Idag var det andra gången jag red dressyr på kandaret och första gången för Christina och det gick faktiskt en hel del bättre än första gången då formen var väl låg och näsan väldigt långt inne.

Fortfarande inte optimal tävlingsform men som sagt- bättre!

Jag tror ändå att jag kommer att börja tävlingssäsongen på träns oavsett och så får jag se hur allting utvecklar sig.

Idag fortsatte vi med linjerna ur MSV C:1, öppnor, slutor, förvänd galopp och enkla byten.

Lite tramp hanns också med och säga vad man vill: gossen är minst sagt elektrisk när Christina bara petar på honom med lång-pisken.

En jämn träning tycker jag- inte vår absolut bästa men good enough.

Även idag blev det dressyr för Vickes och min del- tisdagar är ju ”Christina-dagar”.

Vi inledde med uppridning i först trav och sedan galopp med efterföljande halt och det var minsann inte lätt att stanna med Vicke spikrrak och utan att någon bog eller bakdel kom i alla fall någon centimeter på svaj.

Jag tränar mycket sällan på just halter ur galopp- för att det är ”tråkigt” (läs: svårt) så där får jag faktiskt ta och skärpa mig.

Bakdelsvändningar som vi därefter övergick till gör jag inte heller så ofta men dom gör Vicke bra för egen maskin- där sitter nog föregående ryttares utbildning i.

Efter lite galopp där jag varierade tempot och gjorde något enkelt byte gick vi över på skolorna så som de ligger i MSV C:1, först öppna till mitten av långsidan, därefter en 10-meters volt och sedan sluta resten av långsidan.

Tyckte jag fick till dessa linjer hyfsat men jag vet av erfarenhet att jag brukat ha svårt att få till dom optimalt på tävling med tidigare hästar.

Och frågan är om det inte också med Vicke känns bättre än det ser ut; jag tycker att det finns så mycket en domare kan ”klaga” på när man rider just skolor. Är det inte tempot så är det formen eller ställningen och tvärningen eller hur man sitter eller,,,,,,

Ja, ja…jag tränar vidare och så får vi se…

Om ni undrar över rubriken och bilden förresten så kan jag nämna att jag även idag fick en liten gåva av någon som tyckte att jag förtjänade den.

Jag blev så klart mycket glad över de fina blommorna och det får bli dagens tips till er mina läsare:

Var inte rädda för att berömma och visa er uppskattning- i ord eller med en liten gåva. Det kanske inte kostar er så mycket men uppskattas säkert; som man känner sig själv känner man andra och vem vill inte känna sig positivt uppmärksammad?

Nej, jag bryr mig inte om vad ni ”vinter-älskare” vill ha och att ni påstår att våren dröjer- nu har jag upplevt 2 ”våriga” dagar på kort tid och även om det skulle komma ett ton snö inom den närmaste tiden så hävdar jag bestämt att en av mina favoritårstider faktiskt är på G.

En som också är på G är Vicke- dagens träning för Christina gick galant.

Vi red ganska mycket skolor där sluta på volten verkligen fick Vicke rejält lösgjord- en bra övning som jag ska använda mig av framöver.

I galoppen red jag linjerna ur MSV C:1 och visade att galoppen faktiskt blivit mer samlad på bara en vecka och att de enkla bytena också förbättrats på dessa få dagar.

Fortfarande tar Vicke lite för många steg innan den nya galoppen kommer men avbrottet sker mycket mjukare än förra veckan och jag märker en klar skillnad.

Lite trampträning hanns också med, det gäller att passa på när jag har Christina som kan hjälpa mig med detta.

Efter mitt underbara pass igår tänkte jag för mig själv: ”i morgon får Vicke banne mig göra precis vad han vill- dagens ritt förlåter ALLT” men så klart hoppades jag att han skulle visa sin numera spänstiga trav även för Christina idag.

Och det tycker jag att han gjorde liksom ok skolor, bättre och bättre enkla byten och riktigt fina passage-embryon.

Idag var första gången som Christina hjälpte mig lite från marken genom att bara ”sekund-peta” på Vicke med ett körspö och det räckte så bra så.

