I morse var det ganska tungt att stiga upp- maken och jag var på Depeche Mode-konsert igår och kom hem way past min ordinarie bed-time.

Med det var absolut värt det och jag tror att jag kanske är på väg att byta ut min älskling Bruce Willis som ”extremt sexig man jag gärna hade mött i en mörk gränd ensam” mot Dave Gahan, 51-årig (!) sångare med en kropp to die for och med energi och karisma så det räckte och blev över :).

Även Vicks var to die for idag- han har aldrig känts så fin som på dagens Christina-träning!

Traven var helt underbar och han swingade på i riktig ”dressyrhäst-stil” med vita lindor runt om och kändes bara sååå härlig.

Jag var tvungen (nåja…) att utbrista flera superlativ till både Christina och stallägaren som för ovanlighetens skull befann sig i ridhuset och om jag minns rätt så for ord som ”grand prix-häst” och ”världsmästare” väldigt otvunget ur min mun :).

Lite skämt och lite allvar men jag tycker att man måste kunna och TILLÅTA sig att både skryta om och skoja lite om sin häst utan att folk genast ska tänka ”vem tror hon att hon är” och det bjuder i alla fall jag på.

Jag tror också extremt mycket på positiv förstärkning och alla mina djur har alltid fått sår i öronen av att få höra hur de är störst, bäst och vackrast och det har bara gjort dom gott som jag ser det.

Vicke visade som sagt upp en väldigt fin trav med bra variationer mellan mycket samlad trav och arbetstrav, därefter följde skänkelvikningar som också blir bättre och bättre och sist förvänd galopp där jag ökade och minskade tempot vilket inte är så lätt om man inte vill bjuda på något ofrivilligt avbrott till trav då och då och om man samlar för mycket utan att vara påpasslig med de understödjande hjälperna.

Som sagt ett underbart pass- tack för det Vicks!

Under dagens träning försökte jag verkligen att fokusera på ”lång och låg” med näsan ordentligt framme på den lilla hästen.

Och det går fint tycker jag, jag har ändå ett bra stöd/ sug i tyglarna- inte som i början då Vicke bara släppte bettet och fällde in sitt söta lilla huvud.

I denna form red jag idag tempoväxlingar i trav och galopp och därefter gav vi oss på skänkelvikningarna som har blivit såååå mycket bättre.

Ett av Vickes problem är att han har svårare för att få höger bak inunder sig än vänster- det är något jag kommer att få jobba med över tid eftersom det är en styrkegrej och ibland får man också försöka att ”lura in” honom i rörelser som han tycker är jobbiga (tex skänkelvikning och sluta/förvänd sluta undan höger skänkel tex) för dels är han inte tillräckligt stark där än och dels tror jag också att det kan sitta lite i huvudet på honom att detta HAR varit svårt och att han därför försöker smita iväg redan när man vill påbörja dessa rörelser för att han TROR att det fortfarande ska ta emot.

Men ett mycket bra pass allt igenom blev det tycker jag- väldigt nöjd!

Idag var det träning för Christina som vanligt på tisdagarna och när den var slut tänkte jag som många gånger förut att den gick allt för fort.

Jag tycker oftast knappt att vi hinner börja- så är träningen slut.

Men ”tiden går fort när man har roligt” säger man ju och det hade nog varit värre om man hade suttit på hästen och tänkt ”är det inte slut snart” (som jag tänkte första gången jag tävlade Vicke ha ha ha).

Vi hann i alla fall med att fokusera på formen som har blivit mycket bättre sedan jag köpte djuret som då gärna släppte bettet och kröp ihop.

Idag fick jag göra uppresande tygeltag med yttertygeln de gånger näsan dippade men det är som sagt mycket bättre och jag har ett helt annat sug i tyglarna.

Jag fick också göra en mängd bakdelsvändningar och träna rakriktning i galopp innanför spåret och tja…sedan var lektionen i princip slut :).

I stallet flög fan i mig- troligen pga dagens blogginlägg om ”the catwhisperer” och jag slängde fram handen och klappade Skyggis rakt över ryggen…bara sådär.

Kanske fick hon en chock men mest troligt är hon nu….jag höll på att säga inriden…men vad ska man säga om katter…INVAND vid en mänsklig hand kanske?…och därför lät hos sig klappas.

Bra jobbat Marielle säger jag för det var precis samma sak med Hatten- jag kunde knappt röra honom utan en massa ojande från hans sida tills Marielle hade visat honom var skåpet skulle stå och sedan dess har han bara blivit tamare och tamare och är nu en spinnande liten boll när man lyfter upp honom :).

Eftersom jag nu har skrivit om den ”förbättrade traven” flera gånger och också påstått att skänkelvikningarna känns bättre var det skönt att Christina kunde bekräfta detta under dagens träning.

Även formen är bättre (mer uppe med näsan) och det var nyttigt att få kritiken ”kryper ihop” på en av de senaste tävlingarna- det fick mig att skärpa mig och fokusera lite mer på detta.

Men ni vet hur det är, eller i alla fall är det så för mig- jag kan inte tänka på ”allt” samtidigt, på både formen, tempot, min sits, mina skänklar, att ”få till” alla möjliga rörelser bra på en och samma träning osv.

Och då kan det bli så där att man plötsligt inser ”oj- nu var det länge sedan jag fokuserade på bla bla bla”.

Nu har jag ju flera gånger skrivit om hur JAG tycker att Vicke har börjat trava mycket bättre, dvs mer energiskt och flott(are).

Hade mina funderingar kring om jag skulle kunna visa detta för Christina idag för jag vet inte hur det är för del men ibland när jag verkligen vill visa något så blir det inte alls så bra som då det skedde i min ensamhet.

