Idag var det åter dags att iklä sig tävlingsmunderingen och som vanligt stod LA:3 och MSV C:1 på programmet.

Som synes på bilden nedan fanns det verkligen inget för Vicke att glo på runt banan, varken infångare eller människor he he så båda ritterna kunde genomföras utan några ögon som stod ut- mycket bra.

Att jag ändå ”bara” är medium-nöjd beror på att jag har haft ännu bättre känsla inne på banan tidigare och har man haft det förr vill man ha det igen 🙂 .

Även om jag är den första till att ”varna” för att man ibland stirrar sig blind på procent var det inte roligt att få 59,5 i MSV C:n och där får jag väl ”skylla” på en sträng domare- 20 av 29 startande nådde inte ens kvalgränsen 62 % och man var placerad på 63 % – med de procenten hade man kommit på 27:e plats av 37 startande i LA:n där det krävdes 69,1 för att få rosett och där jag själv hade 65,9 %, mitt näst bästa resultat i denna klass.

På denna tävling träffade jag flera bloggläsare, både som publik och deltagare och det var roligt att pratas vid.

Såg för övrigt samma sak som en bloggläsare nämnde i en kommentar tidigare i veckan- en ryttare som hade missat att man inte får rida på kandar i MSV C och därför fick stryka sig.

Inte ens den gode Vicks kunde finna något att oja sig över här 🙂 !

För ovanlighetens skull har jag tävlat även idag, dvs 2 dagar i rad.

Också denna tävling hade lockat väldigt få startande; 8 i LA:n och 12 i MSV C:n.

Och precis som igår blev jag andra ekipage utanför placering i LA:n, denna gången på 65%.

Känslan var dock MYCKET bättre än igår- riktig fin och hade det inte stått några hästätande hinderinfångare utanför banan så kunde det ha blivit en procent till i protokollet.

Vicke ansåg dock att dessa ingfångare borde undvikas till varje pris så när vi närmade oss dom i förvänd galopp valde han ….harkel …låt oss kalla det ett sidospår 🙂 .

MSV C:n kändes också bra, i alla fall tills någon som hade parkerat direkt bakom domarbordet (egentligen bilen) valde att lasta ut sin häst precis när jag befann mig som närmast domaren.

Den urlastade hästen lämnade transporten med ett jättebrak som jag är övertygad om hade skrämt de flesta normala hästar och Vicke blev livrädd och så blev det en 4:a och en 5:a på de enkla bytena direkt därefter 🙁 .

Men vi hann få en 7:a på både vänsteröppnan och vänsterslutan och det sistnämnda är näst intill en världssensation 🙂 .

Att det blev betyg 4 på den svåra högerslutan skyller jag delvis på att infångarna stod kvar där och ”hotade” Vicke- klart man inte kan göra det svåraste man vet då…hmmm.

Summa summarum tycker jag att det går framåt- kanske inte så snabbt som jag skulle önska men så länge det ÄR ständiga förbättringar, om än små, så måste jag vara nöjd.

Domaren i MSV C:n var förresten gullig nog att kommentera ”släpscenariot” med orden ”Snygg häst med potential. Otur med urlastningen bredvid banan. Bättre lycka nästa gång.”

Hästätande infångare….suck…

Idag gjorde jag något jag inte har gjort på ”tusen år”; tävlade på gräs!

Det var Staffanstorps ridklubb som hade tävlingar där högsta klassen var LA:3 och det var enbart för att det tar ca 5 minuter att köra dit (om man hade varit mycket ambitiös och haft en mycket trafiksäker häst hade man kunnat skritta dit) som jag valde denna tävling.

Annars är ju gräs ingen hit tycker jag även om just denna banan var förhållandevis ok eftersom den var ganska mjuk och inte så där nerslitet och stenhårt knögglig som en del banor tenderar att bli.

Vicke gick väl ett helt ok program tycker jag, inga större missar och ok bjudning vilket gav 64,3 % på vilket vi blev andra ekipage utanför placering i en liten klass.

