Idag åkte Muppe och jag till ännu ett nytt ridhus- denna gången ett privat dito i Flyinge dit det tog 20 minuter att köra.

Det var Mini som hade ordnat detta och som ”tack” fick hon äran att testa på Kreon i en ny miljö.

Kreon ville gärna oja sig lite men Mini var blixtsnabbt på honom med både längre sporrar än vad vi brukar ha (vi rider annars med ponnysporrar) och spö- något som Kreon blir jättearg om man smiskar till honom med när han är dum men det brydde vi oss inte det minsta om.

Det blev en hel del hopp och skutt men inga bockningar- jag tror ärligt talat inte Kreon hann tänka tanken för Mini var på honom hela tiden.

Mycket bra att se och när jag satt upp efter 40 minuter var det på en häst som kändes lite trött och där jag kände att tyglarna satt fast i något- inte som i söndags då han var superladdad efter 1,5 timmes ridning och det kändes helt ”tomt” där man borde kunnat känna bettet.

Jag tror Kreon gick på adrenalin i helgen- jag förmådde inte komma in i hjärnan tillräckligt på honom vilket Mini däremot gjorde idag och att det var därför han blev trött.

Nu ÄR det ju skillnad att rida på en framridning och i ett ridhus med endast 1 ekipage som idag och man kan ju inte heller rida hur som helst (eller som idag: med graman) på tävling.

Det kändes hur som helst bra och gav nyttig träning och input och nu är jag ännu mer övertygad om att det är MER ”trams” än rädsla Kreon sysslat med.

Om inte annat, slog det mig plötsligt idag, brukar rädda hästar knappast visa detta genom att bocka eller vad säger ni?

Ja, i morse valde Kreon att ”köra” en repris av gårdagen- han lekte ”good boy” mest hela tiden och utförde allt som NN ville att vi skulle göra lätt och utan protest.
 
Idag blev det mer galoppjobb där jag fick göra slutor, volter med tagen bakdel, lite galoppfattningar från skritt osv men vi hann även träna en del på travökningarna som nu i alla fall börjar KÄNNAS som någon form av ökningar även om mina inre organ blev ganska omskakade under just dessa sekvenser.
 
NN och jag pratade om kommande upplägg; tanken var från början att hon skulle komma tillbaka om 14 dagar men det tyckte hon faktiskt inte behövs och till och med jag som tidigare varit så ”tränarberoende” och osjälvständig var tvungen att hålla med henne.
 
Dessa 2 dagar som vi genomfört har även för mig bekräftat att ”vi är på rätt väg”, att det tekniska fungerar och att jag tänker och gör rätt men att det är styrkan som saknas.
 
Och styrkan är inte precis något som NN kan göra något åt eller som kan forceras fram- det får ta sin tid helt enkelt och under tiden är det bara att ”traggla på”.
 
Jag har genom åren ibland verkligen känt att ”nu MÅSTE jag få hjälp- gud vilken tur att det är träning imorgon” men så har det ta i trä inte alls känts med Kreon och när nu NN bor så långt bort ifrån som hon gör så är ju detta något att vara extra tacksam över- så länge det håller i sig.
 
Och NN har lovat att susa ner OM gigantiska problem skulle uppstå, och givetvis supporta över telefon och/ eller om jag skickar upp en film som hon kan ha synpunkter på så jag känner mig faktiskt inte övergiven:))).
 
Icke att förglömma har jag ju utmärkt hjälp av Mini på hemmaplan och nästan så ofta jag vill och det är jag övertygad om har bidragit till att det har fungerat så bra sedan NN flyttade trots allt.
 
Det jag själv anser att jag behöver träna mer på för stunden är att lära Kreon att acceptera och coola ner sig i ”alla” miljöer- inte bara de tillrättalagda som när jag är ensam i ridhuset i ottan och som sagt så är detta knappast något NN kan hjälpa mig med utan det är bara för mig att hitta ställen dit jag kan åka med hästen och träna. Jag har redan en del idéer som jag hoppas kunna berätta om lite längre fram.

Det finns inget som ”gör ens dag” som ett lyckat ridpass…eller vad säger ni?
 
Minns när jag ibland hopptränade den gode Heron på morgnarna.
 
När han med mig på ryggen hade seglat över x antal 130-hinder utan att blinka åkte jag till jobbet på det bästa humöret någonsin. Som jag älskade dessa morgnar…
 
Idag upplevde jag samma sak med Muppis fast vi seglade verkligen inte över några hinder utan genomförde en träning för NN i stället.
 
Och smilfinken K ville väl visa sig från sin bästa sida nu när ägaren ”kvidit” för NN om hans senaste bravader på tävlingsbanan så vad NN än bad om så bara levererade han :))).
 
NN tycker att Kreon har blivit starkare sedan sist vilken märktes i både skolorna och traven- precis det ägaren ville höra :).
 
I slutorna är böjning och tvärning nu bra men än saknas den riktiga kadensen, traven blir gärna lite flat och tappar energin men det är en ren styrkegrej och vi märker ändå förbättringar även om det är en bit kvar.
 
Traven har blivit mer ”svingig” men givetvis återstår en hel del, framför allt i ökningarna.
 
Jag visade även förvänd galopp, enkla byten, en ryggning, några bakdelsvändingar och en jättefin halt (bara för att jag klagade och sa ”i halterna kan han fortfarande ställa upp sig som en KO”). Börjar undra hur mycket människo-språk Muppman förstår egentligen???
 
Summa summarum; en nöjd NN, en lika nöjd BMK (undertecknad) och en förhoppningsvis lika nöjd Spindelmupp.

