Otroligt….vi går mot november med stormsteg och vi kunde ändå rida ute under dagens Olof-träning.

Fokus idag låg på formen- nackstycket ska alltid vara högsta punkten och Olof fick hojta en del på mig för att verkligen få det så.

Det var som vanligt roligt att träna och det är så tacksamt att ha en häst som det alltid är en glädje att sitta på.

Det enda jag skulle önska är lite bättre tävlingsresultat vilket jag gnällde lite på till Olof idag men samtidigt vet jag att den enda lösningen på DET är att rida bättre så vida jag inte vill sälja hästen eller flytta till en annan del av Sverige där konkurrensen inte är lika knivskarp men det vill jag så klart inte : ) .

Nu har jag ätit, hoppat ur badkaret och ligger i soffan och njuter nästan hysteriskt av att jag har 3 lediga nätter framför mig.

Det är en skillnad mot då jag jobbade dagtid- de lediga kvällarna uppskattas tusen gånger mer!

Ännu en verkligen ruggig höstdag och nu har jag tagit fram de kära termobyxorna. Vad skulle jag göra utan dom 🙂 ?

Hos Olof fick vi i alla fall jobba oss varma, framför allt Vicke.

Fokus låg på rejäl samling med energi och Olof gick bakom oss och hjälpte till med långpiskan tills jag utbrast med ett skratt;

”Om du inte är nöjd med detta då vet jag inte vad du vill ha”.

Och visst var både Olof och jag nöjda- huruvida Vicke var nöjd med att verkligen tvingas ta i till max och trampa med jättefin kadens och elasticitet får jag låta vara osagt.

Ett rejält styrketräningspass men ibland måste man tänja på gränserna annars kommer man aldrig vidare.

Här en som inte behöver svettas!

I eftermiddag har det som vanligt på tisdagarna varit träning för Olof- en nyttig sådan där jag liksom redan längtar till när jag ska jobba vidare med det vi gjorde idag på egen hand.

Jag har slarvat med att träna på en av våra akilleshälar, skänkelvikning undan höger skänkel in från början av långsidan och mot diagonalen i galopp- det avslöjar ganska mycket.

Undan vänster skänkel går det väldigt lätt, för lätta hjälper och ser korrekt ut- åt motsatt håll är det myyyycket svårare.

Jag måste ställa åt höger och hålla i vänster tygel med all kraft jag kan uppbåda annars kommer ett byte som ett brev på posten- det är mycket lättare tycker Vicke och förekommer mig gärna i denna övning genom att helt enkelt byta så fort jag går in på diagonalen.

Vi fick göra denna övning rätt många gånger innan det blev hyfsat och utan bytet/ bytena (ja…ibland är det rena seriebytena i protest) och detta ska jag träna vidare på själv.

Jag vet att det ”sitter” mycket bättre med lite träning men helt klart är det svårare åt det ena hållet.

Jag måste också ha ännu bättre håll på yttertygeln i vänster varv och hellre tänka ”välta över hästen till vänster med yttertygeln” eller till och med ha Vicke lite högerställd för att verkligen försäkra mig om att det är högertygeln jag har mer håll på än vänster tygeln- även detta har vi tränat på tidigare men det måste bli 100 % bra- inte bara bättre som det är om jag inte aktivt tänker på det.

Ja, hästdagen inleddes alltså med klippning av Vicke i morse och trots att jag synade över pälsen innan jag körde till Olof upptäckte jag en stoooor tuss som jag hade missat på halsen när jag väl satt till häst. En klassiker….

Träningen gick i alla fall bra även om jag tror att Vicke initialt var uppfylld av hat till både mig och Olof.

Till Olof för att denne hade haft fräckheten att ändra om på utebanan och sätta ut små dressyrstaket där dom inte brukar vara och till mig för att jag tvingade honom att gå där.

Blä sa hästen och glodde spänt men efter ett tag insåg han väl att han inte skulle bli uppäten av staketet och kom till ro.

Idag blev det skolor i trav och galopp, en del galoppökningar och byten.

Vad gäller ökningarna har de ”från ingenstans” (läs: utan träning) blivit mycket bättre- säkert pga att Vicke är allmänt starkare.

Morgonen inleddes med tömkörning av Miss May på gräsbanan och hon skötte sig galant.

Får vi bara träna på hoppas jag att hon kan visa passage vid årsskiftet; hon har samlingen och bakkärremuskler till det och är dessutom lyhörd för vad jag vill och försöker så gott hon kan.

Vicke fick nya skor idag och lite med hjärtat i halsgropen bestämde vi oss för att ta bort flytsulorna.

Strålen och Vickes egen sula ser mycket bra ut på båda fram men det är inte optimalt att stänga in dom under en flytsula hur länge som helst (i hans fall över 1 år) och kan man ska man försöka skippa sulorna någon skoning.

Nu går vi ju högst troligt mot en blötare och lerigare årstid= bra med det mjuka för sulkänsliga hästar men inte så bra för hoven att stå i väta med flytsulor så ska man prova att ta av dom någon gång så är det nu enligt min hovslagare.

När det är fruset ute är sämsta tiden och en torr sommar då det är hårt i marken och man rider ut mycket är det inte heller bra.

Så vi chansar nu och ser om Vicks klarar sig utan sulorna i 6-7 veckor och så får jag vara ÄNNU mer försiktig med var jag rider, läs: inte där det är stenigt tex.

