Jag har nu i flera inlägg påtalat hur mycket bättre Zack har känts att rida den sista tiden och nu tror jag att kan avslöja varför eftersom jag inte kan tro att det bara skulle vara ett sammanträffande.

När jag tränade för Hans första gången och beklagade mig över att Zack var så ohyggligt stark i fronten frågade jag också om det inte fanns något bett som kunde hjälpa mig att slippa de dragkamper som vi ibland ägnat oss åt.

Hans föreslog att jag kunde prova ett rakt bett men använda detta restriktivt för att inte vänja Zack för mycket vi detta och eftersom jag faktiskt råkade ha ett sådant bett i min digra samling (efter Décima och hennes obotliga munproblem- alla de andra hästarna har haft vanliga två och tredelade bett och det raka bettet hjälpte för övrigt lika lite mot hennes ”flygande tunga” som något annat) så provade jag.

Vilket halleluja-moment det blev!

De första 10 minuterna märkte jag ingen skillnad men därefter; oj, oj oj!

Visst kan Zack fortfarande VILJA dra iväg men jag får ett helt annat håll på honom om det händer och i övrigt är han fjäderlätt i handen och vi kan koncentrera oss på att JOBBA- inte tjafsa om vem som bestämmer hans huvuds position.

Och för mig är detta jätteviktigt; FÖRST ska hästen gå i form ”rakt fram”- sedan kan man börja göra olika ”grejer”.

Att sitta och rida tex skänkelvikningar på en häst som har huvudet högt i skyn ger mig ingenting annat än irritation och när hästen väl går i en god form är det oftast inte heller svårt att rida ”krumelurer”.

Jag har ju ägnat nästan alla ridpass i början åt basic-ridning med en trilijard övergångar och ridning på volter och serpentiner av varierande storlek  och nu när detta är 100 % befäst och med ett bett som gör att hästen går att reglera utan dragkamp är det inga problem att göra sådant som jag tidigare bara kunde drömma om.

Nu är ju inte ett rakt bett svaret på allas problem eller passar alla hästar för den delen- som jag redan nämnt har alla mina hästar utom hopplösa Décima fungerat utmärkt på helt vanliga, ”traditionella” bett men efter att ha upplevt denna revolution kan jag bara uppmana andra att inte vara rigida och tänka att man ”ska” rida med ett visst bett utan våga prova något annat VID BEHOV.

Faktiskt minns jag att det var likadant när jag började hoppa med Heron.

Han hoppade som en gud, seglade över allt man styrde emot men det gick i ”hundranittio” och han gick inte att bromsa.

I dressyren var han superlydig men så fort man styrde emot ett hinder tog han kommandot och stack iväg.

Då fick jag faktiskt tipset att prova med ett pessoa-bett som då var ett relativt nytt bett på marknaden och även där upplevde jag en revolution.

Jag behövde bara ta lite lätt i tyglarna för att få effekt (ett pessoa-bett är liksom det raka bettet jag har till Zack nu modifierade former av KÖR-bett = skarpare än man kanske tror om man inte vet bättre)  och när Heron väl hade lärt sig att lyssna kunde jag gå tillbaka till vanlig betsling igen.

Jag tyckte det var bra att slippa tjafsa med honom då och känner ännu mer så med Zack idag. Kanske kommer jag en dag att kunna rida på ett helt vanligt två eller tredelat bett men att sitta och ”bråka” helt i onödan i dagsläget ser jag ingen som helst anledning till.

Förresten fick man inte tävla på raka bett på den tiden jag ägde Décima (inte i dressyr i alla fall) men numera är det tillåtet om någon undrar.

Eftersom jag ju nu har köpt en ny häst som givetvis måste försäkras har jag ringt runt och gjort prisjämförelser mellan 4 olika bolag; Agria, Folksam (som hästen är försäkrad hos nu), Dina (där Kreon var försäkrad eftersom det DÅ var en otrolig skillnad i premie hos dom jämfört med de andra bolagen- kanske för att han var registrerad som Danskt varmblod) och Sveland.

Jag har bara fokuserat på PRISET då det där med att man ska ”akta sig” för ett visst bolag för att de minsann har varit så dåliga när det har gällt handläggningen av bla bla bla jag inte ger mycket för.

Enligt min erfarenhet kan man fråga 100 olika försäkringstagare och få de mest skilda svar på hur de anser sig ha blivit bemötta av sitt bolag- folk kan vara allt från supernöjda till fullkomligt förtvivlade.