Jag fick den extra energin jag önskade och som jag inte får fram på egen hand än så länge, jag klarar inte av att både bromsa upp och peta på eftersom det blir så upprört när jag vill hjälpa till med spöt. Jättefin känsla blev det idag och vi bestämde att vi gör detta lite vid varje träning framöver- det är detta jobbet som till största delen har förbättrat grundtraven.

Extra kul att få visa Vicke när Anna-Kajsa med make dök upp i mitten av träningen- hon är ju en av mina trognaste bloggläsare men har aldrig sett någon av mina hästar tidigare.

Nu MÅSTE jag ordna någon som kan filma den lilla hästen lite- efter allt babblande om hur fin JAG tycker att han är undrar ni säkert (eller inte…) hur det EGENTLIGEN ser ut 🙂 !

Så roligt det var att återuppta träningen för Christina igen!

Jag berättade för henne att jag börjar känna mig ”hetsad” av att tävlingssäsongen snart börjar för jag vet hur lite jag har tränat på det jag OCKSÅ behöver träna på- inte bara på det jag har lagt tid på; att förbättra traven tex.

Skolorna tex har varit sorgligt eftersatta så idag tog vi ”tag i dom” och det var nyttigt.

Jag fick en bra känsla för hur jag ska träna vidare på egen hand- det är ganska mycket att tänka på i dessa rörelser tycker jag.

Inte förböja i öppnan men ändå ställa tillräckligt mycket, tvära tillräckligt, aktiva bakben, huvudet rakt fram i slutan och inte läggas på sned eller böjas inåt, sitta korrekt och inte låta hästen dra en åt någotdera hållet bla bla bla  🙂 !

Några övergångar från galopp till skritt hanns också med och det går framåt- så mycket kan jag säga.

Än så länge saknar jag den optimala samlingen vilken jag tycker nästan krävs för en riktigt bra övergång med ”mjuka bakben” men vi är på väg ditåt i alla fall.

Men det gick helt ok idag och jag fick ett härligt sug i bettet- inget vekt litet huvud som ville dippa inåt där inte, något som mycket väl kunde hända när jag precis började rida Vicke.

Och när man av en stallkamrat får höra att ”det är en HELT ANNAN HÄST” (än när jag skumpade omkring de första veckorna) …tja…då är min kväll räddad i alla fall 🙂 !

Eftersom Christina fyller år idag tyckte jag att Vicke kunde ge henne en present i form av att ”gå fint” under lektionen och det önskemålet får jag nog säga att han uppfyllde.

Det är långt ifrån perfektion med det mesta men det går bättre och bättre och det räcker bra för mig!

Idag blev det mycket skänkelvikningar som flyter på bättre men där Vicke nu ibland sätter huvudet på sned när man flyttar för vänsterskänkeln. Det är mycket att hålla reda på för i alla fall mig som ska se till att tvärningen blir tillräcklig, att hästen är rak i kroppen, följer linjen, håller tempot och som sagt inte vrider iväg huvudet där det inte ska vara :).

Skolor utmed långsidorna följde därefter och där var det inte mindre att hålla reda på; tvärning, att hästen ska vara böjd i bålen för innerskänkeln men ändå titta rakt fram, att man själv sitter korrekt.

I galoppen blev det en del förvänd galopp (inte byta fast du kan lille vän……) och enkla byten över medellinjen där fattningarna är mycket bra men avbrotten tenderar att bli för bryska. Mer mjuka bakben är således önskvärt och detta kommer jag att uppnå med mer samling, genom att själv sitta tungt i sadeln och helt enkelt träna mer..

Men som rubriken säger så ”tar” det mesta sig och jag har den senaste tiden noterat att det samma gäller för Vickes hull vilket varit mitt mål sedan jag köpte honom.

Han har helt klart blivit rundare över lag och satt mer muskler- skitsnyggt konstaterar jag heeelt opartiskt :)!

I morse var det ganska tungt att stiga upp- maken och jag var på Depeche Mode-konsert igår och kom hem way past min ordinarie bed-time.

Med det var absolut värt det och jag tror att jag kanske är på väg att byta ut min älskling Bruce Willis som ”extremt sexig man jag gärna hade mött i en mörk gränd ensam” mot Dave Gahan, 51-årig (!) sångare med en kropp to die for och med energi och karisma så det räckte och blev över :).

