En lite mer ”avslappnad” vecka har passerat- den föregående innehöll lite för mycket oro över  lösa och sedermera avtrampade hästskor, inställda träningar, en lite låg Soya pga medicinbyte osv.

Soya är numera ”sig själv” tycker jag- vi har slutat med utfasningen av den gamla medicinen vilket gjorde henne trött och seg- tänk själv att äta två mediciner som båda ger biverkningen trötthet. Nu är ju whippet en ”trött ras” inomhus oavsett så EN medicin visade ingen direkt skillnad men medan hon åt både den gamla och nya medicinen blev det väldigt tydligt.

Vicks har mest ridits i ridhuset i veckan- det blev även ett pass på utebanan och 2 dagars tävlande.

Tävlingen ja: jag red ju 2 klasser på lördagen och en klass på söndagen och känslan inne på banan blev bara bättre och bättre.

Den sista klassen avlöpte helt utan det klassiska ”Vicke-gloendet” och ingen vore tacksammare än jag om vi aldrig såg röken av detta mer.

Nu tror jag inte att vi kommer undan så lätt men om jag i fortsättningen rider 2 klasser per dag kommer det säkert att bli mycket bättre i alla fall.

Ännu en vecka som bara rusat förbi, med fortsatt milt väder tack och lov.

Pratade med en person som på fullt allvar överväger en utlandsflytt pga den svenska vintern (läs: kylan) och även om jag själv aldrig skulle vilja flytta så har jag all förståelse för att man inte tycker om mörker och att frysa.

Vicke ordnade en extra vilodag genom att trampa av sig en sko men annars har vi tränat på som vanligt dock på egen hand eftersom sko- avtrampet skedde samma dag som jag skulle träna för Christina och X inte hade tid att rida denna veckan.

Idag var det egentligen inplanerat en Jeanna-träning men även den blev inställd.

Soya verkar fungera bra på sin nya medicin och biverkningarna är borta- nu får tiden utvisa om EP-anfallen kommer mer sällan vilket ju var skälet till att vi bytte medicin.

Under den gångna veckan har jag börjat med min endags-semester/vecka och det kan jag verkligen inte klaga på.

Planen är att försöka använda dessa dagar till både vila och till att göra sådant som jag annars inte hade hunnit med/ prioriterat på vardagarna.

Veckan inleddes med ett veterinärbesök för Soyas del- min farhåga att hon hade fått lunginflammation igen kom tack och lov på skam men däremot tyckte veterinären att vi skulle byta hennes EP- medicin eftersom hon haft 3 anfall under oktober, dvs minst 2 för mycket.

Jag måste säga att även mina farhågor kring den nya medicinen (Fenemal) har visat sig näst intill ogrundade så här långt, biverkningarna (vinglighet och ökad hunger) är absolut hanterbara och just vingligheten vill jag påstå knappt syns om man inte vet vad man ska titta efter. Otroligt skönt för det var verkligen min fasa- att få en hund som knappt kan stå och gå på sina ben även om biverkningarna ska försvinna om några veckor.

Vicke har i alla fall inte vinglat på sina ben, varken då vi tränat dressyr, ridit ut, tävlat eller när X har ridit.

Vi tränar på enligt plan tycker jag och jag är väldigt nöjd med hur det känns i sadeln.

Som jag har berättat om tidigare råder det i Skåne rena vår/sommartemperaturer nästan och jag tänker att varje varm dag innebär en mindre kylig dito tills även vintern är över och mina favoritårstider kommer tillbaka.

Under tiden är planen att trösta mig med lediga fredagar framöver- det har visat sig vara ett framgångsrecept tidigare.

Just som jag skriver det här känner jag mig ganska ”fed up”- skulle någon fråga mig i denna stund hur jag vill sammanfatta vad det innebär att ha djur skulle jag svara: ORO!

Men, att jag är en av naturen orolig person, grundat eller ogrundat, har de av er som följt bloggen länge säkert förstått så jag ordar inte mer om det; jag liksom bara konstaterar det trött och luttrat.

Nog om det och över till något mer positivt: min fortsatt fina känsla varje gång jag sätter mig i sadeln 🙂 .

Guld värt för mig och så länge det är på det viset får jag mycket positiv energi.

Den gångna veckan blev det ingen träning för Christina men jag och Vicke har jobbat på bra på egen hand tycker jag och även X var nöjd med min fåle i söndags.

Lördagseftermiddagen ägnades åt att hårbefria Vicke och det känns skönt att ha detta projekt avklarat och slippa en svettig häst efter varje ridhuspass.

Vädret har levererat både ris och ros höll jag på att säga- en hel del regn har gjort hagarna leriga och hala- ännu en sak man kan oroa sig över om man vill- risk för avtrampade skor tex eller ännu värre: en sträckning eller nåt.

Nog gnällt för nu- det kommer roligare inlägg i veckan!

Och jag måste förresten passa på att berömma er läsare för att ni kommenterar så flitigt- det är detta som gör bloggen ”levande” tycker jag.

