Åhhhh…varför kan inte alltid Birgitta 12 år få bestämma och strunta i logik, logistik och vad sunda förnuftet (och MAKEN) säger?
 
I så fall hade 12-åringen låtit para sin hund med en av Åsas handhundar (Trillik) och så hade vi kunnat ta/ ha var sin hundvalp, jag en tik och Åsa en hane.
 
Detta hade ju då förutsatt att man kunde BESTÄMMA, dels hur många valpar man ville ha (2) och dels deras kön (tik och hane).
 
När Birgitta 12 år har diskuterat saken med Birgitta, 45 år har den sistnämnda glädjedödaren påstått att man aldrig kan veta varken antal eller kön och vad i hela fridens namn skulle hon ta sig till om hon plötsligt stod med tex 8 osålda tikar?
 
Visst…EN Soya (och hennes eventuella kopia) är så klart underbart men 6,7,8 stycken????? Nääää….
 
Och maken vägrar att befatta sig med mer än Soyis vilket jag i sak förstår- varför riskera merarbete och besvär när han har det så lätt och bekymmersfritt med sin älskling (Soya alltså…inte mig).
 
Så Birgitta 12 år får nog fortsätta att drömma och vara tacksam över den fantastiska hund hon faktiskt HAR och inte trakta efter något som nog i verklighetens ljus inte hade varit så lyckat. Sorry Åsa :))))!

Huuu…vet inte ens om jag ska berätta detta för er…kanske vore det klokaste att bara förtränga händelsen så fort som möjligt?

Det händer då och då att Soya, som alltid sover i vår säng, vaknar mitt i natten och vill gå ut.

Jag brukar då sömndrucket ragla ner för trapporna, öppna ytterdörren till trädgården och själv gå på toaletten medan jag väntar på att doggy ska rusa tillbaka in efter förrättat värv. Denna procedur brukar ta 1-2 minuter.

Härom natten var det dags igen och jag gjorde som jag brukade- öppnade dörren och inväntade hunden.

Minuterna gick…ingen Soya dök upp.

Eftersom jag släppt ut henne i minusgrader utan täcke blev jag orolig- det ska mycket till för att Soya ska finna sig i kyla och jag insåg att det nog var bäst att jag klädde på mig för att gå ut i trädgården och kolla vad som distraherat henne.

På med termobyxor och jacka över min i övrigt nakna kropp och sedan på ficklampsjakt efter en svart kines!

Jag genomsökte hela trädgården (som är ganska kuperad och omgiven av en hel del ogenomträngligt snår och buskar) utan resultat och nu började paniken sakta komma krypande.

Vår trädgård är inte till 100 % inhägnad och även om Soya aldrig brukar lämna den så skulle hon i teorin kunna göra både detta och springa ut på den starkt trafikerade 80-vägen som ligger precis utanför vårt hus.

Jag sprang omkring i mörkret och ropade och visslade, gick en låååång runda tänkandes att Soya kanske hade fått för sig att besöka ett har-lik som ligger flera hundra meter från vårt hus och som hon tidigare varit väldigt intresserad av- nix…ingen hund.

Efter att ha famlat som en idiot i mörkret en lång stund gick jag även ut på 80-vägen, så här mitt i natten tack och lov helt öde men jag var ändå livrädd att hitta ett svart bylte någonstans på den.

Soya är en underbar hund på alla vis men en sak som retar mig oerhört är att hon aldrig någonsin ger sig tillkänna med skall, gläfsningar eller dylikt- man kan skrika halsen av sig efter henne utan att hon svarar ens med det minsta pip.

Nu började skräcken riktigt att gripa tag i mig- det hade nu gått ca 20 minuter sedan hunddj…velen försvann och jag insåg att detta kunde resultera i att jag kunde få tillbringa hela natten med att leta efter en nål i en höstack.

Mindes också historier om andra hundar som försvunnit och sedan jättesnabbt blivit så förvildade att de vägrat komma fram och det tröstade mig knappast i minusgraderna.

Insåg att jag fick gå tillbaka till vårt hus och väcka maken- inte för att jag egentligen visste HUR vi skulle leta efter en knäpptyst, kolsvart hund i mörkret, en hund som kunde befinna sig precis var som helst ute på landsbygden och också riskera att springa omkring på trafikerade vägar. Inte för att Soya brukar bete sig på detta vis men just därför tänkte jag att hon kunde ha råkat ut för vad som helst och var som helst.

Springer hem, väcker maken och precis när även han ska börja leta efter vår eländiga hund så står hon utanför ytterdörren!

Inte vet jag var hon varit under 25 minuter och inte ska hon få chansen att gå dit ensam igen för från och med nu ska jag aldrig mer släppa ut henne lös i trädgården själv!

Det tog som ni förstår en god stund innan jag lyckades somna och det tog också en stund innan Soya (jäkligt skamset kan jag bara hoppas…) kom och la sig.