Vicke HAR ju  faktiskt gått utan sulor i flera år innan han blev skadad och nu tyckter min hovslagare dessutom att hans egna sulor har blivit mindre känsliga så han tror att det ska gå bra- annars hade jag aldrig provat.

Dagens träning hos Olof visade ingen sulömhet i alla fall utan det blev den sedvanliga guldstjärnan efter passet och efter att Vicke hade visar fina skolor, ryggningar och bakdelsvändningar samt i alla fall BÄTTRE travökningar 🙂 .

Vädret är fortsatt underbart- en värme utan dess like för årstiden (långt över 20 grader) och Molly var ganska tam efter 45 minuters cykling i långsamt mak (hon springer lös).

Inget fel på den här strålen och sulan tycker jag! (Att sulan ser lite glansig ut beror på att jag har penslat den med Hoof Hardener).

Idag har jag varit och ätit lunch med några fd arbetskamrater och det är alltid lika roligt att träffas och skvallra lite 🙂 .

Kul att hålla kontakten trots att vi alla är utspridda lite överallt och ingen jobbar kvar på vår ursprungligen gemensamma arbetsplats men så är det inom socialtjänsten- en väldig personalomsättning.

På dagens träning för Olof fick jag bekräftat att det nog är så att vi har klivit upp ännu ett trappsteg- Vicke är mera på bakbenen redan från början och det blir längre och längre sträckor och fler och fler steg av de vi önskar.

Säkert en kombination av att han både förstår, accepterar och ORKAR gå som vi vill.

Ja visst kostar hästar hur mycket som helst….men oftast är det värt det 🙂 !

Synd bara att jag inte kan omvandla de     guldstjärnor Olof tycker att Vicke är värd efter varje träning till pengar- då hade jag varit rik!

Blev ett riktigt bra samlande jobb för min bruna springare idag; han fick ta i ordentligt med sina bakben och det var det som var målet med träningen.

Dagens påminnelse: inte lätta omedvetet på yttertygeln i vänster varv utan tvärtom verkligen rama in, hålla handen stilla och nästan tänka ”välta fronten till vänster med höger tygel” (alltså INTE lägga över högerhanden på vänster sida om halsen utan bara TÄNKA vältandet).

Uppenbarligen har mitt stubbåkerstragglande i samlade gångarter gett resultat för Olof såg en märkbar skillnad bara från förra veckan.

Vicke var bättre på bakbenen och jag hade en ovanligt lätt och elastisk känsla i traven- urhärligt!

Annars red vi en del förvänd galopp, många byten och en hel del skolor och dagens råd som jag tar med mig är att rida Vicke lite lägre och rundare i bytena så att de verkligen kommer genom ryggen.

Jag har inte alls fokuserat på detta innan utan på att försöka få en i alla fall hyfsat rak linje mellan bytena men nu när vi inte längre raglar omkring utmed långsidorna är det så klart viktigt att få ännu bättre kvalité på dom.

Ny guldstjärna blev det verkligen i alla fall 🙂 !

Tisdag är lika med träning för Olof, så även i morse.

Inget nytt på den fronten; vi tuggar på med bärigheten, den rena tretaktiga galoppen osv.

Och ny guldstjärna delades ut efteråt- vi börjar få en rejäl hög av dessa ha ha ha.

I eftermiddags har jag gått en promenad med min nya kompis Molly-Polly och vi passade på att plocka en stor påse äpple till Vicks från ett ”vildträd” vi gick förbi på vår vandring.

Som jag har nämnt flera gånger förut tycker jag att det är synd att så mycket frukt går till spillo men många är väldigt rädda för att fodra med just äpplen- dock inte jag.

Idag var det dags att åka och träna för Olof och denna gången följde min goda vän Lena med som sällskap.

Pga olika livsscheman får vi sällan tid att träffas och hon har heller aldrig sett mig rida Vicke så det var minst sagt på tiden.

Det goda djuret skötte sig som han brukar- det var inga sensationer åt något håll utan vi tränade på ungefär som vanligt; visade upp skolor, byten, travökningar och jobbade på att förbättra galoppkvaliten.

Det mesta går ut på att öka bakbenens bärighet, att energin ska gå mer uppåt än framåt- sprången får gärna vara luftigare men Vicke får inte ge sig iväg utan ska just stanna på bakbenen.

Skolorna är svåra eftersom Vicke gärna blir för rak i kroppen och faktiskt inte tar mina hjälper helt korrekt- får han chansen så tar han den och gör sig rak, förböjer halsen eller hittar på annat än att ”bara” flyta in i skolorna rätt.

Här är det ju jag som ryttare som sätts på prov och en del i att förbättra skolorna är som vi har varit inne på tidigare; en ordentlig samling i ingången så att det liksom inte börjar med att rinna iväg utan att jag har kontroll på hur jag ska böja den inte alltid så villiga hästkroppen.

Sedan har ju hästar olika lätt och svårt för allt möjligt; Vickes paradgren är alltså då inte skolorna men det är heller inga katastrofer utan finlir för att verkligen få det bra.

I övrigt fortsätter jag att njuta av vår fina nya hund som jag gosar allt vad jag kan med- hon är sååå söt!

Nu väntar påfyllning av mina ögonfransar sedan är man som ny igen ha ha ha!