Skrivet

Sista äpplet!

bild(109)

Idag har jag fodrat med det sista äpplet från min grannes trädgård.

Hade jag inte varit så slösaktig 🙂 och gett Kreon 9-10 äpplen om dagen hade mitt lager säkert räckt en bra bit in i januari men jag tycker ändå att det är smått fantastiskt att jag har kunnat vara självförsörjande på frukt sedan juli, dvs i ett halvårs tid.

Just grannens äpplen har ett hårt skal som gör att äpplena klarar att ligga länge- perfekt när man vill lägga upp ett lager som jag gjorde.

Framöver får gossen klara sig på sitt ordinarie krubbfoder (lucern, soja, betfor och några nävar havre) och kanske en morot då och då om de säljs på extrapris.

Att jag skulle gå och KÖPA äpplen för över 20 kronor kilot finns inte på kartan…där går gränsen för hur mycket jag vill skämma bort min mupp.

Skrivet

Dagens (samvets)fråga

Scenario:

Du står i ett 20-hästars inackorderingsstall.

En dag upptäcker du att ett par av dina sporrar är försvunna; dessa har du påpassligt märkt genom att skriva dina initialer på insidan av sporr-remmarna eftersom det är en vanlig modell som många har.

Du skriver ett meddelande på stalltavlan om att dina sporrar har försvunnit men ingen ger någon respons på meddelandet.

Någon dag efter att sporrarna försvunnit ser du att en stallkamrat rider med likadana sporrar och när hon har ridit färdigt ser du också hur hon smusslar undan sporrarna i sitt skåp.

När stallkamraten har åkt hem kollar du i henne skåp och mycket riktigt; det är dina märkta sporrar som ligger där.

Hur gör du:

* Konfronterar stallkamraten trots att du därmed avslöjar att du rotat i hennes skåp.

* Säger inget- sporrarna är inte värda att bråka om men för dig är denna ”kamrat” för alltid en tjuv.

* Tar tillbaka sporrarna utan att säga något.

* Annan lösning- vilken?

 

För många, många år sedan upptäckte jag att en ”stallkamrat” hade ett par av mina skor (jobb-skor som hade försvunnit mystiskt en dag då jag besökte stallet kort för att ta in hästarna från hagen) i sitt skåp.

Upptäckten gjordes då skorna ramlade ur hennes omklädningsskåp när vi båda bytte om så det var inte så att jag rotade bland hennes grejer.

Jag insåg direkt att tjejen var en tjuv men försökte skoja om att det ju var bra att hon hade ”hittat och tagit hand om” mina skor, tjejen blev helt hysterisk, förnekade att det var mina skor (trots att det var en mycket ovanlig modell) och skrek bland annat ”alla i stallet hatar dig” ?!?!?!

Till dags datum har hon inte erkänt stölden (har förvisso inte träffat henne på tusen år) men i mina ögon kommer hon alltid att vara en tjuv; särskilt då det i samma veva (jag berättade detta för många i stallet) kom fram att tjejen hade ganska många ANDRA stölder på sitt samvete (främst från affärer).

Skrivet

Snabb-visit

besök

Till vissas förtjusning fick vi idag ett snabbt besök av en av mina hjälpryttare :).

Pga sin klädsel och dagens väder stannade han inte så länge och Kreon såg som synes lite förundrad ut :).

Skrivet

Lördag- hej tö, snöras och isgator

Varför kan inte vintern vara LAGOM i landet lagom frågar jag mig?

I Norrland pågår den på tok för länge (stackars satar som bor där….) och i resten av Sverige är den fullständigt oberäknelig.

Härom dagen hade vi ju en lite snöstorm, sedan blev det minus 14 grader och i morse var det plus 2 grader med REGN?!?!?!

Regn på snö brukar ju inte vara en lyckad kombination; just nu är det mesta tung-blaskigt och det enda som kan göra det värre är om det fryser på så att allt vatten i stället förvandlas till is.

Om dagens väder tyckte Kreon inte; när jag började rida i ridhuset var han hysteriskt spänd och när han efter en liten stund blev ensam kvar men kunde höra de 2 ekipagen som hade gått ut men stod kvar utanför ridhuset och pratade trodde jag att han skulle sprängas i bitar. Han hoppade på stället och var nästan helt okontaktbar och när det började kasa ner smält snö från taket så gjorde detta inte honom lugnare precis.

Jag hade redan i förväg bestämt mig för att försöka genomföra ett lugnt pass no matter what och hade därför tagit av sporrarna men satt på kandaret som jag inte använt på länge.

Jag ska vara helt ärlig och erkänna att jag genom åren ibland ridit väl ofta på kandar för att ”fuska”- har jag inte haft en bra känsla på tränset men inte orkat tjafsa kring detta så har jag hängt på kandaret i stället.

Kreon har däremot gått fantastiskt bra på tränset sedan lång tid tillbaka så i hans fall använder jag numera kandaret mer som en livräddare (låter kanske hemskt men så är det….), jag känner mig säkrare med kandaret än med tränset OM han skulle fara iväg och jag inbillar mig också att det är ”bättre” att han har kandar än träns OCH graman om jag ramlar av och hans skulle fara iväg med en massa tåtar runt halsen.