Som så ofta numera konstaterar jag att det inte fanns något för Vicke att titta på- utmärkt!

Med tanke på att det bara var några dagar sedan som jag tävlade sist och att jag dessutom inte har hunnit träna mer än 2 pass på det här med bättre bjudning och min sits får jag nog säga att jag är väldigt nöjd med dagens 2 klasser, som vanligt MSV C:1 och LA:3.

Det ovanliga var att jag fick rida den svårare klassen först och att jag bara hade ca 45 minuter mellan mina starter vilket jag inte tyckte var optimalt men det var bara att tuta och köra.

Tävlingsplatsen låg inne i själva Malmö (!) utmed Ribersborg (havet) och jag trodde på förhand att detta skulle kunna resultera i en otroligt spänd häst beroende på ”stimmig miljö”.

Men jag hade inte behövt oroa mig- det var en jättefin och lugn tävlingsplats med stora ytor, inget alls att glo på ens om man heter Vicke och jag kan inte med bästa vilja påstå att han tittade på något!

Jag vet inte riktigt varför men framridningen till den första klassen kändes inte alls bra- Vicke marscherade inte på som jag ville och det var först de sista minuterna som jag fick en bra känsla som jag otroligt nog bibehöll under hela programmet.

Detta gjorde mig väldigt glad för i vanliga fall hade en dålig framridning högst troligt resulterat i en lika dålig (eller rent av sämre) ritt inne på banan men nu blev det alltså precis tvärtom- fantastiskt och precis det jag önskar mest om jag får välja, dvs hellre en bra känsla på banan än på framridningen- om man inte kan få båda delarna 🙂 !

64 % fick vi så vår lägsta nivå kryper långsamt uppåt även om det egentligen är farligt att bara stirra sig blind på procenten.

Och det har jag inte heller gjort idag för i LA:3 fick vi bara strax under 61 % men jag tyckte även där att känslan var helt ok och framför allt så fungerade bjudningen mycket bättre än förra helgen, både i denna och föregående klass.

Vicke släpptes i hagen redan runt 11.30 så det hela blev en ”snabb affär” och det kan vara skönt med sådana tävlingar också- dvs där inte precis hela dagen går åt till ridningen.

Inget att titta på för herr Vicke 🙂 !

Med känslan av att det bara var några dagar sedan och inte mer än en vecka som jag tävlade sist gav Vicke och jag oss iväg till Dagstorportens ryttarförening idag.

Ett ”favoritställe” eftersom Vicke har gått relativt ”glofritt” där flera gånger och dessutom en stor och välskött anläggning med gott om framridningsplats osv.

Idag tävlade vi utomhus och det har vi inte gjort förut men Vicke fortsatte att inte titta på något- jätteskönt.

Medan jag hade en jättebra känsla när jag red fram till båda klasserna (bästa någonsin kanske) så kändes det som att Vicke blev seg när jag red LA:n och jag blev i min tur klämmig i stället för att ge drivande hjälper mer ”pang” och sedan sluta klamra mig fast med benen.

I MSV C:n kändes det bättre men där tyckte domaren att Vicke behövde gå fram mer så det syntes ju att han inte var så självgående som han är hemma.

63 och 60,7 procent var väl inget att skriva hem om men vår lägsta-nivå har ändå höjts kändes det som (sisteplacerad i MSV C:n hade 62,6 %) så jag är  nöjd.

Träna på är min melodi och försöka få en ännu mer självgående häst vilket kanske kan bli svårt att träna rent konkret på eftersom jag verkligen tycker att Vicke är det hemma.

Men även om han inte tittar på något just nu så behöver han ändå vara mer ”med mig” men gå för egen maskin.

Tänk att man kan bli vrålförkyld inom loppet av bara några timmar!

Det var exakt vad som hände mig i morse och hade jag varit av klenare virke hade jag avanmält mig från dagens tävling och legat kvar i sängen.