Och det kan i sin tur bero på så många olika anledningar att jag som sagt inte anser att det är något som jag vill väga in i bilden.

Alla bolagen är så stora och har många anställda som dessutom byts ut ständigt så har man fått ett dåligt bemötande, långsam handläggning, ifrågasättande eller vad det nu än kan handla om så behöver det definitivt inte betyda att bolaget som sådant ÄR på detta vis menar jag.

Nåväl, min undersökning visade att det skulle kosta följande att försäkra ett 6-årigt svenskt halvblod avsett för tävling och med den mest omfattande veterinärvårdsförsäkringen (100.000 eller 120.000 beroende på bolag) och enbart något varierande självrisk (runt 2600:–) för 95.000:– i det som i dagligt tal benämns A1-försäkring:

Folksam: 12100:–

Sveland: 14800:–

Agria: 15400:–

Dina: 16900:–

För övrig så kräver Dina röntgen om man vill försäkra hästen för mer än 80.00  i A1 och man kan inte A1-försäkra en häst för mer än 100.000.

Så i just min hästs fall kommer jag att behålla befintlig försäkring hos Folksam då det ändå skiljer ganska mycket i pris för mer eller mindre identiska villkor.

Men man måste absolut göra sådana här jämförelser vad gäller alla typer av försäkringar menar jag.

I Kreons fall skilde det nästan 10.000:–/ år mellan dyraste och billigaste (Dina) bolag medan tex bilförsäkringen hos Dina kostade ungefär lika mycket som hos Länsförsäkringar och hundförsäkringen var dyrare än hos Agria.

När vi köpte vårt hus för 10 år sedan minns jag att det dyraste bolaget ville ha ca 6000:– för vår hemförsäkring medan Länsförsäkringar tog ca 3500:–.

När jag började rida Zack var det nog första gången jag såg det bett som han rids på men enligt min tränare Christina är det ganska vanligt, framför allt på ponny.

Jag var spontant tveksam om man får tävla på det men det får man alltså och tur är väl det för mina armar höll jag på att säga.

Det har en liten hävstångseffekt och även om Zackis numera är lätt som en fjäder i handen för det mesta så är han stark som en oxe när man har ridit mellangalopp och vill bryta av till trav inne på tävlingsbanan.

Då hade jag önskat mig ett kandar men i brist på detta 🙂 får jag nöja mig med denna betsling som jag inte har en tanke på att överge.

Har ni uppmärksammat att det numera finns något som kallas profilerade ritter vilket kan kan se på Equipes startlistor på nätet?

Jag hade inte fattat vad det är för något så jag gick in och läste lite och fick denna och följande information.

Vad säger ni?

Hiss eller diss? Något ni skulle kunna tänka er att använda er av?

Visst har väl ni, liksom jag, många gånger hört skräckhistorier om hur otroligt HÅRDA och OBEKVÄMA Stübben-sadlar sägs vara?

Jag köpte själv en Stübben Siegfried begagnad i början av min hoppkarriär med Heron och hade den i många, många år.

Jag tror att sadeln var runt 40 år (helt sant) när jag sålde den för något år sedan och även om dess skick var helt ok för sin ålder så kan jag aldrig påstå att sadeln var direkt SKÖN att rida i utan jag kunde tvärtom få lite ont i ryggen och jag skrittade för länge i den.

Nu har jag i flera veckor ridit i Zacks Stübben dressyrsadel och jag måste säga att sadeln är hur bekväm som helst- det är som att sitta i en soffa!

Visst, min egen Equipe är också superbekväm men den kostade runt 30.000 medan Stübben-sadeln gick lös på ca 17.000- en viss skillnad….

En annan skillnad, till Stübbensadelns fördel är läderkvalitén.

Egentligen är det ju min Equipe som har det ”finaste”, mjukaste lädret men med detta följer också en otrolig känslighet för tex regndroppar- torkar man inte OMEDELBART bort dessa blir det märken i sadeln 🙁 .

Stübben-sadelns läder är långt tåligare och fast det är hårdare så tycker jag inte alls att det märks i ridningen.

Men det är väl så det är med sadlar liksom med det mesta här i livet- utvecklingen går framåt.

Så medan Stübben säkerligen tillverkade stenhårda sadlar en gång i tiden (det är väl därför man kan ha dom i 40 år….) så har även deras produktutveckling snappat upp andra märkes förträfflighet och anpassat sina sadlar och numera behöver man alltså inte vara rädd för att köpa dessa sadlar, i alla fall om man tror att man ska sitta på en planka :).