Skrivet

Dagens (prioriterings)fråga

Scenario:

Du deltar i en tävling ordnad av en stor hästtidning och vinner densamma.

Förstapriset är något av dessa alternativ som du får välja fritt:

* 1 timmes ridning/träning för VALFRI ryttare/ tränare (Kyra, Edward Gal, Adelinde C, Jan Brink..vem du vill) i ridhus som du själv väljer (dit du tar hästen på egen bekostnad).

* Hjälm av valfritt märke för upp till 10.000:- (som du inte får sälja vidare eller byta mot kontanter)

* Valfri produkt för max 2.000:– från valfri hästaffär/ grossist

Vad väljer du och varför?

Skrivet

Måndag- i väst

Eftersom det inte blev någon studshoppning igår tog jag igen detta idag- jag vill gärna ha denna variation till all dressyrridning och tror dessutom på träningsformen som sådan.

Kreon hoppar numera mycket rutinerat och slösar inte energi på att försöka springa förbi hinderna och vi river av de ca 100 sprången inom en halvtimme inklusive lite longering som uppvärmning i början.

På eftermiddagen blev det 10-15 minuters kravlös longering i vår utepaddock och sedan fick det vara nog med hästmotion för idag.

Vädret har varit soligt och jag noterade att flera hästar hade passat på att rulla sig i den nu upptöade leran- så även Kreon.

Både när jag longerade honom och därefter cyklade en halvtimme med Soya skedde detta UTAN JACKA….vad säger ni om det?!?!?!

Nu är min täckväst förvisso rejält fodrad men ändå….våren är definitivt i antågande!

Skrivet

En liten katt-uppdatering

För de kattintresserade 🙂 tänkte jag skriva en liten uppdatering om hur de små misarna framlever sina dagar i Grevie.

För stunden kan man räkna till 3 katter på vår anläggning; Gullis, den bästa, Katten med Hatten som genomgår en fortsatt socialiseringsprocess och Skyggis som har återvänt efter en exil på hemlig ort sedan ganska många månader tillbaka.

Katten med Hattens mamma, Mimmi, får vi nog räkna ut- hon har varit borta i flera månader.

Gullis är lika underbar som alltid- vidare förklaringar är överflödiga :).

Katten med Hatten har blivit riktigt tam med sina mått mätt- han kommer nog aldrig att kunna ha en lika avslappnad attityd till mänskligheten som sin gula vän utan har liksom alltid ett öga i nacken och är alltid beredd på flykt.

En annan katt-tokig familj i stallet har jobbat en hel del med att tämja den lilla Hatten så både dom och jag kan numera hålla honom i famnen, om än motsträvigt. Han vill liksom helst inte men om man klappar honom tillräckligt intensivt så kan man distrahera honom i alla fall någon kortare minut.

Hatten har också utnämnt sig själv till min ”morgon-välkomnare”- VARJE morgon springer han fram till min bil när jag parkerar. Man får inte klappa honom då men han vill liksom visa vägen till stallet, läs: till min plastlåda med katt-torrfoder.

Från början var detta Gullis uppdrag, sedan mötte både katterna och ibland också Mimmi upp mig men numera kommer alltså Hatten i ensamt majestät.

Kanske har jag inte så höga krav på nöjen i livet men denna morgonrutin förhöjer helt klart min dag och är absolut värd de typ 10 kronor i veckan jag lägger på torrfoder :).

Skyggis har jag inga planer på att försöka ändra till något som inte skulle passa ihop med det namn jag gett henne- hon är flera år gammal och där känner jag att jag inte vill inleda projektet ”man kan visst lära gamla katter att sitta” (eller låta sig vidröras).

Skrivet

Veckan som gått

Den gångna veckan började mycket bra med ett härligt dressyrpass på egen hand i måndags och en fin träning för Christina på tisdagen.

I onsdags skrittade jag ut själv och det gick ju inte lika bra kan man säga- Kreon kröp fram ett steg i minuten den första halvtimmen, var helt opåverkbar under denna tid och kom slutligen in i sin andra andning och skrittade resten av rundan som en normal häst.

I torsdags var det dags för ännu ett superpass i ridhuset- det känns som att Kreon har klättrat ett helt pinnhål upp vad gäller att trava bättre, spänstigare och utan hack men med ett jäkla sug i bettet. Underbar känsla.

Givetvis får man aldrig vara glad för länge- det är min bittra erfarenhet sedan evigheter tillbaka, när jag kom till stallet på fredagen stod Kreon med ett svullet och ömt framben och jag fick avboka veckans X-ritt.

I stället skrittade jag ut och Kreon var ännu dummare än i onsdags och tog ännu längre tid på sig att ”blir redo”- SUCK!