Men med mig är det så att jag kan vara nästan hur sjuk som helst; när jag sitter i sadeln känner jag inget men så fort jag hoppar av kan jag ibland knappt stå på benen.

Riktigt så illa var det dock inte idag och med facit  hand så påverkade min förkylning inte mina resultat det minsta- det är nu, hemma i soffan jag känner mig otroligt ömklig.

Redan på framridningen till den första klassen var jag jättenoga med att tänka på vad X hade sagt igår;” håll kvar händerna i sina rätta position, gå inte fram med dom och ha tyngd i armbågarna”.

Och med dessa tankar i skallen så tyckte jag att jag hade en fin känsla både på och utanför tävlingsbanan och inte en enda egentlig miss heller.

Detta tillsammans med att det inte heller på denna tävlingsplats fanns något Vicke kunde oja sig över gjorde att vi fick till en av våra bästa ritter och poängen blev därefter, över 67 % och en fjärdeplacering.

Men så är det; alla dessa komponenter måste vara på plats; mitt fokus, inget gloende från Vicke, inga direkta missar och en korrekt form- annars dippar procenten direkt och så har det ju nästan ”alltid” varit- att en, några eller alla av dessa 4 saker inte har funkat.

Även framridningen till MSV C:1 kändes lika bra men inne på banan tappade jag just fokus på hur jag måste rida hela tiden och då blev det bara 62,5 vilket jag ändå tyckte vad helt ok.

Så en bra tävlingsdag har det varit och det är bara att hoppas att jag kan skärpa mig och rida på detta vis också framöver så att jag inte förfaller till gamla ovanor 🙂 .

Det absolut tråkigaste med att tävla är flätandet, vilket jag alltid har tyckt trots att alla mina hästar har stått som ljus under detta moment.

Vicke har en rejäl kalufs som jag varje gång jag ska fläta den tänker ”jag måste tunna ut allt detta hår” men så glömmer jag bort det till nästa tävling….

Inget att glo på….

Och ryttaren som syns i bakgrunden blev klassens vinnare vilket jag var övertygad om att hon skulle bli efter att ha sett en näst intill prickfri och jättefin ritt.

La upp denna bild på Facebook och har översköljts av grattis och över 100 ”likes” så det är nog fler än jag som tycker att det liksom äntligen ”var vår tur” 🙂 .

Ja, idag var vi bokstavligen på (tävlings)banan igen- två gånger till och med då vi red LA:3 och MSV C:1.

Jag vill inte påstå att jag hade en superkänsla i någon av klasserna men vi skrapade ihop strax över 62 % i båda vilket i MSV C:n innebar att vi bara var 4 poäng från placering.

För ovanlighetens skull instämde Vicke i att det verkligen inte fanns något att glo på kring banan- jag har tidigare kunnat vara av den åsikten medan herr V ändå har lyckats hitta ”något”, om så en människa, som han har stirrat på.

Fortfarande är det ökningar och skolor som är våra akilleshälar men idag fick jag i alla fall inga påpekanden om formen eller ojämn bjudning och det är ju något som jag har försökt att träna på.

Trist nog regnade det medan jag red så det var en himla tur att det dels var ganska varmt och dels väldigt tätt mellan mina starter (knappt 1½ timme) för det är verkligen inte roligt att gå omkring på en tävlingsplats med ridbyxor som smetar runt benen för att de är genomvåta.

Eftersom jag är väldigt petig med underlaget tyckte jag att de på banorna inte alls var bra men så är det ju på tävling; bara att gilla läget och rida på.

Hur som helst känns det skönt att vi inte har tappat något på grund av det korta uppehållet (3 avanmälda tävlingar) i samband med de mystiska och korta hältorna och att jag inte har tränat för X på flera veckor.

Jag hoppas att det inte var en tillfällighet att Vicke inte var spänd inne på banan, förra året tyckte jag nog att han var mer spänd ute än inomhus men det vore som sagt guld om han kan hålla sig avspänd var vi än är.