Jag noterar att andra bloggare, med långt fler läsare ibland knappt har några kommentarer alls trots att inläggen i sig absolut kunde kommenteras så jag är verkligen glad att ni inte gör så.

Som jag redan nämnt i ett tidigare inlägg har det blivit mycket dressyrträning i allmänhet och ridhusridning i synnerhet denna vecka och det beror delvis på vädret: regn, regn och regn i massor!

Veckan avslutades med en fin MSV C-klass med de bästa procent vi fått (nästan 63- inget att svimma över men kul med våra mått mätt) så uppenbarligen har det myckna dresserandet inte skadat 🙂  även om min målsättning är att variera ridningen mer än jag gjorde under den gångna veckan.

X kunde inte rida Vicke men träningen för Christina blev av samt att jag har ridit på egen hand övriga dagar.

Regnet ja; trist som bara den att se hagar och utebana sjunka djupare och djupare ner i dyn men det är väl bara att inse att det är så det kan bli på hösten.

Jag hoppas att Vicke behåller skorna på i leran och är glad att han inte har sulorna längre- jag tror inte så mycket på kombinationen extrem väta och sulor om det inte är absolut nödvändigt.

I veckan har jag pysslat en del med Messy och det går just nu sååå bra med detta lilla djur.

Jag longerade en dag och några dagar senare var det löshoppningspreminär och eftersom allt gick som en dans liksom borstning och hovkratsning så känns det inte som att hon behöver så mycket mer ”jobb” just nu även om allt som gjorts med henne varit mer pyssel och lek än allvar- det kommer tids nog, hon är ju trots allt bara 1 år.

Men tills hon blir såld kommer jag att introducera allt möjligt för henne men som sagt utan att anstränga eller pressa henne.

En blandad vecka har det blivit för Vicke.

Måndag: tömkörning i ridhuset

Tisdag: träning för Christina

Onsdag: vi skrittade ut

Torsdag: X red

Fredag: mycket lätt arbete på grusbanan

Lördag: tävling (MSV C:2)

Söndag: vi skrittade ut

För min del känns det som att jag har ridit för få ”riktiga” dressyrpass men så kan det bli av olika anledningar ibland.

Annars har det varit en bra vecka- träningen för X tex gick super och jag är glad åt vårt återupptagna samarbete.

Tävlingsmässigt går det fortfarande långt ifrån bra men jag har absolut inte gett upp det minsta- tvärtom.

Fyllde år gjorde jag också i veckan- jättetrevligt med all uppvaktning men tyvärr grusades glädjen av att Soya fick ett EP-anfall på natten.

Men så är en djurägares liv- upp som en sol och ner som en pannkaka, mycket glädje och minst lika mycket sorg osv- det måste man inse och acceptera.

Glädjande nog kan jag fortsätta att tjata om sommarkänsla, sol och värme- så har det faktiskt varit under stora delar av veckan.

Det enda som ändras ständigt är mörkret som kommer fortare för varje kväll och försvinner senare för varje morgon.

Jag kan inte längre rida ut vid 6-tiden på morgonen, halv sju är en mer lämplig tidpunkt men då blir jag lite väl sen till jobbet så det lär bli eftermiddagsridning de dagar jag ska rida ut framöver.

Glädjande nog har jag också fortsatt fin ridkänsla under dressyrpassen både när jag rider själv och tränar för Christina.

I torsdags åkte Vicke och jag till X för att denne skulle bytesträna med min fåle- detta hade vi bestämt redan i somras, då ( givetvis) under förutsättning att Vicke skulle gå att sättas igång och förbli frisk.

Besöket hos X gav mersmak, inte bara för att han fick till bra byten utan också för att Vicke kändes superfin när jag red efter detta pass.

Under den gångna veckan blev det också en resa till Ullared och det är alltid lika roligt.

Jag handlade massor och hittade tex en hel del kläder inför hösten så nu behöver jag inte fundera på det eller lägga tid på att kolla runt i olika affärer.

Soya blev inte bortglömd i Ullared. Förutom sedvanliga leversnittar och grisöron blev det en ny hundbädd- billig, bekväm och mycket populär.

Jaha, vad har vi hittat på i veckan då?

Tja, inget direkt utöver det vanliga om jag minns rätt 🙂 .

Det har blivit en hel del dressyr i ridhuset, en dag skrittade vi ut, en dag fick Vicke vila helt och veckan avslutades med en MSV C:1 på en klubb nära vår anläggning.

I måndags fick Vicke också nya skor och i söndags efter tävlingen avmaskades han- som alla andra hästar på anläggningen.

I lördags helklipptes det som fram tills dess började likna en björn men som nu är en glänsande Vicke- väldigt skönt att ha det gjort även om klippning nr 2 lär behöva äga rum om bara några veckor gissar jag.

I dagsläget är jag extremt nöjd över hur Vicke går och känns hemma men tyvärr mindre nöjd med känslan på tävling.

Jag hoppas att detta ska släppa över tid och tror att det bästa sättet är att tävla ofta så det är ju det vi gör- med varierande resultat.

Träffade 2 bloggläsare på senaste tävlingen- kul! Och tack för bilden Sofia!

