Inlägg i kategorin Hundinlägg

Skrivet

Även Soya vill ha ensamtid ibland:)

Ibland talar man ju om att man som förälder/ partner kan behöva ”ensamtid” och det är inget konstigt med det tycker jag, så kan jag själv känna ibland och gråter inte när maken då och då reser iväg i tjänsten tex.

Men att till och med Soya vill ha tid för sig själv tycker jag är lite roligt, hon som sover nätterna igenom i vår säng och som även i övrigt alltid är som ett frimärke på oss var vi än är. Ett riktigt flockdjur med andra ord.

Det är väl kanske just detta att vi alltid försöker att ha med Soya och att hon hemma alltid ligger i soffan och sängen som gör att behovet av ensamtid även för henne väcks då och då för det är väldigt tydligt; om vi umgås som vanligt med henne (framför allt på vardagarna) vill hon alltid vara med men om vi har haft mer ”intensiva” dagar (framför allt på helgerna) där vi tex har motionerat henne mycket och länge, DÅ går hon upp på övervåningen (där vi aldrig ”är” annat än att vi sover där) och lägger sig i en fåtölj lite markerandes ”nu vill jag var för mig själv” :)!

Skrivet

Veckans äckelvarning!

Har man hund och/ eller häst tycker jag att man blir ganska härdad och tåler att se både det ena och det andra utan att börja ulka och må illa.

Själv har jag aldrig varit speciellt äckelmagad men något jag såg härom dagen fick mig faktiskt att känna ett lätt illamående:

När jag gick med Soya i närheten av en skola kom hon plötsligt med något i munnen och jag insåg till min fasa att det var…..en använd tampong!!!!! Uärk!!!!!

När jag berättade om detta på jobbet fick jag höra något nästan lika äckligt; en arbetskamrat har en vän som jobbar i klädbutik och även där hittas ibland använda bindor och tamponger i byxfickorna till kläder folk provat.

Ja….vad säger man?!?!?

Skrivet

Om hundmänniskor- håller ni med?

Trots att jag är hundägare räknar jag mig MER som häst än hundmänniska ovh även om jag i alla år har ansett att vi (hästfolket) är galna på många vis så vidhåller jag ändå att hundfolket är ÄNNU tokigare.

Hittade denna lustifikation på nätet och jag måste säga att jag nickade igenkännande (fast inte för egen del märk väl) åt det mesta :)))!!!

RASBESKRIVNING:

Hundfolk är en speciell ras som inte är godkänd av SKK.

De tenderar att ha röriga hus, men de områden där hundarna får mat och bor är fläckfria.

De har alltid en lista av utställningar inom räckhåll.

De har barn som vet mer om blommor och bin när de är 5 år än de flesta vet när de är 40.

Hundfolk kan köra många mil, spendera tusentals kronor på bensin, hotellrum och mat för att få chansen att ta hem ett pris eller en rosett.

Det är ovanligt att träffa på dom på helgerna, om du inte råkar befinna dig på samma utställning.

De har problem med att komma i tid till jobbet, men är på en veterinärbesiktning vid prick 08:00.

Hundfolk kan sälja sina lyxiga hem i den bästa stadsdelen till förmån för ett skjul med en bra plats för hundgårdarna.

Hundfolk betalar räkningen tio dagar för sent, men glömmer aldrig sista inbetalningsdagen för en utställning.

Hundfolk kan glömma tandläkartiden, men glömmer aldrig en tid för att vaccinera sina hundar.

Hundfolk kan prata i timmar i telefon med andra hundmänniskor på ett språk som bara dom förstår.

Hundfolk tillbringar flera timmar varje dag på nätet för att hänga med i vad som händer i Hundvärlden, titta på andra hundmänniskors hemsidor och titta på andras hundar.

Hundfolk har föräldrar och familj som tycker att de är galna, grannar som tycker att de är konstiga och Hundvänner som tycker att de är fantastiska 🙂

Skrivet

Jag har en pipande GPS-hund- har ni?

Att man kan lära hundar att snoka upp allt från tryffel till försvunna personer är ju ett välkänt faktum liksom att det finns hundar som har sprungit många mil och ändå lyckats hitta hem, även efter väldigt lång tid.

Denna ”inbyggda GPS” måste vara otroligt praktisk att ha (sa hon som kan köra samma väg 3000 gånger och sedan ändå inte kan förklara vägen ens halvbra för någon annan) men ska jag vara ärlig så kan jag bli liiiite (läs: ganska mycket) störd på Soyas otroliga förmåga att orientera sig.

Efter några år med Snabbspringaren har det nu börjat ”samlas” en hel del platser dit vi åker mer eller mindre frekvent för hundträffar/ långpromenader och det tar banne mig inte många gånger innan Soya redan några kilometer före ankomst visar tecken på att hon vet preciiiis vart vi är på väg.

Kör man på motorvägen till Järavallen eller hundkappbanan i Landskrona börjar doggy att gnälla och gny väldigt ivrigt (extremt irriterande ljud om ni frågar mig) flera minuter innan ankomst, samma sak på väg till Ribban eller Dalby.

Att säga till henne hjälper inte ens en sekund utan det är bara att sitta och lyssna på pipandet tills djuret har skuttat ut ur bilen på plats.

Hur gör era doggys? Är de lika vakna för vart ni kör dom eller verkar de strunta i vilket?

Kan ju som en parentes berätta att min schäfer Ketty blev stel som en pinne varje gång vi körde förbi djursjukhuset i Malmö eftersom hon hade varit med om en del trista upplevelser där och körde man förbi utan att stanna kunde man nästan höra hur hon drog en djup suck av lättnad.