Det är inte svårt att se var solen skiner in hemma i vårt hus- det är bara att titta efter var Soya ligger 🙂
I helgen publicerade jag utdrag ur ett inlägg från en karl som på nätet beklagade sig över att han, av sin fru, låtit sig luras till att skaffa hund.
Nu var han så fylld av hatiska och äcklade känslor inför detta djur att det var lätt att bli förstummad och det var det också många av det forumets läsare som blev. Mannen blev bombarderad med spydigheter och otroligt ifrågasatt och en läsare tyckte att han (mannen alltså- inte hunden) kunde flytta hemifrån eftersom hunden ju inte hade bett om att få komma till deras familj.
Ska jag vara ärlig så är det lätt för mig att också reagera ganska starkt på människor som hyser en genuin avsky gentemot hundar eftersom jag själv älskat dom så länge jag kan minnas men om jag besinnar mig lite och tänker efter så finns det mer än en förklaring till att alla inte tycker om ”människans bästa vän”.
Till att börja med finns det så klart de som har mycket negativa eller rent av traumatiska upplevelser av en hund.
En klient till mig tex blev som liten attackerad av en pittbull som ”fick hålla på” i vad som för den utsatta personen så klart kändes som en evighet innan någon kom till undsättning och personen blev också rejält skadad även fysiskt och inte bara psykiskt av denna hemska incident.
Sedan finns det personer som redan som barn av sina föräldrar, som själva är hundrädda, har skrämts med att ”hundar är farliga” och det kan göra mig så otroligt arg och frustrerad.
Förvisso är det bara bra om föräldrar lär sina barn att inte gå fram till främmande hundar- det är en ren säkerhet för alla parter men att på något sätt generalisera och förmedla att ”alla hundar är farliga ALLTID, i alla lägen”- det är bara ett mycket dumt sätt att inplantera en onödig rädsla hos sitt barn menar jag.
Om vi ska gå över till vad jag skulle vilja kalla ”kultrukrockar” så finns det ju religioner där hundar anses som ”smutsiga”/ orena och jag hade själv en klient tidigare som nästan bad om ursäkt för att han inte ville klappa Soya eftersom hon enligt hans tro var just ”smutsig”.
I andra länder kanske man inte ser hundar som något direkt förknippat med religiösa ”no-no:s” men däremot så är hundar där av TRADITION något som man inte har som ett husdjur INOMHUS utan snarare kanske på en gårdsplan, fjättrad vid en hundkoja och avsedd att vakta ens hus.
Så ansåg tex min kära pappa i många år för så var det i det land där han växte upp (fd Jugoslavien).
Där hade man för 60 år sedan inte ”i gemen” hundar i lägenheter så som vi har här i Sverige och att tex låta en hund ligga i ens soffa eller slicka på ens hand var för min pappa fullständigt otänkbart och rent av äckligt trots att han, precis som jag, både haft och älskat många andra husdjur så som fåglar och guldhamstrar tex.
Numera är fadern omvänd….vad är det man säger ”när fan blir gammal blir han religiös” ha ha och Soya är mycket populär och kan till och med KLAPPAS (storartat!!!!).
Men som sagt; alla har inte svenskens ofta väldigt välvilliga inställning till hundar och att hävda att ”alla som inte tycker om hundar har något fel i huvudet” är till att göra det väl enkelt för sig menar jag.
Senaste kommentarer