Från och med den 1 juli gäller en ny tobakslag som ni kan läsa mer om här.

Lagen fick mig att tänka tillbaka på hur det gick till på mitt första ”riktiga” jobb som socionom/ socialsekreterare för ca 30 år sedan och i backspegeln så var det verkligen inte ”bättre förr”, snarare tvärtom och det känns nästan otroligt att tänka på att det som då försiggick var både vanligt och fullständigt acceptabelt.

Om jag ska börja med att berätta om vårt lunchrum så var det väldigt litet med tanke på att ca 20 personer eller fler skulle äta där samtidigt.

Men det var inte det märkliga utan det som verkligen var ögonbrynshöjande med dagens mått mätt var att det var tillåtet att röka där och tro mig….det röktes friskt i detta lilla fönsterlösa kyffe, allt medan andra åt.

Samma sak med våra tjänsterum; man fick ”så klart” även röka hur mycket man ville där!

Minns en kollega som bad mig att vattna hans blommor när han åkte på 5 veckors semester.

Den inpyrda doften av cigaretter försvann inte från hans rum under dessa veckor; så djupt satt den.

Och min arbetsledares rum ska vi inte tala om!

Hon delade rum med en annan chef och båda rökte.

Man fick ibland nästan skära sig igenom röken för att komma fram till skrivbordet och som ny socialsekreterare utan delegation (den fick man efter några månader) var jag tvungen att dra alla ärenden för henne innan jag kunde fatta ett beslut = många dagliga vändor blev det!

Oaktat vad man tycker om rökning så får ni nog hålla med om att det är tur att det inte går till så här idag!

Härom dagen hyrde jag och Henrik en film, och jag som valde den missade helt att det var en musikal (The greatest showman).

Och är det något jag inte gillar så är det när det ständigt brists ut i sång i filmer= fiasko med andra ord!

Detta film-skrålande påminde mig om senast jag såg en musikal; det var måååånga år sedan och även då ett misstag, dvs jag hade inte förstått att det var en ”sån” film.

Jag skulle gå på en nätdate och planen var att se Moulin Rouge med Nicole Kidman, en skådespelerska jag alltid gillat.

Daten föll mig inte det minsta i smaken och när det sedan började sjungas i filmen satt jag och överlade med mig själv under hela föreställningen om jag skulle resa mig upp och gå eller stanna och plågas.

God uppfostran sa mig att man inte gör så men jag verkligen led och det var ren viljestyrka som höll mig kvar i biografstolen.

När filmen äntligen tog slut FLÖG jag upp och tackade min date varefter jag rusade till min bil i en sådan fart att Usain Bolt hade sett sig besegrad om vi hade sprungit ikapp.

Det blev inte fler dater med den just den killen (däremot träffade jag min fd man en tid senare) och inga fler musikaler förrän härom dagen 🙂 !

I kassakön på Willys härom dagen skojade Henrik och frågade om jag inte skulle ha en tidning och pekade menande på ”Min Häst” 🙂 .

Tänk att tidningen finns än!

Jag minns så väl när jag var runt 12-13 år, dvs för 40 (!!!) år sedan och verkligen längtade efter att ett nytt nummer skulle komma ut.

Jag red inte ens på den tiden (började när jag var 15 år) men slukade en mängd hästböcker och kunde en hel del om hästar, i alla fall i teorin 🙂 .

Det var en riktig höjdpunkt när jag gick till en tobaksaffär i närheten av där vi bodde och kunde köpa ett nytt nummer av Min Häst och de gånger tidningen uteblev av någon anledning var besvikelsen stor.

Ja tänkt vilka små nöjen man hade 🙂 !

Nyligen ville en hästägare i stallet köpa en lie.

Hennes plan var att åka till Jula och kolla om de hade någon och för att bistå henne kollade jag Julas hemsida på nätet.

Såg att de sålde en lie för 159 kronor vilket är extremt billigt för detta redskap så jag kollade vidare.