När jag hade ridit i världens ultrarapid-trav en stund- för det GICK INTE att trava fortare- Kreon var helt paralyserad av oro idag så släppte både hans och mina spänningar och vi kunde trava på lika fint som alltid.

Jag undrade hur dagens galopp skulle se ut med tanke på att fattningarna till vänster galopp igår hade varit så explosionsartade men otroligt nog så blev dagens många fattningar riktigt fina, kanske för att jag inte hade sporrar….vem vet med detta konstiga djur?

Hur som helst så blev det en bra träning för Kreon och mig; att vi ”tvingades” rida fast han var så spänd som han nästan aldrig har varit.

Men det ÄR inte roligt när snön kasar från taket…Kreon blir rädd och man vet ju inte på förhand när snön ska börja glida så i alla fall jag sitter lite på helspänn hela tiden.

Ja, som sagt, nu får vi se vad Skåne bjuder på för väder imorgon och kommande dagar- kommer det att bli isgator av aldrig tidigare skådat slag eller kan vi ha sådan tur att all ”skit” smälter bort?

Nu ska jag bara njuta av att sitta inomhus och slappa; maken fixar med tacos och senare ikväll är det min älsklingsserie Downton Abbey på tv.

Skrivet

Affärsidé?

Vad tror ni om följande affärsidé?

Man uppfinner en app som sorterar bort bilder på vanskötta/ torterade/ plågade djur på Facebook.

Jag har noterat en allt större frekvens av detta och VILL INTE se eländet, vare sig  jag är förberedd eller om jag bara sitter och käkar frukost och slösurfar framför datorn samtidigt.

Jag har en del vänner som BÅDE publicerar sådant jag vill läsa och se (jätteroliga bilder tex som jag sedan delar med mig av på bloggen) och denna typ av hemskheter och jag kan inte begripa hur man frivilligt kan vilja se på sådant.

Jag GISSAR att TANKEN med att publicera bilder på djurplågeri är att folk ska ”vakna upp”, kanske gå med i någon förening som motarbetar detta osv men jag lovar- jag är inte mindre medveten om vad som sker ute i världen för att jag vill slippa se eländet.

Skrivet

Och min EGEN ”sämsta hästvisningen”-historia

Igår kunde ni läsa om vad andra potentiella hästköpare råkat ut för när de letat häst och idag tänkte jag berätta om min egen ”sämsta hästvisningen”-historia.

Detta var kort innan jag sedermera köpte Archie.

Jag hade via nätet kommit i kontakt med en uppfödare som hade X antal hästar varav en 3-åring (eller var den 4…jag har förträngt vilket) befann sig hos en ”mycket duktig kille” för inridning och utbildning.

Hästen sades vara mycket snäll och det hade inte varit några problem med att rida in den.

Jag lyckades engagera min dåvarande tränare som var en upptagen kvinna som mot betalning avsatte en helgdag för att följa med och titta på detta djur som befann sig ca 20 mil från min bostad.

När vi kommer fram visas vi till det dammigaste ridhus jag någonsin beträtt, efter besöket såg min tränare ut som en pepparkaksgumma i ansiktet av allt damm….den synen glömmer jag aldrig.

Inte ett ord från visaren sades kring dammandet (hade det varit jag hade jag skyllt på vad som helst och inte bara låtsats som om det regnade…fast om det kunde regna in hade ju problemet varit löst ha ha).

Nåväl…dammigt ridhus eller ej…det blev ingen ridning alls på den tilltänkta hästen!!!

Visaren longerade den först tills den flåsade som en blåsbälg och misslyckades trots det att därefter ens vara i närheten av att sätta foten i stigbygeln på den upprörda hästen.

Visaren påstod till råga på allt elände att hästen nog hade blivit upprörd pga MIG !?!?!?!, dvs att jag stod på marken och tittade på den?!?!?!

Ja, ja…jag kan ju säga att jag aldrig hade VÅGAT sätta mig på detta vilddjur ens om visaren så småningom hade lyckats ta sig upp i sadeln men det behövde jag alltså inte bekymra mig om.

Så…det var bara att köra 20 mil hem igen…det enda som blev rastat den dagen var min plånbok som både fick bekosta 40 mils bensin och arvode till tränaren.

Looking back tror jag att ”duktiga killen” inte hade varit ärlig mot uppfödaren och berättat hur knäpp/känslig/ nervös/ whatever hästen faktiskt VAR men det var ju otroligt snöpligt och extremt irriterande att bli oskyldigt drabbad på detta vis.

Skrivet

Är det fest så är det…

fest

Och Soya har egna partyn vare sig det är jul eller inte.

Det är inte ofta jag badar henne men när jag gör det beror det uteslutande just på att hon tyckte att hon behövde party-parfymera sig genom att rulla sig över något djurs kroppsvätskor, ruttnade kadaver och andra smaskigheter.