Veckan som gått

Veckan började lugnt med en vilodag och dagen därpå var det träning för Christina som vanligt.

Även på onsdagen blev det ett härligt dressyrpass, denna gången utomhus och i torsdags skrittade vi ut med sällskap.

I fredags var vi hos X som inte hade ridit Kreon på nästan 2 veckor men av detta märktes inget- Kreon gick jättebra och både X och jag talade förväntansfullt om kommande tävlingar.

Detta skulle vi tydligen inte ha gjort-när Kreon skulle debutera i MSV B i Dagstorp dagen därpå kände X att Kreon inte gick rent och det var bara att lasta in hästen och åka hem i stället för att få njuta av vad jag är ganska säker på skulle ha varit en fin ritt.

I går blev det bara en lugn uteritt och nu återstår att våndas tills jag har fått tag på Kreons veterinär och fått en besökstid.

Alla som känner mig det minsta vet att det nästan inte finns något som får mig att deppa ihop så som när mina djur är sjuka men som jag skrev i ett tidigare inlägg börjar jag nu, när jag går mot 50, ”äntligen” inse att det är så det ÄR- djur kommer alltid att bli sjuka förr eller senare och det är liksom bara att om inte gilla läget så i varje fall rida ut stormen- ännu en gång.

Jag tycker så mycket om min häst och skulle så gärna vilja fortsätta att träna och tävla så som vi hade planerat men ibland kan man inte påverka sakers utgång hur gärna man än hade velat och tyvärr är det så just nu.

Söndag- livet går vidare

Som jag sa till en stallkamrat idag så är det på gott och ont ”bara” att inse att exempelvis det här med halta hästar- DET kommer att ”förfölja” både mig och andra tränande hästägare så länge vi väljer att ha häst- så är det bara.

Vissa hästar kommer förvisso att bli halta oftare än andra men tro mig, detta är något som drabbar ALLA och det där snacket att ”min häst har aldrig varit halt” ger jag inte så mycket för.

Och då menar jag inte att jag inte tror på det för det kan absolut finnas sådana hästar men däremot menar jag att man inte kan använda dom som någon slags måttstock för ”normalitet” eller för hur bra man tar hand om sin häst, hur klokt man rider, hur fin hästen är bla bla bla för även om dessa parametrar så klart kan påverka så är det långt ifrån hela sanningen.

Exempelvis i mitt fall nu tycker jag definitivt inte att jag och/ eller X har ridit Kreon ”fel” eller för mycket på NÅGOT VIS och jag är ständigt omgiven av hästägare som har halta hästar av både kända och okända anledningar. Så det är alltså bara att gilla läget även om det är trist som f..n!

Hästdagen har för min del bestått av stalljour och uteridning av Kreon, en lugn sådan av förklarliga skäl.

Att jag inte har fattat???

bild(46)

Härom dagen när jag var ute och cyklade med Soya la jag märke till en skylt jag inte sett fast jag har ridit förbi den massor av gånger.

Och NU förstår jag varför Kreon ibland varit så ovillig att gå på vägen (en nerlagd banvall) som leder till SKJUT-banan.

Man (läs JAG) kan ju inte först skoja (?) massor av gånger om att det är tur att man aldrig har en pistol när man rider ut för då skulle…harkel…VISSA…hästar inte behöva sin boxplats därefter för att sedan kräva att hästen ska GÅ TILL SKJUTBANAN 🙂 !

Lördag- 0 %

Ja, dagens tävlingsresultat blev inget resultat skulle man kunna säga för Kreon kom aldrig till start.

Han kändes halt på framridningen och X tyckte att det kom från höger bak, benet som han blev behandlad för en knäledsinflammation i förra hösten.

Även om min gamla tränare NN ”varnade” mig för att jag kanske skulle behöva behandla om detta ben under några år om det är så att han har en svaghet där och tills den är till fullo bortarbetad eller vad man ska säga så är jag ändå helt bedrövad och otroligt ledsen.

Visst är min tråkiga erfarenhet att ”man” aldrig får vara riktigt nöjd några längre perioder och Kreons utveckling de senaste månaderna har gjort att jag liksom bara har gått och, om inte VÄNTAT så i alla fall varit RÄDD för att något ska hända och nu har det alltså gjort det.

Jag kommer att ringa ”min” veterinär direkt på måndag morgon och hoppas på en snabb tid för hältutredning och fram tills dess finns det inte mycket mer att göra än att försöka att inte deppa ihop totalt.