Min telefon kunde inte riktigt göra höstfärgerna i skogen på väg hem rättvisa men det är verkligen vackert ute just nu.

En bra träning för Olof avverkades i morse och jag hade bra känsla från första steget till skillnad från igår då det blev tjafsigt emellanåt.

Fokus låg på galoppen och bärigheten som alla domare vill ha mer av.

Det blev mycket övergångar mellan skritt och galopp och mer teknikträning än kondition och styrka- jag blir slarvig i tex skritten och samlar den inte tillräckligt och Vicke tar chansen att göra sig lång och osamlad direkt.

Fick bra input så nu är det bara att träna vidare.

Träning i morse och arbetet med bärigheten i galoppen, mjuka övergångar och skolorna fortsatte.

Var nöjd med det mesta men slutorna har vi svårt för så där blir det fortfarande blandad kompott på kvalitén.

Hela dagen har kunnat representera ”en optimal höstdag” vad gäller väder; solen har strålat, det har varit relativt varmt (runt 10 grader) och vindstilla. Väldigt härligt!

Vacker höstbukett piggar upp!

Vilken tur att man aldrig (ta i trä) har 2 dåliga ridpass i rad.

Dagens träning gick således mycket bättre och det mesta av det jag hade nött igår flöt på bättre idag.

Övergångarna mellan de olika gångarterna, den tretaktiga galoppen och ”trappan”.

I trappan växlar man mellan öppna och sluta på diagonalen- öppna, sluta, öppna och sluta.

Tränade också på travökningar ur öppna för att få bättre skjuts på bakbenen men detta behöver implementeras mer.

När det var dags för sedvanlig fredagslunchdate med maken slank en wienersnitzel väldigt lätt ner, när jag har mycket att göra kan jag glömma bort att äta och insåg då att jag inte hade ätit sedan igår eftermiddag!

Om man gillar att träna, och det gör ju jag 🙂 , kunde veckan inte ha börjat bättre eftersom det stod just träning på schemat.

Fokus ligger fortsatt på att förbättra galoppkvalitén, galoppen kan lätt bli det jag kallar ”kråkig” eller ”struttig”, dvs ej helt tretaktig.

Märks mest vid spänning (läs: inne på tävlingsbanan) men jag har ju också blivit lite van vid denna galopp och därmed inte varit tillräckligt aktiv i att få igång den rejält vilket går.

Jag tycker oftast att det mycket handlar om att man ska bli det jag benämner ”medvetandegjord”- det räcker oftast ganska långt.

Men så länge man tror att man gör rätt och inte får påpekat för sig att ”det där är inte bra” så är det lätt att befästa felaktigheter.

Vicke kan ofta ligga på nästan 70 % på galoppdelen när vi tävlar men det är inte för att galoppkvalitén är särskilt bra (den ser snarare inte alls speciellt bra ut tycker jag själv) utan det beror ju på att han ändå gör tex bytena korrekt och bra.

Skönt i alla fall att det inte råder diskrepans mellan det jag får höra på träningarna och kommenterat från domarna- alla är överens 🙂 !

Snacka om höstkänsla när jag körde till Olof i morse.

Beckmörkt, piskande regn, blåst, löv som låg i stora sjok lite varstans och min bil som plöjde genom enorma vattenpölar.

Jag var väldigt tacksam över min resvana häst som är van vid alla möjliga miljöer för jag fick knappt upp ridhusdörren i blåsten och såg ingenting när jag stunden innan tränsade i transporten.

Passet blev i alla fall bra och vi fokuserade på galoppen och att Vicke skulle vara ordentligt undersatt i densamma.

Olof hjälpte till med en longeringspisk från marken och Vicke tog det på helt rätt sätt, dvs tog i med bakbenen.

Minns för några år sedan då sådan ”mark-hjälp” kunde rendera en häst som kastade sig bort från volten som jag ville rida på och sprang iväg helt okontrollerat ut på spåret.

Jag drog i tyglarna tills armarna var helt möra och Vicke sa ”nix, pix…jag vill inte galoppera i närheten av den där mannen”. Those were the days….

I morse var Vicke och jag hos Olof- alltid lika kul att träna!

Jag hade gärna gjort det oftare men jag har inte obegränsat med pengar eller ork att köra iväg och Olof har inte heller alltid tid.

Jobbade några timmar under eftermiddagen och konstaterade att jag verkligen inte saknar att jobba dagtid.

Det tar mig dubbelt så lång tid att komma hem de få dagpassen jag gör än när jag jobbar natt och mitt tålamod med bilköer, senfärdiga förare och dylikt är noll.

Är själv ingen bra bilförare och tycker inte om att köra bil så det är nog bäst för alla om jag håller mig till mina morgnar 🙂 .

