Ja, ja då…jag kan väl flytta mig liiiiite om du absolut vill….

….är du nöjd nu?

Även idag blev det morgonridning eftersom jag bokat tid för massage för egen del efter jobbet.

Hoppning stod på agendan och jag började med att rida fram i en ganska låg form och friskt tempo.

De enda hinderna som stod framme är de som ni ser på bilderna; studs in och därefter 1 galoppsprång till c-hindret och 2 galoppsprång till d-hindret.

Denna typ av hoppning passar oss utmärkt och Archie hoppade jättefint och villigt som vanligt.

Lilla Soya däremot var lika vimsig som alltid då vi hoppar; ”AKTA DIG” tycks inte ha någon som helst mening för henne och till slut bestämde jag mig helt sonika för att hoppa över henne, he he.

Först då Archie nästan landade framför henne hade hon vett att flytta sig- det är verkligen tur att både hund och häst är extremt vana vid varandra.

Idag var det riktigt varmt i ridhuset så efter bara 30 minuter och eftersom allt gick så bra skrittade vi ut i 40 minuter- det var skönt med lite frisk luft och insekterna hade ännu inte vaknat till liv.

På eftermiddagen blev det som så ofta ytterligare ett hagutsläpp och några timmar till i hagen- varför stå och hänga i boxen när man kan stå och hänga i hagen :)?

Trav in- 4 galoppsprång till räcket.

1 galoppsprång mellan 1:a och 2:a hindret, 2 galoppsprång mellan 2:a och 3:e hindret.

En medarbetare som inte förtar sig:)!

Dagens morgon var nästan identisk med den föregående; upp tidigt, iväg med Soya till stallet för ett ridpass som denna gången bestod mestadels av hoppning och sedan i full fart till jobbet.

Jag fortsätter att tjata om hoppning som lösgörande arbete- detta så vida man inte har en helt obildbar häst som river alla hinder, slår sig på benen etc men det är enligt mig väldigt ovanligt.

Annars kan man alltså faktiskt få en väldigt mjuk och följsam häst av att hoppa och det behöver inte vara några jättehöjder utan man kan ta det på den höjd där man känner sig säker och i alla fall för det mesta kommer rätt på hinderna och får till bra språng.

Däremot bör man helst ha någon närvarande när man hoppar tycker jag som inte lever som jag lär av olika anledningar- den främsta varande att ingen annan har lust att hålla mig sällskap klockan 05.30 på morgonen och sedan tas hinderna bort under dagen.

Även de eftermiddagar då det faktiskt har varit hinder i ridhuset har jag varit ensam där så det har inte hjälpt mig.

Hur som helst är jag väl medveten om att jag utsätter mig för en större risk genom att hoppa utan sällskap och jag försöker därför också att minimera olycksrisken genom att hoppa låga hinder och inte tillämpa för avancerade övningar/ anridningar/ avstånd osv.

Men visst; man kan aldrig gardera sig helt mot olyckor- inte ens när man skrittar ut (vilket jag tyvärr fick uppleva förra våren när Archie snubblade så illa på en liten stig att han var halt i flera veckor).

Efter arbetsdagen idag blev det bara 30 minuter i hagen för Archie och Rocky- det blåste otroligt hårda vindar och jag vågade inte lämna kvar dom tills Rockys ägare kom och någon långpromenad med Soya var det inte tal om- hon om någon avskyr blåst och dagens lyfte henne nästan från marken.

I morse var det dags för hoppning igen och det gick faktiskt lika bra som sist varför det även denna gången blev ganska många språng.

Jag hoppade till och med en liten bana bestående av 5 hinder- heja mig!

I morse var det tidig uppstigning igen- Pippi och jag åkte till stallet för att jag skulle hoppträna med Archie.

Hinderna stod redan framme och väntade på oss- väldigt skönt att slippa hålla på och kånka på dom när man ska iväg till jobbet så fort det går efteråt.

Som vanligt hoppade jag på hacket och uppvärmningen på denna betsling gick jättebra. Archie följde med lätt och mjukt åt alla håll och kanter i både trav och galopp.

Även hoppningen gick bra, det blev lite olika övningar: travhoppning, en ”fem-femtio” (trav över a-hinder, 5,5 meter i galopp fram till b-hinder), studs-serie i galopp och några språng på enstaka hinder.

Jag är tacksam över att en stallkamrat skoddde sin häst med snösulor igår- detta bör enligt lagen om alltings djävlighet innebära att det inte kommer en snöflinga mer innan sommaren. Hade hon inte skott med snösulor hade vi haft snöstorm as we speak.

Så själv kanske jag kommer att klara mig utan broddar på Archie- morgonens regn har nog spolat bort de sista snö och isresterna kring stallet tyckte jag att det såg ut som.

Och på eftermiddagen var den + 6 grader och sol. Vågar man hoppas?

Som jag redan berättat i tidigare inlägg idag så inleddes morgonen med hoppträning i min ensamhet. Detta var första gången Archie hoppade på vår utebana och han är inte heller i övrigt mycket hoppad utomhus men det var inga problem med den biten.

Efter hagutsläpp körde jag till affären för att överraska maken med en god frukost men den som blev mest överraskad var nog jag själv för vem mötte jag inte bland butikshyllorna om inte just maken :).