Idag stod ett delat ridpass på Kreons schema, först red jag lite mer basic-linjer och sedan red Mini så som hon brukar.
 
Som vanligt, höll jag på att säga, gick det mesta som det skulle- inga sensationer åt något håll utan det är bara att träna vidare.
 
Mycket av jobbet vi gör handlar ju om att göra Kreon starkare och att han ska klara av att göra det vi begär bättre och bättre och det händer ju inte över en weekend (tyvärr:))).
 
Tempoväxlingarna i trav hoppas jag ska förbättra både grundtraven och Kreons förmåga att öka utan att benen bara trummar på snabbare och snabbare.
 
I skolorna saknas fortfarande tillräcklig samling även om ”teknik-poletten” har ramlat ner ganska bra.
 
Bytena är också för osäkra så här lång- visst…med en pistol mot huvudet skulle jag kunna stappla mig igenom ett medelsvår B-program i alla fall hemma i ridhuset men då hade det varit ”på vinst och förlust” (läs: med största sannolikhet STOR förlust) så där återstår också en del arbete.
 
Trampträningen går hyfsat, ibland kommer det flera fina tramp-steg och ibland låser det sig i Kreons lilla hjärna och då kan han tvärstanna eller gå bakåt i stället för att tänka framåt, inget konstigt det heller.
 
Så summa summarum: vi har att göra :)))!

Dressyr idag igen- både Mini och jag ”plågade” lille Kreon:)))!
 
Medan jag mest red runt och försökte mig på lite tempoväxlingar i trav precis som igår så ägnade sig Mini åt sitt specialuppdrag- slutorna i trav, galoppombytena och lite tramp-försök.
 
Slutorna flyter på väldigt lätt nu och även bytena blir mer och mer befästa.
 
Fortfarande råder lugnet i Kreons bakben, kanske också för att Mini numera försöker ”lura” honom lite och byta utan att han ska kunna förutse det på samma sätt som han kunde när hon gjorde dom på ”vänd snett igenom”.
 
Då kunde han ibland redan efter några galoppsprång in på diagonalen börja kasta sig i sidled i ett försök att nå sargen för när han väl pressar sig mot den är det inte precis läge att göra några bytesförsök och det skulle inte förvåna mig om listige Kreon hade figgat ut detta.
 
Över huvud taget har hans försvar tidigare alltid gått ut på att pressa sig mot olika saker när han inte vill gå; staket, sargar, vägskyltar,  transporter, träd, buskar, diken, stup (!!!!) och så vidare. Gissa om jag är glad att DET beteendet har försvunnit!
 
Numera går det alltså hyfsat att byta på spåret och med lite mer krav så att säga och Kreon tar det utan att protestera. Fortfarande blir bytena ibland lite efter hjälpen eller så  föregås de av något ”omtramp” så uppvisningbart är det inte men det behöver det inte vara i dagsläget heller:))). Jag har ingen panik med att bytena måste ”sitta” om x antal månader- herregud…vi har inte ens ridit någon LA så än funderar jag inte ens på kvalen i MSV C.

Då var det dags för det numera sedvanliga dubbelpasset på fredagarna och som vanligt började jag med att rida.
 
Kreon kändes fin och inte det minsta påverkad av att detta var det tredje dressyrpasset i rad i ridhuset- något jag egentligen verkligen vill undvika, alltså att det blir likartat arbete 3 dagar i följd.
 
Jag börjar undra om spindelpojken kan läsa- i så fall läste han nog gårdagens inlägg där jag beskrev hur våra serpentinövningar kan gå till i bästa och sämsta fall.
 
Min gissning är att Kreon inte alls vill kännas vid att han ibland inte gör serpentinerna optimalt och det ville han verkligen visa mig i morse- de gjordes nästan bättre än någonsin :))).
 
Även galoppombytena som Mini visade upp var nog de bästa hittills- väldigt lugna, oftast direkt på hjälpen och utan föregående hopp och skutt- VAD har hänt med min gosse :)?
 
För att ytterligare fortsätta lovords-tiraden så fick vi även känslan att Kreon snart kommer att knäcka ”tramp-koden”, fortfarande kan han bli upprörd och kasta sig bakåt eller inåt, dvs lämna spåret men som sagt…det är nog på G….

Kreons värmefilt

Buuuuuu…i morse var det ÄNNU kallare, minus 11!

Till och med jag som ofta raljerar över i mina ögon okunniga människor som rider med ländtäcke i ridhus (när det är plusgrader och gärna på en oklippt häst) lät faktiskt täcka min lilla spindel innan morgonens ritt och det var nog barmhärtigt.

Själv frös jag nämligen otroligt när jag hoppade av efter mina stipulerade 30 minuter och lämnade över tyglarna till Mini- hade jag orkat hade jag rusat runt i ridhuset för att hålla värmen och då hade jag ändå termobyxor och både täckväst och tjock jacka på mig.

Till och med ridhusbottnen hade frusit på sina ställen och det är första gången detta har hänt sedan jag flyttade till anläggningen för 2½ år sedan.

Kyla eller ej men Kreon var otroligt lugn när Mini började med bytena, inte ett enda hopp eller skutt ”orkade” gossen prestera- det måste ha berott på att all värme från ländtäcken bedövade honom, eller vad tror ni?

Oavsett anledning så var vi mycket nöjda med Muppes prestationer, de flesta bytena var riktigt fina och även trampövandet gick lättare idag.

Men så ÄR ju Kreon för stunden; när han är lugn och på bra humör gör han saker så lätt så lätt och när han är uppeldad och för mycket på tårna så blir det inte alls bra.