen var den mest intetsägande man kan tänka sig.

Décima stod för inridning i ett seriöst försäljningsstall som min dåvarande tränare rekommenderade och Archie var utannonserad på Bukefalos.

Kreon stod till försäljning hos min dåvarande tränare och det var enbart hennes förtjänst att jag köpte honom- jag hade aldrig tittat två gånger på honom annars :).

Ja, hur är läget med er kära läsare?

Har ni liksom jag haft väldigt många, väldigt varma dagar denna sommaren? Rider ni som vanligt? Varför/ varför inte?

Hur ser era beten ut? Har ni mycket insekter?

Som ni har kunnat läsa på bloggen är det ”business as usual” för min del- i alla fall vad gäller ridningen (annars har jag semester sedan 2 veckor tillbaka).

I mina trakter har det varit strålande sol nästan dagligen sedan flera veckor tillbaka så skulle jag låta detta hindra mig hade det inte blivit mycket ridet.

Och dels VILL jag rida och dels hade det ju varit lite märkligt att först låna en häst och därefter strunta i att rida ”för att det är för varmt”.

Läget med våra gräshagar är dystert, det som inte är uppätet är gulnat och även min egen gräsmatta ser inte mycket ut för världen längre.

Mygg och broms har vi lite grann men inte så att man inte kan vara utomhus utan att besväras och det är verkligen skönt så länge det håller sig så.

Ibland läser jag om fullt friska travare som ägarna vill skänka bort eftersom de inte får hästarna sålda.

Hur tycker du att dessa personer BORDE lösa situationen:

* Ja, det är bättre att skänka bort än slakta denna typ av häst.

* Nej, slakt är bättre- annars riskerar hästen att hamna på en transport till Italien.

* Annan lösning om ägaren verkligen inte har råd att ha kvar hästen eller hittar någon köpare- vilken?

På tal om en kommentar en läsare skrev igår undrar jag hur det gick till när ni flyttade till det stall där ni har hästen nu?

Fick ni stallplatsen ”bara sådär” eller var ni tvungna att lämna någon form av referenser eller dylikt? Kände ni stallägaren sedan innan kanske?

Om ni som har stall och tar emot inackorderingar: enligt vilket system gör ni detta eller ni har kanske inget system utan är bara glada att någon vill ha sin häst hos er?

Scenario:

En stallkamrat ska resa bort i en vecka och undrar om du kan mocka till dennas häst dessa 7 dagar. Stallkamraten är en person som du i vanliga fall inte har så mycket kontakt med eller brukar utbyta tjänster med.

Vad svarar du:

* Du accepterar att hjälpa till med mockningen men säger att du vill ha betalt.

* Du accepterar att hjälpa till med mockningen och säger att du hoppas kunna få samma tjänst tillbaka någon gång i framtiden i gengäld.

* Du ber personen att fråga någon annan då du inte vill binda upp dig i så många dagar.

Följdfråga: om du vill ha betalt- vad är en rimlig summa anser du?

Ni som tävlar eller har tävlat: var har ni era rosetter och diverse hederspriser i form av olika ”bucklor” och dylikt som ni har fått genom åren?

Det fanns en tid, faktiskt i vuxen ålder, då jag hade alla mina rosetter uppsatta inne i en klädesgarderob och plaketterna stod i en bokhylla.

Nu är det många år sedan och både rosetter, plaketter och diverse småbucklor ligger nerpackade numera.

Jag tycker inte att jag har någon plats där det så att säga hade passat naturligt att ha allt detta framme- betänk att jag har över 200 rosetter och lika många plaketter och det tar ju verkligen utrymme.

Hade jag haft eget stall hade jag säkert spikat upp plaketterna i alla fall men nu är det ju inte så.

Kreons plaketter och rosetter fick  X eftersom det trots allt var han som red  ihop dom.

De olika bucklorna vill jag inte heller ha framme- de flesta är ganska fula och behöver också putsas emellanåt för att inte tappa sin glans så nej, även dom får vila i en låda.

Scenario:

Du besöker en hästsäljare efter att ha ringt på dennes annons.

Säljaren hinner inte själv visa hästen i många minuter förrän du inser: ”nej, den här hästen är TOTALT ointressant”.

Vad gör du:

* Säger att du inte behöver rida då du ser att hästen inte passar dig.

* Rider av ”artighet” (eller barmhärtighet som en vän en gång uttryckte det) men säger därefter att hästen inte passar dig.

* Rider av ”artighet” och säger att du ska återkomma fast du inte har några planer alls på detta.

I förrgår skrev jag lite skämtsamt att jag var nyförälskad i Zack och en del av er kanske höjde lite på ögonbrynen och tänkte ”det var snabbt marscherat- hon har ju precis fått hem hästen”.

Nu var det som sagt lite på skoj som jag skrev som jag gjorde men JA, jag har väldigt lätt för att väldigt snabbt fästa mig vid en del djur (och människor för den delen).

Nu vill jag ju inte påstå att jag ÄLSKAR Zack och jag vet också att han snart ska lämnas tillbaka men som sagt; jag behöver inte så där jättelång tid på mig för att verkligen tycka om ett djur medan jag vet att en av mina vänner säger att det kan ta MÅNADER för henne att få samma känslor efter att hon har köpt en ny häst.

Sedan är jag verkligen inte så med ALLA djur utan bara mot dom som är mina- andras hundar, katter och hästar lämnar mig tämligen oberörd och det finns hundar jag känt i flera år som jag knappt har klappat eller lekt med tex och hästar jag inte skulle skänka en ytterligare tanke om deras ägare flyttade dom eller till och med tog bort dom.

Hur är ni kära läsare? Tar det tid för er att fästa er vid era djur eller känner ni nästan direkt ”YES”?