En av Vickes bästisar, Öcsi, chillar i solskenet!

Ännu en septembervecka med varmt och mestadels soligt och behagligt väder har passerat och jag försöker att suga ur de sista dropparna ur sensommaren.

Jag går utan jacka, Soya rastas utan täcke och Vicke står utan täcke i stallet och har bara haft sitt ofodrade regntäcke enstaka dagar men snart lär vi alla få pälsa på oss.

På tal om päls har Vicke gått från gul/guldig i hårremmen till ”ful-tigrerad” och nu är han vackert mörkbrun- hans ”riktiga” färg så att säga.

Den gångna veckan har bestått av flera fina ridpass på egen hand, en bra träning för Christina i tisdags, en inte så bra men väldigt nyttig pay and ride där jag hade önskat en bättre känsla i onsdags, en vilodag i torsdags och avslutningsvis debut i MSV C:2 i söndags med desto bättre känsla.

Känsla ja, den kan ju verkligen vara otroligt subjektiv och jag är glad att både Christina och söndagens protokoll bekräftar att Vicke och jag är på väg åt rätt håll för jag tycker verkligen att det har hänt en del de senaste veckorna.

Jag kan framförallt reglera traven på ett mycket bättre/ lättare sätt, jag får lite kadens och det börjar kännas som att en av våra akilleshälar, travökningarna, faktiskt kan bli ”riktiga” sådana och inte bara snabbspringande där hästens ben trummar snabbare och snabbare och ryttaren skumpar omkring häftigare och häftigare 🙂 .

Ännu en vecka med värme- jag njuter och önskar att det aldrig ska ta slut vilket givetvis är ett önsketänkande eftersom vi går mot höst och vinter.

Men att det fortfarande kan vara runt 15 grader redan på morgonen är givetvis tacksamt- bara att slippa täcka av och på gör jag gärna.

Däremot fäller Vicke enormt och jag kan inte minnas när jag hade så håriga schabrak liksom att det sitter sjok av päls på tyglarnas insida efter ridpassen.

Ridpassen ja….

Jag har fortsatt jättefin känsla när jag tränar och nästan längtar tills nästa gång vilket i min värld är ett högt betyg.

Lika höga betyg får vi ännu inte när vi tävlar men jag har massor av idéer och strategier kring detta om vi bara får fortsätta att vara friska och kunna träna som jag vill.

Den gångna veckan har jag tagit det lite lugnare mellan träningarna och skrittat ut 2 dagar och låtit Vicke vila helt en dag- jag vill verkligen känna att jag gör det jag kan för att inte överanstränga honom.

Att vi kom med på Jeanna-träningen i fredags var jättekul och något jag absolut inte ångrar att jag unnade mig- tvärtom.

Jag vill snarare försöka komma iväg på ännu mer grejer om, ursäkta tjatet, vi är friska för jag är redo att lägga både pengarna och tiden på sådant och har ju en otroligt ”lättsam” häst som man kan åka med utan problem.

Ja, vi får se vad som händer i höst men planer i mängd finns som sagt.

Soya det lilla livet fick ett lätt EP-anfall i lördags och det är alltid ledsamt men inte mycket att göra något åt känner jag.

Jag tycker att jag försöker hålla anfallen borta med i princip allt som ”man” rekommenderar och har erfarenhet av, en del vetenskapligt beprövat och annat inte.

Spannmålsfritt foder, Omega 3-tillskott, ett stessfritt liv och framför allt hennes medicin är det som gjort att hon nu senast har varit anfallsfri i 3 månader TROR jag men epilepsi är en otroligt oberäknelig sjukdom så säkert kan man egentligen aldrig veta om något kring anfallen.

Mitt tredje djur- Gullis- börjar anta fornstora former läs: han börjar bli fet 🙂 .

Ett tag i våras såg han inte rolig ut och kunde också vara borta i flera veckor men nu kan man nästan ställa klockan efter honom- när jag parkerar bilen utanför stallet på morgonen står han i givakt 🙂 .

Snart börjar det också bli dags för mitt ”låne-djur” Messy att komma hem och vi får väl se vad som händer på den fronten.

Jag har ju lovat ägarna att hon ska bli Skånes mest hanterade åring men samtidigt är hon till salu så det kanske blir någon annan som får äran att pyssla med Rödluvan.

Avslutningsvis har den andra Rödluvan, fuxpojken Sam precis kommit hem från sitt bete med mamman och han är fortfarande så ljuvlig att jag inte kan gå förbi hans box utan att stanna längre än jag tänkt mig.

Jag funderar redan på hur jag ska lösa avsaknaden på föl till nästa vår (ingen häst på anläggningen är betäckt i år) och min bästa plan hittills är att ordna FÖL-KURSER!!!

Birgittas puss och kram-kurser ska de heta och syftet ska vara att socialisera andras föl till max så att de blir lika gosiga som alla våra föl har blivit. Vad tror ni om det undrar Birgitta 12 år 🙂 ?

En bild jag hittade på Facebook som föreställer mig och Vicke när vi tränade för Jeanna.