Dags att göra sig redo…

Är det Vickes GLORIA månne som gör att halva huvudet är bländat 🙂 ?

Som synes fanns det inget runt banan som kunde distrahera; inga högtalare, människor, hinderbodar eller annat som tidigare stört en viss herres uppmärksamhet 🙂 .

Fast som ni kanske också ser var det väldigt nära mellan banorna och det fick en ryttare bittert erfara.

Hästen på den andra banan var så istadig (gjorde rejäla hopp och stegringar) att även hästen på den andra banan blev rädd när de kom för nära varandra och stora delar av det ”orädda” ekipagets ritt blev faktiskt förstörd pga detta.

Ja, att Vicke är BILLIG idag skulle man lätt kunna tro om man betänker att vi endast lyckades skrapa ihop knappa 57 % i dagens MSV C:1.

Men jag hävdar med en dåres (?) envishet att det kommer att bli bättre och det kommer att jag att göra så länge jag tycker att vi utvecklas stadigt på träningarna.

Nu har jag ju varit iväg på flera tävlingar där Vicke inte har glott det minsta eftersom han redan har varit där tidigare men idag var en hel del av tittandet tillbaka och med det kommer också den ojämna bjudningen. ”Hästen går med ganska mycket motstånd” var domarens omdöme.

Så klart är det väldigt irriterande när man vet hur mycket det kostar i poäng men jag vill ändå tro att det kommer att bli bättre över tid för det finns ju som sagt tävlingsplatser där detta inte yttrar sig.

Vicke behöver ju också helst gå 2 klasser för att ”glo av sig” i den första men det är inte alltid jag kan hitta sådana tävlingar och då kan det också bli så att han är lite trött i den andra klassen….ett dilemma.

Annars tyckte jag att det mesta ändå flöt på hyggligt idag även om formen dippade ibland.

Jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte tyckte att det är förfärligt att rida på 57 % (min egen känsla var runt 60-61 %) men när jag tänkte närmare på saken så insåg jag att det är lätt att glömma att jag för knappt ett år sedan stod med en häst som jag inte ens var säker på att jag inte skulle vara tvungen att ta bort pga den sega hältan.

Så i ljuset av det så får jag nog vara tacksam att jag KAN träna på över huvud taget och inse att detta med vårt tävlande är ett långtidsprojekt innan det kommer att bli bra.

För övrigt var det minus 5 grader i morse?!?!?! Helt enligt väderleksprognosen och också så som ju vädret kan skifta i mars/ april men inte desto mindre ruggigt.

Vår stallägare har för vana att efter varje tävling fråga om Vicke är billig eller dyr 🙂 .

De gånger jag har kommit hem efter en tävling där Vicke har sidosteppat sig igenom större eller mindre delar av programmet för att ”något” (skylt, högtalare, människa….) har skrämt honom har jag morrat ”han är BILLIG… Nästan gratis” men idag kunde jag glädjande säga att om någon vill lägga ett bud på min stjärna är han DYR 🙂 .

Vi var alltså hos Skabersjö ryttarförening och red LA:3 och MSV C:1 och precis som jag hoppades kan jag nu addera denna klubb till de få där Vicke inte vill äta glosoppa inne på banan.

Han tittade inte på något och min känsla i båda klasserna var jättebra.

I LA:n var vi bara 5 poäng från placering och red ihop 65 %, vårt bästa resultat i denna klass hittills.

I MSV C:n blev det bara 60 % men en 7:a på vägarna så helt klart märktes det att jag faktiskt tänkte på dessa idag.

Eftersom jag var tillbaka i stallet redan vid 13.30 har jag också hunnit med att besöka flera olika butiker så Soya har nu mer mat och Vicke nya boots, en ny borste och E-vitaminer.

Jag hann också lämna in mina stövlar på lagning, några sömmar har gått upp och kommer att sys om för en ynka hundralapp.

Jag kan därmed rekommendera skomakaren på EKO i Malmö, jag har även tidigare fått snabb och billig service där.