Jag har många gånger förundrats över hur länge Soya kan ”hålla sig”- hennes blåsa verkar ha en mycket märklig konstruktion :).

När vi är på främmande platser kan hon utan problem stanna och småskvätta mer än 15 gånger (jodå…jag har ibland räknat för skojs skull….) medan det hemma kan gå evigheter innan hon ”behöver gå”.

Igår var maken och jag ute med Soyis på en långrunda i Dalby och vi var hemma efter denna klockan 18.00.

Runt 21.00 släppte jag ut henne i trädgården för att kolla om hon ville kissa- det ville hon INTE!

I morse fick jag ropa på henne vid 9.30 för att få ut henne annars undrar jag hur länge hon hade legat kvar om HON hade fått bestämma?

Dagens tur gick förresten i ett för mig nyupptäckt område (baksidan av fd Härliga Hem i Staffanstorp för de som vet…) där det dels finns en stor hundrastplats och dels lite naturstigar där man kan gå i nästan en timme med lite fantasi.

Tydligen finns det också en SKJUTBANA där vilket Soya och jag upptäckte när det började ”pangas” hej-vilt under vår promenad.

Jag var väldigt glad att Soya är fullständigt oberörd av skott/ fyrverkerier och annat som smäller- det sköts säkert 20 skott i minuten och exempelvis en av Soyas hundkompisar vet jag hade fallit död ner redan efter de första 30 sekunderna.

Hej alla whippetälskare!

Nu var det länge sedan jag skrev till er men idag tyckte jag att det kunde vara dags igen så att ni får läsa om vilket härligt liv man lever som hund.

Min dag började som alltid redan 06.00 då mammi väckte mig med min falukorvs-bit. Den innehåller 1½ tablett av min medicin och jag äter den gärna- mums!

Efter någon timme (jag älskar sovmorgnar och somnar alltid om så fort jag käkat medicinen) åkte vi till Zack för att mammi skulle rida och medan hon gjorde i ordning honom sprang jag omkring och letade efter sådant som vi hundar tycker är gott.

På gödselstacken fick jag jackpot- en massa hovrester! Yummy!

När det var dags för mammi att rida gick jag bort till bilen och hoppade in- att glo på när hon rider runt runt runt runt är såååå boooooring.

Men när hon var färdig och ropade på mig hoppade jag ut- vi skulle rida iväg en liten runda.

Jag lufsade efter Zack nästan hela rundan men när vi var på hemväg så kände jag plötsligt en himmelsk doft som jag bara inte kunde motstå- även om den var lååååångt bort.

Jag var bara tvungen att rusa iväg trots att mammi skrek ”Soyaaaaaa” allt vad hon orkade- jag låtsades att jag inte hörde henne och snart var jag framme vid mitt mål.

Någon hade dumpat någon form av gödsel (gris-bajs kanske?) på en åker och åhhhhh vad jag rullade mig.

Jag snurrade runt som en liten boll; runt, runt fast mammi skrek att jag skulle komma och först när hon började rida åt mitt håll lufsade jag tillbaka.

Mammi påstår att hon redan på 20 meters håll kände att jag STANK men det luktade ju GOTT tycker jag.

Sedan tvingade dumma mammi mig att bada….buhu…

När även detta var avklarat så åkte vi iväg för att jag skulle få träffa en frände- mammi känner en flicka, Sofia, som också har en whippet och trodde att vi kunde ha lite kul tillsammans.

Sådär värst kul vet jag inte om vi doggysar hade- den andra whippeten var en äldre dam på 9 år och själv är jag inte så road av att sprätta omkring hur som helst men vi nosade runt på både varandra och annat och tog sedan en powernap medan våra människor babblade på om…ja, vad tror ni; hästar så klart. Blä så trist!

Efter en stund kom ytterligare en flicka som jag minns från tiden på ridskolan; Sally heter hon och hon har alltid varit snäll mot mig så henne tycker jag om. Mera hästbabbel….

När vi kom hem fick jag vila mig i några timmar innan det var dags för nästa hundträff; denna gången med storpudeln Vilja som jag känner väl.

Vi brukar inte heller busa utan går mer och nosar sida vid sida medan våra ägare babblar om…just det ja; HÄSTAR (hur orkar dom?).

Efter 1 timme i Bokskogen åkte vi hem, jag fick medicin igen och nu slappar jag i soffan som vanligt.

Livet är härligt!

Hallå där bruden!

Vad heter du?

Jag heter Folly!

Sååå tröttsamt att lyssna på hästsnack!

Folly håller med!

Idag var det dags för en annan årlig tradition- träffen med Görel och Soyas syster Zahra för 4:e sommaren i rad.

Görel är en tapper bilförare som orkar köra nästan 4 timmar enkel resa för dessa släktmöten- heder åt henne säger jag som inte alls tycker om att köra bil.

Våra träffar följer ett invant mönster: först träffas hundarna i vår trädgård en liten stund så att Zahra får sträcka på benen.

Därefter beger jag och Görel oss till Staffanstorps centrum för en god lunch och när den är uppäten är det dags för hundpromenaden med stort H.

De senaste åren har vi gått på Järavallen som är fantastiskt vackert vid denna årstid och dessa promenader brukar ta över 1½ timme då hundflickorna oftast strosar nöjt sida vid sida.

Ingen av töserna är direkt leksugna utan de föredrar nosande i marken och lite spring efter en fågel eller ner i ett kaninhål för inspektion.

Efter vår långpromenad brukar vi alla vara rätt så rastade och då äter Görel och jag lite efterrätt och sitter och pratar medan hundarna slappar nöjt bredvid oss.

En trevlig tradition som vi hoppas ska hålla i sig i måååååånga år!

Zack den lyckosten (kanske han tyckte och kanske inte?) slapp sadeln idag- min plan efter 2 rejäla dressyrpass på rad var att skritta ut men det satte världens ösregn stopp för.

Nog för att jag uthärdar det mesta i väderväg om jag MÅSTE men att just skritta i ösregn kändes inte som att det fanns med på den listan.

Idag har Soya och jag stiftat bekantskap med 2 nya whippetkompisar och deras ägare.

Vi träffades på en stor hundrastplats i Staffanstorps utkant och Soya och den ena whippeten ”lekte” *HARKEL* väldigt länge med en löpande tik som också besökte rastplatsen.

Upssss……vad händer 🙂 ?!?!!?