Även Vicks var to die for idag- han har aldrig känts så fin som på dagens Christina-träning!

Traven var helt underbar och han swingade på i riktig ”dressyrhäst-stil” med vita lindor runt om och kändes bara sååå härlig.

Jag var tvungen (nåja…) att utbrista flera superlativ till både Christina och stallägaren som för ovanlighetens skull befann sig i ridhuset och om jag minns rätt så for ord som ”grand prix-häst” och ”världsmästare” väldigt otvunget ur min mun :).

Lite skämt och lite allvar men jag tycker att man måste kunna och TILLÅTA sig att både skryta om och skoja lite om sin häst utan att folk genast ska tänka ”vem tror hon att hon är” och det bjuder i alla fall jag på.

Jag tror också extremt mycket på positiv förstärkning och alla mina djur har alltid fått sår i öronen av att få höra hur de är störst, bäst och vackrast och det har bara gjort dom gott som jag ser det.

Vicke visade som sagt upp en väldigt fin trav med bra variationer mellan mycket samlad trav och arbetstrav, därefter följde skänkelvikningar som också blir bättre och bättre och sist förvänd galopp där jag ökade och minskade tempot vilket inte är så lätt om man inte vill bjuda på något ofrivilligt avbrott till trav då och då och om man samlar för mycket utan att vara påpasslig med de understödjande hjälperna.

Som sagt ett underbart pass- tack för det Vicks!

Under dagens träning försökte jag verkligen att fokusera på ”lång och låg” med näsan ordentligt framme på den lilla hästen.

Och det går fint tycker jag, jag har ändå ett bra stöd/ sug i tyglarna- inte som i början då Vicke bara släppte bettet och fällde in sitt söta lilla huvud.

I denna form red jag idag tempoväxlingar i trav och galopp och därefter gav vi oss på skänkelvikningarna som har blivit såååå mycket bättre.

Ett av Vickes problem är att han har svårare för att få höger bak inunder sig än vänster- det är något jag kommer att få jobba med över tid eftersom det är en styrkegrej och ibland får man också försöka att ”lura in” honom i rörelser som han tycker är jobbiga (tex skänkelvikning och sluta/förvänd sluta undan höger skänkel tex) för dels är han inte tillräckligt stark där än och dels tror jag också att det kan sitta lite i huvudet på honom att detta HAR varit svårt och att han därför försöker smita iväg redan när man vill påbörja dessa rörelser för att han TROR att det fortfarande ska ta emot.

Men ett mycket bra pass allt igenom blev det tycker jag- väldigt nöjd!

Idag var det träning för Christina som vanligt på tisdagarna och när den var slut tänkte jag som många gånger förut att den gick allt för fort.

Jag tycker oftast knappt att vi hinner börja- så är träningen slut.

Men ”tiden går fort när man har roligt” säger man ju och det hade nog varit värre om man hade suttit på hästen och tänkt ”är det inte slut snart” (som jag tänkte första gången jag tävlade Vicke ha ha ha).

Vi hann i alla fall med att fokusera på formen som har blivit mycket bättre sedan jag köpte djuret som då gärna släppte bettet och kröp ihop.

Idag fick jag göra uppresande tygeltag med yttertygeln de gånger näsan dippade men det är som sagt mycket bättre och jag har ett helt annat sug i tyglarna.

Jag fick också göra en mängd bakdelsvändningar och träna rakriktning i galopp innanför spåret och tja…sedan var lektionen i princip slut :).

I stallet flög fan i mig- troligen pga dagens blogginlägg om ”the catwhisperer” och jag slängde fram handen och klappade Skyggis rakt över ryggen…bara sådär.

Kanske fick hon en chock men mest troligt är hon nu….jag höll på att säga inriden…men vad ska man säga om katter…INVAND vid en mänsklig hand kanske?…och därför lät hos sig klappas.

Bra jobbat Marielle säger jag för det var precis samma sak med Hatten- jag kunde knappt röra honom utan en massa ojande från hans sida tills Marielle hade visat honom var skåpet skulle stå och sedan dess har han bara blivit tamare och tamare och är nu en spinnande liten boll när man lyfter upp honom :).