I lördags skulle vi ha varit med på ett event som blev mystiskt inställt och som jag ännu inte fått någon förklaring till (ska berätta mer om detta när jag vet vad som hänt) och vi skrittade då ut med Anna och Hera i stället och den uteritten går banne mig till historien som en av de mer avspända.

Söndagen bjöd på en hysterisk hingst som inte kunde kontrollera sina undersåtar i hagarna- hingsten skulle prestera dressyr i ridhuset hade ägaren tänkt sig men hur tusan ska man klara av att göra detta när man inte vet vad pöbeln sysslar med utan övervakande ögon?

Ja, det passet går då inte till historien som något av de mer avspända- snarare tvärtom skulle jag vilja säga och det var rätt skönt att hoppa av FRIVILLIGT när det var slut om ni förstår vad jag menar :)!

Skrivet

Söndag- missbedömd hybris

Gissa om jag var lättad när jag i morse kunde konstatera att Kreons tidigare svullna framben nu var till 90 % osvullet och dessutom oömt.

Ska jag vara ärlig så var det ömmandet som gjort mig mer orolig än svullnaden i sig- det skulle kunna indikera någon form av senskada, gaffelbands-dito eller något långt allvarligare än ”bara” en smäll på benet.

Men nu verkar benet alltså så gott som återställt även om jag valde att vänta med studshoppningen och i stället köra ett lättare dressyrpass.

Vanligtvis rider jag ju på morgonen eller efter hagintag men idag var jag så ridsugen att någon form av hybris drabbade mig trots att det finns skäl till varför jag inte rider i ridhuset när de andra hästarna går i hagen.

Skälet är ju att jag sitter på min knäpp-hingst som får ångest av att inte kunna kontrollera vad som händer i hagarna när han själv är i ridhuset utan insyn.

Och min kaxighet höll på att sluta illa- jag hann knappt landa med baken i sadeln förrän Kreon började pipa och kasta sig runt i halvpiruetter i ridhuset.

Jag kände mig allt annat än trygg och ”räddades” av en kvinna som följt med några ridande ekipage som sällskap och som självmant frågade om hon skulle LEDA mig en stund.

Detta tackade jag faktiskt ja till- alternativet var att hoppa av och hämta tömkörningsgrejerna i stället för hästen kändes just då helt okontaktbar.

Men jag vet ju att han lugnar sig så fort någon går bredvid och så skedde nu också.

Efter några varv bad jag kvinnan att släppa loss oss och tänkte att jag kunde prova att trava och galoppera lite och i annat fall som sagt avbryta.

Och jag klarade faktiskt av att rida ett helt pass på en i början mycket spänd häst som dessutom började vrålgnägga som svar till en ny häst som gnäggade i hagen.

Jag red mest runt utan att göra några direkta rörelser- dels var det detta jag hade tänkt fokusera på idag och dels är det inte alls läge att försöka sig på något mer avancerat när Kreon är på detta humör.

Man brukar ju får rådet av försöka AVLEDA en spänd/ het häst genom att hela tiden variera sig och rida diverse krumelurer men det fungerar inte alls på Kreon, han blir bara ännu värre.

Det är som att han säger/ tänker ”ok, jag gör som du vill om du bara håller det enkelt- jag måste kunna ha en del av min hjärna på annat håll och om du pressar mig blir det värst för dig själv”.

Det är ungefär som när han inte är ”redo” i början av passen ibland- skulle man DÅ kräva vissa saker (säg en sluta) så kan man mycket väl få en häst som galopperar i stället eller slår mot skänkeln och stannar- kräver man samma sak när ”redo-tillståndet” infallit vilket tar max 20 minuter (ibland inga minuter alls och allt däremellan) är det inga problem.

Ja, hur som helst var det inget behagligt ridpass idag men ändå skönt att jag klarade av det- Kreon får ju inte lära sig att det går att komma undan oavsett om han gör det av missriktad hingstighet eller vad det nu skulle råka bero på.

Annars har jag varit lite flitig med både persedelvård och boxvård idag- har man en häst som slänger runt sitt uppblötta lucern på både väggar och golv får man hålla efter det intorkade med jämna mellanrum.

Soya hittade ett kaninlik idag som hon hade mycket svårt att skiljas från- jag fick till slut koppla henne och dra henne därifrån samtidigt som hon höll någon stor och obestämbar likdel i munnen och tuggade så hon höll på att storkna- allt för att jag inte skulle hinna dra den ur hennes gap.

När vi hade kommit en lång bit från liket släppte korkade Birgitta henne lös igen och vad tror ni hunden gjorde då? Rusade tillbaka för ännu ett skrovmål så klart.

Det är inte ofta jag blir arg på den där snabbspringaren men då kunde jag faktiskt hålla mig för skratt när jag fick pulsa över det höga, torra gräset IGEN- jag som just då bara ville hem.

Dessa djur, dessa djur…så mycket jobb, så mycket ORO men åh vad jag älskar dom båda!