Ja, ja…tanken var god och efter frukostmålet så begav vi oss till Dalby för att gå en promenad med Soya.

Vädret var mulet och det duggregnade så vi var helt ensamma både på parkeringen och när vi sedan vandrade omkring över fälten och i skogen, de enda vi mötte var 2 ryttare och en ekorre som snabbt kilade upp i ett träd.

På eftermiddagen åkte jag in till Malmö för att shoppa lite kläder och klippa mig, det gäller att passa på och hinna med lite sådant också när man är ledig.

Vad gäller hår-biten visste jag förresten inte om jag skulle skratta eller gråta igår.

Jag fick för mig att jag kunde klippa mig inne i Staffanstorp för att slippa köra in till Malmö och trodde att jag skulle tas emot med öppna armar av den frisör jag nog skulle hitta någonstans i centrum- det var min mycket enfaldiga tanke.

När maken och jag körde runt i vår lilla håla visade det sig att det finns NIO (!!!!) frisörer i hålan Staffanstorp- en otrolig överetablering skulle man gissa om det inte vore så att de 3 salongerna som hade öppet var fullbokade hela veckan.

Den fjärde var en herr-frisör och 5 salonger hade semesterstängt.

Ja, det var den klippningen så det var bara att ringa till ordinarie salong i Malmö där jag fick tid redan nästa dag, dvs idag (till en avsevärt högre kostnad men men…..).

När jag körde från frissan spöregnade det rejält och det har faktiskt kommit en hel del nederbörd nu.

Det är ändå ca 18 grader varmt så Archie och Alfresco åkte ut i var sin hage även i eftermiddags- lite får de tåla :).

Nu återstår hagintag vid sju-tiden och sedan en video-kväll med maken.

Jag har hyrt ”Snabba cash” baserad på boken med samma namn.

Boken hittade jag i hotell-lobbyn på Mallorca för 2 somrar sedan, någon hade lämnat kvar pocket-versionen och jag tog den som nödläsning eftersom jag hade läst ut alla medhavda böcker.

Boken överträffade verkligen mina förväntningar så nu hoppas jag att även filmen gör detsamma.

I morse var tanken att jag skulle hoppa och jag hoppades (observera ordvisten) att det skulle stå några hinder framme.

Och det gjorde det- en hel hög till och med!

Jag värmde upp genom att rida på 10-meters volter runt de olika hinderna i trav och galopp och red även lite förvänd galopp.

Tränade också en del på galoppfattningar från skritt där fokus låg på omedelbar fattning för hjälpen och därefter omedelbart ”driv” i galoppen- inte flera såsiga steg som start :=).

I volterna fokuserade jag på att bibehålla tempot inne i själva volten också, det är lätt att hästen börjar sacka ju mindre volt man gör. Alltså samma tempo in, i volten och efter volten!

Archie kändes genomgående ”med” trots hacket som, hur det än är, inte är ett lika finstämt instrument för dressyrridning som träns eller kandar.

När vi hade värmt upp travhoppade jag en del och fokus här låg på ”snärtiga” språng. Archie blir gärna lite nonchalant om jag hoppar i trav- visst tar han sig över hinderna men inte så engagerat som han kan om han vill :=).

Hoppade både med och utan travbom före hinderna och det var inga som helst problem.

Därefter övergick jag till lite hoppning av enstaka hinder och några i följd och sedan hoppade jag serien nedan; räcke- 3 galoppsprång till en kyrssoxer och därefter 2 galoppsprång till ett nytt räcke.

Serier börjar bli något som Archie hoppar väldigt lätt och okomplicerat- han har väl förstått att det bara är att ”rulla på” om man inte gör det svårare än det är.

I yngre dagar smet han gärna förbi hinder nummer 2 eller 3 om han fick chansen men det var länge sedan han ens gjorde något sådant försök.

När vi hade seglat över serien några gånger avslutade jag med att för ovanlighetens skull hoppa en liten bana på 7 hinder. Jag brukar ha svårt att behålla fokus på så ”många” hinder i rad- i alla fall om jag vill få till fina språng- och det vill jag.

Men idag flöt det på riktigt bra även om en del hinder var av den ”nergrävda” sorten :=).

Hoppade först serien, därefter gröna kryssoxern, sedan flagghindret, vattenmattan och sist den andra gröna oxern.

När den avancerade banhoppningen var avklarad avslutade jag med lite av de övningar jag börjat passet med och eftersom Archie kändes lika fin som då avbröt jag tämligen snabbt och skrittade ut med honom och Pippi i stället.

Fattade ett drastiskt (tadaaaa…..) beslut efter ridningen och efter att jag konstaterat att temperaturen numera är uppe i hela 12 grader: idag ska Archie få gå ut utan täcke!

Vad sägs om denna livsomvälvande idé?

Kommer Archie att klara eventuellt regn- han är ju trots allt gjord av sockervadd (skulle man kunna tro i alla fall- så som ägaren klemar med honom ibland….)?

Kommer hårda vindar att slita loss delar av hårremmen om inte ett täcke skyddar honom?

Följ den spännande upplösningen i morgon- finns det någon häst kvar att rapportera om då?