Dels visade det sig att de var slutsålda överallt i Malmö och Lund men framför allt vittnade diverse kundrescensioner om att lien var världens  skitprodukt.

Jag började skratta när en kund skrev att hans lie hade gått sönder vid första användningen!

Så det blev ingen lie för stallkamraten och själv påmindes jag om en händelse som utspelade sig för ca 40 år sedan.

På den tiden fanns inget internet 🙂 men man kunde beställa saker via postorder och jag fick ett infall och beställde en glasskopa i vit hårdplast.

När skopan kom skulle jag inviga den i ett paket GB Bigpack och precis som med lien ovan så bröts skopan i 2 delar innan jag hade skopat upp en endaste liten glasskula 🙂 .

Sedan dess beställer jag väldigt sällan saker via nätet men har faktiskt ett par favorit-solbrillor som via Wish kostade NIO kronor!

I samband med min senaste stallflytt sålde jag min harv- jag kände att jag inte kunde släpa med mig en så stor pjäs till ett nytt ställe och utebanan där ska dessutom inte harvas med just en sådan harv som jag har.

Och oavsett om jag stannar länge eller ej i det nya stallet så ska ju alla ställen med egen utebana/ridhus ha egna harvar och dylikt för underlagsunderhåll så det är ju knappast något man som ”normal hästägare” liksom behöver äga för egen del.

Vi, dvs stallägarna, hade givetvis alla nödvändiga maskiner och redskap på förra anläggningen så det här med att jag faktiskt ägde en egen harv var lite speciellt och en rolig historia som jag tänkte delge er.

För några år sedan och när min födelsedag närmade sig skrev jag skämtsamt på bloggen att jag ju hade det mesta vad gäller hästutrustning och att det i princip bara var en egen harv som fattades (jag brukade då harva vår utebana med stallägarnas redskap).

Döm om min förvåning då en för mig okänd bloggläsare som bodde mycket nära mig hörde av sig och skrev att hon hade en harv jag kunde få gratis?!?!?!

Det var ett erbjudande för generöst för att motstå tyckte jag och efter att ha frågat vår stallägare om jag fick ha harven på hans mark så åkte jag och hämtade den.

Jag har sedan dess använt harven på somrarna på vår utebana och dragit den med min bil- inte alls för att någon har krävt det men för att jag har velat ha det helt nyharvat när jag själv har ridit och för att det har tagit väldigt kort tid (typ 10 minuter) att göra det.

Ja, detta var historien om hur jag fick en harv….kanske ska önska mig något nytt nästa gång jag fyller år (speglar till en utomhusbana kanske 🙂  )?

För någon månad sedan köpte jag ett nytt Horseware regntäcke och de är verkligen fantastiska.

Trots ihållande regn kom Vicke nyligen in med ett täcke som var i princip torrt och där bara enstaka regndropparna liksom låg ovanpå tyget.

När jag imponerad nämnde detta för min hovslagare som just då var i stallet kom vi att prata om hur täckena såg ut när vi var unga (läs: för ca 30 år sedan).

Då fanns det täcken i juteväv och några som hette New Zeeland-täcken (bilden ovan) och vilket skillnad mot dagens efterträdare!

Dåtidens täcken var oformliga och vägde ett ton- det var ibland som att lägga en pressening över hästen.

Kanske höll de emot regn lika bra som dagens täcken men de måste ha varit näst intill omöjliga att trycka in i en tvättmaskin för rengöring.

Minns också när jag köpte mitt första termotäcke, också för runt 30 år sedan.

Då kostade de runt 500:- så inte bara är täckena bättre idag- de är också billigare.

Någon i min ålder som minns ovan 🙂 ?

Den här bilden fick mig att minnas hur jag ibland klippte av Archies ganska tjocka pannlugg rakt av.

JAG tyckte faktiskt inte att det såg särskilt konstigt ut och han var oerhört vacker liksom i sig själv men jag minns att en del folk på ridskolan skojade och sa att jag absolut inte fick klippa på det viset för att han såg ut som en DALMAS 🙂 !