Men Vicke stampade ifrån rejält idag :)!

Det blev massor av fin trav vilket mitt dressyrspö säkerligen bidrog till. Jag har ju inte ridit med det många gånger och han är sååå känslig för minsta pet med piskan att det är som att vidröra honom med en köfösare :).

Detta tycker jag bara är jättebra- jag har aldrig tidigare haft en så spö-känslig häst och det ska jag se till att både utnyttja och behålla.

Idag tränade vi på lite ryggningar där jag måste vara väldigt lätt i handen- annars börjar Vicke gapa, på formen- som måste vara mer uppe överlag eftersom Vicke gärna dippar ner näsan och blir kort i halsen, på skänkelvikningarna där Vicke måste tvära mer och verkligen korsa sina ben, på den förvända galoppen som inte ska rendera några ofrivilliga byten och slutligen lekte vi lite med skolorna som på denna nivån kändes helt ok och i alla fall energiska vilket ju annars kan vara en svårighet, dvs att behålla energin från ”rakt-fram-ridning” när man går in i öppnor eller slutor.

Ett härligt pass och glädjande nog instämde Christina i att hon aldrig har sett Vicks trava så bra så det har inte bara varit inbillning och önsketänkande från min sida :)!

Idag var det träning för  Christina och nu börjar vi spänna bågen mer och mer (läs; nu när fokus inte längre ligger på att klamra mig fast på hästen).

Vi började med min akilleshäl skänkelvikningarna; det har gått lite troll i dessa och jag tycker ofta att de känns bättre än vad de uppenbarligen ser ut, framför allt när jag tävlar. ”För lite tvärning”, ”släpande bakben” är kommentarer jag fått mer än en gång…

Idag fick vi till dom bättre än förut och då fortsatte vi med bakdelsvändningar där det märks att det är en bra skolad häst jag köpt.

Jag har inte gjort en enda bakdelsvändning sedan jag köpte Vicke , ändå gjorde han säkert 10 stycken fina på rad nu utan minsta ansträngning. Knappast min förtjänst med andra ord 🙂 .

Skolorna såg också bättre ut tyckte Christina, särskilt om jag börjar slutorna efter att ha gjort en 10-meters volt som hjälp (så tränar jag dom ofta även för Hans med Zack).

När det var dags för galoppen tränade vi både på att samla den och att göra halvbågar i förvänd- lätt åt den ena hållet och svårare åt det andra- en ren styrkegrej som det bara är att träna vidare på.

Summa summarum en nöjd ryttare och dito tränare och Vicks såg väl ganska belåten ut med sig själv också 🙂 .

Idag fortsatte dressyrarbetet med Vicke, nu under Christinas vakande öga.

Vi hann inte med så mycket mer än skänkelvikningar, tempoväxlingar i trav och galopp samt övergångar mellan trav och galopp men det är bättre med kvalitet än kvantitet som min gamla svensklärare brukade säga.

Vicke kändes fin och det går bättre och bättre med det mesta så jag klagar inte :).

Hemma insåg jag att det fanns en hel del hallon att plocka- visst är det hösthallon men det känns ändå lite konstigt att plocka hallon i oktober :).

Numera är alla åtkomliga päron nertagna  men äpplena brukar dingla i sina grenar i säkert en månad till i alla fall.

Ridning av båda hästarna även idag och först ut var Zack.

Han och jag tränade för Hans och idag fokuserade vi på skolorna som jag hade bett honom att titta lite extra på.

Jag har för dålig känsla för de egentligen ser ut och om jag gör dom tillräckligt korrekt och fick jättebra hjälp med detta idag.

Bara tänket ”öppna- som början på en volt- sluta- som slutet på en volt” som jag ibland glömmer hjälpte mig mycket.

Jag berättade också för Hans om hur Zack inne på tävlingsbanan kan få väldigt styva ben i galoppen vilket dels gör att han vill gå i ett hastigare tempo än vad jag vill och dels ibland gör att han kommer för högt upp med nacken vilket flera domare påtalat.

Hans tips var att utnyttja hörnorna till att få ner nacken på honom lite- det finns inte så många andra alternativ när man befinner sig på ett så litet fyrkantsspår (om man rider på kort bana som jag oftast gör).

Nu när jag kan få en helt annat galopp på hemmaplan inser jag skillnaden mellan ”ban-galoppen” och ”hemma-galoppen” och den förstnämnda måste bli mer lik den sistnämnda- då kommer det att bli ljuvligt!

Fortfarande ”i gasen” efter den utmärkta träningen gav jag mig i kast med mitt eget djur och provade att rida skolor med honom också.

Det gick riktigt bra och medan jag var mitt uppe i ridningen slog det mig vad Vickes och mitt största ”problem” är just nu- jag rider honom för dåligt mellan hand och skänkel.

Jag har en stark känsla av att föregående mycket skickliga ryttare inte hasat runt som jag utan haft en annan bålstabilitet tex  och när jag liksom skärpte mig idag så blev det helt annan ridning.

Jag har ju hela tiden tyckt att Vicke är ”sladdrig” i kroppen och det beror delvis på den rörliga ryggen, att han ändå bara är 6 år men också som sagt att jag som ryttare inte ridit ihop honom så bra som jag skulle kunna.

Här får jag väl skylla dels på att jag velat vara lite försiktig med en ny häst men också att jag ju knappt kunde sitta ner på honom i början.

Men nu får jag skärpa mig :)!

Och när jag provade att göra några enkla byten idag tex och med mitt ”nya tänk” så blev de riktigt fina och hästen föll inte isär så som jag tycker att han ibland gör.

Väldigt givande hästdag tycker jag och det var roligt att kunna analysera sin ridning lite djupare och också märka resultat av tänket direkt.