Idag kom bebis-Birgitta, aka Birgitta 6 år fram!

Vi var hos Olof och jag ville ha hjälp med piruetterna där Vicke i vänster galopp har börjat vända ”av sig själv” när jag samlar galoppen på en liten volt.

Han gör det förvisso helt ok de första stegen men lika lite som man vill få aldrig så flotta byten i förvänd galopp lika lite vill jag att min häst inte alls lyder hjälperna utan bara ger sig av/ ramlar inåt och att jag inte heller kan bryta det direkt.

Och det handlar om en ovilja att bära vikt på inne bak och att jag måste rätta framdelen efter bakdelen; lätt i teorin men svårt i verkligheten.

Logiskt förstår jag att det tar tid men när vi inte ”fick till det” helt perfekt idag tjurade jag som ett barn.

Olof förstod både tjurigheten och vari problemet ligger för hästen och mig så han försökte ”trösta” mig med att ”ja, det ÄR jättesvårt på denna detaljnivån, det kommer att ta tid, nej det är inte roligt när man inte lyckas direkt bla bla bla”.

Och åter igen; jag vet innerst inne att jag är hur löjlig som helst!

Jag är så van vid fina pass och vill ha den där omedelbara behovstillfredsställelsen i stället för att tänka att jag är en bortskämd apa som nu har något att pyssla med på kommande träningar 🙂 !

Att galoppen är mer ”platt” och osamlad i höger varv men 100 % på MIN valda linje bekommer mig inte alls lika mycket för där fick jag bättre galopp med lite hjälp från Olof men det är ju också egentligen ”fel” om man ska granska det hela kritiskt för inte heller med sådan galopp kommer Vicke att orka vända runt.

Som sagt; nu finns det saker att jobba med…som om det inte alltid finns det ha ha ha….

För övrigt är det kanske ”roligt” (?) att läsa om att även jag, som alltid sjunger träningarnas lov kan ha en dålig dag?

Jag hade annars lätt bara kunnat skriva något i stil med ”idag jobbade vi en del med piruettgaloppen. Punkt” och det hade ju inte varit alls att ljuga- bara att inte berätta ”allt” 🙂 .

Åhhhh vilken vacker morgon att köra till Olof för att träna.

Jag ville verkligen föreviga den magiska dimman och tidiga morgonsolen men det gick väl sådär; dels pga min ”fotoutrustning” (läs: telefonen) men också för att jag inte hade tid eller möjlighet att tvärstanna på vägarna med hästen i släpet. Men det är i stunder som dessa som man inser hur lyckligt lottad man är som bor i ett så vackert landskap.

Hos Olof tränade vi vidare på den samlade galoppen och jag fick glimtar av hur det säkert känns för proffs på den svåraste nivån mest hels tiden gissar jag. Vi amatörer får nöja oss med korta sekvenser men jag ropade glatt till Olof ”så här hade jag kunnat sitta hela dagen”!

Med en självbärig häst som bara jobbar utan att jag behöver anstränga mig det minsta utan bara göra pyttekorrigeringar- tja…det är mitt mål som jag strävar efter i alla fall!

Efter mest galoppjobb brukar traven kännas ”at it’s best”- så även idag.

Jag visade upp skolorna bra tycker jag- målet är att göra det även inne på en tävlingsbana. På framridningarna har jag lyckats väldigt bra på senare tid men det är ju inte där poängen sätts…tyvärr för min del ha ha ha.

Idag har vi varit hos Olof och tränat.

När jag skulle visa några galoppslutor insåg jag hur mycket det svåra piruettarbetet har hjälpt oss- plötsligt kändes slutorna mycket lättare.

Det kändes som att Vicke blev glad över att han ”bara” behövde gå samlat i sidled och inte ”runt sig själv” och så är det ju ibland; att när man börjar träna på något svårt så känns det som tidigare var svårt en hel del lättare!

Har också märkt att Vicke både fäller och håller på att återgå till den långt mörkare färg än den han haft tack vare de intensiva solstrålarna hela sommaren.

Om några veckor blir det dags för den första klippningen gissar jag- den brukar äga rum innan jag fyller år i början av oktober.

Tisdag= träning hos Olof!

Vi fortsatte med det piruettförberedande arbetet och gjorde en ny övning idag.

Öppna på meddellinjen och i slutet av den (precis innan kortsidan med andra ord) först en 10-meters volt i piruettgalopp och efter några gånger en liten vändning i stället för volten.

Det går bättre och bättre men jag förstår varför piruetter kommer så pass sent i tävlingsprogrammen; det är mycket att hålla reda på!

Nu, några månader ”för sent” finns det faktiskt lite gräs i hagarna så Vicke vandrade glatt ut efter träningen och ville knappt ens äta de utlagda äpplena.